Det är intressant hur stora tal är bra i teorin, men långt ifrån alltid i praktiken.
Det ploppade nyss upp en uppgraderingsruta i Firefox, som bland annat motiverade uppgradering med “35000 themes available”. Första tanken är ju givetvis “Nice, så mycket – och gratis dessutom!”, men den varar kort.
För sen slår verkligheten till dig med håriga sidan av konsekvensens diciplinerande hand. 35000 themes, 35000 valmöjligheter? 34999 distraherande moment i jakten på ett theme som ska täcka 8% av skärmen och föräras mina ögons fokus 1% av totala brukstiden?!
Lite som att skicka stenar med tur och retur-biljett i människohand mellan två högar. Meningslöst.
Nästan samma sak med Spotify. Plötsligt ges en möjlighet att komma åt sju miljoner låtar. Programmet startar upp, du knäcker knogarna och … fryser till med fingrar ovan tangentbordet. Sju miljoner låtar och inget att söka efter. Blankt.
3000 minuter i månaden på mobilabonnemanget? Ok.
De stora talens föddes med en silversked antiklimax i munnen.
Som detta inlägget.
/haddock
Tags: antiklimax, stora tal
Håller med, har alltid problem att söka på Spotify, just de låtarna jag vill ha finns inte där, och ska man ta fram en “skön festlåt” så blir det hjärnsläpp.
Här finns en bra text om spotifyspyan: http://copyriot.se/2009/12/09/underhallningsspyan/