I efterhand har jag funderat på om min iakttagalse i Stavanger var en feberdröm. Icke.
En autentisk SS-uniform är att föredra framför detta. I present to you: fleeceoverallen.
Nekrofili är mindre förkastligt än att ha en fleeceoverall på sig på stan.
För 990kr via illusion.no blir den din, hemska, hemska människa.
/haddock
Var ute och käkade middag igår. Och vidare därifrån. Det är något visst med att spendera tid ensam bland folk. Man får tid till att studera andra människor, iaktta.
Efter att tryckt i mig en ordentligt trevlig och blodig hjortfilé och allt för mycket vitlökssmör, råkade jag halka in på ett ställe vars aftonplaner bestod av livemusik. Så beställde ölen, och läste Rogalands Avis i dunkel väntan.
Stället börjar fyllas på med folk. Unga människor… Allt för unga. Fösöker beställa en whiskey, men bartendern bekräftar min misstanke: Det är artonårsgräns ikväll, så ingen starksprit. Så är det i Norge – starksprit kräver tjugoårsgräns.
Sitter reserverat, diskret och rapar vitlökssmör, iakttar.
Fyra propra pojkar i jeans, mörka tenniströjor och svärmorsdrömsfrisyrer kliver upp på scen och drar igång. Dubbeltramp från baskaggen, tunga riff följt av growling. Ögonen blir förvirrade av öronen. Death metal. Duktiga så in i helvete på instrumenten, men värre på sången.
Tonåringar, speciellt målbrottsversionerna, har många drag som påminner om dödsmetallsångare. Varierar ständigt och plötsligt mellan mörka djävulsröster och falsett. Släng en baskagge och strängar i bakgrunden och plötsligt är mamma på metalkonsert när sonen ber om ett par mackor till.
När volymen sänks och Take That kliver av scenen tänker jag på hur orättvist rockstjärnelivet måste vara för trummisar. Medan basisten och gitarristen i koordinerad segergest sträcker upp sina instrument och kliver av scenen börjar batteristen desperat skruva ned hela sitt skinnbeklädda verktygsset i tusen delar. Med panik i blicken ser han hur kamraterna kliver längre och längre in i backstageområdet och omringas av fler och fler beundrare i takt med att den egna coolheten försvagas lika fort som Tom Cruise mentala hälsa.
Trummisen – rockvärldens tandställning.
Ser snubben ett par hack bort i baren som ber om en kaffe. Han tar upp en femtiolapp och är redo att betala, men frågar vid bartenderns återkomst efter priset. Jag hör inte svaret, men konstaterar att han ger ifrån sig sedeln utan motstånd. Varför frågade han? Trodde han att en femtiolapp var för lite? Hade han motat bort koppen om det var 28kr istället för 22? Ofattbart. Blir förbannad.
Lämnar bygget och promenerar mot hotellet. Kvinnan som står och väntar på taxi bär en fantastisk päls. Den är stor, luden, varm och fantastisk för öga och sinne. Säkert helt underbar att ha på sig, men problemet med pälsar är att det är omöjligt för en kvinna att ha en på sig utan att se ut som femtio plus. Och omöjligt för en man att ha på sig en utan att se ut som en transsexuell.
Men, oavsett vad du har på dig kan ingenting göra dig äldre, bögigare eller fulare än detta:
Ja, det är en fleeceoverall. Förvisso barnstorlek, men föreställ dig den på en vuxen. Jag har sett två(!) kvinnor med denna vulgära utstyrsel här i Stavanger. Folk springer seriöst runt och ser ut som Teletubbies på stan.
Börjar undra om det verkligen är så bra att studera och iaktta, egentligen.
/haddock