Är det inte så att kattsand är totalt värdelöst? Det är skit. Skiten. The shit…
Det slutar alltid med ett gäng stenar eller korn som rullar ut på badrumsgolvet. Och när du omedvetet får dem i strumporna kan du aldrig veta om de transporterats dit av kattens tassar före eller efter the business end signed a huge deal.
Den ovetskapen kan ta knäcken på en människa. För du märker inte att de fastnat förrän du lagt upp benen i soffan intill nya kudden, på soffbordet vid sidan av chipsskålen eller i det nypolerade klaveret. Helt plötsligt ligger de där. Kornen, de hemska. Såväl strumpor som själ blir besudlade och den upplevda smutsen, doften, skammen, den går aldrig riktigt att tvätta bort.
Nej, kattjävel, gå hellre clubbin’ on the hallgolv där man tydligt ser tecknen på kabeldragning och lätt kan köra piruetten runt det producerade och avskyvärda, med hedern och strumporna i behåll.
Eller så är det upp till husse att ta fram tygpåsen, fylla den med liv och tyngd och hitta närmsta älv för att lätta hand och sinne.
/haddock
Tags: fredag, kabeldragning, katter, kattsand
Ska det vara så satans svårt för katten att sätta sig på toan? De kan öppna skåp och dörrar men inte skita på en vit stol. Kassa djur…
Nu lär du ju köra en provvecka när du stänger toadörren så att djuret måste bajsa på hallgolvet.
Det finns katter som använder toastolar och även spolar på reguljärt sätt. Det ligger nog år av omsorgsfull och minutiös träning bakom. Själv är jag inte riktigt fullärd och bekväm med i vilket läge toalettlocket skall befinna sig.