Vancouver Canucks förlorade Stanley Cup-finalen. Trist för laget, deras fans, och deras spelare. Till exempel tvillingarna Sedin. I denna svåra stund kan man inte säga annat än…
Ouch!
En dräpande tischa till de förlorande tvillingarna Sedin, som förstås hänvisar till den mångåriga ökända internetsensationen 2 Girls 1 Cup. En fekalieförtärarfilm, kort sammanfattat.
Aftonbladet skriver om t-shirten. Och förklarar förstås referensen utförligt.
Sedan var det bröderna Sedins tur – ”Sedin sisters. 2 girls. No Cup”. Översatt står det ”Sedin-systrarna. Två tjejer. Ingen buckla”.
O…kej. Det var alltså allt.
Helt oskyldigt. Precis som Kristian Luuk i Melodifestivalen 2008.
Denna bild är ett montage, upplyser Aftonbladet. Det är svårt att se exakt hur med blotta ögat, men efter några timmars närstudie tror jag kanske att man lagt till några grässtrån vid bilen.
Ett nyskapande sätt att presentera motstridiga uppgifter på. Aftonbladets journalister kan förstås inte värdera vem som hittar på — en fransk sajt eller interpol — och väljer därför att låta de båda parterna få var sin rubrik.
Ett smart grepp. Om man bara hört sig för med interpol i ett tidigare skede och sedan trott dem på sitt ord, så hade det ju inte blivit någon nyhet. “Match utreds inte” är ju som bekant ett normaltillstånd och således ointressant som nyhet. Men med den här nya dramaturgin kan man ju få fram otaligt antal artiklar, även om dess hela bärande punkt förkastas av de som är insatta.
Tänk bara. Du ser rubriken
Polisen har gripit misstänkt Palmemördare!
Intresse väcks. Du klickar på länken.
Polisen: Det har vi inte alls!
Se där. Ingen nyhet att läsa om, egentligen. Men du har i alla fall klickat dig in på den och bidragit till lite värdefull statistik. Det känns väl skönt?
Just nu är hon död. Köp tidningen imorgon för att få veta hur det ligger till då.
Skådespelerskan och komediennen Lena Nyman har alltså avlidit, efter att ha chillat på dödsbädden ett bra tag. Trist. Hon var grym.
Det stod mellan ovanstående och den mer eller mindre klassiska stadslollan-monologen som hyllningsklipp. Det fick bli det mer seriösa, som nåt form av samvetes-alibi för det tarvliga sammanhang hennes frånfälle tas upp här på bloggen.
Ja, vi snackar förstås DÖDSPOLARE 2011. Om du är nyfiken (gul) på hur dödsfallet påverkar ställningen i tävlingen så ger alltså Lena Nyman 100 – 66 = 34 poäng. Eftersom hon bara fanns på en dödslista (närmare bestämt hos en herre som heter johabbed), så ger hon också honom 10 bonuspoäng, samt 10 poäng till för att hon toppade sagda lista.
Lena får också räknas till dödspolargänget Astrid Lindgren-skådespelare, efter hennes roll som Lovis i Ronja Rövardotter. Detta ger 10 poäng till Perra.
Därmed har vi en ny ranking.
OFFICIELL RANKING, DÖDSPOLARE 2011
1: johabbed, 64 poäng.
2: Jason, 10 poäng.
2: Perra, 10 poäng.
Sist: Alla andra, 0 poäng.
Allra sistast av dom sista ligger förstås de som ännu inte fyllt i en dödslista. Glöm moraliska betänkligheter, bara gör det.
Aftonbladet har varit på filmpremiär, närmare bestämt när första delen av sista delen av Harry Potter smygvisades för diverse kändisar.
Som brukligt ställs en precis lagom djup fråga för att ackompanjera mingelbilderna.
Nyfikenheten har väckts. Låt oss nu studera hur vitt skilda vis olika kändisar väljer att nyttja sitt mediala utrymme.
Sven-Otto “Svetto” Littorin tar tillfället i akt att krypa ut från under sin lägenhetsbordell sten i ett så oskyldigt sammanhang som möjligt — en filmpremiär med sin son. Och bara för att försäkra sig om att absolut inte få några obekväma frågor om sina förehavanden så är Svetto väldigt tydlig med att han är där just med sin son.
Översättning: Jag är en familjefar! Inga opassande frågor! Var snäll mot mig! Det här är min fucking son!
Vi går vidare. Per Gessle trollbinds av helt andra saker.
Översättning: Fuck off, son som står precis bredvid mig! Jag gillar att käka frukost! Och att slippa vara hemma!
Och så har vi Arne Weise. För ovanlighetens skull har han inte tagit med sin medelålders son Andreas till en barnfilmspremiär, vilket annars varit hans huvudsakliga sysselsättning de senaste fem åren. Men vad kan man då förvänta sig att allas vår mysfarbror, denna institution på julaftnar sedan urminnes tider, trollbinds av?
Aftonbladet skämtar till det igen i en artikel om phishing-mail. ”Det luktade bedrägeri lång väg”, kommenterar Björn Eller. Din morsas efternamn luktade bedrägeri lång väg, Eller!
Tänker mig Björn med bred dialekt präglad av många många år i Göteborg.
Veckan efter att Aftonbladet.se slagit besöksrekord, säkert till viss del med hjälp av jordbävningen i Haiti men tveklöst mest tack vare nyheter om 81-åriga bodybuilders, måste man förstås jobba hårt för att upprätthålla såväl besöksantal som den höga journalistiska nivån.
Nu har man knäckt världsnyheten att filmstjärnan George Clooney, som är på blixtvisit i Sverige för en filminspelning, äter frukost.
Artikeln innehåller flera chockerande avslöjanden. I ordning:
1. George Clooneys gårdagskväll var – håll i er! – ”lugn”.
2. Aftonbladet tar sin roll som folkbildare på stort allvar. Artikeln innehåller meningen “Dagens första mål är viktigt.”
3. George Clooney och hans assistent dök upp vid frukostbuffén vid åttatiden.
4. Ryktena stämmer — filmstjärnor, åtminstone George Clooney, äter frukost.
5. En del av denna frukost består i inlagd persika. Detta är kanske det största avslöjandet, då det hamnar i artikelns rubrik.
6. George Clooneys frukost bestod även av två ägg, två skivor bröd, yoghurt och något som kallas “jucie”.
7. George Clooney är “eventuellt lite morgontrött”. Lägg märke till att detta är eventuellt. Uppgifterna är ännu obekräftade.
8. George Clooney lyckas med två enkla ord vara vänlig och avfärdande på samma gång, och samtidigt uttrycka sin ömkan för den stackars reporterns sargade självrespekt. De två orden: “I’m sorry.”
9. George Clooney beger sig mot inspelningsplatsen strax före nio.
10. En kvällstidningsjournalist som inte tvivlar över sitt karriärsval har ingen själ.
Så fort utrikisk media får nys om den här artikeln så kommer dess innehåll att spridas som en löpeld över världens alla förstasidor och nyhetsmagasin. Känn stolthet, Aftonbladet.
Aftonbladet.se firar. Förra veckan nådde sajten 5 miljoner unika webbläsare. “Det är helt otroligt,” säger chefredaktören Jan Helin till en av sina undersåtar som helt spontant intervjuar honom om rekordet.
Artikeln innehåller ord som “jublar”, ”drömmål”, “fantastiskt”, och “utopi”. Idel lycka över rekordveckan.
Men hur kan det komma sig att just förra veckan lockade så många läsare? Inget förslag ges. Det är, om vi tror artikeln, ett stort mysterium. Eller åtminstone inte värt att nämna.
Men vi som följt med i nyhetsrapporteringen har våra aningar. Vissa kanske tror att det beror på den enorma humanitära katastrofen på Haiti, där jordbävningens hundratusentals dödsoffer engagerat en hel värld och nu varit toppnyhet sedan det hände för… just det, en vecka sedan.
Cyniskt, tycker jag, för om jordbävningen hade en roll för rekordet borde den väl ha omnämnts av herr Helin. Jag tror istället att det beror på den stora tillströmningen av läsare som intresserade sig för Ray Moon som är 81 år — och bodybuilder.
