Jag har i dagarna läst hela två! olika parodier på Stieg Larsson och hans Millennium-trilogi. Det är två mer än jag läst tidigare, även om jag kan anta att de inte är först i sin genre. Men vad gör det? De är roliga.
Först, en engelskspråkig från The New Yorker, skriven av Nora Ephron. Umlauten, alltså de två prickarna högst upp i ä respektive ö, har slutat funka på Blomkvists dator. Mycket spannande.
Den andra är på svenska, skapad av herrarna Valle Westesson och Kalle Lind och tillgänglig i ett kommande nummer av de hemlösas tidning Aluma. Här är det istället filmerna som är måltavlan, genom fyra sidor med ett utkast till en uppföljare. Flickan som lekte med älgen?
Klicka på bilden för att förstora den, naturligtvis. Och kolla in resten av utkastet på Kalles blogg.
Själv tycker jag båda ovanstående textverk är väldigt roliga, men jag kan bara utgå från att de är träffsäkra. Jag har nämligen varken sett någon av Millennium-filmerna eller läst någon av Millennium-böckerna. Fuck you, svensk filmindustri! Fuck you, Stieg Larssons omstridda dödsbo!
Det hela blir lite som när jag som spoling såg Det våras för rymden innan jag såg Stjärnornas krig, och Hot Shots! innan jag såg Top Gun. Roligt trots att jag förmodligen inte har full förståelse för alla nyanser i parodin. Och en säker förgörare av dramatik när jag i framtiden konsumerar nyckelscener av det original jag redan sett förlöjligas.
/johabbed