Archive for July, 2011

Om detta må ni skämta

2011-07-31 15:30 by johabbed

Ibland kan man undra vad en ståupp-publik egentligen vill höra. Eller så kan man bara skriva så för att få till en inledning på ett blogginlägg.

Vi fick i alla fall svaret i torsdags, då det eminenta ölhaket På Besök stod värd för ännu en grym ståuppkväll. Denna gång under parollen “publiken bestämmer” , där – you guessed it – publiken fick bestämma innehållet.

Jag hade det i sammanhanget softa jobbet som konferencier, medan ensemblen av komiker utgjordes av Tomas Högblom, Emma Knyckare, Jørund Larsen, Kringlan Svensson och Marcus Johansson. En timme innan showstart fick de var sitt ämne av barbefolkningen att producera humor kring. Dessa ämnen blev självklart “Guatemala”, “Star Trek”, “hat mot poliser”, “streck”, och “fredagsmys”.

Vissa ämnen kanske något mer tacksamma än andra. Eftersom andra alltså var “streck”. Men resultatet blev i alla fall en riktigt bra första akt.

I omgång två fick komikerna ett ämne precis innan pausen och hade därefter ynka 15 minuter på sig att komma på roligheter. Denna gång var ämnena “navelludd”, “Arne Weise”, “skägg”, ”sportfiske” och “Facebook”. Också här med finfint resultat.

Men inte ens detta ger en komplett bild av vad folk på ett ståupphak egentligen vill höra en regnig sommarkväll. För i ovanstående fall var publikmedlemmarna tvungna att vädra sina önskemål offentligt. Sociala koder slår an. Man tänker WWMRTMTD? – What Would Magdalena Ribbing Tell Me To Do? Inte rättvisande.

Här anländer vid istället vid ett socialt expermient. Vad händer när folk får vara anonyma, till exempel genom att skriva sina favoritämnen på lappar?

Sönderrivna A4-papper och jobb-stulna blyertspennor delades ut inför showen, och folk kladdade ner sina olika förslag. Dessa lades i en hatt, ur vilken komikerna under kvällen sista inslag drog sitt slutgiltiga öde. Lapparna som komikerna drog var: “barndom”, “franska revolutionen”, “amfetamin”, “våldtäkt”, och “aktiv dödshjälp”. Bra jävla ämnen. Bra jävla komik.

MEN! Det blev en hel drös lappar över.  Så för er som alltid undrat vad en helt vanlig publik på ett helt vanligt ölhak i Malmö vill att komiker ska skämta om, så får ni här den kompletta listan.

 

Anders Behring Breivik

djurplågeri

judo-skämt

utbytesstudenter

backpackers

Sverigedemokraterna

särskrivningar

vandrande pinnar (husdjuret)

dagens ungdomar

Jesusparken

Malmöö

ordvitsar

youtube

det där frisyrmodet bland tjejer då man snaggar ena sidan och ser ut som ett lobotomioffer

terrorattacken i Norge

pokémon

Håkan Juholt

Utøya – an inside job?

Malmös falafelhak

Zlatan

Carl-Philip Filip Bernadotte

Norge :)

surdeg (bröd)

köer

tjockisar

person i publiken

Citytunneln

komikers skämtblock

Leif GW Persson

Möllevångskarnevalen

hipsters

white rastas

ensamheten

Malmöfestivalen

hårda tider

indisk mat!

Oslo (om för tidigt så ta Titanic)

dig själv

 

Så. Ganska mycket om Norge, alltså. Ibland med ett smileyface.

/johabbed

PS: Ja, detta inlägg är lite till för att slå nytt rekord i antalet taggar.

Stephen Colbert om Oslo-dåden

2011-07-27 11:12 by johabbed


/johabbed

Me name is Sven-Bertil Taube! [njårk s02e02]

2011-07-25 16:41 by johabbed

Inför veckan i New York hade jag och mitt resesällskap exakt noll aktiviteter inplanerade. Som enda garant för att vi skulle få tummen ur röven ur vagnen ur tågstationen såg vi till att boka ett redigt sunkigt hotell, så att vi skulle tvinga oss ut i NYC så mycket som möjligt.

Det funkade. Schemat blev fullspäckat, men med allting planerat ungefär två timmar innan det skedde. Det blev en hel del comedy, som brukligt. Men när vi fiskade upp ett exemplar av gratistidningen The Village Voice för att hitta aktiviteter för lördagskvällen, så fastnade vi på nåt annat.

 

En konsert med Stephen Marley. Mon.

Stephen Marley, för er som inte vet, är för Bob ungefär vad Sven-Bertil Taube är för Evert. Eller vad Jack Vreeswijk är för Cornelis.

Visst, dom har några egna låtar och fans. Samtidigt är stora delar av publiken där för att det är ganska svårt att få biljetter till musikgenier som redan är döda. Man får nöja sig med en genetisk arvtagare som gladeligen kör några av farsgubbens största hits utan att skämmas.

Det kan inte påstås annat än att Stephen förvaltar sin fars musikaliska DNA väl. Två solida timmar(!) högenergisk konsert i ett fullsmockat Irving Plaza. En scen som fylldes med familjemedlemmar ur Marley-klanens olika generationer. En grabb i åttaårsåldern, förmodat Stephens son, som kutar runt och viftar en rastaflagga under hela spelningen. Kanske är det ett bra sätt att hantera adhd, kanske är det bara ett skamlöst ignorerande av rådande barnarbetes-lagstiftning. Förmodligen både och.

Innan första låten hälsar Stephen Marley publiken välkommen. Det lät, ordagrant, så här:

Me name is Stephen Marley!

[ jubel ]

You like reggae music?

[ jubel ]

I’z gonna play some reggae music!

[ jubel ]

 

Entusiasm är trevligt. I efterhand känns det mer logiskt att besvara dessa fraser med (1) “Jo, vi vet. Ditt namn står på biljetten”, (2) “Ja, faktiskt. Det är lite därför vi är här”, och (3) “Fullt logiskt. Det är lite därför du är här.”

Nu hade det förstås blivit lite konstig stämning om han sagt nåt annat.

Me name is Stephen Marley!

[ jubel ]

You like reggae music?

 [ jubel ]

I’z gonna play some euro techno!

[ förvirring ]

 

Comin up comin up.

/johabbed

[I nästa avsnitt: Om Stephen Colbert och hans fascination för Beowulf.]

Dödspolaren Amy Winehouse

2011-07-24 00:38 by johabbed

Det hade varit lite av en besvikelse om Amy Winehouse gått och blivit 28. Ska man leva enligt rockstjärnemyten kan man lika gärna dö enligt rockstjärnemyten.

Dödsfallet ger en drös poäng i den alltid lika morbida tävlingen DÖDSPOLARE 2011, där deltagaren Sill framgångsrikt prickat in den nya medlemmen i The 27 Club.

Detta ger 100 – 27 = 73 poäng, plus åtta poäng för placeringen på listan, samt tio bonuspoäng för att ingen annan prickat in henne. Hela 91 fräscha poäng till Sill, med andra ord.

Dessutom får nanani tio poäng för en avliden hockeyspelare för någon månad sedan.

Ställningen är därmed som följer.

 

OFFICIELL RANKING, DÖDSPOLARE 2011

1: Sill, 116 poäng.

2: johabbed, 74 poäng.

3. Godslayer, 45 poäng.

4: Marcus, 24 poäng.

5: Jason, 20 poäng.

6: nanami, 10 poäng.
6: Perra, 10 poäng.

Sist: Alla andra, 0 poäng.

 

Vi säger grattis till den nya ledaren.

/johabbed

I fought the jetlag (and the jetlag won)

2011-07-23 13:04 by johabbed

Jag kommer skriva några inlägg om olika delar av Njårkvistelsen. Men rent kortfattat var den riktigt, riktigt nice.

Men först. Jetlagar är till för att jetbrytas.

Här kommer min alldeles personliga guide till hur man inte hanterar sin jetlag på bästa sätt.

 

BOYAHEDS GUIDE TILL JETLAG

1. Flyg hem från New York klockan 22.10 amerikansk tid.

2. Sov typ en timme på planet.

3. Var hemma i Sverige vid typ 14.00 svensk tid.

4.Var svintrött.

5. Tänk “Jag ska ta en liten tupplur, sen hålla mig vaken tills ikväll. Då är jag BACK, BABY!”

6. Sätt larmet på din mobil att ringa om en timme.

7. Vakna av larmet en timme senare.

8. Tryck inte på snooze. Stäng istället av telefonen.

9. Sov mellan klockan 16 och 22.

10. Vakna och var pigg.

GRATTIS! Du har rest från New York till Malmö. Men tack vare ditt agerande är du nu på fucking Thailand-tid.

 

Så, vad händer i Bangkok ikväll?

/johabbed

For tidlig?

2011-07-23 00:17 by johabbed

Jag är chockad över att det talas om en ensam norsk gärningsman. För enligt vad jag lärde mig som barn så krävs det minst tio norrmän bara för att skruva i en glödlampa.

 

 

I alla fall. Skönt att vara tillbaka i trygga Skandinavien.

/johabbed

Rollin’, rollin’, rollin’

2011-07-20 22:57 by haddock

Det här med minoriteter är ju rätt så spännande. Hur alla strävar efter att betraktas som normala, eller i alla fall att respekteras för att de inte är “normala”. En evig kamp för att skapa förståelse och för att utrota användandet av nedvärderande skällsord eller handlingar.

I denna kamp om rättigheter finns det en grupp som verkligen ligger på latsidan. De handikappade.

För det är trots allt så att oavsett handikapp så betraktas du av samhället som rullstolsbunden. Överallt. Samhället säger vi kan minsann acceptera och respektera olika former av handikapp, och slänger sedan blatant upp bilder på rullstolar på gator och torg.

Här kan du sitta, käre permanent sittande vän, signalerar symbolen på bussen till den gravida kvinnan och den äldre mannen, som uppenbart vill sitta endast tillfälligt.

Åh, har du reumatism? Här har du en rullstol. Use it.

Det kan inte kännas alls kul för de faktiskt rullstolsbundna att den “internationella symbolen för funktionsnedsatta” är en avbild av dem. Överexponeringen föringar ju all street cred som rullstolen möjligen kan bringa. Deras gängtecken missbrukas å det grövsta och de sitter bara passivt och tar emot.

Andra hjulburna minoriteter, typ Hells Angels, ser inte alls med blida ögon på gemene mans frivolösa bruk av deras symboler. Du kan råka jävligt illa ut om du plötsligt sprayar en HA-logga utanför jobbet för att signalera att det är din plats.

Nej, änglarna jobbar istället med supportermärken som Big Red Machine och Local 81. Lite farligt sådär, du visar att du är associerad, stödjer, men inte är medlem. Kanske det är en approach att anamma för de rullstolsbundna?

Erbjuda supportskyltar med avbildade rullatorer. Stora magar, blindkäppar, kryckor, etc. Reclaima sin logo, få den respekt de förjtänar.

För med handikappade jämfört med rullstolsbunda idag är det precis som när white trash-kids stjäl stilen från svarta. Acceptera inte det som rullstolsbunden! Ställ dig upp och skandera: Just because you’re a wigga’, don’t mean you’re my nigga’!

/haddock

Flykten till New York [njårk s02e01]

2011-07-14 12:00 by johabbed

Nä, vad sägs. Ska man inte ta och dra till New York?

Jovisst.

Undertecknad drar härmed till New York New York, staden så fin att dom döpte den tvin. En veckas vistelse planerad. Sunkigt hotell bokat. Extremt få aktiviteter planerade i förväg.

Kanske blir det nåt blogginlägg under vistelsen. Kanske kommer det istället i efterhand. Vi får se.

Ha det fint så länge.

/johabbed

Sometimes it’s about the sad

2011-07-12 23:13 by johabbed

Komikern Marc Maron har en podcast som heter WTF. Där snackar han med andra komiker. Ofta så snackas det om komik.

Roligt? Nja. Det är det ganska sällan. Istället nöjer sig podcasten i fråga bara med att vara jävligt bra. Som i ett nyligt avsnitt där Marc samtalar med Todd Hanson, en av författarna bakom den nyhetssatiriska sajten och pappersblaskan The Onion.

Jag började läsa The Onion typ 1997, då artiklar med rubriker som Study Reveals: Babies are Stupid och Archaeological Dig Uncovers Ancient Race Of Skeleton People fick mitt gymnasie-jag att skratta gott. Några år senare, när vi startade Boyahed, så var den amerikanska löken självfallet inspirationskälla nummer ett.

Därför är den första delen av snacket med Todd i ovannämnda podcast, där det snackas The Onion i allmänhet, högst intressant för undertecknad. Men den andra delen. Herrejävlar. Där blir det tunga grejer.

 

Sometimes it’s not about the funny. Sometimes it’s about the sad.

 

Lyssna på det. Helt enkelt.

Då detta inlägg inte är annat än att jag ropar ”Hallå där, komiknörd. Lyssna på det här!”, så kastar jag även in länkar till andra minnesvärda WTF-avsnitt. Till exempel de med Carl LaBove, ärke-rövhålet Gallagher, eller Louis CK.

Bra grejer.

/johabbed