Man brukar säga att den dag Olof Palme mördades är den dag Sverige förlorade sin oskuld. Det är ett enormt trauma att förlora oskulden på det viset. Jag vet, eftersom jag också förlorade min oskuld på samma sätt.
Det var också för mig en kall februarinatt. På en bakgata i Stockholm. Till en pistolbeväpnad amfetaminmissbrukare. Medan Lisbet Palme tittade på.
—
Jag fick i förra veckan hedersuppdraget av Humorhimlen Lab i P3 att lösa statministermordet en gång för alla, så länge jag kunde göra det på typ tio minuter. Hur det gick kunde höras i radion igår, och nu finns spaningen också att tillgå som podd, med sånt där trams som musik bortklippt.
Hoppa fram till minut nummer 5 för att höra mig gå till botten med såväl PKK-spåret som förväxlingsteorin. För lyssnare som inte har något intresse av Palmemordet finns också annat roligt i den där podden, som exempelvis ett avsnitt av det religionsfilosofiska P3 Opium.
Nya spaningsuppslag kommer på bloggen nån gång i framtiden. Preskriptionstiden är ju borta, så det finns ingen brådska.
Tanken var att PRO-medlemmarna skulle lära sig beskära träd på förskolans gård. Försöket slutade dock med ett nedhugget päronträd och ledsna förskolebarn. Och inte nog med att päronträdet låg på marken när förskolebarnen och personalen kom tillbaka. Det visade sig dessutom vara helt friskt.
- Jag har aldrig varit med om något liknade. Nu släpper vi aldrig in PRO igen, säger Birgitta Magnusson, trädgårdstekniker på Kumla kommun till SVT Tvärsnytt.
Filmen finns här. Det visar sig logiskt nog att den skyldige gubben heter Torgny Buske.
I torsdags tog jag 131:an till min forna hemstad Lund för att ståuppa på Klubb Prickprick, som numera huserar på Mejeriet. På bussen satt också ett gäng folk som uppenbart skulle vara publik på samma evenemang, då de pratade om att se headlinern Özz Nûjen. Denne kör mycket snusk- och sexskämt, konstaterade en av dem, men kan vara rolig ändå. Sen kommer det väl vara några okända komiker där också.
Efter showen kom de här människorna fram, gav mig lite klädsamt beröm, och ville få bekräftat att det var jag som de hade delat kollektivtrafik-luft med. Det stämde.
Andra komiker är kända från TV. Jag är känd från bussen.
Gigget i sig var roligt. Jag var först ut och körde bara åtta minuter, men det funkade bra. Sedan följde Jessica Karlén, som gjorde sitt första ståupp-gigg på ett och ett halvt år utan att uppehållet märktes det minsta. Nu kommer hon kanske tvingas till en ny paus på 100 dagar, då hon tydligen ska vara med nya säsongen av Big Brother. Bisarrt.
Därefter gjorde gemytlige Niklas Folkegård en fin prestation, liksom den högoktanige Dominik Henzel och den coolt kyliga Bianca Meyer, innan kvällen avslutades av den tidigare nämnde herr Nûjen. Som körde roligt material om svensk vapenexport och andra tunga ämnen i sådär 40 minuter medan bussresenärerna av allt att döma satt i spänd förväntan och undrade när de beryktade snusk- och sexskämten skulle dyka upp. Vilket de till slut gjorde, som avslutning på kvällen.
Jag var i Stockholm för några veckor sedan, och tog nedanstående foto under ett besök i en bokhandel.
Det är alltså en bok med Sveriges konung Carl XVI Gustaf som omslagspojke, och en dito med Sven-Otto Littorin, uppställda bredvid varann. Knullknugen och Svetto, 2010 års stora horbockar i svensk offentlighet, förenade. Antingen av en slump, eller för att någon i bokhandeln tyckte att det skulle vara så.
Det är ju ganska kul bara där. Det känns lite som att de båda två skäms över att vara i den andres närvaro. Dessutom gör den annars så föragliga skuggan över deras ansiktet att det lite ser ut som att dom är med i Insider.
Men, okej. Det är mest bara småskoj, och jag brydde mig aldrig om att lägga upp bilden på bloggen när den var nytagen. Men så råkade jag titta närmare på bilden tidigare idag. Då såg jag vad boken som står mellan dem heter.
… när folk säger att vikingarna reste runt i Europa och plundrade och våldtog för cirka 1 000 år sedan, så menas i regel inte dansbandet Vikingarna. Bandet bildades först 1959.
/johabbed
* På inrådan av vår advokat kommer här ett klargörande:
Vikingarna, alltså de fornnordiska krigarna, plundrade och våldtog. Medlemmarna i dansbandet Vikingarna, däremot, har aldrig plundrat.
I lördags var det dags för Malmös bästa komedifestival, nämligen Malmö Komedifestival på det ypperligt trevliga kyffet På Besök. Malmö Komedifestival VII, närmare bestämt, vilket jag väl måste skriva ut för att rubriken till detta inlägg ska få något som helst sammanhang.
Tomas Högblom hade satt ihop kvällen på jakt efter det eftersträvansvärda världsrekordet i flest komiker på minst yta. Lineuppen syns (knappt) här.
Eftersom vi var så otroligt många så blev det korta små set. Här är mitt.
Det jag är mest nöjd med är att jag nu äntligen har ett bra skämt om Palmemordet att använda när lusten faller på. Det är ju en sån grej man saknat tidigare.
Under vintern bär var människa i Norden stark prägel av schizofreni – eller rättare sagt dissociativ identitetsstörning:
[...] ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter [...], där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning.
Det är vårt förhållande till, och beteende under vintern som är dissociativt identitetsstört..eh.. whatever schizofrent – och det gäller var man och kvinna i vår avlånga och sladdriga Eurosnopp. Samt i landet till väst, där envar bär lusekofta till fest.
De ytliga samtalen om vädret runt watercoolern, statusuppdateringarna på Facebook, de dubbla underställen, de skakande händerna, din snoriga näsa. Alla är de tvetydiga, motsägelsefulla. Ena dagen upp, ena dagen ned.
Du klarar inte av att hålla en linje. Du är schizofren, och jag kan ge dig exempel på varför.
Du, eller ett av dina alteregon…
…skrattar varje år föraktfullt när andra länder råkar ut för snöstorm, fnyser och konstaterar att det där är väl ingenting, men förklarar gestikulerande så fort det snöat för alla hur dålig sikt och otäckt halt det var på vägen till jobbet.
…konstaterar varje år hur vackert det är med snötäckta trädgrenar i morgonsolen, men svär och bannar islket när en vindpust förflyttat trädgrenarnas snö till innanför kragen på jackan.
…älskar varje år hur det knakar sådär mysigt under fötterna när du går på snö, men hatar hela världen när du sekunden senare ligger raklång med samma snö i käften och blåmärken på höften.
…tycker varje år det är så underbart att vara ute i luften, men tycker det är så himla skönt att komma in igen.
…tror varje år att du kan göra ett bättre jobb med att hantera 11900 kilometer järnväg och 11400 växlar, än Trafikverket och SJ – som faktiskt vet om att det kommer snö varje år. Och faktiskt har vetat om det i “mer än hundra år”.
…frestas varje år lite mer än vad som kan betraktas som sunt av tanken på att sätta tungan på en lyktstolpe i minusgrader, trots vetskapen om konsekvenserna.
Det kanske allra tydligaste tecknet på att du är schizo, är när sommarsolens första strålar når din blekfeta vinterskrud. Då du förtränger dina alteregon, glömmer vintern.
Då bitterhetens budbärare plötsligt förpassas till sinnets kryoniska frys och den sprudlande vårromantikern plockas ur sinnessjukhusets mörka vrår för att löpa galet amok i ett par månader. Den livsglada. Som du tror är ditt rätta jag.
Men det är inte du.
Det är bara ett av dina alteregon, din schizofrene jävel.
Ett nyskapande sätt att presentera motstridiga uppgifter på. Aftonbladets journalister kan förstås inte värdera vem som hittar på — en fransk sajt eller interpol — och väljer därför att låta de båda parterna få var sin rubrik.
Ett smart grepp. Om man bara hört sig för med interpol i ett tidigare skede och sedan trott dem på sitt ord, så hade det ju inte blivit någon nyhet. “Match utreds inte” är ju som bekant ett normaltillstånd och således ointressant som nyhet. Men med den här nya dramaturgin kan man ju få fram otaligt antal artiklar, även om dess hela bärande punkt förkastas av de som är insatta.
Tänk bara. Du ser rubriken
Polisen har gripit misstänkt Palmemördare!
Intresse väcks. Du klickar på länken.
Polisen: Det har vi inte alls!
Se där. Ingen nyhet att läsa om, egentligen. Men du har i alla fall klickat dig in på den och bidragit till lite värdefull statistik. Det känns väl skönt?
Just nu är hon död. Köp tidningen imorgon för att få veta hur det ligger till då.
Skådespelerskan och komediennen Lena Nyman har alltså avlidit, efter att ha chillat på dödsbädden ett bra tag. Trist. Hon var grym.
Det stod mellan ovanstående och den mer eller mindre klassiska stadslollan-monologen som hyllningsklipp. Det fick bli det mer seriösa, som nåt form av samvetes-alibi för det tarvliga sammanhang hennes frånfälle tas upp här på bloggen.
Ja, vi snackar förstås DÖDSPOLARE 2011. Om du är nyfiken (gul) på hur dödsfallet påverkar ställningen i tävlingen så ger alltså Lena Nyman 100 – 66 = 34 poäng. Eftersom hon bara fanns på en dödslista (närmare bestämt hos en herre som heter johabbed), så ger hon också honom 10 bonuspoäng, samt 10 poäng till för att hon toppade sagda lista.
Lena får också räknas till dödspolargänget Astrid Lindgren-skådespelare, efter hennes roll som Lovis i Ronja Rövardotter. Detta ger 10 poäng till Perra.
Därmed har vi en ny ranking.
OFFICIELL RANKING, DÖDSPOLARE 2011
1: johabbed, 64 poäng.
2: Jason, 10 poäng.
2: Perra, 10 poäng.
Sist: Alla andra, 0 poäng.
Allra sistast av dom sista ligger förstås de som ännu inte fyllt i en dödslista. Glöm moraliska betänkligheter, bara gör det.
Det rapporteras flitigt och kontinuerligt i medier om kidnappade barn, egna barn och barnsliga hustrur som hållits fångna i åratal av vansinnesmän. Efter att Natascha Kampusch slått sig fri efter åtta års fångenskap briserade dammen och det var bara något år efter Josef Fritzl blev avslöjad som självutnämnd fångvaktare och prison (the)rapist.
Det känns lite som det går trend i avslöjanden om att hålla folk mot deras vilja, år efter år. Eller så är det bara samma effekt som uppstår efter att man lärt sig ett nytt ord – plötsligt både hör och ser man det precis överallt.
Det som är skrämmande är hur vanligt fenomen det verkar vara. Hur vem som helst kan bli drabbad. Det kryper närmare inpå, det kan hända mig. Lite samma fenomen som olyckor i övrigt, så overkligt på något sätt.
Plötsligt knackar polisen på min dörr och skräckens ilingar fortplantar sig ned ryggraden likt nymfomankaniner.
Fuck. Grannen måste ha hört. It rubs the lotion on its skin no more.
Det är vårt förhållande till, och beteende under vintern som är dissociativt identitetsstört..eh.. whatever schizofrent – och det gäller var man och kvinna i vår avlånga och sladdriga Eurosnopp. Samt i landet till väst, där envar bär lusekofta till fest.
