Nyligen lärde jag mig något nytt: det inte är fördelaktigt att tackla skärmen på en en laptop med axeln.

Det hade jag inte kunnat räkna ut. Damnit.
/haddock
Nyligen lärde jag mig något nytt: det inte är fördelaktigt att tackla skärmen på en en laptop med axeln.

Det hade jag inte kunnat räkna ut. Damnit.
/haddock
De tillfällen ögonen vilar på Antikrundan så gör de det för att få se en våldsam värdering av en crappy liten tingest någon haft i byrålådan i 50 år. “Den här är värd en miljon!”
Men det händer aldrig, det slutar alltid med fem tusen, eller sju tusen “om den skulle varit i bättre skick”.
Bah.
/haddock
Det är intressant hur stora tal är bra i teorin, men långt ifrån alltid i praktiken.
Det ploppade nyss upp en uppgraderingsruta i Firefox, som bland annat motiverade uppgradering med “35000 themes available”. Första tanken är ju givetvis “Nice, så mycket – och gratis dessutom!”, men den varar kort.
För sen slår verkligheten till dig med håriga sidan av konsekvensens diciplinerande hand. 35000 themes, 35000 valmöjligheter? 34999 distraherande moment i jakten på ett theme som ska täcka 8% av skärmen och föräras mina ögons fokus 1% av totala brukstiden?!
Lite som att skicka stenar med tur och retur-biljett i människohand mellan två högar. Meningslöst.
Nästan samma sak med Spotify. Plötsligt ges en möjlighet att komma åt sju miljoner låtar. Programmet startar upp, du knäcker knogarna och … fryser till med fingrar ovan tangentbordet. Sju miljoner låtar och inget att söka efter. Blankt.
3000 minuter i månaden på mobilabonnemanget? Ok.
De stora talens föddes med en silversked antiklimax i munnen.
Som detta inlägget.
/haddock
Jimmy Kimmel är väl kanske den av talk show-värdarna som drar till sig skönast lirare. Och i Oscarstider spexar han gärna till det lite extra – exempelvis delade han häromåret intima detaljer om sitt och Ben Afflecks sexliv som ett svar på ex-flickvännen Silvermans samröre med Matt Damon.
Och nu kommer så en till samling välkända ansikten och skämtar till det lite, som vanligt med homoerotisk underton i Handsome Men’s Club:
Och när vi ändå är inne på talkshow-värdar så är det nu bekräftat att Conan O’Brien drar ut på turné i väntan på att få göra tv igen. Betitlad The Legally Prohibited From Being Funny On Television Tour bjuds 30 amerikanska städer på en afton med musik, kramar, komedi och pinsam tystnad.
För att promota showen har Conan knutit till Mike Mitchell, skaparen av en makalöst vacker gråskalerendering av Conan med den välkända kalufsen som enda färginslag. Postern skapades urpsrungligen i supportsyfte när late night-kalabaliken drog igång, och nu har alltså huvudpersonen själv valt att använda den för att promota sitt spektakel till turné.
Gå in på TeamCoco.com och beställ biljetter nu om du är bosatt i staterna. Eller så skiter du i det. Vad vet jag. Vad bryr jag mig?
/haddock
Aftonbladet skämtar till det igen i en artikel om phishing-mail. ”Det luktade bedrägeri lång väg”, kommenterar Björn Eller. Din morsas efternamn luktade bedrägeri lång väg, Eller!
Tänker mig Björn med bred dialekt präglad av många många år i Göteborg.
“Hallå, jag heter Björn Eller!”
Eller kanske inte så kul, Eller? Eller? Buffalo buffalo Buffalo buffalo buffalo buffalo Buffalo buffalo.
/haddock
Var på fest igår och någon nämnde Lill-Babs. Min norska tjejkompis undrade först vem Lill-Babs var, och när någon annan försökte beskriva avbröt hon: “Jaha, är det hon med den lilla rynkiga analmunnen?!”

Ja, vad ska man säga. Nog är det hon.
/haddock
I efterhand har jag funderat på om min iakttagalse i Stavanger var en feberdröm. Icke.
En autentisk SS-uniform är att föredra framför detta. I present to you: fleeceoverallen.

Nekrofili är mindre förkastligt än att ha en fleeceoverall på sig på stan.
För 990kr via illusion.no blir den din, hemska, hemska människa.
/haddock
Som inbiten påssnusare finns det två riktigt tunga scenarion att ställas inför. Det ena är att stå utan, det andra är att betala 75 kronor för en dosa där sex, sju stycken går att använda, efter öm och försiktig puts med tandborste.
For fucks sake, det är en anledning till att jag snusar white portion och inte lös.

Gross. Eller snarare 1/24 gross.
/haddock
Det finns tecken på att jag upplevde en monumental fylla igår. Själv vet jag lite om det, vilket är det första tecknet.
Tecken nummer två hånlog mot mig från köksbänken.

I kylskåpet låg det två burgare till.
Tolkar det som att jag köpte tre stycken Double Whopper Cheese-meal på vägen hem. Och åt tre, fyra tuggor av den ena burgaren. När jag googlar i hjärnbarken hittar jag minnesbilder av mig kastandes de tre drickorna i papperskorgen, direkt utanför Burger King. De var för jobbiga att bära, minns jag.
Det smärtar mig att se denna vackra mat så outnyttjad. Det smärtar också i plånboken, för det är inte gratis att handla på BK i Oslo. Skulle kunna tänka mig att kalaset gick på 350 norska. Men jag förtjänar en klapp på ryggen av mig själv, för det ser ut som jag avstått från plusmeny.
Tecken nummer tre är ett öppet och osparat Notepad-dokument i datorn, som jag tydligen använt på min nattliga resa.
Det ser ut som att jag var arg, riktigt arg.
det spelar ingen roll. ta på dig burkan, linda in dig i din förhud, njut av döäandringen. jag hatar dug, SUG, SUG, SUG;
Vem det är riktat mot har jag svårt att tänka mig, men det är säkert välförtjänt. Precis som mina pulserande tinningar.
/haddock
Nu är det krig. Sverige öppnar attacken:
Och Norge kontrar:
(Från KiMs Fredagskos på Bacefook.)
/haddock
The blog owner requires users to be logged in to be able to vote for this post.
Alternatively, if you do not have an account yet you can create one here.
Powered by Vote It Up