Archive for November, 2009

Thirtyseven dicks in the morning

2009-11-09 21:27 by haddock

Under studietiden på högskolan var vi så jävla fyndiga. I medieproduktionskursen blev vårt gäng i tidigt skede tilldelade gruppnummer 1. Givetvis blev konstnärliga Le Höst, mockumentären Perplex – Kalsongrycket som försvann, och det tekniska mästerverket Reality Programming copyright-märkta med Gruppett Productions. Tufft och fyndigt värre.

Hösten 2003 gick jag och Lakke från just Gruppett Productions en kurs i 3d-animering. Ett jävla pill och alldeles fruktansvärd upplevelse för mig. Kroniskt, och i allt jag tar mig för, målar jag upp spektakulära bilder i huvudet när jag inser möjligheter, något som oftast slutar i att jag sitter med ett papper med en ofrivilligt stympad streckgubbe med tre fingrar på sina köttbulleformade händer. Och en enorm frustration inom mig.

Kanske var det därför jag och Lakke – halva Gruppett, hela Halvett – den där eftermiddagen för sex år sedan lade ribban lågt redan från början, när vi skulle gå igenom simpel ljudredigering i Adobe Premiere. Efter någon halvtimmes pillande med samplingar från Clerks och Psycho och nån random ljuddatabas, tyckte läraren, med ett uppenbart krångligt förhållande till det engelska språket, att det vi gjort var tillräckligt bra för att presenteras för klassen.

Det är med de förbryllade reaktionerna från klasskamraterna på näthinnan och en allt för medveten form av självplågeri jag varje morgon vaknar till resultatet av den lågt lagda ribban, från mobilens lika undermåliga högtalare. Och av nostalgiskäl som jag nyss visualiserade den:

Jag kommer aldrig att sluta tycka könsord är kul. Fnissigt kul. Och kanske är denna fantastiskt urusla trudelutt den dagliga reminder jag behöver för att sikta lågt. Likt mitt tredje öga.

/haddock

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

Balls out catfight!

2009-11-06 21:59 by haddock

Brutal brutta, det här.

Riktigt jävla fulspel. Bravo!..?

Hon är i klass med Cantona:

…och de här grabbarna (lägg särskilt märke till den brutalt snygga saxen runt nacken 18 sekunder in):

När vi ändå ser på brutala fotbollsfighter kan vi ta med motsatsen - Drama Queen Referee:

/haddock

We’re only in it for the ölbiljetter

2009-11-06 00:08 by johabbed

Jag ståuppade på Oslipat på onsdagskvällen. Därmed har jag avklarat min debut på klubben som ligger cirka 50 meter från mitt hem, och där jag druckit mången öl medan jag lyssnat på allmänt patrask som drog skämt från en extremt väl upplyst scen.

Den stora skillnaden denna gång var alltså att ölen (till en början) var gratis och att jag även bjöds på pizza. Jealous? Samt att jag skämtade lite själv.

Jag var som så ofta förr först ut av komikerna, efter att Fritte Fritzson värmt upp publiken förtjänstfullt. Inlednings-spotten, att det var mitt förstå ståupperi på en månad, samt att jag bara hade fem minuter på mig gjorde förutsättningarna lite speciella, men det gick bra. Jag drog mina skämt och folk skrattade. Mission accomplished.

Sedan fortsatte kvällen med idel bra prestationer, så nu följer en traditionsenlig namedrop-bonanza. Skämtade efter mig gjorde i tur och ordning: Linn EdlundRåland Ulvselius aka Dåktår Humår, Malin Nanhed, Nils Lind, Elin Nordén, Isak Jansson, och Soran Ismail.

Fröken Nanhed och herr Jansson var nya bekantskaper för mig, och positiva sådana. Den förstnämnda imponerade med kul material och en stor scensäkerhet trots sin rookiestatus, och den sistnämnde gick på knock med skitroliga röst-rutiner som nära nog försatte publiken i extas.

Sedan var de andra som sagt också väldigt bra, what with their Sverigedemokrat-humor, piano-humor, tillbe-en-sten-humor och annat smått och gott. Ännu en fin Oslipat-kväll, helt enkelt.

/johabbed

Kaosteori på Robins

2009-11-05 22:43 by johabbed

Woo!

En jävligt adrenalin-späckad arbetsdag är till ända.

Robins spelas in på torsdagar. Det är i normala fall en ganska stressig dag, som för redaktionens del börjar 09.00 på morgonen och avslutas cirka 21.00. Det är en hel del jobb på vägen, men nån gång har redaktionen haft det så soft att vi hunnit spela pingis en halvtimme på eftermiddan.

Men idag var ingen vanlig inspelningsdag.

En viss Thomas Di Leva skulle vara en av gästerna. Denna en av Sveriges mest folkkära artister, som jag hört honom kallas, fick dock förhinder. Kan man säga.

Det gör i alla fall inte så mycket. Han har ändå synts så mycket i pressen på sistone.

Vips så hade vi fullt upp att leta efter en ersättare. Nån gång mitt på dagen blev det klart att dagens super-sub heter Soran Ismail, en mycket rolig ung herre som råkade vara i de skånska krokarna för att ståuppa. Så eftermiddagen tillbringades – förutom vanliga bestyr som manusändringar, skämtgenomläsningar, och dylikt –  med att skriva nya intervjufrågor och hitta på brand spanking new roligheter och upptåg om, med, och omkring honom.

En liknande adrenalin-utsöndringsdag inträffade förra säsongen, då Titiyo var inbokad som gäst tillsammans med Erik & Mackan, men drabbades av vinterkräksjuka och tvingades avboka samma dag. Då hade vi ynnesten att få dit Veronica Maggio, fick även då stressa och pressa fram grejer under eftermiddagen, och belönades med att det blev ett riktigt kul program.

Den här allmäna stissigheten var för övrigt ständigt närvarande under Grillad-projektet, då vi spelade in fyra program i veckan och ungefär varannan morgon började med ännu ett härligt avhopp och panikjakt på ersättare. Den erfarenheten visade att man kan ha jävligt kul när bensinen är slut och man bara kör framåt på ångorna, men att det så klart är bättre för fordonet och alla som sitter däri när man åker mer komfortabelt.

I alla fall. När kaoset inte är ett beständigt tillstånd utan sker mer i undantagsfall, som med Robins, så kan det fan vara ganska välkommet.

Nu har vi alltså spelat in veckans program för ett par timmar sedan, med Annika Lantz som gäst förutom Soran. Den färdigklippta versionen får jag se imorgon eftermiddag, men det kändes åtminstone under inspelningen som att det finns stor potential för bra teve även här. Kolla själva på lördag klockan 21.30. </end reklam>

Slutsats: Det är fan positivt med lite kajko så här halvvägs in på säsongen. Det håller oss på tårna.

/johabbed

Svinedyr i pose

2009-11-05 00:46 by haddock

En gris i en säck. (Från TheodorsZambiaBlogg.blogspot.com)

Sista veckorna har varit hektiska med mycket resor och jobb. En och annan bitter insikt, och ett speciellt telefonsamtal.

I Norge är i stort sett alla lägenheter privatägda, helägda och hyresmarknaden är långt mindre än i Sverige. Men du får som privatperson äga flera lägenheter och hyra ut dem som du behagar, så länge du behagar. Det här har resulterat i en drös av något så motsägelsefullt som minimagnater. Och en av dessa hyr ut till mig via en byrå som medlar all kontakt och administration.

Så när Tommy på byrån ringde mig för en och en halv vecka sedan och meddelade att “utleier har sagt opp kontrakten din” sorterade jag instinktivt bland dumheter som har hittats på i lägenheten för att hitta den mest nyliga och troliga orsaken. Medan Tommy sadistiskt dröjde på fortsättningen av meningen, byggde jag snabbt upp en väv av lögner som skulle kunna förklara och förlåta den vinnande orsakskandidaten.

Men lika snabbt som försvaret byggts upp, stämplades det För framtida bruk då konstpausen övergick i snabbrabblade ursäkter från åklagarsidan. Hon som äger lägenheten behövde bostad efter uppbrott med nuvarande sambo, således frågade mäklaren nu urskuldande om jag kunde tänka mig flytta innan de tre månadernas uppsägningstid var över.

“Make me”, sade jag. Konstpausade välbekant obekvämt länge, “genom att hitta en bra lägenhet åt mig inne i Oslo.” Och hjälpte mig gjorde han.

I en vecka till bor jag 30 minuter utanför huvudstaden, idag skrev jag på hyreskontraktet för den nya lyan, en etagetrea på 96 kvadrat inne i huvudstaden. Exakt en vecka till inflyttning.

Grisdyr. Svinedyr, bokstavligen. I en säck. För jag har inte ens sett lägenheten för 15 laxiga laxaskar i månaden ännu. Men den skall delas med bror och på grund av nämnda resor har allt skötts per telefon med just broderns intryck som enda referens. Det verkar gott. Efter visningen var hans blommiga trosor våtare än den döda katt jag såg flyta i Göta Kanal 1991. Om lägenheten gjorde lika stort intryck på honom som katten gjorde på mig, så blir det en bostad som fascinerar, engagerar och som man inte kan släppa blicken från. Men som dessvärre luktar as.

Ska jag tolka blodfläckarna på grissäcken som ett dåligt omen?

/haddock

Rikard Palm död i svininfluensa?

2009-11-03 09:44 by johabbed

Alltid trist att gå in på nyhetssajter på morgonen och mötas av sorgesamma nyheter i form av dödsbesked. Som idag. Uppenbarligen är “SVT-profiler” en riskgrupp i fråga om svininfluensan.

palmsvin

 

Rikard Palm, we hardly knew ye. Eller det gjorde vi, tack vare dina regelbundna lustiga fuckups. Tänk om sprit motverkat influensaviruset, för med tanke på att han även åkt dit för rattfylla hade Rikard kunnat klarat sig.

Nu är det bara sorg.

/johabbed

A grown up moment

2009-11-02 18:27 by haddock

Sitter på transport mellan besök på två av firmans avdelningar. Lagrade precis ett Excel-ark med namnet Servicegrad vs. Service – Analys av kostnader för lagerföring av lågfrekventa artiklar

Så fort den kom, åldern.

/haddock

What can you do for your Community?

2009-11-02 01:39 by haddock

Och medan jag blinkade försvann helgen. Kvar finns endast soffans mönster på min hud och ångesten över att tiden inte spenderades bättre.

Men ett par skratt lyckades det bli, vilket drar ner helgens waste of time-procent till strax under hundra. Källan till dessa gutturala yttringar var ett par avsnitt av Community.

Det är en för hösten ny sitcom som utspelar sig på ett community college i Kalifornien, med en bred blandning karaktärer och tidvis briljant dialog. Serien kretsar runt ett gäng människor som deltar i en studiegrupp, startad ad hoc av seriens huvudkaraktär, spelad av Joel McHale, i syfte att komma långt innanför det skyddande och dekorativa tyg som är Gillian Jacobs trosor.

Community är fylld av rappa och finurliga skämt. Chevy Chase finns med i casten som en tragikomisk gamling och Donald Glover från Derrick Comedy, som bl.a. gjort Dickmento, gör en av de bättre rollerna.

“I was so unpopular in high school, the crossing guard tried to lure me into traffic.” – Tragiska Annie (Alison Brie)

För varje avsnitt blir det fler skratt och serien blir mer och mer tilltalande. Kanske för att den har en så hög lägstanivå – som sämst lämnas du vid avsnittets slut med en feelgood-känsla. För den innehåller en del “även om du varit dålig tidigare, kan du göra bra nu”, vilket i vanliga fall lätt kan bli klyschigt, men här snarare visar på karaktärsutveckling.

Sju avsnitt har hittat sin väg ut på Internet, och jag ser fram mot resterande 15 avsnitt i första säsongen. Det borde du också göra.

/haddock

Dickmento

2009-11-02 01:10 by haddock

En gammal klassiker.. Memento suger jämfört med denna.

/haddock