Dödligt livliga syskon

2010-04-20 21:25 by haddock

Döden har varit ett hett ämne här på bloggen sista tiden. Folk har trillat av pinn likt amatörporrskådisar och deltagarna i Dödspolare 2010 fröjdar. Det går inte annat än premiera detta positiva synsätt på döden, för det är i sanning deprimerande att tänka för mycket på det negativa runt det. Döden är Livets onda tvillingbror – född samtidigt, men ändå med lillebrorskomplexs. Aldrig sen på att jävlas med storasyster.

Bortsett från Dödspolardeltagarnas way of life, har jag nyligen konfronterats med två andra sätt att se på döden.

Snubblade över bloggen Futility Closet som i ett äldre inlägg refererade till ett sätt att se på människan som odödlig:

Leinbach had discovered a proof that there really is no death. It is beyond question, he had declared, that not only at the moment of drowning, but at all the moments of death of any nature, one lives over again his past life with a rapidity inconceivable to others.

This remembered life must also have a last moment, and this last moment its own last moment, and so on, and hence, dying is itself eternity, and hence, in accordance with the theory of limits, one may approach death but can never reach it.

- Arthur SchnitzlerFlight Into Darkness, 1931

En teori som helt enkelt säger att du kan vara 99.99999999999…% död, men aldrig når 100%. Tittandes på filmen ditt liv, fast i en evig repeat.

Sen handlar tydligen boken Flight Into Darkness om en mans resa i vulkanaskefria skyar mot destination galenskap och sinnessjukdom. Huruvida kortromanen, som tog över två decennier att färdigställa, blev författarens självuppfyllande profetia är oklart. Det kan väl dock konstateras att föra loggbok över varje orgasm under ett par års tid, likt Schnitzler gjorde, är i sundhetens gråzon.

Radiolab är ett stundvis riktigt intressant radioprogram, vars podcasts jag börjat lyssna på för att slumra in på kvällarna. De fokuserar på ett ämne, bryter ner det och analyserar, diskuterar. Inga egentliga slutsatser, men nya perspektiv är en god avkastning. I avsnittet After Life skickades jag dock snabbt från halvkomatost tillstånd till klarvaket när det teoriserades runt att döden är tre.

  1. Den första döden är när din kropp slutar fungera.
  2. Den andra döden när du begravs.
  3. Den tredje och sista döden, är sista gången någon säger ditt namn.

Sista gången någon säger ditt namn. När du är helt bortglömd, när spåret av din existens är intet.

När inte ens Roger Pontares vindar längre viskar ditt namn.

Oändligt svårt koncept att greppa. Extra härligt tankestoff när sömnen är annalkande.

När det gäller döden – de tre av dem eller den oändliga – desto mer du tänker på dem, desto mer gräver du ner dig hela vägen sex fot under jord i förtid. En alldeles egen självuppfyllande profetia.

Så, ge fan i det.

Det blir bara dystert. Du dör ändå inte idag, det är 99.9% säkert.

/haddock

Tags: , , , , , , ,

Leave a Reply