Posts Tagged ‘Anders Celin’

Två toppengigg och en bombning

2010-04-24 11:52 by johabbed

Jag har hunnit med tre ståuppgigg de senaste två dagarna. Nytt rekord. Här kommer ett trist blogginlägg om det.

 

 

I torsdags uppträdde jag på säsongsavslutningen av Klubb PrickPrick i Lund, som på grund av dubbelbokning hade fått flytta ut från Café Athen till grannlokalen Tegnérs matsalar. Lokalen funkade utmärkt för ändamålet och kvällen blev riktigt bra helt igenom.

Själv är jag tämligen nöjd med min insats. Skamlöst bra respons på inledande grejer om en viss Eyjafjallajökull, och sedan rullade det på. Fedtness.

Bara för att namedrop-grejen är så förväntad… Här kommer den. De andra humormånglarna denna afton var Kringlan Svensson som ingående beskrev logistikproblemen med bögtåg, Fabian Steier som gjorde debut, Agneta Wallin som var politisk och rolig, Nils Lind som gjorde ett extremt bra gigg, Erik Löfmarck som lärde kidsen om Povel Ramel, Anders Celin som våldtog det politiskt korrekta, samt den sävlige norrlänningen Ola Söderholm som avslutade med den äran.

Efter gigget åkte vi till Malmö och mötte upp med bland andra Aron Flam, som stack folk i benen med drinkpinnar och höll guerilla-föreläsningar om hallucinogeners betydelse för den mänskliga evolutionen. Good times.

 

 

Igår fick jag så för första gången uppleva att köra två gigg samma kväll.

Först på engelska i WiseCrackers regi, i form av after work-comedy på Southern Kitchen i Malmö. Det var första gången det ståuppades i lokalen, som var tillräckligt liten för att vara intim och skrattvänligt trång, men tillräckligt stor för att ha en duglig mängd publik. Det kommer bli en fin återkommande plats.

Jag körde i nästan en kvart, vilket är mitt längsta gigg på engelska hittills. Återigen tillåter jag mig vara tämligen nöjd. Jag var kul, nytt material funkade, publiken skrattade, Jesus grät och Moder Teresa onanerade. Eller nåt dylikt. Frid och fröjd.

Trodde ni att ni slapp? NEJ! De andra komikerna under kvällen måste enligt lag nämnas. Dessa var Wisecrackers-veteranerna Nils Lind, Joe Eagan, och Jørund Larsen, samt Cecilia Ramstedt som gjorde en imponerande engelskspråkig debut. Hennes överklassengelska dialekt passade dessutom perfekt ihop med hennes material och allmänna uppenbarelse.

 

 

Sedan tog vi oss vidare till På Besök, där mitt streak av bra gigg fick se sig bryskt avlivat.

Jag får skylla mig själv, eftersom jag bestämt mig för att bara köra kassa skämt. Skämt som, på riktigt, finns samlade i ett word-dokument på min dator som heter “KASSA”. Och som rent objektivt är ganska… kassa.

Igår fick alltså dessa olycksaliga kassa skämt äntligen chansen att få höras av allmänheten. Tanken var att konceptet i sig skulle bli en rolig grej. Men jag var själv ganska kass på scen och fick aldrig igång nåt flyt, så det funkade inte. Resultatet blev att jag helt enkelt stod framför en publik och drog kassa skämt. Inte så kul.

Men, men. Lärdomen får bli att inte vara övermodig. Just det, och att undvika kassa skämt.

Folk som var roligare än mig under kvällen var Cecilia Ramstedt, Tomas Högblom, Petrina Karlsson, Emma Knyckare, Ola Söderholm, Marja Nyberg, Nils Lind, Ulrika Ellemark (finfin debut), och Kringlan “Bistrovagnen” Svensson.

Sedan ölades det lite.

 

 

På vägen hem gick jag förbi en lång radda ungdomar med sovsäckar och tält som häckade utanför Folkets park. Då det inte finns någon Stjärnornas Krig VII för kidsen av idag att köa till hade de istället fått nöja sig med en stundande Idol-audition. Nåt ska de ju fördriva tiden med, de små liven.

Det är alltid spännande att kommunicera med hoppfulla, optimistiska unga människor vars drömmar man vet ska krossas nästa dag, så jag passade på att hålla lite fylle-låda. Jag kände mig lite som Triumph the Insult Comic Dog, fast utan tv-kamera och hunddocka och förskrivna skämt och…

Okej. Jag bara var taskig mot folk.

/johabbed

Två av sex: Komikaze

2010-01-27 01:28 by johabbed

Gigg nummer två under ståupperiveckan avklarat. Denna gång på en klubb som heter Komikaze och ligger i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust.

Till skillnad från Big Ben-gigget i söndags så kände jag mig pigg och hade väldigt roligt på scenen. En del av skillnaden kan tillskrivas ringrost och allmän trötthet i söndags, men mycket beror nog också på att jag då enbart körde material jag vet brukar funka. Safe = trist.

Så ej denna gång. Första halvan var beprövade grejer, sedan var mycket helt nytt. Jag hade även bestämt mig för att dra ett skämt jag till 95 procent visste skulle bomba, bara för att själv få det lite intressantare på scenen. Skämtet, som jag kört (och bombat med) en gång i somras, är följande:

 

Jag skulle vilja ha ett husdjur, men jag är pälsallergiker. Så jag funderar på att skaffa en mogwai och sedan mata honom efter midnatt.

 

Procenten stämde, skämtet bombade med all rätt, och jag fick det intressantare på scenen. Fedtness.

Det nya jag körde fick varierande reaktioner. Särskilt en grej funkade extra bra, tack vare att en herre i publiken fick mål i mun och var precis lagom jobbig på precis rätt ställe i skämtet. Han blev som en kass snubbe i rundpingis som returnerar en boll med ett rejält ballong-upplägg, och sedan var det bara att smasha.

I sammanfattning: Safe start, sedan en andra halva med lite djupare dalar och högre toppar än i söndags. Ergo, ett roligt gigg.

Resten av kvällen gick inte heller av för hackor. Ola Söderholm var konferencier, och så uppträdde Jörgen Lötgård, Sara Andersson, Elina Du Rietz, Anders Celin, och Mathias Heldevik i åtta minuter vardera. Folk var väldigt roliga.

Kvällens avslutades med nyzeeländaren och improvisationsmästaren Al Pitcher i ett halvtimmeslångt set. Jag träffade Al när han var nere och gjorde ett avsnitt av Robins, men hade inte sett honom ståuppa live tidigare. Han var förjävla rolig.

Skum sak jag lade märke till: Al pratar om istappar, och säger att han aldrig känt nån som dött av en istapp och att det säkert inte fanns nån i rummet som kände nån som dött av en istapp. Då räcker två personer i publiken försynt upp händerna…

Al missar tyvärr detta, då han redan är vidare på nästa rolighet om istappar. Det skumma är att de här två människorna — som uppenbarligen varit bekanta med nån som dött av en istapp – då glatt fortsätter att skratta åt de följande istapps-skämten.

Så tydligen var den där istapps-förolyckade människan ingen de sörjde alltför mycket. Skönt det.

/johabbed

Ett av sex: Big Ben

2010-01-26 16:24 by johabbed

ACHTUNG! Detta är bara ett trist “jag har ståuppat igen”-inlägg. Så sänk förväntningarna till en passande nivå. ACHTUNG!

Ålrajt.

Min säsongspremiär som ståuppare avklarades i söndags. Detta på en klubb som heter Big Ben och ligger i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust.

Jag körde beprövat material, men det märktes att det var ett bra tag sedan jag ståuppade senast. Kände mig aldrig riktigt bekväm, helt enkelt, även om det rent publikmässigt gick rätt så bra. Ska försöka vara mer loose i framtiden. Det känns i alla fall bra att vara igång igen.

Ni som minns den här hjärndöda kategorin av inlägg vet vad som kommer nu. Just det, vi kör that good old fashioned namedrop again. Ointressant för de flesta, utom möjligtvis (men inte troligtvis) just de namn som nämns. Petter Bristav var konferencier med den äran, och presenterade komikerna Anders Norin, Marja Nyberg, Mårten Klingberg, Johan Ranner, Anders Celin, Tomas Bonderud, Jonas Ljung, Marcus Johansson, Karl-Axel Björnberg, Ibbe SkåningenElina Du Rietz, Aron Flam och Eric Löwenthal. Med reservation för att jag missat nån alternativt hallucinerat fram ett namn eller två.

Jag hade inte full fokus på scen under hela kvällen, men jag tror att folk var roliga. Ett av mina skämt sabbade tydligen ett av Arons skämt, vilket jag får be om ursäkt för. Han hade för övrigt bra grejer om en viss berömd komikers likheter med ett visst kvinnligt könsorgan.

Nu fortsätter ståupperiet i strid ström, med gigg i huvudstaden på tisdag (Komikaze), onsdag (Mitt i smeten), och torsdag (Tiny Comedy). Sedan flyg ner till Malmö, för gigg på såväl fredag (Malmö Komedifestival) som söndag (Malmö Comedy Festival).

Aww, yeah. Sex gigg på åtta dagar. Det börjar likna nåt, även om jag inte vet exakt vad. Inte en karriär, i alla fall, för där ingår en inkomst.

Min nästa hyra kommer att betalas i ölbiljetter.

/johabbed

Snälltåget till humor

2009-11-22 18:17 by johabbed

Jag hade äran att ståuppa på en av Oslipats experiment-kvällar igår, i den underbara lokal som är Tangopalatsets lumpna källare. Kvällen gick under rubriken “Snäll humor”.

Förutsättningarna var som följer: Komikerna skulle framföra fem minuter nytt material som aldrig körts på scen tidigare. Skämten skulle vara snälla, och för att kontrollera detta fanns en referensgrupp med förmodat lättstötta människor i lokalen.

 

384_oslipat_72494a

 

Gruppen bestod av en tant, en feminist, och en jude. (Se bild ovan.) De lättstötta var beväpnade med förmågan att utdela minuspoäng om de kände sig kränkta. Dessutom fanns en jury med betydligt större faktiskt makt. Denna bestod förstås av medelklassmän i 30-årsåldern.

Just det, det fanns ett pris också. Vinnaren fick 1 000 kronor i etiska fonder.

Rent praktiskt hade man nog haft störst vinstchans om man helt skippat snällhetsgrejen och istället blidkat medelklassmännen med hjälp av könshumor, fördomar, och skämt på bekostnad av samhällets svaga. Fast då hade det ju bara varit helt vanlig ståupp.

Själv gick jag på snällhetsspåret mer eller mindre fullt ut. Det var skämt om drinkparaplyer, gnuggisar, ätliga grodor, tivolin, enhörningar, samt tomater. Med bara marginella inslag av spyor och överkörda igelkottar. Det mesta funkade rätt bra.

Status efter gigget: Nöjd men inte stolt.

Komikerna i övrigt var dom gamla vanliga, kan man säga. Närmare bestämt Jørund Larsen, Nils LindValle Westesson, Cecilia Ramstedt, Tomas Högblom, Marcus Johansson, och Kringlan Svensson, med Fritte Fritzson som konferencier. Även Anders Celin skulle varit med, men var tvungen att dra sig ur på grund av sjukdom.

Det blev en mycket kul kväll. Värdig vinnare blev Kringlan Svensson. Han är snällheten personifierad. Titta bara så jävla städad han ser ut på den här bilden:

 

kringlan

 

Kringlan är en man som inte skulle göra en fluga förnär. Föregående mening stämmer dock inte om man byter ut “fluga” mot “orangutang”. Och “förnär” mot “gravid”.

Men det hör ju inte hit.

/johabbed

HIV-mannen är den bästa superhjälten

2009-08-16 22:38 by johabbed

Hej då, Stockholm. Hallå, Malmö…festival? Just fan.

Jag är omringad. Hela grannskapet luktar vildsvinskebab.

 

 

I alla fall. Innan detta åbäke till folkfest drog igång tillbringade jag sista veckan av min semester / arbetslöshet med en tripp till Sveriges huvudstad. Det ölades med olika människor. Mellan ölandet hann jag med hela två ståupp-gig. Jag har alltså satt nytt personligt rekord på antal framträdanden på en vecka. Två.

På tisdagen: KomikazeEgo, en klubb som drivs av Mike Räsänen. Kvällens konferencier var Johan Sköld, och line-uppen var grym. Komikerna var Johan Ranner, Ahmed Berhan, Johan Uddenberg, Ola Söderholm, Suzanne Olsson, Mårten Andersson, Anna Söderlind, och Robin Olsson.

Sådär. Nu har jag namedroppat så mycket att fetstils-funktionen temporärt fått slut på färg. Det var en riktigt bra kväll, med Ahmed och Ola som främst glänsande. Också kul att skåda Anna Söderlind, som jag aldrig sett ståuppa förut. Hon var skitrolig.

Själv var jag inte jättenöjd, men gjorde väl en okej Stockholmsdebut. Extra minnesvärt blev det när jag drog ett skämt där punchlinen helt enkelt är…

 

Andreas Lundstedt i Alcazar.

 

… och det visade sig att denna Andreas Lundstedt i Alcazar satt i publiken. Vilket man uppmärksammades på av hans bordssällskap Petra Mede, som ljudligt utbrast ungefär “haha! han sitter här!”.

 

 

Egentligen ett fucking guldläge, rent humoristiskt. Tyvärr fick jag inte ut så mycket av situationen. I efterhand kom jag på att jag ju hade ett ytterligare skämt om herr Lundstedt som jag skrev till Robins för evigheter sedan, ungefär när han kom ut som HIV-smittad. Det borde jag dragit, och på ett lustiger vis fått lokalen emot mig. Skriver ut skämtet i slutet av detta inlägg, om ni är snälla.

Ståupp-gig nummer två skedde två dagar senare på Tiny Comedy, som drivs av Cecilia von Strokirch. Det skulle ha varit utomhus i en park, men som reaktion på att jag lagts till som komiker fick Moder Natur spel och det utbröt ett sjujävla skyfall som för att tvätta stockholmarna av sina synder. Till exempel plankning på tunnelbanan. På kort varsel flyttades hela evenemanget till källaren på Southside.

Aww yeeeaaah. Let’s do that namedrop again. Yvonne Skattberg höll ihop kvällen, Johan Ranner dj:ade och inledde, och sedan återfanns Anders Celin, jag, Ami Hallberg-Pauli, Niklas Folkegård, några personer som körde opera-improv, Malin AppeltofftFredrik T Olsson, och åldermannen Thomas Oredsson på scen.

Folk var roliga. Själv var jag ganska nöjd med tanke på förutsättningarna – på grund av den snabba flytten var det nämligen rejält lite folk i publiken när jag körde. Men vafan, det var en kul kväll. Roligheter och källare hör ihop, som historien utvisat.

 

 

Just det, ja. Andreas Lundstedt-skämtet. Detta skrevs alltså ursprungligen till programmet Robins, närmare bestämt inslaget “Skillnad eller likhet”, nån gång när såväl Andreas Lundstedts HIV-smitta som julen var mer aktuella än de är idag.

Nu kör vi.

 

Vad är det för likhet mellan Andreas Lundstedt och ett julbord?

- Båda har glaserade skinkor och klassas som en smittohärd.

Det är ett stort mysterium varför det inte släpptes igenom.

Slut på semestern. Imorgon ska det skrivas fler skämt i samma anda.

/johabbed