Under vintern bär var människa i Norden stark prägel av schizofreni – eller rättare sagt dissociativ identitetsstörning:
[...] ett tillstånd där en enskild individ uppvisar distinkta multipla personligheter [...], där varje alterego har olika mönster vad gäller uppfattningar och interaktion med sin omgivning.
Det är vårt förhållande till, och beteende under vintern som är dissociativt identitetsstört..eh.. whatever schizofrent – och det gäller var man och kvinna i vår avlånga och sladdriga Eurosnopp. Samt i landet till väst, där envar bär lusekofta till fest.
De ytliga samtalen om vädret runt watercoolern, statusuppdateringarna på Facebook, de dubbla underställen, de skakande händerna, din snoriga näsa. Alla är de tvetydiga, motsägelsefulla. Ena dagen upp, ena dagen ned.
Du klarar inte av att hålla en linje. Du är schizofren, och jag kan ge dig exempel på varför.
Du, eller ett av dina alteregon…
- …skrattar varje år föraktfullt när andra länder råkar ut för snöstorm, fnyser och konstaterar att det där är väl ingenting, men förklarar gestikulerande så fort det snöat för alla hur dålig sikt och otäckt halt det var på vägen till jobbet.
- …konstaterar varje år hur vackert det är med snötäckta trädgrenar i morgonsolen, men svär och bannar islket när en vindpust förflyttat trädgrenarnas snö till innanför kragen på jackan.
- …älskar varje år hur det knakar sådär mysigt under fötterna när du går på snö, men hatar hela världen när du sekunden senare ligger raklång med samma snö i käften och blåmärken på höften.
- …tycker varje år det är så underbart att vara ute i luften, men tycker det är så himla skönt att komma in igen.
- …tror varje år att du kan göra ett bättre jobb med att hantera 11900 kilometer järnväg och 11400 växlar, än Trafikverket och SJ – som faktiskt vet om att det kommer snö varje år. Och faktiskt har vetat om det i “mer än hundra år”.
- …frestas varje år lite mer än vad som kan betraktas som sunt av tanken på att sätta tungan på en lyktstolpe i minusgrader, trots vetskapen om konsekvenserna.
- …skriver varje år flera fucking blogginlägg om hur dryg vintern är, men fortsätter bo kvar i länder med klimat från helvetet.
Bland annat.
Det kanske allra tydligaste tecknet på att du är schizo, är när sommarsolens första strålar når din blekfeta vinterskrud. Då du förtränger dina alteregon, glömmer vintern.
Då bitterhetens budbärare plötsligt förpassas till sinnets kryoniska frys och den sprudlande vårromantikern plockas ur sinnessjukhusets mörka vrår för att löpa galet amok i ett par månader. Den livsglada. Som du tror är ditt rätta jag.
Men det är inte du.
Det är bara ett av dina alteregon, din schizofrene jävel.
/haddock
För någon bakissöndagsöndag sedan såg jag på något fantastiskt bisarrt: 