Fredagskrig

2010-02-09 01:02 by haddock

Nu är det krig. Sverige öppnar attacken:

Och Norge kontrar:


(Från KiMs Fredagskos på Bacefook.)

/haddock

Dagen efter århundradets brott

2010-02-07 16:54 by haddock

Härligt makabra Usla Vesslan ber om bilder på hemsläp som gjorts på fyllan. Fick mig att fundera över vad jag själv stulit med mig under olika infall av skurkaktighet. Inget att skriva hem om, kan med viss bitterhet konstateras. Det värsta, eller i alla fall det största, var en tre meter lång (bred?) vägbom som stod vid ett vägarbete. Mina ömma axlar och korridorsvännernas sura miner vittnade om att det var mer dum procurement än kul.

Men det finns ett par guldkorn till fyllestölder i den närmsta bekantskapskretsen.

Brevlådan

Brev bor härMin bror B och hans bäste vän BBV bodde ihop under ett par år. Och festade ihop nästan lika mycket som de bodde ihop. På hemvägen från en sedvanligt blöt kväll fick de för sig att de skulle förbarma sig över brevlådan som hängde ensamt på järnröret. En stor, gul och av modellen som var populär sent 90-tal, tidigt 00-tal.

De lyckades lossa brevlådan från röret och släpa den en stund, men då den var helvetes tung så brainstormades taxilösningen fram. BBV, som körde taxi på deltid, ringde en av sina kollegor som pliktskyldigt kom för att hjälpa till. Förbluffad, och med kommentaren “jävla idioter” tog han ändå de svarta pengarna, såg på när fyllona lyfte in brevlådan i bagaget och körde dem sedan hem.

Karmapolisen gjorde raid så fort de lyft ut brevlådan ur taxin – den föll med ena hörnet rakt på B’s stortå.

Jag kom på besök dagen efter och möttes av blod över hela golvet i lägenheten, och synen av BBV, en stor gul jävla brevlåda vid sidan av honom i skinnsoffan och viss skamsenhet i glaset med cola.

De löste ångesten genom att bryta upp det gula stålåbäket och posta de få breven på nytt i en brevlåda som inte hade tömning klockan Aldrig.

Brevlådan bars en sen kväll ned i grovsoprummet. Såklart.

Jesusbarnet

"Mamma, mamma, jag har ett jesusbarn i min garderob!"Nästa fyllestöld skulle fått blodet att frysa till is hos majoriteten av amerikanska medborgare om det utförts over there.

En, på den tiden, god vän till bror B stod och betraktade den traditionsenliga julkrubban på stora torget i en hyfsat stor stad i mellersta Sverige. Så kom infallet och han norpade jesusbarnet och sprang. Ett par kvarter bort hoppade han in i en taxi som körde honom de dryga två milen hem, ut på landet.

Eftersom detta var ett föräldrahem och det kan betraktas ytterst olämpligt att skeda med jesusbarnet, förflyttades det lilla knyttet dagen efter till en väl dold vrå under sängen.

Såvitt jag vet ligger snickarbarnet i dubbel bemärkelse där ännu. Återuppståndelse, my wooden ass.

Rullatorn

Jag promenerade till min bästa polare BP dagen efter kvällen före. Bakispizza på programmet.

Noterar att det står en rullator utanför porten, men reflekterar inte mycket över det. Tänker besökande.

Möter upp BP, vandrar ner för trappen och ut genom porten. Jag skämtar något om att senaste bilbytet var ett nerköp, varpå han fryser till. Insikten slår honom i ansiktet och ångesten är plötsligt ett faktum.

Snubben har stulit en jävla rullator. En riktigt, riktigt ond gärning. Det är som att stjäla hjärt-lungmaskinen från en pågående operation. Som att dingla insulinsprutan framför diabetikern på väg in i ett anfall. Som att duscha länge och hånflina framför uttorkade afrikanska barn.

Åtminstone är det på den nivån ångesten bör ligga efter att du stulit en rullator. Och dessutom inte kommer ihåg var du stal den, vilket omöjliggör ett återlämnande. Jag kommer inte ihåg exakt vad som hände med den, men tror att den placerades på ett ställe där någon skulle kunna förbarma sig över den.

Det slår mig nu att han inte fått så mycket skit för den gärningen som han borde. Måste göra något åt det.

Stölderna ovan har en gemensam nämnare – nämligen fyra hjul. Vi kan konstatera att taxi är en alldeles fenomenal transport för dig med stöldgods. Och om taxi skulle bli för dyrt, så är jag säker på att både brevlåda och jesusbarn skulle kunnat fraktas med bravur i ångestens rullator.

/haddock

Älghorn + lönnsirap + Stanley Cup = Sjuk sexakt

2010-02-06 15:34 by johabbed

Personkult är ofta en läskig företeelse. Vare sig den gäller Adolf Hitler, Josef Stalin, Carola, eller Edward Blom.

Men den personkult som byggts upp av Stephen Colbert i The Colbert Report är bara att beundra. Stephen har genom skamlöst kampanj-arbete fått namnge en glass-smak, en spindel-art, och ett löpband på NASA:s internationella rymdstation. För att inte tala om hans kära barn i djurriket som bär hans namn, närmare bestämt örnen Stephen Jr och sköldpaddan Stephanie Colburtle the Turtle.

Extra skoj blir det när Stephen jävlas med hjälp av det världsomspännande nätet The Internets. Stephen har tidigare bland annat vunnit en omröstning om att döpa en ungersk bro efter sig, och orsakat stora problem för Wikipedias artikel om elefanter.

I torsdags var det dags igen, till följd av att den kanadensiska tidningen The Beaver bytt namn till Canada’s History.

Kolla tre minuter in i klippet.

Stephen uppmanade alltså sina trogna undersåtar att gå in på Urban Dictionary och definiera den sjuka, perversa, och förbjudna sexakt som “Canada’s History” innebär. För tillfället finns inte mindre än 521 definitioner på frasen i fråga. Läs dem på egen risk.

/johabbed

Ryska posten

2010-02-06 13:05 by haddock

Torsdagskvällen var kurskväll på jobbet. Industrivern. Det ska’rom ha; de är fanimej flitiga på kursverksamhet med alla möjliga olika teman. Hårt och mjukt.

På onsdagen var det kurs i stressmästring. Jag gjorde detsamma i privat regi i form av onsdagsmiddag med polaren. Tredje onsdagen nu och det håller redan på att spåra ur. 2500 spänn på två personer. Torsdagen var tung på flera sätt.

Speciellt när aftonen bjöd på fem timmar övertid. Tema förebyggande arbete. Förhindra skador, sjukdom, ledsna ögon.

Riskanalys var intressant. Se på sannolikheten, multiplicera med konsekvensen och du får ett värde, ryska posten, som indikerar huruvida tilltag är nödvändiga eller ej.

Sannolikhetsskalan var 1 (en eller flera gånger per hundra år) och 5 (fler än tio gånger per år). Konsekvensskalan också den 1-5, eller mellan obetydlig skada och många döda.

Fantastiskt kul att se resultaten som några av de anställda hade gjort på sina områden. Ett område hade tre stycken 20:or – alltså en sannolikhet att det händer mer än en gång per år och resulterar i många döda. Eller fler än tio gånger per år med en död som resultat. Skulle man tro deras analys skulle firman gott matcha valfri på listan över de tio värsta industriolyckorna i USA.

Men man ska vara tacksam över att slippa jobba i den värsta av de värsta klassificeringarna – 25 – många döda, mer än tio gånger per år. Jag skrattar barnsligt mycket när jag försöker visualisera den arbetssituationen.

Mexikanska drogskyfflare kanske inte skrattar lika mycket, men de skrattar å andra sidan hela vägen till tredje världsbanken likt James Kimball skrattar hela vägen till sädbanken eller Gud vid tanken på västbanken.

Med andra ord – ingen arbetsmiljö med många döda, mer än tio gånger per år, som inte för något skratt med sig.

/haddock

Låsst!

2010-02-05 00:55 by johabbed

För knappt två dygn sedan sändes säsongspremiären av Lost på televisionen i Amerikas förenta stater, och för drygt ett och ett halvt dygn sedan fanns densamma för nedladdning här och där på det världsomspännande nätet the Internets.

Som vi fåtalet tappra själar på svensk mark som fortsatte följa serien efter dess sega mellanskede (säsong 2 och en bit in på säsong 3) redan vet, så är detta den sista säsongen. Säsongen med svaren.

Jag såg dubbelavsnittet som inledde säsong 6 så fort det fanns tillgängligt, mer eller mindre. Det var good shit. Jag funderade på vad jag skulle skriva om det, för att bara skriva “Lost är igång igen! Wooooo!” kändes lite sunkigt.

Men nu har det gått något dygn sedan dess, och jag kommer inte på nåt vetttigt. Så det får bli såhär:

Lost är igång igen! Wooooo!

/johabbed

Live from New York — It’s Zach Galifianakis!

2010-02-03 01:32 by johabbed

Woo!

Detta inlägg är ganska så intetsägande. Det är enbart till för att förmedla nyheten att den otroligt rolige Zach Galifianakis kommer att vara värd för Saturday Night Live den sjätte mars, enligt hans officiella twitter.

Nu ska man inte ta ut saker i förskott, men kombon Galenfinalkis och en SNL Digital Short luktar blivande klassiker.

För att fira kommer här ett avsnitt av Zachs talkshow Between Two Ferns, där han intervjuar Bradley Cooper.

 

 

Zach Galifianakis: So, you hosted Saturday Night Live.

Bradley Cooper: Yeah. That was like a dream come true.

Zach Galifianakis: Whose?

 

Det här kommer förhoppningsvis bli asfedt. I brist på det åtminstone väldigt intressant.

/johabbed

Sex av sex: Malmö Comedy Festival

2010-02-02 21:46 by johabbed

Det sjätte gigget på åtta dagar skedde på Malmö Comedy Festival, döpt så för att inte förvirra de två engelskspråkiga komikerna i startfältet.

Evenemanget gick av stapeln på det vanligtvis sprit-och-spyadoftande Slagthuset, och innefattade stora lokaler, tre scener, 59 komiker, fem comedy-pass per scen, cirka 900 besökare, en prisgala och en komikerfest.

Själv uppträdde jag först av alla på en av scenernas första pass, klockan 15.00. Kvällar är rimligtvis att föredra när det gäller ståupp, men jag kan inte klaga. Vissa skämt passade mindre bra för just en söndag eftermiddag när folk precis har satt sig, men på det stora hela gick det helt okej.

Sedan såg jag andra vara roliga. Nytt för i år var att teatern, som tidigare hyst prisgalan i slutet på dagen, nu även fungerade som ståupp-scen. Det såg riktigt “HBO Special”-lyxigt ut och ledde till ett fint publiktryck.

Prisgalan var trevlig. Bland annat vann Anders “Ankan” Johansson välförtjänt pris för årets rutin. Själv gjorde jag en “Högblom -09″, som läkarna kallar det. Det innebär att man likt Tomas Högblom förra året blir nominerad till priset bästa oneliner, förlorar, och sedan faller in i en djup depression.

Brevid mig satt Aron Flam och försökte dölja hur rörd han blev över att få ta emot priset ”Komikernas favorit”. Som gick till Soran Ismail, som inte var där.

Festen var ännu trevligare. Jag snackade lite med den gemytlige Al Pitcher och hans likaledes gemytliga svenska fru Anita. De måste ha parats ihop av en göteborgare, med tanke på vad hennes fullständiga gifta namn blev.

Ett par stolar bort försökte Jonatan Unge övertyga folk att de egentligen var ledsna. När ordets makt inte bet snodde han deras öl.

Sedan efterfest. Också det trevligt, men med för lite alkohol för att den skulle bli vidare långvarig. Sedan slut.

Sex gigg på åtta dagar följs nu upp av noll gigg på okänt antal dagar. Jag får se till att ta tag i det där, för regelbundenheten var riktigt nice.

/johabbed

Jag vill vara en fluga på väggen…

2010-02-01 23:10 by haddock

…när kursen i stresshantering drar över tiden.

/haddock

Om du var en sanning, vore jag en lögn

2010-02-01 09:33 by haddock

Sanning: Sedan jag flyttade till Norge för tre år sedan har jag hört Niklas Strömstedts Om fler gånger än jag gjorde i Sverige mellan 1990 och 2006.

Lögn: Jag älskar sanning.

Edit: Håll dig långt undan P4 – Lyden av Norge. Jävligt långt undan.

/haddock

Fem av sex: Malmö Komedifestival

2010-01-31 13:13 by johabbed

Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.

Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.

Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.

 

malmokomedifestivalliten

 

Från vänster till höger syns Valle Westesson, Nils Lind, Fritte Fritzson, jag, Jørund Larsen, Simon Svensson, Kringlan Svensson, Tomas Högblom, Marcus Johansson, Jonatan Unge, Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, och Jesper Rönndahl. Saknas på bilden, enligt uppgift för att han var längre in i skogsdungen och uträttade behov, gör Erik Börén.

Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.

Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.

Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.

Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.

 

Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.

/johabbed

Sir Mix-a-Lot forskar vidare

2010-01-30 16:49 by johabbed

I denna bloggs hemliga läderlapps-grotta finns det ett fint verktyg för besöksstatistik, som bland annat listar vilka olika fraser som fört folk hit genom sökmotorer som lycos, altavista, eller google. Det är ofta både eggande och skrämmande läsning.

Mest vanligt förekommande är trista kombinationer som “blogg boyahed”, “boyahed blog”, “tjostolv moland”, och en del komiker som uppenbarligen är ganska poppis men inte har någon egen hemsida. Eller som bara idkar själv-googling (så kallad googlani) väldigt ofta.

Men ibland dyker lite mer otippade fraser upp. Som idag, när någon sökt på denna existentiellt intressanta fras:

 

svarta män kvinnor stora rumpor varför

 

Varför, indeed.

Jag tror tyvärr inte att vår blogg ger något fullgott svar till denna fråga, så personen som sökte efter svarta män kvinnor stora rumpor varför, scrollade förbi en massa andra sidor som gav bättre träffar på svarta män kvinnor stora rumpor varför, och sedan klickade sig in på denna blogg för att läsa om svarta män kvinnor stora rumpor varför blev säkerligen något besviken, då vi inte skrivit något utförligt om svarta män kvinnor stora rumpor varför överhuvudtaget.

Jag hoppas nu bara att folk som i framtiden söker svar på svarta män kvinnor stora rumpor varför hittar hemsidor som är mer relevanta för svarta män kvinnor stora rumpor varför, och inte har oturen att gå in på denna nästan helt svarta män kvinnor stora rumpor varför-fria blogg.

Det skulle vara väldigt trist.

/johabbed

Fyra av sex: Tiny Comedy

2010-01-29 19:03 by johabbed

Jäpp jäpp.

Veckans sista ståupp-gigg i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust, avklarades på Tiny Comedy igår. 

Jag testade ett par nya grejer som funkade fint, drog sedan mer säkert material, och avslutade med lite good ol’ dvärgporr. Som inte är nytt på nåt sätt, men som det var längesen jag körde. Det gick bra, tycker jag.

Liksom på Komikaze i tisdags så var Ola Söderholm konferencier. Han funkar nästan otippat fint i rollen, och mixade dessutom in lite blandade skämt från sitt framtida deltagande i Roast på Berns. Det kommer att funka bra.

Övriga komiker… öhm, listan inför gigget på Facebook och slut-lineuppen hade inte överdrivet mycket gemensamt, så detta blir ytterst osäkert. Men några av dem var i alla fall Erik Hultkvist, Sara Andersson, Melody Farshin, Per Robin Gustafsson, Niklas Folkegård, och Henrik Blomkvist.

Den sistnämnde har jag inte sett innan, och jag lyckades egentligen bara se halva framträdandet. Hans andra halva kanske övergick till rutiner om hur tjejer går två och två på toaletter blandat med ren nazistpropaganda, så jag ska inte säga för mycket. Men det jag såg var riktigt smart och roligt material.

Nu bär det av till På Besök för att skämta helnytt. Jag borde ha lagt tid på det istället för att skriva det här inlägget. Men jag har aldrig påstått att jag kan prioritera.

/johabbed