Vad är det här för konstig rubrik? Jo, det är förstås bara ordet rokoko, men på rövarspråk.
Vi tar det igen.
Rorokokokoko.
Lololol!
/johabbed
Vad är det här för konstig rubrik? Jo, det är förstås bara ordet rokoko, men på rövarspråk.
Vi tar det igen.
Rorokokokoko.
Lololol!
/johabbed
Uppdateringen av ställningen i DÖDSPOLARE 2010 var minst sagt undermålig under årets senare hälft. Det positiva är att det gör det slutliga tävlingsresultatet desto mer spännande. Det är tid att göra upp räkningen.
Per Oscarsson har dött, liksom Martin Ljung. Då de båda skådespelarna, som återfanns på flera dödspolarlistor, kommit upp i tämligen beaktansvärd ålder genererade de dock inga större poäng. Det gjorde däremot cyklisten Laurent Fignon, som var blott 50 år gammal vid sitt frånfälle i augusti.
Dessutom har representanter från olika dödspolargäng avlidit. Närmare bestämt en ståuppkomiker, en nobelpristagare i litteratur, en fotbollsspelare (aktiv), samt flera världsrekordhållare (ej sport) i form av världens äldsta människa, världens äldsta människa, världens äldsta oscarkandidat, och världsrekordhållaren i att spela samma roll längst tid.
Per Oscarsson var förresten också guldbaggevinnare för bästa manliga huvudroll, vilket gav en fräsch tiopoängare till en av våra tävlande. Martin Ljung har varit ståuppkomiker, och gav därmed samma gåva till en annan deltagare.
Kategorin hårdrockare är något svårdefinierad, så i en anda av kompromiss låter jag ELO:s Mike Edwards, och Captain Beefheart – båda döda – alstra fem poäng var, istället för tio. Så det blir 10 fräscha poäng för alla som hade dödspolargänget hårdrockare.
Dessutom ska det roligaste dödsfallet bland folks kandidater utses, till ett värde av 15 poäng. Eftersom ingen hade Mike Edwards namn på sin lista — death by höbal — går utmärkelsen detta år till Per Oscarsson.
Hans död var kanske inte så värst skrattretande, men den var åtminstone spektakulär. Stor husbrand, tidskrävande identifiering av kropparna, och en liten, liten, liten möjlighet att han fejkat sin död. Och så kan vi bara anta att han i den översvällande hettan tog av sig sina kläder samtidigt som han orerade om samlag, ordet “jude” och mottagandet av flyktingar.
Grattis, Per.
Om jag missat något i beräkningen så får ni gärna uppmärksamma mig om detta snarast så att det kan korrigeras. Men så vitt jag kan se blir slutställningen som följer.
OFFICIELL SLUTSTÄLLNING, DÖDSPOLARE 2010
1. silmarillion, 137 poäng.
2. Jason, 135 poäng.
3. MikaelK, 123 poäng.
4. Patrik, 102 poäng.
5. jewser, 81 poäng.
6. johabbed, 62 poäng.
7. Kanna, 52 poäng.
8. Krisse, 50 poäng.
9. Skurt, 45 poäng.
9. AnaMatronic, 45 poäng.
9. Dirk Snajder, 45 poäng.
9. Faffe, 45 poäng.13. pahapersrog, 37 poäng.
14. Mrfluffis 35 poäng.
15. Gud, 30 poäng.
16. Apgossen, 20 poäng.
16. Loffe, 20 poäng.18. nanami, 10 poäng.
18. Manfred, 10 poäng.20. Godslayer, 8 poäng.
Sist: Alla andra, 0 poäng.
Med andra ord så har vi en vinnare. Det blev till slut extremt jämnt i toppen, men efter att ha prickat in dödspolarna John Forsythe, Dennis Hopper, Juan Antonio Samaranch, Ronnie James Dio och ett par barnstjärnor, är vår vinnare för 2010…
silmarillion!
silmarillion vinner äran, skammen, och nåt form av pris. Meddela din postadress via pm i forumet, så dyker det upp nåt på posten. (Och samtidigt ska jag komma ihåg att skicka ut förra årets pris, som vid det här laget dröjt precis så länge som man förväntar sig att saker dröjer på boyahed, till det årets vinnare pahapersrog.)
Glöm nu inte att skicka in era listor till årets tävling DÖDSPOLARE 2011.
/johabbed
Rutiner är ett nödvändigt ont. Speciellt för mig på morgonen. Inte så att jag alltid följer dem, men det är viktigt att ha dem. Märker det extra väl då en tisdagsmiddag startat stillsamt, men dragit ut på tiden och blivit en onsdagsfylla.
Renlighetsfaktorn morgonen efter skulle sjunka drastiskt om rutinerna inte följdes… Duschandet följer nämligen alltid samma mönster, något som bara blivit med åren. En slags garanti på att varje kroppsdel får sin beskärda del av omvårdnad och tvål.
Men rutinerna sviktar trots år av träning – många gånger här jag kommit på mig själv maniskt skrubbande på magen för både andra och tredje gången. Hur jävla sjukt är inte det? Att man skriver ut den andra gången, det är ju löjligt redundant! Hur ska man komma till tredje gången utan att passera andra, liksom. Det säger ju sig självt. Nej, fy fan.
/haddock
Nämen! En viss Johannes Finnlaugsson är gäst i en viss podcast annorstädes på internätet. Jag vet inte om jag kan länka direkt till filen och få det att funka, så för att inte ta några risker bifogar jag en länk som ni kan gå till för lyssning:
Det är mycket möjligt att det var roligare vid inspelningen än vad det är att lyssna, men i alla fall. För dig som är abnormt intresserad av de problem Marcus Johansson haft med Telenor är detta avsnittet knäck i öronen. Eller örongodis, som man också säger. Men det är förstås också intressant om du är nyfiken på vad Petter Bristav och Soran Ismail har att säga… om Marcus Johanssons problem med Telenor.
Dessutom blir det lite om Magnus Hedman och hans sexköp, beefen mellan Björn Ranelid och Peter Englund, och Anton Glanzelius bergochdalbane-åkturer med Michael Jackson. Men mest handlar det om Telenor.
/johabbed
Titt som tätt på tunnelbanan här i Oslo händer det att tåget står på perongen med dörrarna öppna när jag kommer ned för trappan. Den naturliga reaktionen är att skritta, löpa för att hinna med innan dörrarna stängs.
Jag är inte ensam om denna reflex, har jag mången gång konstaterat. Att vara åskådare av det skrittande spektaklet är minst sagt underhållande i de otaliga tillfällen då tåget fortsätter stå stadigt parkerat med dörrarna öppna i god stund efter löpturens avslut. Skammen i folks ögon, över att ha löpt helt i onödan! Den Skammen!
Åh, så roligt i trött morgontimme när hjärnan fortfarande är i sömndrucket drömtillstånd, att visualiera hur Skammen påverkar den stackarens hela dag. Hur Skammen, ångesten sakta men säkert tar ett järngrepp om hela tillvaron och skickar löparens liv in i en ond spiral. Hur arbetsgivaren till slut får nog och avskedar den allt mer mentalt frånvarande, hur svårt han har att berätta för familjen. Hur supandet för att glömma Skammen driver sinnet till van. Och hur han till slut blir en välkänd profil bland de andra hemlösa. Och de hemlösa bara skrattar och spottar – “Haha, han sprang till tåget helt i onödan. Fy fan!”
Skammen konsumerar och tar över. Skammen dräper.
Sen, såklart, så finns det ju dem som är helt oberörda, som inte känner till Skammen. Löper – och sen står de bara där med sina ryggsäckar, propellermössa och byxben nedstoppade i strumporna. Helt oberörda av situationen och lyckligt ovetande om att deras föräldrar kryssade i rutan för Joker på kupongen i kromosomlotteriet.
Min morgonsinne bjuder i sanning upp till lustiger vals.
/haddock
Ålrajty! Den populära tävlingen DÖDSPOLARE 2010 är avslutad.
Mycket hände in i det sista, närmare bestämt när det brann hemma hos en viss svensk skådis i årets absoluta slutskede. Eftersom det ännu är oklart om den kära riks-stripparen verkligen dog i branden (relativt troligt), eller om han möjligtvis fejkat sin egen död (mindre troligt), så kommer resultatet i tävlingen dröja ytterligare lite grann.
Eller så beror dröjsmålet mest på att jag för tillfället befinner mig i Stockholm och inte har nån dator med internetuppkoppling utanför arbetstid. Så den alltid tidskrävande processen att räkna poäng och plita ner resultatet kommer kräva ännu lite mer tid. Se det som en spänningshöjare.
Det blir förstås även en upplaga av DÖDSPOLARE 2011, som jag slänger upp när tid finns. Det kan gå snabbare än resultatet för 2010 kommer upp, då jag ämnar kopiera förra årets regelverk. Kanske med lite nya dödspolargäng.
Så, som synes var detta inlägg mest bara för att uppvisa nåt litet livstecken för det nya året. Bloggen – Per Oscarsson: 1-0.
/johabbed