Hej då, Stockholm. Hallå, Malmö…festival? Just fan.
Jag är omringad. Hela grannskapet luktar vildsvinskebab.
I alla fall. Innan detta åbäke till folkfest drog igång tillbringade jag sista veckan av min semester / arbetslöshet med en tripp till Sveriges huvudstad. Det ölades med olika människor. Mellan ölandet hann jag med hela två ståupp-gig. Jag har alltså satt nytt personligt rekord på antal framträdanden på en vecka. Två.
På tisdagen: Komikaze på Ego, en klubb som drivs av Mike Räsänen. Kvällens konferencier var Johan Sköld, och line-uppen var grym. Komikerna var Johan Ranner, Ahmed Berhan, Johan Uddenberg, Ola Söderholm, Suzanne Olsson, Mårten Andersson, Anna Söderlind, och Robin Olsson.
Sådär. Nu har jag namedroppat så mycket att fetstils-funktionen temporärt fått slut på färg. Det var en riktigt bra kväll, med Ahmed och Ola som främst glänsande. Också kul att skåda Anna Söderlind, som jag aldrig sett ståuppa förut. Hon var skitrolig.
Själv var jag inte jättenöjd, men gjorde väl en okej Stockholmsdebut. Extra minnesvärt blev det när jag drog ett skämt där punchlinen helt enkelt är…
… Andreas Lundstedt i Alcazar.
… och det visade sig att denna Andreas Lundstedt i Alcazar satt i publiken. Vilket man uppmärksammades på av hans bordssällskap Petra Mede, som ljudligt utbrast ungefär “haha! han sitter här!”.
Egentligen ett fucking guldläge, rent humoristiskt. Tyvärr fick jag inte ut så mycket av situationen. I efterhand kom jag på att jag ju hade ett ytterligare skämt om herr Lundstedt som jag skrev till Robins för evigheter sedan, ungefär när han kom ut som HIV-smittad. Det borde jag dragit, och på ett lustiger vis fått lokalen emot mig. Skriver ut skämtet i slutet av detta inlägg, om ni är snälla.
Ståupp-gig nummer två skedde två dagar senare på Tiny Comedy, som drivs av Cecilia von Strokirch. Det skulle ha varit utomhus i en park, men som reaktion på att jag lagts till som komiker fick Moder Natur spel och det utbröt ett sjujävla skyfall som för att tvätta stockholmarna av sina synder. Till exempel plankning på tunnelbanan. På kort varsel flyttades hela evenemanget till källaren på Southside.
Aww yeeeaaah. Let’s do that namedrop again. Yvonne Skattberg höll ihop kvällen, Johan Ranner dj:ade och inledde, och sedan återfanns Anders Celin, jag, Ami Hallberg-Pauli, Niklas Folkegård, några personer som körde opera-improv, Malin Appeltofft, Fredrik T Olsson, och åldermannen Thomas Oredsson på scen.
Folk var roliga. Själv var jag ganska nöjd med tanke på förutsättningarna – på grund av den snabba flytten var det nämligen rejält lite folk i publiken när jag körde. Men vafan, det var en kul kväll. Roligheter och källare hör ihop, som historien utvisat.
Just det, ja. Andreas Lundstedt-skämtet. Detta skrevs alltså ursprungligen till programmet Robins, närmare bestämt inslaget “Skillnad eller likhet”, nån gång när såväl Andreas Lundstedts HIV-smitta som julen var mer aktuella än de är idag.
Nu kör vi.
Vad är det för likhet mellan Andreas Lundstedt och ett julbord?
- Båda har glaserade skinkor och klassas som en smittohärd.
Det är ett stort mysterium varför det inte släpptes igenom.
Slut på semestern. Imorgon ska det skrivas fler skämt i samma anda.
/johabbed
