Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Me name is Sven-Bertil Taube! [njårk s02e02]

2011-07-25 16:41 by johabbed

Inför veckan i New York hade jag och mitt resesällskap exakt noll aktiviteter inplanerade. Som enda garant för att vi skulle få tummen ur röven ur vagnen ur tågstationen såg vi till att boka ett redigt sunkigt hotell, så att vi skulle tvinga oss ut i NYC så mycket som möjligt.

Det funkade. Schemat blev fullspäckat, men med allting planerat ungefär två timmar innan det skedde. Det blev en hel del comedy, som brukligt. Men när vi fiskade upp ett exemplar av gratistidningen The Village Voice för att hitta aktiviteter för lördagskvällen, så fastnade vi på nåt annat.

 

En konsert med Stephen Marley. Mon.

Stephen Marley, för er som inte vet, är för Bob ungefär vad Sven-Bertil Taube är för Evert. Eller vad Jack Vreeswijk är för Cornelis.

Visst, dom har några egna låtar och fans. Samtidigt är stora delar av publiken där för att det är ganska svårt att få biljetter till musikgenier som redan är döda. Man får nöja sig med en genetisk arvtagare som gladeligen kör några av farsgubbens största hits utan att skämmas.

Det kan inte påstås annat än att Stephen förvaltar sin fars musikaliska DNA väl. Två solida timmar(!) högenergisk konsert i ett fullsmockat Irving Plaza. En scen som fylldes med familjemedlemmar ur Marley-klanens olika generationer. En grabb i åttaårsåldern, förmodat Stephens son, som kutar runt och viftar en rastaflagga under hela spelningen. Kanske är det ett bra sätt att hantera adhd, kanske är det bara ett skamlöst ignorerande av rådande barnarbetes-lagstiftning. Förmodligen både och.

Innan första låten hälsar Stephen Marley publiken välkommen. Det lät, ordagrant, så här:

Me name is Stephen Marley!

[ jubel ]

You like reggae music?

[ jubel ]

I’z gonna play some reggae music!

[ jubel ]

 

Entusiasm är trevligt. I efterhand känns det mer logiskt att besvara dessa fraser med (1) “Jo, vi vet. Ditt namn står på biljetten”, (2) “Ja, faktiskt. Det är lite därför vi är här”, och (3) “Fullt logiskt. Det är lite därför du är här.”

Nu hade det förstås blivit lite konstig stämning om han sagt nåt annat.

Me name is Stephen Marley!

[ jubel ]

You like reggae music?

 [ jubel ]

I’z gonna play some euro techno!

[ förvirring ]

 

Comin up comin up.

/johabbed

[I nästa avsnitt: Om Stephen Colbert och hans fascination för Beowulf.]

Dödspolaren Amy Winehouse

2011-07-24 00:38 by johabbed

Det hade varit lite av en besvikelse om Amy Winehouse gått och blivit 28. Ska man leva enligt rockstjärnemyten kan man lika gärna dö enligt rockstjärnemyten.

Dödsfallet ger en drös poäng i den alltid lika morbida tävlingen DÖDSPOLARE 2011, där deltagaren Sill framgångsrikt prickat in den nya medlemmen i The 27 Club.

Detta ger 100 – 27 = 73 poäng, plus åtta poäng för placeringen på listan, samt tio bonuspoäng för att ingen annan prickat in henne. Hela 91 fräscha poäng till Sill, med andra ord.

Dessutom får nanani tio poäng för en avliden hockeyspelare för någon månad sedan.

Ställningen är därmed som följer.

 

OFFICIELL RANKING, DÖDSPOLARE 2011

1: Sill, 116 poäng.

2: johabbed, 74 poäng.

3. Godslayer, 45 poäng.

4: Marcus, 24 poäng.

5: Jason, 20 poäng.

6: nanami, 10 poäng.
6: Perra, 10 poäng.

Sist: Alla andra, 0 poäng.

 

Vi säger grattis till den nya ledaren.

/johabbed

I fought the jetlag (and the jetlag won)

2011-07-23 13:04 by johabbed

Jag kommer skriva några inlägg om olika delar av Njårkvistelsen. Men rent kortfattat var den riktigt, riktigt nice.

Men först. Jetlagar är till för att jetbrytas.

Här kommer min alldeles personliga guide till hur man inte hanterar sin jetlag på bästa sätt.

 

BOYAHEDS GUIDE TILL JETLAG

1. Flyg hem från New York klockan 22.10 amerikansk tid.

2. Sov typ en timme på planet.

3. Var hemma i Sverige vid typ 14.00 svensk tid.

4.Var svintrött.

5. Tänk “Jag ska ta en liten tupplur, sen hålla mig vaken tills ikväll. Då är jag BACK, BABY!”

6. Sätt larmet på din mobil att ringa om en timme.

7. Vakna av larmet en timme senare.

8. Tryck inte på snooze. Stäng istället av telefonen.

9. Sov mellan klockan 16 och 22.

10. Vakna och var pigg.

GRATTIS! Du har rest från New York till Malmö. Men tack vare ditt agerande är du nu på fucking Thailand-tid.

 

Så, vad händer i Bangkok ikväll?

/johabbed

For tidlig?

2011-07-23 00:17 by johabbed

Jag är chockad över att det talas om en ensam norsk gärningsman. För enligt vad jag lärde mig som barn så krävs det minst tio norrmän bara för att skruva i en glödlampa.

 

 

I alla fall. Skönt att vara tillbaka i trygga Skandinavien.

/johabbed

Rollin’, rollin’, rollin’

2011-07-20 22:57 by haddock

Det här med minoriteter är ju rätt så spännande. Hur alla strävar efter att betraktas som normala, eller i alla fall att respekteras för att de inte är “normala”. En evig kamp för att skapa förståelse och för att utrota användandet av nedvärderande skällsord eller handlingar.

I denna kamp om rättigheter finns det en grupp som verkligen ligger på latsidan. De handikappade.

För det är trots allt så att oavsett handikapp så betraktas du av samhället som rullstolsbunden. Överallt. Samhället säger vi kan minsann acceptera och respektera olika former av handikapp, och slänger sedan blatant upp bilder på rullstolar på gator och torg.

Här kan du sitta, käre permanent sittande vän, signalerar symbolen på bussen till den gravida kvinnan och den äldre mannen, som uppenbart vill sitta endast tillfälligt.

Åh, har du reumatism? Här har du en rullstol. Use it.

Det kan inte kännas alls kul för de faktiskt rullstolsbundna att den “internationella symbolen för funktionsnedsatta” är en avbild av dem. Överexponeringen föringar ju all street cred som rullstolen möjligen kan bringa. Deras gängtecken missbrukas å det grövsta och de sitter bara passivt och tar emot.

Andra hjulburna minoriteter, typ Hells Angels, ser inte alls med blida ögon på gemene mans frivolösa bruk av deras symboler. Du kan råka jävligt illa ut om du plötsligt sprayar en HA-logga utanför jobbet för att signalera att det är din plats.

Nej, änglarna jobbar istället med supportermärken som Big Red Machine och Local 81. Lite farligt sådär, du visar att du är associerad, stödjer, men inte är medlem. Kanske det är en approach att anamma för de rullstolsbundna?

Erbjuda supportskyltar med avbildade rullatorer. Stora magar, blindkäppar, kryckor, etc. Reclaima sin logo, få den respekt de förjtänar.

För med handikappade jämfört med rullstolsbunda idag är det precis som när white trash-kids stjäl stilen från svarta. Acceptera inte det som rullstolsbunden! Ställ dig upp och skandera: Just because you’re a wigga’, don’t mean you’re my nigga’!

/haddock

Flykten till New York [njårk s02e01]

2011-07-14 12:00 by johabbed

Nä, vad sägs. Ska man inte ta och dra till New York?

Jovisst.

Undertecknad drar härmed till New York New York, staden så fin att dom döpte den tvin. En veckas vistelse planerad. Sunkigt hotell bokat. Extremt få aktiviteter planerade i förväg.

Kanske blir det nåt blogginlägg under vistelsen. Kanske kommer det istället i efterhand. Vi får se.

Ha det fint så länge.

/johabbed

Sometimes it’s about the sad

2011-07-12 23:13 by johabbed

Komikern Marc Maron har en podcast som heter WTF. Där snackar han med andra komiker. Ofta så snackas det om komik.

Roligt? Nja. Det är det ganska sällan. Istället nöjer sig podcasten i fråga bara med att vara jävligt bra. Som i ett nyligt avsnitt där Marc samtalar med Todd Hanson, en av författarna bakom den nyhetssatiriska sajten och pappersblaskan The Onion.

Jag började läsa The Onion typ 1997, då artiklar med rubriker som Study Reveals: Babies are Stupid och Archaeological Dig Uncovers Ancient Race Of Skeleton People fick mitt gymnasie-jag att skratta gott. Några år senare, när vi startade Boyahed, så var den amerikanska löken självfallet inspirationskälla nummer ett.

Därför är den första delen av snacket med Todd i ovannämnda podcast, där det snackas The Onion i allmänhet, högst intressant för undertecknad. Men den andra delen. Herrejävlar. Där blir det tunga grejer.

 

Sometimes it’s not about the funny. Sometimes it’s about the sad.

 

Lyssna på det. Helt enkelt.

Då detta inlägg inte är annat än att jag ropar ”Hallå där, komiknörd. Lyssna på det här!”, så kastar jag även in länkar till andra minnesvärda WTF-avsnitt. Till exempel de med Carl LaBove, ärke-rövhålet Gallagher, eller Louis CK.

Bra grejer.

/johabbed

Nakenkatter

2011-06-29 15:20 by johabbed

 

Jag är ledsen, nakenkatter. Ni ser för skabbiga ut.

Nakenkatter är för kattsläktet vad Lennie Norman är för mänskligheten. Rent biologiskt kategoriserade som samma art. Men det ser bara fel ut. 

Nakenkatter ser ut som om nån matat en mogwai efter midnatt. Trots att den gamle kinesen uttryckligen sa till en att inte göra det, för då gäller inte försäkringen.

Nakenkatters enda existensberättigande är att pälsallergiker ska kunna ha husdjur. Men för fan. Skaffa en sköldpadda. Tejpa fast en svans, släng ner ett garnnystan i terrariet och döp den till Misse. Det är en bättre lösning.

Nakenkatter vägrar bära päls. Men dom kan väl åtminstone göra som andra pälsmotståndare och ha på sig nersvettade ponchos av hampafibrer? Nä nä. Här ska det exponeras hud som om dom var nån djurrikets jävla Naken-Janne.

Nakenkatter, alltså. Fuck you.

/johabbed

Oneliner VIII – Nivåskillnad

2011-06-19 17:45 by johabbed

Det finns nivåer i helvetet. Vilket är extra jobbigt för rullstolsburna.

/johabbed

2 GIRLS NO CUP

2011-06-16 10:11 by johabbed

Vancouver Canucks förlorade Stanley Cup-finalen. Trist för laget, deras fans, och deras spelare. Till exempel tvillingarna Sedin. I denna svåra stund kan man inte säga annat än…





Ouch!

En dräpande tischa till de förlorande tvillingarna Sedin, som förstås hänvisar till den mångåriga ökända internetsensationen 2 Girls 1 Cup. En fekalieförtärarfilm, kort sammanfattat.

Aftonbladet skriver om t-shirten. Och förklarar förstås referensen utförligt.

Sedan var det bröderna Sedins tur – ”Sedin sisters. 2 girls. No Cup”. Översatt står det ”Sedin-systrarna. Två tjejer. Ingen buckla”.

 

O…kej. Det var alltså allt.

Helt oskyldigt. Precis som Kristian Luuk i Melodifestivalen 2008.

/johabbed

Lama religiösa ledare

2011-06-14 15:44 by johabbed

Denna blogg är uppenbarligen inne i en “roliga klipp”-fas. Bättre det än den något vanligare “inga inlägg”-fasen.

Idag välkomnar vi er till THE DALAI LAMA COMEDY EXTRAVAGANZA! Låt oss hoppas att skämt kan reinkarneras, för det är sällan så här uppenbart att ett skämt dör.

 

För fan, Dalai. Det är ju bra grejer. Bara för att testa din humor så kör vi några till.

Hur många Dalai lamor behövs för att skruva i en glödlampa?

Ingen, han är redan upplyst!

 

Vad får du om du korsar fotbollsspelaren Sven “Dala” Dahlkvist och ett puckellöst kameldjur i Anderna?

Vet inte, men medan du försöker så har du Dala i lama!

 

Två tomater gick över en väg. Sedan blev de skjutna av kinesisk militärpolis för att de genom sin röda färg kunde misstänkas stötta ett självständigt Burma!*

 

Två munkar gick över en väg. Se ovan.

 

Sådär. Skratta, Dalai! Skratta i din jävla nattsärk! Skratta i sin jävla snuggie!

Suck.

Okej, Dalai. Tänk tillbaka till när en tant fick dig att hoppa jämfota bredvid henne. Det var väl lite kul?

 

There we go.

/johabbed

* Ja, jag vet att Dalai lama inte är ledare för Burma. Men ändå.

Debbie tuggar katt

2011-06-11 00:11 by johabbed

Denna video har redan börjat dyka upp lite överallt och kommer säkerligen snart vara enormt överexponerad och länkad till från varenda människas facebook-konto. Men skit samma. Den är för rolig för att inte slänga upp här på bloggen.

Möt Debbie. Hon testar det här med internet-dating. Och hon gillar katter… en smula.

 

/johabbed

PS. Spoiler (typ) i kommentarsfältet.