BOYAHED

Vem har sagt att det inte går att göra en välfungerande och rolig satir över svensk politik? Svar: Alla som har lyssnat på Public Service i P1.

Men tidigare idag, när jag stegade mot min lokala närbutik för att inhandla frukost, såg jag något som visar att den politiska satiren lever och frodas ute på våra gator och torg. Genom några enkla pojk- respektive pennstreck hade valaffischer för Folkpartiet på ett klurigt vis förvandlats till valaffischer mot Folkpartiet.

Vi snackar alltså Jan Björklund med Hitlermustasch! Och så snackar vi…

Marit Paulsen med Hitlermustasch!

Nu vill jag inte vara den som övertolkar något som mycket väl kan anses vara lika delar modern konst som ett ideologiskt ställningstagande, men jag anar i verket en svag allusion till det nationalsocialistiska arbetarpartiet i Tyskland på 1930-talet och kanske främst till detta politiska partis förgrundsgestalt Adolf Hitler. En person som få svenska politiker av idag skulle liknas vid frivilligt.

Två av Folkpartiets populäraste politiker tvingas alltså avbildas på ett vis som undermedvetet för åskådarens tankevärld till ett förlegat politiskt system. Genom ett kreativt klotter sammanknippas Björklund och Paulsen med nazismen, vilken i sin tur sammanknippas med en svunnen tid av olyckliga beslut, humanitära olägenheter, och en politisk plattform som många analytiker av idag skulle kalla valstrategiskt ogångbar.

Det är på en och samma gång subtilt, sublimt, och subversivt. Mina damer och herrar. Det är satir.

Det enda jag kan beklaga är att man på Jan Björklund också valt att rita dit en löjlig glugg mellan tänderna. Visst, det är ett enkelt sätt att få någon att se dum ut, men samtidigt förtar det ju den ondska man vill förmedla genom allusionen till tidigare nämnda Adolf Hitler.

Det konstiga är att denna löjliga buskis-glugg förekommer på precis varenda Jan Björklund-affisch jag någonsin sett. Snacka om overkill.

Att just Marit Paulsen liknas vid Adolf Hitler kan månne också kritiseras. Inte bara för att det är taskigt att rita dit en mustasch på en kvinnas överläpp efter att en stab praktikanter lagt ner timmar av photoshoppande på att få bort den behåring som fanns där från början. Utan också för att det kan anses vara en alldeles för enkel jämförelse att göra.

Kvinnan ser nämligen precis ut som Bruno Ganz, den schweiziske skådespelaren som spelade just Adolf Hitler i den berömda filmen Der Untergang från 2004.

(Förutom då att mannen till höger ser något mindre bister ut.)

I rättvisans namn ska sägas att båda ovanstående bilder är tagna när Marit och Bruno är professionellt sminkade för att se så skräckinjagande och ondskefulla ut som möjligt. Låt oss titta på ett par bilder där deras anletsdrag framkommer på ett mer naturligt vis, och se att de även då är förvillande lika.

(Förutom då att mannen till höger har ett något tjockare hårsvall.)

Som sagt, det är nästan för enkelt. Men även de skarpaste satiriska hjärnorna får ibland ta genvägar, när resultatet blir så fantastiskt som det jag idag fick äran att beskåda på valaffischerna. Kudos, du anonyme aktivist/artist/altruist.

/johabbed