Det har varit ett jäkla skrik om ofrivilliga organdonationer i Israel sista tiden. Organstöld, även kallat.
Det är klart att du inte har mycket att säga till om du är död, men som levande har är det lättare att ta beslut om vad du vill göra med dina organ. Men, vad är mest lönsamt att ge upp? Eller snarare – för att rädda eget skinn – hur kan du övertala folk att ge upp sina blodkärlsfyllda värdesaker för tjäna mest på vidareförsäljning?
Vi baserar oss på utpriser (större siffror = större incitament) till kunder i västvärlden och en subjektiv uppskattning av livskvaliteten utan listade kroppsdelar. Och vi drar till med 50 års livslängd efter extraherande är utfört.
Let’s have a look:

Vi konstaterar snabbt och enkelt att leverantören inte tjänar mycket i längden på att raka av sitt långa vackra hårt för att sälja till peruk. Ganska snabbt ser vi också utebliven utbetalning till leverantören och en dramatiskt låg livskvalitet utan hjärta, som trots allt har en vital funktion i de flesta levande.
Tänk lite som Ingvar Kamprad:
Vad ska jag med en skjorta till? Jag har ju redan en skjorta.
Vad ska folk med två lungor till? Viss påverkan av livskvalitet, men satans förtjänst. Det är här det finns potential; i stort sett obegränsat antal leverantörer, en global marknad, enormt många desperata kunder som vill ha dina produkter – NU!
Det är för mycket pessimism runt organhandel. Alldeles för mycket “glaset är halvtomt”-mentalitet! Jag är mer en “kroppen är halvfull”-människa. Bokstavligt talat.
/haddock