/haddock
Author Archive
Rollin’, rollin’, rollin’
2011-07-20 22:57 by haddockDet här med minoriteter är ju rätt så spännande. Hur alla strävar efter att betraktas som normala, eller i alla fall att respekteras för att de inte är “normala”. En evig kamp för att skapa förståelse och för att utrota användandet av nedvärderande skällsord eller handlingar.
I denna kamp om rättigheter finns det en grupp som verkligen ligger på latsidan. De handikappade.
För det är trots allt så att oavsett handikapp så betraktas du av samhället som rullstolsbunden. Överallt. Samhället säger vi kan minsann acceptera och respektera olika former av handikapp, och slänger sedan blatant upp bilder på rullstolar på gator och torg.
Här kan du sitta, käre permanent sittande vän, signalerar symbolen på bussen till den gravida kvinnan och den äldre mannen, som uppenbart vill sitta endast tillfälligt.
Åh, har du reumatism? Här har du en rullstol. Use it.
Det kan inte kännas alls kul för de faktiskt rullstolsbundna att den “internationella symbolen för funktionsnedsatta” är en avbild av dem. Överexponeringen föringar ju all street cred som rullstolen möjligen kan bringa. Deras gängtecken missbrukas å det grövsta och de sitter bara passivt och tar emot.
Andra hjulburna minoriteter, typ Hells Angels, ser inte alls med blida ögon på gemene mans frivolösa bruk av deras symboler. Du kan råka jävligt illa ut om du plötsligt sprayar en HA-logga utanför jobbet för att signalera att det är din plats.
Nej, änglarna jobbar istället med supportermärken som Big Red Machine och Local 81. Lite farligt sådär, du visar att du är associerad, stödjer, men inte är medlem. Kanske det är en approach att anamma för de rullstolsbundna?
Erbjuda supportskyltar med avbildade rullatorer. Stora magar, blindkäppar, kryckor, etc. Reclaima sin logo, få den respekt de förjtänar.
För med handikappade jämfört med rullstolsbunda idag är det precis som när white trash-kids stjäl stilen från svarta. Acceptera inte det som rullstolsbunden! Ställ dig upp och skandera: Just because you’re a wigga’, don’t mean you’re my nigga’!
/haddock
Infekterat humör
2011-05-11 22:10 by haddockNu har jag spenderat tre timmar på att gå igenom ett par hundra filer på Boyahed-servern och radera en massa fucking crap som inte kan beraktas som något annat än “skadlig kod”.
Den hamnade i våra filer någon gång igår kväll och på nytt sena eftermiddagen idag. Men nu är den borta. Kan en hôppes.
Men oroa dig inte, så skadlig är nog inte koden. Bara ute efter att skada din näthinnor med erbjudanden du inte kan tacka nej till. Men säg ifrån om du upptäcker något underligt på boyahed.com i dagarna.
Bleh, efter en riktigt, riktigt usel dag så var det här det sista jag behövde. Så nu tycker jag vi drar ett streck över det.
Till skillnad från Ola Lindholm som drar en lina över det.
/haddock
Det nya brevpost
2011-03-11 10:58 by haddockDet slog mig igår att mail har blivit det nya brevpost.
Privat kommunicerar vi på alla möjliga olika sätt – sms, Facebook, Twitter, Skype, WhatsApp, Messenger, etc. Mail är inte längre the shit. It’s shit.
När brevpost åts upp av mail, eller e-post som ordböckerna föredrar, konstaterade mången att det blev allt mer sällsynt med personliga brev. Såpass lite kommunicerade vi postledes att vi i Sverige lade ned alla postkontor. Gav fan, liksom. Brevpost idag har reducerats till räkningar och direktadresserad reklam. Blotta åsynen av kuvert i brevlådan framkallar ångest. Ångesten kommer, så att säga, som ett brev på posten.
Men mail har också reducerats till shit, goddamnit! Min inkorg består till mer än 90% av opersonliga mail i form av erbjudanden, uppdateringar, sammanfattningar, köpsbekräftelser, beställningsbekräftelser, resedokument, verfieringslänkar, glömda lösenord till porrsajter.
Så när det väl kommer ett mail från en riktig person så blir det lite av samma känsla som tidigare endast kunde uppbringas av ett handskrivet brev – man imponeras och smickras av den effort som avsändaren gjort för att faktiskt sätta sig ned och skriva något personligt.
Framtiden är inte ljus heller, det kommer ingen revival. Tiden för genomtänkt kommunikation är förbi. Vi har inte intresset för det längre. Allt är live, online och kort. Meddelanden över 160 tecken göre sig icke besvär.
Hela jävla världen har fått ADHD.
And the only cure is more cowbell.
Oj, en boll. Jag måste springa efter den.
Gurka.
/haddock
Åh, du, din!
2011-02-08 23:43 by haddockUnder vintern bär var människa i Norden stark prägel av schizofreni – eller rättare sagt dissociativ identitetsstörning:
[...] ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter [...], där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning.
Det är vårt förhållande till, och beteende under vintern som är dissociativt identitetsstört..eh.. whatever schizofrent – och det gäller var man och kvinna i vår avlånga och sladdriga Eurosnopp. Samt i landet till väst, där envar bär lusekofta till fest.
De ytliga samtalen om vädret runt watercoolern, statusuppdateringarna på Facebook, de dubbla underställen, de skakande händerna, din snoriga näsa. Alla är de tvetydiga, motsägelsefulla. Ena dagen upp, ena dagen ned.
Du klarar inte av att hålla en linje. Du är schizofren, och jag kan ge dig exempel på varför.
Du, eller ett av dina alteregon…
- …skrattar varje år föraktfullt när andra länder råkar ut för snöstorm, fnyser och konstaterar att det där är väl ingenting, men förklarar gestikulerande så fort det snöat för alla hur dålig sikt och otäckt halt det var på vägen till jobbet.
- …konstaterar varje år hur vackert det är med snötäckta trädgrenar i morgonsolen, men svär och bannar islket när en vindpust förflyttat trädgrenarnas snö till innanför kragen på jackan.
- …älskar varje år hur det knakar sådär mysigt under fötterna när du går på snö, men hatar hela världen när du sekunden senare ligger raklång med samma snö i käften och blåmärken på höften.
- …tycker varje år det är så underbart att vara ute i luften, men tycker det är så himla skönt att komma in igen.
- …tror varje år att du kan göra ett bättre jobb med att hantera 11900 kilometer järnväg och 11400 växlar, än Trafikverket och SJ – som faktiskt vet om att det kommer snö varje år. Och faktiskt har vetat om det i “mer än hundra år”.
- …frestas varje år lite mer än vad som kan betraktas som sunt av tanken på att sätta tungan på en lyktstolpe i minusgrader, trots vetskapen om konsekvenserna.
- …skriver varje år flera fucking blogginlägg om hur dryg vintern är, men fortsätter bo kvar i länder med klimat från helvetet.
Bland annat.
Det kanske allra tydligaste tecknet på att du är schizo, är när sommarsolens första strålar når din blekfeta vinterskrud. Då du förtränger dina alteregon, glömmer vintern.
Då bitterhetens budbärare plötsligt förpassas till sinnets kryoniska frys och den sprudlande vårromantikern plockas ur sinnessjukhusets mörka vrår för att löpa galet amok i ett par månader. Den livsglada. Som du tror är ditt rätta jag.
Men det är inte du.
Det är bara ett av dina alteregon, din schizofrene jävel.
/haddock
Stig på, känn dig som hemma
2011-02-03 23:43 by haddockDet rapporteras flitigt och kontinuerligt i medier om kidnappade barn, egna barn och barnsliga hustrur som hållits fångna i åratal av vansinnesmän. Efter att Natascha Kampusch slått sig fri efter åtta års fångenskap briserade dammen och det var bara något år efter Josef Fritzl blev avslöjad som självutnämnd fångvaktare och prison (the)rapist.
Det känns lite som det går trend i avslöjanden om att hålla folk mot deras vilja, år efter år. Eller så är det bara samma effekt som uppstår efter att man lärt sig ett nytt ord – plötsligt både hör och ser man det precis överallt.
Det som är skrämmande är hur vanligt fenomen det verkar vara. Hur vem som helst kan bli drabbad. Det kryper närmare inpå, det kan hända mig. Lite samma fenomen som olyckor i övrigt, så overkligt på något sätt.
Plötsligt knackar polisen på min dörr och skräckens ilingar fortplantar sig ned ryggraden likt nymfomankaniner.
Fuck. Grannen måste ha hört. It rubs the lotion on its skin no more.
/haddock
Ack och ve
2011-01-18 08:20 by haddockRutiner är ett nödvändigt ont. Speciellt för mig på morgonen. Inte så att jag alltid följer dem, men det är viktigt att ha dem. Märker det extra väl då en tisdagsmiddag startat stillsamt, men dragit ut på tiden och blivit en onsdagsfylla.
Renlighetsfaktorn morgonen efter skulle sjunka drastiskt om rutinerna inte följdes… Duschandet följer nämligen alltid samma mönster, något som bara blivit med åren. En slags garanti på att varje kroppsdel får sin beskärda del av omvårdnad och tvål.
Men rutinerna sviktar trots år av träning – många gånger här jag kommit på mig själv maniskt skrubbande på magen för både andra och tredje gången. Hur jävla sjukt är inte det? Att man skriver ut den andra gången, det är ju löjligt redundant! Hur ska man komma till tredje gången utan att passera andra, liksom. Det säger ju sig självt. Nej, fy fan.
/haddock
Skammen
2011-01-13 15:55 by haddockTitt som tätt på tunnelbanan här i Oslo händer det att tåget står på perongen med dörrarna öppna när jag kommer ned för trappan. Den naturliga reaktionen är att skritta, löpa för att hinna med innan dörrarna stängs.
Jag är inte ensam om denna reflex, har jag mången gång konstaterat. Att vara åskådare av det skrittande spektaklet är minst sagt underhållande i de otaliga tillfällen då tåget fortsätter stå stadigt parkerat med dörrarna öppna i god stund efter löpturens avslut. Skammen i folks ögon, över att ha löpt helt i onödan! Den Skammen!
Åh, så roligt i trött morgontimme när hjärnan fortfarande är i sömndrucket drömtillstånd, att visualiera hur Skammen påverkar den stackarens hela dag. Hur Skammen, ångesten sakta men säkert tar ett järngrepp om hela tillvaron och skickar löparens liv in i en ond spiral. Hur arbetsgivaren till slut får nog och avskedar den allt mer mentalt frånvarande, hur svårt han har att berätta för familjen. Hur supandet för att glömma Skammen driver sinnet till van. Och hur han till slut blir en välkänd profil bland de andra hemlösa. Och de hemlösa bara skrattar och spottar – “Haha, han sprang till tåget helt i onödan. Fy fan!”
Skammen konsumerar och tar över. Skammen dräper.
Sen, såklart, så finns det ju dem som är helt oberörda, som inte känner till Skammen. Löper – och sen står de bara där med sina ryggsäckar, propellermössa och byxben nedstoppade i strumporna. Helt oberörda av situationen och lyckligt ovetande om att deras föräldrar kryssade i rutan för Joker på kupongen i kromosomlotteriet.
Min morgonsinne bjuder i sanning upp till lustiger vals.
/haddock
