Jimmy Kimmel är väl kanske den av talk show-värdarna som drar till sig skönast lirare. Och i Oscarstider spexar han gärna till det lite extra – exempelvis delade han häromåret intima detaljer om sitt och Ben Afflecks sexliv som ett svar på ex-flickvännen Silvermanssamröre med Matt Damon.
Och nu kommer så en till samling välkända ansikten och skämtar till det lite, som vanligt med homoerotisk underton i Handsome Men’s Club:
Och när vi ändå är inne på talkshow-värdar så är det nu bekräftat att Conan O’Brien drar ut på turné i väntan på att få göra tv igen. Betitlad The Legally Prohibited From Being Funny On Television Tour bjuds 30 amerikanska städer på en afton med musik, kramar, komedi och pinsam tystnad.
För att promota showen har Conan knutit till Mike Mitchell, skaparen av en makalöst vacker gråskalerendering av Conan med den välkända kalufsen som enda färginslag. Postern skapades urpsrungligen i supportsyfte när late night-kalabaliken drog igång, och nu har alltså huvudpersonen själv valt att använda den för att promota sitt spektakel till turné.
Gå in på TeamCoco.com och beställ biljetter nu om du är bosatt i staterna. Eller så skiter du i det. Vad vet jag. Vad bryr jag mig?
Oscarsgalan gick av stapeln i natt. Jag var för sömnig för att kolla.
Så här dagen efter så inser jag att galan inte var värd mitt tittande. Den årliga tävlingen i vilken död kändis som får mest applåder, aka In Memoriam-montaget, utelämnade den stora Bea Arthur. Ja, hon den storväxta i Pantertanter.
Idag testade jag för första gången på att ståuppa på engelska. Närmare bestämt på klubben WiseCrackers, ännu lite närmare bestämt på det irländska ölhaket Fagan’s i Malmö.
Den internationella ligan bestod, förutom undertecknad halvisländska svensk, av en australiensare (Louis Zezeran), en amerikan (Phil Schwarzmann), och tre danskar (Camilla Henningsen, Niels Forsberg, och Simon Astrup). Samt klubbägarna Martin Lettevall och Joe Eagan, svensk respektive kanadick.
Jag märkte inför detta gigg att en förvånande mängd av mitt svenska material är just svenskt. Ibland för att poängerna hänger på fraseringar eller ordval som bara funkar på svenska, och ibland för att jag refererar till föga internationella saker som Rädda Joppe eller Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Jag lyckades i alla fall skrapa ihop sju minuter skämt som jag trodde skulle funka på engelska, och skrev nåt nytt som inte lär funka på svenska — om en rättstvist mellan homosexuella och leprechauns över rättigheterna till regnbågen. Vissa grejer funkade sämre än de brukar på svenska, vilket till viss del kan bero på att leveransen inte satt som den skulle. Men på det stora hela tyckte jag att det funkade fint.
Kringlan Svensson och Nanna Johansson agerar paret Israel-Palestinasson i nedan klipp. Det är satir som satirar sig så mycket som en satir bara kan satira. Titta på det och känn hur du uppnått ditt rekommenderade årliga intag av, just det, satir.
Talkshow-värden Jimmy Fallon har kommit på ett revolutionerande nytt sätt att skämta om kändisar! Han tar huvudet på en kändis och sätter det på en annan kändis kropp! It’s called Head Swap! Head Swap!
Här är första inslaget, från förra sommaren:
Troligtvis det bästa återkommande inslaget i Late Night, möjligtvis med konkurrens av Slow Jammin the News.
Den första mars 2010 kommer att bli ihågkommen som en stor dag i den svenska televisionens historia. Jag har sammanlagt tittat på burken i kanske en halvtimme, men hann ändå snappa upp följande guldkorn:
1) Lars Ohly utfrågas av Carolina Gynning och Carin Da Silva i Förkväll, och får stå till svars för varför han har på sig blåa kläder när han inte för en blå politik. Svar: För att han tycker att det är snyggt. Sedan ser han obekväm ut i närheten av programmets kock Någon Wahlgren.
2) Dogge Doggelito visar sig föga förvånande inte kunna skillnaden på konsonant och vokal i Lyckohjulet. I kategorin “På löpsedlarna 2008″ gissar han på frasen “Björn Borg vann Idol”. Hannah Graaf ger honom rätt för att det var nära.
3) Sveriges främste kändis-dörrvakt Fadde Rosing gör debut som ståuppare i Aschberg. Han ska göra “riktig” ståuppdebut i dagarna, och världen bjuds på ett smakprov i TV8. Smakprov på ungefär samma sätt som skendränkning är ett smakprov av vatten.
Inför-intervjun är enormt plågsam TV. Framträdandet är ännu värre. Låtom oss våndas gemensamt, 40 minuter in i klippet: http://www.tv8.se/play/226605
Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]
Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.
Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:
Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?
Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.
I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.
Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.
Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.
Håll till godo.
Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.
Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.
Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.
Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.
Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.
Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.
Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.
Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.
Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.
Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.
I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.
Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”
Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…
Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.
Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.
Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.
Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”
Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.
Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.
Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.
Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.
Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.
Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.
De första poängen i den stora tävlingen DÖDSPOLARE 2010 har inkasserats!
Det är nämligen så att en snubbe vid namn Andrew Koenig gått och dödat sig. Hans namn återfanns förstås inte på någon deltagares lista, men då snubben klassas som en före detta barnstjärna leder hans död till tio poäng för alla som valt just barnstjärnor som sitt dödspolargäng.
Alla som valt just barnstjärnor som sitt dödspolargäng heter i detta fallet silmarillion, och har lämnat in sitt dödspolar-formulär på boyaheds svettforum. Han tilldelas alltså tio poäng, och tar en tidig ledning.
OFFICIELL RANKING, DÖDSPOLARE 2010
1: silmarillion, 10 poäng.
…
Sist: Alla andra, 0 poäng.
Som synes finns alla möjligheter för nya deltagare att hoppa in i handlingen, genom att skriva ner sina dödpolare antingen på forumet eller här. Fyll bara i en lista på tio kändisar (fem svenska och fem utländska) som du tror kommer att dö under 2010, välj ett dödspolargäng, förkasta dina moraliska betänkligheter, and you’re in.
För det är ju trist om kändisars död bara förknippas med nåt negativt.
Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.
Jag tackade ja. Och det gick fan fint.
Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.
Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.
Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.
Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)
Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.
Jag har, som kanske två personer på det världsomspännande datanät de insatta kallar “sajberspejz” märkt, inte bloggat så mycket på sistone. Det har förvisso inte gjort så mycket, då kollegan Haddock varit desto mer produktiv.
I vilket fall. Jag har inte så mycket att förmedla nu heller. Mer än två trevliga uppdateringar om allas vår Conan O’Brien.
Uppdatering 1: Conan får inte göra TV innan september, men planerar nu att istället köra live-shower runt om i USA och kanske resten av världen. Läs om det här.
Uppdatering 2: Conan har numera ett officiellt twitter-konto. Följ det här.
Första och hittills enda uppdateringen:
Today I interviewed a squirrel in my backyard and then threw to commercial. Somebody help me.
Ett twitter-konto minst lika värt att följa som någon annans i hela världen.
Aftonbladet skämtar till det igen i en artikel om phishing-mail. ”Det luktade bedrägeri lång väg”, kommenterar Björn Eller. Din morsas efternamn luktade bedrägeri lång väg, Eller!
Tänker mig Björn med bred dialekt präglad av många många år i Göteborg.
