Posts Tagged ‘Ahmed Berhan’

Woå-å woå-å.. Stockholmsnatt!

2010-04-29 01:03 by johabbed

Igår höll ståuppklubben Garva temakväll under rubriken Stockholmsnatt. Tanken var att Paolo Roberto skulle dyka upp med alldeles för tajta jeans och spöa folk.

 

 

När detta inte gick att ordna så fick man istället göra det bästa av situationen och boka in idel nollåttor, för att namnet på kvällen inte skulle gå till spillo.

Första akten bestod av tre stockholmare-gone-skåningar i form av Björn Tennfors, Jonatan Unge och Fritte Fritzson, samt skåningarna-stayin’-skåningarna Mats Andersson och undertecknad. Jag upptäckte nämligen i helgen att jag inte hade några som helst ståupp-gigg inbokade denna veckan, och hörde mig för om att få köra på Garva. Det fick jag. Jag behövde inte ens fejka min dialekt.

Jag inledde kvällen med en blandning av beprövat och o-dito, och testade bland annat ett nytt skämt om Björn Gustafsson som avslutning. Det skriver jag förstås ut i förhoppning av att bara ett omnämnande av hans namn fortfarande lockar tiotusentals läsare, som på det kvällstidningarna kallar den gamla goda tiden.

Herr Fritzl körde material om kungahuset och häcklade valda delar av publiken på ett fint sätt, och herr Unge körde åtminstone för mig helnytt material som var synnerligen roligt. Redan där en finfin kväll.

Sedan var det dags för andra akten, då de mer tvättäkta stockholmarna tog över scenen. Dessa var Adeel FaqihBranne Pavlovic, Behrad Rouzbeh, och Ahmed Berhan. Jag har ingen aning om varför, men samtliga fick äntra scenen till hiphop-musik. En ren slump, antar jag.

Samtliga gjorde ett fint jobb med att representera huvudstaden. Riktigt roligt material kombat med hög energi, vilket också gjorde att publiken var rejält igång hela vägen. En toppenkväll, helt enkelt.

/johabbed

You’re a prick, prick!

2009-09-11 18:06 by johabbed

Ståuppade på Klubb PrickPrick i min forna hemstad Lund igår. Jag var smått sliten efter onsdagens post-Oslipat-öl och påföljande arbetsdag, samt scen-ovan efter ett tre veckors långt uppehåll från live-skämtande. Så det hade jag haft att skylla på om det hade gått dåligt. Men det gick fan rätt bra.

Klubben drivs av Erik Börén, denna säsong assisterad av Cecilia Ramstedt som återkommande konferencier. Rookie som jag är har jag blivit van att gå upp som förstakomiker, vilket kanske egentligen inte passar då jag undlåter mig att syssla med trams som publiksnack och skapande av god stämning. Men då tidigare nämnda duo hade värmt upp finfint så var publiken på skratthumör från början. Sedan fortsatte dom att skratta. Det var trevligt.

När jag gick av scenen så kände jag mig något mindre bakis än tidigare, och det är en känsla som funkar alldeles utmärkt som substitut till glädje. Den minskade bakfyllan var förstås tvungen att firas med öl. Och pyttipanna, som PrickPrick-traditionen bjuder.

Dessutom hade jag roligt åt de andra komikerna, för det skedde sig så underligt denna kväll att samtliga medverkande var väldigt roliga. Dessa skrattretande filurer och narrar bar namnen Shahin “The Mahin” Dehghani, Rebecca Vinterbarn Elg, Kringlan Svensson, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Lasse Nilsen. Roligast på scen: Kringlan Svenssons mustasch.

Har börjat tappa räkningen på ståupp-giggen nu, men tror att nästa framträdande betyder att jag kommer upp i tvåsiffrigt. The Big 1-0. Guldtian. Le Gig Tiondé. Nu återstår bara att hitta ett ställe där detta ska ske. 

/johabbed

HIV-mannen är den bästa superhjälten

2009-08-16 22:38 by johabbed

Hej då, Stockholm. Hallå, Malmö…festival? Just fan.

Jag är omringad. Hela grannskapet luktar vildsvinskebab.

 

 

I alla fall. Innan detta åbäke till folkfest drog igång tillbringade jag sista veckan av min semester / arbetslöshet med en tripp till Sveriges huvudstad. Det ölades med olika människor. Mellan ölandet hann jag med hela två ståupp-gig. Jag har alltså satt nytt personligt rekord på antal framträdanden på en vecka. Två.

På tisdagen: KomikazeEgo, en klubb som drivs av Mike Räsänen. Kvällens konferencier var Johan Sköld, och line-uppen var grym. Komikerna var Johan Ranner, Ahmed Berhan, Johan Uddenberg, Ola Söderholm, Suzanne Olsson, Mårten Andersson, Anna Söderlind, och Robin Olsson.

Sådär. Nu har jag namedroppat så mycket att fetstils-funktionen temporärt fått slut på färg. Det var en riktigt bra kväll, med Ahmed och Ola som främst glänsande. Också kul att skåda Anna Söderlind, som jag aldrig sett ståuppa förut. Hon var skitrolig.

Själv var jag inte jättenöjd, men gjorde väl en okej Stockholmsdebut. Extra minnesvärt blev det när jag drog ett skämt där punchlinen helt enkelt är…

 

Andreas Lundstedt i Alcazar.

 

… och det visade sig att denna Andreas Lundstedt i Alcazar satt i publiken. Vilket man uppmärksammades på av hans bordssällskap Petra Mede, som ljudligt utbrast ungefär “haha! han sitter här!”.

 

 

Egentligen ett fucking guldläge, rent humoristiskt. Tyvärr fick jag inte ut så mycket av situationen. I efterhand kom jag på att jag ju hade ett ytterligare skämt om herr Lundstedt som jag skrev till Robins för evigheter sedan, ungefär när han kom ut som HIV-smittad. Det borde jag dragit, och på ett lustiger vis fått lokalen emot mig. Skriver ut skämtet i slutet av detta inlägg, om ni är snälla.

Ståupp-gig nummer två skedde två dagar senare på Tiny Comedy, som drivs av Cecilia von Strokirch. Det skulle ha varit utomhus i en park, men som reaktion på att jag lagts till som komiker fick Moder Natur spel och det utbröt ett sjujävla skyfall som för att tvätta stockholmarna av sina synder. Till exempel plankning på tunnelbanan. På kort varsel flyttades hela evenemanget till källaren på Southside.

Aww yeeeaaah. Let’s do that namedrop again. Yvonne Skattberg höll ihop kvällen, Johan Ranner dj:ade och inledde, och sedan återfanns Anders Celin, jag, Ami Hallberg-Pauli, Niklas Folkegård, några personer som körde opera-improv, Malin AppeltofftFredrik T Olsson, och åldermannen Thomas Oredsson på scen.

Folk var roliga. Själv var jag ganska nöjd med tanke på förutsättningarna – på grund av den snabba flytten var det nämligen rejält lite folk i publiken när jag körde. Men vafan, det var en kul kväll. Roligheter och källare hör ihop, som historien utvisat.

 

 

Just det, ja. Andreas Lundstedt-skämtet. Detta skrevs alltså ursprungligen till programmet Robins, närmare bestämt inslaget “Skillnad eller likhet”, nån gång när såväl Andreas Lundstedts HIV-smitta som julen var mer aktuella än de är idag.

Nu kör vi.

 

Vad är det för likhet mellan Andreas Lundstedt och ett julbord?

- Båda har glaserade skinkor och klassas som en smittohärd.

Det är ett stort mysterium varför det inte släpptes igenom.

Slut på semestern. Imorgon ska det skrivas fler skämt i samma anda.

/johabbed