Stephen Colbert är inte bara en amerikansk hjälte, han är doktor också. I sin ständiga jakt på ett hälsosamt leverne har han nu upptäckt den svenskaste av alla svenskheter – snus.
/johabbed
Archive for September, 2009
Det som komma skall är tomma skal
2009-09-30 10:37 by haddock
Jag ser väldigt mycket fram mot att tvådagarskonferensen i Trondheim kommer att resultera i något annat än hotellkaffe, permanent tusch på vita tavlan och träröv. Nämligen ölprovning på Ringnes E.C. Dahls Bryggeri som social aktivitet i afton.
Återkommer med djupgående analys senare. Och känner jag mig själv; med en 120-kronorspilsner från hotellets minibar, spilld delvis ned i strupe och delvis över tangetbord, som referens.
/haddock
Garva – med eller utan Uffe
2009-09-29 22:55 by johabbedStåuppade återigen. Denna gång på klubben Garva på Harrys i Malmö, som drivs av Joe Eagan och Mattias Olsson.
Man vill ju vara aktuell, så jag körde tolv minuter fullsmockade med Uffe Larsson-skämt. Inledde med denna:
Uffe Larsson är död. Jag tror att Jan-Olov Andersson på Aftonbladet uttryckte det bäst, när han skrev “Han ville alltid att alla skulle vara på gott humör.”
I morse lyckades han äntligen.
Nej, det gjorde jag inte alls. Ovanstående är ren lögn. Jag körde inget Uffe-material, inga tolv minuter, utan mitt kortaste gig hittills. En femma rakt av, med det gamla vanliga förutom en eller två nya skämt och en något ändrad ordning.
Det gick fint men känns smått oinspirerat såhär i efterhand. Till nästa gig ska jag fan ta mig tid att ha nära nog helt nytt. Det blir roligare för mig själv.
/johabbed
I fuckin’ love you for that!
2009-09-27 22:07 by johabbedSaturday Night Live körde sin ‘riktiga’ säsongspremiär i lördags, efter torsdags-specialerna smugit igång för ett par veckor sedan. Lika halvkasst första-avsnitt som de senaste säsongerna, men det tar sig nog.
Snackisen blev istället nåt helt annat.
Jenny Slate var en av två nya medlemmar av SNL-familjen. Hon fick lära sig att ordet “Live” i programmets titel faktiskt betyder just… live. (Till skillnad från exempelvis Stockholm Live, där det inte betydde något alls.)
Matematisk formel för en minnesvärd debut:
Direktsänd TV + nervös komedienn som får sin stora chans + sketch där vart tredje ord karaktärerna säger är “frickin’” = BIG FUCKIN’ RISK.
Fröken Slate skulle agera biker-brud i en kass tv-show i sin första och enda sketch för kvällen. Och kanske hennes sista i SNL överhuvudtaget, om Lorne Michaels är på dåligt humör. Hon snackade med andra biker-brudar, och dom gillade att svära. Fast med en tv-vänlig eufemism: Frickin’.
Vid ett ynka tillfälle råkar hon glömma av det där. Resultatet blir som följer:
Det där klippet kommer säkerligen försvinna snart. Så här är textversionen:
Wiig: You know what? [kastar askfat]
Slate: You frickin’ just threw an ashtray full of butts at my head! You know what? You stood up for yourself, and I fuckin’ love you for that.
Publik: [chockad tystnad]
Slate: [gör skum "jag fuckade upp"-min]
Ingen stor grej? Nja. Charles Rocket fick en gång kicken för exakt samma ordval, trots att han vid tillfället var betydligt mer etablerad. Och gästvärdar som gjort saker som producent Lorne Michaels varit oförberedd på eller som svurit i TV har snabbt svartlistats. Och det är moralpaniks-USA vi snackar om.
På plus-sidan: Det hände efter midnatt, vilket minskar riskerna för böter. Och det ger lite tidningsartiklar. Och Lorne Michaels är nog ändå ganska schysst om han känner för det.
Så kanske var det bara ett bra sätt för Jenny Slate att få lite tidig uppmärksamhet.
/johabbed
Snutarnas våldsamma vrede
2009-09-27 14:21 by haddockNostalgi är så löjligt tilltalande ibland. Speciellt en söndag.
Starka scener ur Peter Settman och Fredde Granbergs Snutarna.
/haddock
Myteriet på PrickPrick
2009-09-25 11:12 by johabbed
Fan också.
Jag var på den eminenta schtupp-klubben Oslipat i onsdags och såg den internationella trion Magnus Betnér, norrmannen Dag Sørås, och amerikanen Yannis “and the” Pappas köra långa och roliga set, supportade av korta och roliga set av svenskarna Marja Nyberg, Anna Braun och min kollega Robin Paulsson.
Så långt enbart soft. Finfin kväll, med Yannis och Marja som absoluta höjdpunkter.
Då line-upen var sig ganska lik på torsdagens Klubb PrickPrick i Lund och jag var allmänt lat undlät jag mig att åka in till min forna hemstad. Stort misstag. Det låter nämligen som det blev en rejält fucked up kväll på bästa tänkbara vis.
Citerar Bettan på sin blogg:
Prick Prick i går blev en kväll att minnas. [...] Vi bestämde oss för att jävlas lite med Erik. Eftersom han börjar jobba vid 4-snåret så kände vi att en riktigt lång kväll skulle vara rätt medicin.
Sagt och gjort, jag började kvällen med en knapp timme och påade Soran, som inte ens skulle vara med den kvällen. Tidschemat redan brustet och det rejält. Dag gjorde knappa 40 fantastiska minuter. Marja körde lite. Erik gick upp och ljög lite. Sedan var det Yannis tur och jag hade sagt åt honom att köra lååååååångt. Det gjorde han. 1,5 timme typ.
Erik ville runda av. Det ville inte vi. Efter Yannis vidtog en märklig komikerkavalkad där Marja var uppe igen, Cecilia var uppe minst en gång. Jag var uppe ungefär tusen gånger, Soran spelade piano, Yannis gjorde en halvtimme till och så vidare och så vidare.
Erik gick hem till slut. Vi borde väl ha fortsatt tills han började jobba och sedan ha kollektivlyssning på hans radioprogram, men det gjorde vi inte. Dryga fem timmar tror jag att det blev till slut.
Uppdatering!
Soran Ismail skriver också, på sin blogg:
Det blir egentligen bara löjligt om jag ska försöka återberätta vad som hände, för det går inte. [...] Men jag kan ge några exempel [...]
- Kvällen höll på i nästan 5 och en halv timme. I över 300 minuter så körde vi comedy.
- Magnus sjöng Amazing Grace, och var ganska bra faktiskt.
- Han påade mig utan min vetskap.
- Det pågick en stand-up battle á la Joe Rogan vs Carlos Mencia (för er som är insatta) på scenen mellan Magnus och Erik Börén (han som håller i klubben).
- En kille från publiken fick gå upp och testa stand-up för första gången, helt oförberett. Han var dessutom ganska bra.
- Magnus häcklade den här killen genom att spela piano (som står precis bredvid scenen)
- En tjej gick hem och hämtade en flaska vodka så att vi skulle kunna fortsätta eftersom baren hade stängt.
- Jag och Magnus körde någon form av dubbelact, där jag var hans sidekick vid pianot. Som en dålig Robert Wells. När det kommer till pianospelande. Gäller det comedy så var jag en fantastisk Robert Wells.
Återigen: Fan också. Vilken jävla felprioritering.
/johabbed
Barnsligt nära gränsen
2009-09-25 07:06 by haddockJag fnissar som ett litet barn som precis lärt sig göra armhålepruttar. Heter den verkligen så? Är det sant?
År 2002 bekantas jag med en liten by vid namn Töcksfors för första gången – en helt spektakulärt bisarr upplevelse. Det är valborgsmässoafton, party på gång och två kilometer till norska gränsen. B-A har precis kört mig och några vänner in i en värld och en by vi inte visste fanns. En entré som givetvis gjordes i en Volvo 740 med tonade rutor och kjolpaket. Värmland ska erövras med stil.
Timmar senare tappar jag och vännerna hakan till synen av uppemot hundra bilar som sakta rullar i karavan genom byn. Det är en liten by vi snackar om; Wikipedia säger dryga tusen och de inhemska säger knappa två tusen.
Så sjukt mycket folk och så sjukt mycket bilar. “Banke plåt!” skriker B-A exalterat och förklarar ritualen Fyllekväll i Töcksfors: En person håller sig nykter och är chaufför hela natten, resten av passagerarna i den knökfulla bilen använder ena stunden högerhanden till att portionera grape tonic till munnen, i symbios med vänsterhanden som distribuerar hembränt in i densamma. I nästa stund flyger högerhanden – i takt med bilstereons vrål - knuten upp i taket eller platt mot utsidan på bildörren, medan vänsterhanden fortfarande har ett hårt grepp om det hembrända.
Och bankes plåt görs det till Vengaboys och Eddie Meduza. Extra mycket på grund av valborgsmässoaftonen. Den anakondatjocka ormen av bilar släpar sig mellan A och B, tillbaka till A. Repeat.
Mellan bensinmacken…
…och korsningen Sveavägen och Bögatan.
Är det sant? Heter den verkligen så? Tihihi.
Jodå.
Även nu, sju år senare, fnissar jag åt det. Både aftonen som som resulterade i löjligt mycket underligheter och konfrontationen med Sveriges bästa gatunamn. Jag därefter varit Töcksfors många, många gånger och lärt mig att uppskatta många av de kulturella chocker B-A utsatt mig för. Men just Bögatan slutar aldrig att chockera.
“Förkortar du gatuadressen när du skickar post hit blir du fort impopulär”, berättade B-A vid första visiten. Givetvis blev jag då sugen på att skicka ett vykort till den stackars saten som bodde på nummer sex.
Men Bög. 6 finns inte i Töcksfors! Strategiskt. Förnuftigt, faktiskt.
I Göteborg finns samma gatunamn. Men staden har inte varit lika hänsynstagande i numreringen. Kanske är det därför K Nilsson Byggentreprenad får så många frågor om hurvida hans hantverkare är svettiga, om de är duktiga på hårt handarbete eller hur djupt de kan komma med slagborren.
Det är många fina människor som jag träffat i och tack vare den lilla byn nära den norska gränsen. Utan den hade jag inte varit där jag är idag. Därför står ett permanentreserverat bord märkt Töcksfors på kvalitetsplats i mitt hjärtas restaurang. Parkering för gäster på Bög. 6.
/haddock
Att gå i Christer Petterssons fotspår
2009-09-24 17:24 by haddock
Om fem dagar är det fem år sedan en legend gick ur tiden – Christer Pettersson, påstådd Palmemördare, dog den 29:e september 2009.
Sverige var i sorg. Christer hade hunnit bli en legend och riksfyllo med sina dråpliga antics och sin generella opålitlighet.
Och länge trodde vi att vi aldrig skulle skåda dess like. Men, nu har du chansen att gå i legendens fotspår. Bokstavligen! Hans gamla kängor finns nämligen på Tradera och utropspriset ligger på 2500 spänn.
Andas in hans fotsvett. Känn hans närvaro. Bli CP.
/haddock
Tack, Jennie, för tipset!
Kan det vara en eger?
2009-09-23 16:59 by johabbedÄh vafan. Vi fortsätter på temat konstiga rubriker som jag upptäckt den senaste kvarten. Nu från SVT:s text-tv:
Också SVD.se använder samma rubrik:
Vi förstår alltså att man i Karlstad 1) använder ett förlegat språk, 2) bara hade en enda av dessa i hela stan, och 3) nu kör ut honom.
Trist.
[DN.se väljer en rubrik som är lite mindre anpassad för missförstånd, men länkar å andra sidan vidare med orden "Så här ser Negern ut". Om nån är nyfiken.]
/johabbed
The only disease you can get yelled at for having
2009-09-23 16:41 by johabbed
Tjosse & Josse skjuter skarpt
2009-09-22 13:24 by johabbedDen spännande följetongen om humorduon Tjosse & Josse, aka norrmännen Tjostolv Moland och Joshua French, kan vara den mest framgångsrika av sitt slag sedan Cheech & Chong gick upp i rök.
Den senaste nyheten är att de två polarna, som dömdes till döden fem gånger om av en kongolesisk militärdomstol bland annat för att ha skjutit ihjäl sin chaufför, väljer att inte överklaga. Dom tar det chill, helt enkelt.
Kanske beror det på att de vet vad de har gjort. Boyahed-bloggen fortsätter att belysa frågan, och kan nu frambringa ytterligare bevis som sätter norrmännens version av händelserna i ny dager.
Vi har nämligen fått tag på ännu en exklusiv utskrift från en ljudupptagning, denna gång från brottstillfället.
När detta spelas in sitter alltså de två norrmännen Joshua French och Tjostolv Moland i sin jeep tillsammans med sin chaufför Abedi Kasongo. Till en början är det dock norrmännen som samtalar, Abedi kommer in först senare.
Gör era egna bedömningar.
Joshua: Hey, you know, why are you fucking freaking out on us?
Tjostolv: Look, I’m telling Telemark-bataljonen today. I’m through.
Joshua: Well why don’t you tell them at the same time why.
Tjostolv: Don’t worry, I will.
Joshua: Yeah, and I’ll bet you 10,000 kroner they laugh their ass off.
Tjostolv: I don’t give a damn if they do.
Joshua: Abedi, what do you make of all this?
Abedi: Man, I don’t even have an opinion.
Joshua: Well you gotta have an opinion. I mean do you think that God came down from heaven and stopped…
[ PISTOLSKOTT ]
Tjostolv: OH! WHAT THE FUCK’S HAPPENING?!
Joshua: Aw man, I shot Abedi in the face.
Tjostolv: Why the fuck’d you do that?!
Joshua: I didn’t mean to do it, it was an accident.
Tjostolv: Oh man, I’ve seen some crazy-ass shit in my time!
Joshua: Chill out, man. I told you it was an accident. You probably went over a bump or something.
Tjostolv: Hey, the car didn’t hit no motherfucking bump.
Joshua: Hey, look man, I didn’t I didn’t mean to shoot the son of a bitch! The gun went off. I don’t know why.
Tjostolv: Well look at this fucking mess, man. We’re on a city street in broad daylight.
Joshua: I don’t believe it.
Tjostolv: Well believe it now, motherfucker! We gotta get this car off the road. You know cops tend to notice shit like your driving a car drenched in fucking blood.
Joshua: Just take it to a friendly place, that’s all.
Tjostolv: We’re in the Congo, Joshua! Telemark-bataljonen ain’t got no friendly places in the Congo!
Joshua: Well, Tjolstov, this ain’t my fucking town! Shit!
Just det, det finns ju också ett filmklipp. Och vi vet fortfarande inte varför norrmännen pratar engelska.
Visst är ljudupptagningen besvärande för försvaret, men kan inte grabbarna bara berätta att det var en olyckshändelse? Då kanske straffet sänks till ynka dödsstraff tre gånger om.
/johabbed
Distraherande bakdel: attraherande framdel
2009-09-21 10:23 by haddockDå var det måndag igen och där satt jag och deppa’
Tyckte allting verka meningslöst
Men just då såg jag en rar liten hudficka
Och mitt problem var löst
/haddock