Ikväll körde favvo-ståuppklubben Oslipat för tredje gången någonsin sin Stockholmsupplaga på Kolingsborg. Jesper Rönndahl, Emma Knyckare, Tomas Högblom och Marja Nyberg körde, förutom klubbvärdarna Marcus och Fritte. Av allt att döma var det hur trevligt som helst. Jag var inte där.
Istället var jag på lågbudget-tillställningen Ståupp På Besök i Malmö. Åtta väldigt roliga komiker körde en massa väldigt roliga grejer, varav det mesta dessutom var väldigt nytt. Av mig att döma var det hur trevligt som helst. Jag var där, dock med tillräckligt mycket alkohol i blodet för att besudla mitt omdöme.
Nu finns det förstås inget konkurrens mellan klubbarna på något sätt. Men jag kunde ändå inte låta bli att bli onödigt defensiv och tävlingsinriktad när jag fick sms från Marcus om hur trevligt Oslipat varit i Stockholm.
Nedan följer en autentisk sms-konversation från för någon timme sedan. För sammanhanget kan nämnas att Oslipat hade en betalande publik på typ 250, medan På Besök körde med gratis inträde och i bästa fall rymmer typ 50 personer i en väldigt trång lokal.
Håll till godo.
MARCUS:
Hur var er kväll? Vår var fantastisk.
250 betalande. Hur många betalande hade ni?
JAG:
253.
MARCUS:
Oj. Grattis.
JAG:
Tack! Ville inte regna på er
parad. Men fakta är fakta.
MARCUS:
Hur var STÄMNINGEN då?
JAG:
Vet inte hur man ska beskriva den
mer än “snäppet bättre än hos er.”
MARCUS:
Jaha. Grattis då.
Sådär. Som sagt, jag kanske var obefogat defensiv.
/johabbed
PS. För att ingen ska känna sig utanför var de roliga människorna på På Besök inga mindre än Jørund Larsen, Palle Strömberg, Josefin Johansson, Ola Söderholm, Nils Lind, Lina Linderberth, Cecilia Ramstedt och Kringlan Svensson. En stor del av deras lön är att genom uppräkningen få ännu en träff när dom googlar sig själva.
Igår fyllde min vän Fritte Fritzson 40 år. Detta firades med dunder och brak i form av en roast. En extrainsatt föreställning av Oslipat, i Tangopalatsets stora sal, där Frittes vänner och bekanta samt betalande publik fick höra en drös Malmökomiker slänga skit på varandra i allmänhet och på Fritte i synnerhet.
Det blev en jävligt rolig kväll. Själv fick jag det ärofyllda och utmanande uppdraget att vara första komikern ut, efter att roastmastern Marcus Johansson dragit igång kvällens festligheter.
Hela grejen sändes även live via det världsomspännande internätet, men teknikstrul gjorde att det hackade en hel del, vilket också hänger kvar i filmklippen man annars hade kunnat se i efterhand. Så titta bara på det om du känner för att bli som den där tyske ungen som vrålar på sin dator i det där roliga klippet från några år sen, ni vet.
Därför tänkte jag istället slänga ut min roast i skriftform för allmän beskådan. Internt? Jovisst. Men skit samma. Mitt framträdande tar alltså vid efter att en finklädd Marcus Johansson presenterat mig, och jag flyttat på den ölback sagda roastmaster stod på och intagit min plats bakom podiet. Håll till godo.
Marcus Johansson, mina damer och herrar! Tydligen säljer dom kostymer på Polarn o Pyret!
Det är inget mindre än ett medicinskt mirakel att Marcus är här idag. Folk kanske inte känner till detta, men det är helt sant. Marcus Johansson lider av en extremt ovanlig blodsjukdom som gör att en gång i kvartalet, så måste ett läkarteam byta hans blod för att han ska överleva. Jag tror jag talar för alla här inne när jag säger… VEM ÄR DOM ATT LEKA GUD!?! Låt naturen ha sin gång! Evolutionen vill inte att det där ska fortgå! Är det sån skit våra skattepengar ska gå till?
Vi är ganska många komiker här ikväll, så av tidsskäl tänkte jag därför fokusera på de som är lite mer kända och framgångsrika. Tomas Högblom. Du är inte en av dom.
Jag tänker inte heller skämta om Erik Börén. För jag vet att vad jag än säger om honom, så kan han bara svara med… “Spegel!”
Vi är ganska lika, jag och Erik. Man kan säga att vi är lite som filmen Twins. Om båda rollerna hade spelats av Danny DeVito.
Apropå film. Jörund Larsen. Du påminner mig lite om Fredo i Gudfadern. Delvis till utseendet. Och delvis att man vill mörda dig på en båt.
Men det finns faktiskt lite mer kända människor här. Vi har till exempel den stora stjärnan från P3:s Tankesmedjan. Och bredvid honom sitter Simon Svensson. Kul att du släpade med honom hit, Jonatan Unge.
Jonatan Unge ska bli pappa, en applåd för det! Det kommer ju gå bra… Det finns barn som uppfostrats av vargar som kommer bli mer socialt kompetenta än det barnet. Det kommer vara det enda barnet på dagis som får stesolid i nappflaska. Nä, det kommer nog gå bra, Jonatan. Bara se till att vara tidigt ute med att ställa barnet i kö… till barn- och ungdomspsyk.
Och så har vi Kringlan Svensson, en av upphovsmännen till Rikets Sal-boken. En bok som sålt i nästan lika många exemplar som den har författare.
Jag måste bara nämna detta också, eftersom jag är säker på att det kommer tas upp. Kringlan Svensson. Ståupp-Sveriges största kuk. Inte att han har det, utan att han är det. Bara fråga nån av hans ex-flickvänner.
En av dom är här ikväll, Cecilia Ramstedt. Som varje gång hon är på scen pratar om sin betydligt yngre pojkvän. Det blir lite tjatigt. Jag menar… Fritte ligger också med småpojkar, men det är inget han skryter om.
Och så har vi den förtjusande Freja Hallberg. Jag säger bara såhär: Om Freja är en kärleksgudinna… så är jag ateist.
Här hade jag tänkte dra ett skämt om Anders “Ankan” Johansson, men han fegade ur. Eller rättare sagt, han hänvisade till sin familjesituation och att han var tvungen att ta hand om sina barn. Jag tycker det är så typiskt. Han går på lägenhetsbordell en gång, och helt plötsligt tror han att han är Sven-Otto Littorin.
Men vi är ju här för att prata om kvällens huvudperson. Fritte Fritzson. En av mina äldsta vänner. Inte för att vi känt varann så värst länge, men gubbjäveln är för fan 40 år.
Eller rättare sagt. Han är 40 år i kroppen, men 20 i sinnet. Och typ 60 i ansiktet.
Allvarligt. Dina ögon har så mycket kråkfötter att Mikael Wiehe kan skriva ett album om dom.
Fritte har också, som så många män i hans ålder, gått och blivit ihop med en betydligt yngre asiat. Och samtidigt flyttat norrut, där sånt beteende är mer accepterat.
För er som inte känner Fritte, så kan jag berätta att han är så mycket mer än bara en medelmåttig komiker. Han är så mycket mer än en två meter lång fallos. Han är så mycket mer än en farbror som står på scen och rappar, trots att han har sämre flow än Åke Cato. Han är så mycket mer.
Fritte är också en stor djurvän. Precis som Adolf Hitler.
Många här inne har förstås sett Fritte gå på stan med sin trogne följeslagare, den här äckliga lilla knähunden. En varelse som saknar all social kompetens, som inte kan vistas i möblerade rum, och som jag tror inte ens är rumsren. Men nog om Marcus Johansson.
För Fritte har också en foxterrier som heter Texas. Och Fritte är aldrig så lycklig som när han går nerför gatan med Texas kopplad i ena handen, och en nyinköpt burk jordnötssmör i andra handen. På väg hem för lite kvalitetstidelag med människans bästa knullkompis.
Nu är det inte som ni tänker, att Fritte skulle smörja in sitt kön med jordnötssmöret och sedan låta Texas slicka det. Nej, nej. Det går till så att Fritte alltså smörjer in Texas kön. Och sen börjar han mumsa.
Allt är större i Texas, som Fritte säger om sin penis.
Jag vill bara varna dig, Fritte. Om det blir för mycket av en röra av hund och jordnötter, så finns risken att din flickvän kommer servera det som pad thai.
Men allvarligt talat, Fritte. Du är en väldigt rolig människa. Jag skulle kunna höra dina rutiner om påven och danska polisserier hundratals gånger… till. Du är en rolig komiker och en bra vän. Och så vill jag tacka dig och Marcus för att ni driver Oslipat, som utan tvivel är Sveriges bästa ståuppklubb. Tack för att jag fick komma. Grattis.
Förutom ovan nämnda människor deltog också Nils Lind och Magnus Erlandsson i roasten, som också innehöll videohälsningar från Jesper Rönndahl, Valle Westesson, Aron Flam och Soran Ismail. Och sist men inte minst en överraskning i form av Frittes flickvän Jenny Rundby, som var extremt rolig i sin scendebut och slaktade Fritte på det mer privata planet.
Nu vet jag hur Björn Borg har det. Igår utökades min stora prissamling med hela 200 procent. Så nu har jag tre pokaler.
Alla kommer dock från samma tävling, närmare bestämt den nu årliga oneliner-tävlingen på ståuppklubben Garva. Förra årets förstaplacering tog även förstaplaceringen som den första förstaplaceringen i mitt liv, kanske för att jag till minnes aldrig ställt upp i någon som helst tävling tidigare.
Tävlingen var uppbyggd precis som förra året, närmare bestämt med att deltagarna drog fem oneliners per person, medan en jury betygsatte och vinnare bestämdes utifrån vilket enskilda skämt som hade högst poängsnitt. Dock så hade publiken även makt att välja sin favoritkomiker.
Jag vann alltså detta högst trevliga pris, samt lyckades med nöd och näppe sno åt mig huvudpriset med roligast oneliner även i år. A champion is me. Jag har för övrigt alltid sagt att om man ska vinna pokaler, så ska man vinna två i taget. För då kan man leka med dom i badkaret.
Rent allmänt skulle jag säga att nivån var jämnare i år, och nästan samtliga komiker hade påtminstone ett par riktigt bra skämt. Själv hade jag nog lite svajigare grejer än förra året, men det räckte i alla fall. Silverplatsen togs för övrigt av en dansk, och på tredje plats kom Henrik Mattison.
Den långe legendaren gästade Robins-inspelningen igår, och var på topphumör både backstage och i gäststolen. Han delade tv-tiden med Arj Barker, som förstås är en hur soft snubbe som helst både på scen och över en öl.
Efter showen drog stora delar av redaktionen till Debaser för eftersläckning. Tyvärr var inte inte Jompa Klös med, då han skulle till nåt ställe som kallas Göteborg. Men Arj var där. Vi andra var där. Det var trevligt.
Arj har förresten slummat runt i Malmö i några dagar nu, under dötiden mellan slutet på sin turné och inspelningen. Med anledning av detta slängdes det ihop en ståuppkväll på gamla hederliga På Besök i onsdags. Mest för att ge turisten nåt att göra, men också lite för att det var längesen vi hade skojerier där.
Det blev en kul kväll, även om publikens inställning kanske inte var helt synkad med komikernas dito. Publiken var avvaktande alternativt hårda-men-rättvisa, medan komikerna körde obeprövat material som hade mått bra av ökad välvillighet. Så det var lite trögt för ganska många, inklusive mig.
Halvdan start, sedan några minuter om En Ding Ding Värld (nummer 12, 1994) som funkade väldigt bra för att vara helnytt. Därefter ett par nyhetsskämt som funkade okej, följt av nytt löst skit som inte fick riktigt fäste, och till slut en fullt duglig final. Resultat: Ett “ganska okej efter förutsättningarna”-gigg. Såna får man ha ibland.
Arj var förstås väldigt rolig. Så även de andra skojarna, i form av Fritte Fritzson, Josefin Johansson, Ankan Johansson, Erik Börén, och Jørund Larsen, med Nils Lind som ovillig konferencier.
Ja, det var väl det. Titta på Robins på lördag klockan 21.30.
I onsdags besökte jag Göteborg. Det är en stad som är väldigt säker på sin identitet. En identitet bestående av fisklukt, varvsarbete och ordvitsar.
Det finns exempelvis en stor parkeringspråm vid Skeppsbron. Göteborgskt så det förslår bara genom konceptet att man ska parkera sin bil på en stor jävla båt. Men sedan har vi namnet.
(fotograf: Marcus Johansson)
Att skriva ut “Göteborg” under det patologiskt framvitsade namnet är så klart överflödigt. P-arken kan inte existera någon annanstans i detta univsersum.
Anledning till besöket var ståupp på klubben Gött i Mössan, och resesällskap var ett stabilt gäng bestående av de komiker vars namn jag tror förekommer oftast i den här bloggen – Marcus Johansson, Fritte Fritzson, Nisse Lind, och Cecilia Ramstedt.
Med andra ord fick 031:orna uppleva en skoj-afton bestående av enbart Malmökomiker, förutom den fantastiska Emma Knyckare som höll i trådarna som konferencier. Och Martin Gustafsson, som var DJ. Om man med DJ menar killen som, när den friskt blandade bränn-cd:n som gått på repeat hela kvällen råkar hamna på en lite häftig låt, ställer sig bredvid skivspelaren och ser allmänt DJ:ig ut.
Gigget var trevligt. Samkvämet därefter var ännu trevligare. Ölen var, som det heter på den lokala dialekten, sketabillig. Toaletten luktade starkt av Jenka.
Medan vi nyktrade till under torsdagen besökte jag, Marcus, och Nisse båten Ostindiefararen Götheborg. Det var nästan exakt så här:
Jag har nämligen, som synes, inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Under samma period jag dock haft väldigt trevligt på olika ståupp-relaterade tillställningar. Alltså sådana jag brukar sammanfatta lite summariskt här på bloggen när jag inte har inspiration till mer kreativt författande.
Kreativt författande får vänta ännu längre. Nu kör vi lite summarisk sammanfattning av helg-upptåg.
—
På fredagen: Malmö Komedifestival VI. Just denna version av begreppet komedifestival är alltså en omskrivning för att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppare samlas för att skoja samt dricka öl på det 13 kvadratmeter stora ölhaket På Besök.
Folk körde nästan bara nyskrivet, publiken var med, och det var riktigt bra klass kvällen igenom. Hurra vad vi är bra.
—
På lördagen: 30-årsbaluns för Erik Börén på KB i Malmö, med scenshow följd av hejdundrande fest. Scenshowen deltog jag i som kortast, då jag fått uppdraget att författa fem oneliners om kvällens huvudperson. Då Sydnytt-chefen Per Lärka aldrig dök upp trots att jag sett hans namn på gästlistan så var denna huvudperson alltså Erik.
Resten av showen, expertly konferencierad av Fritte Fritzl, bestod av bland annat Ola Söderholm som förmedlade långväga hyllningsord från Jonatan Unge, samt fina musikuppträdanden av Ryska Posten, The Bernadottes, Hojfen Balagan, och det lokala countrybandet Ewing Family Stone.
De sistnämnda inledde sin spelning med den gamla gospeldängan “Were You There (When They Crucified My Lord)?”. En hel låt som hade kunnat formuleras mer koncist med orden ”Är du jude?”
Svängig antisemitism var förstås bara en liten del av denna kväll, som blev synnerligen lång och festlig med mycket dans och karaktärsfördärvande drycker. Fedtness.
—
På söndagen: Oslipat höll pilotinspelning i Tangopalatsets källare. Här var jag inte med på scen utan drack istället återställar-öl och hade roligt som publik, när herrarna Fritte & Marcus höll ihop en rolig ståuppkväll med Petrina Karlsson, Sandra Ilar, och Kringlan Svensson. Det blir nog en bra pilot.
—
Ja, det var väl det. Jag säger som min lever sa i fredags: I’m out!
I lördags hölls så omgång nummer två av SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE på Banco de la Musica i Malmö. Detta blir ett onödigt detaljerat referat, vilket jag vet eftersom jag skriver just den här meningen I FRAMTIDEN, efter att jag skrivit allt nedanstående. Så det får ni helt enkelt leva med.
Det blev en riktigt skön kväll. Jag var lite orolig över hur det faktum att det var midsommardagen skulle påverka publiktillströmningen, men detta visade sig obefogat. Det tidigare publikrekordet från premiären slogs, om än med nöd och nåt som kallas näppe.
Seriöst, vad är näppe för ett jävla ord? Det låter som en av kungens polare.
I alla fall. De cirka 80 personerna i lokalen var rejält på gång från första stund, och min uppvärmning gick således som smort. Sedan släppte jag på, i tur och ordning, de tre ungtupparna Niklas Larsson,Moa Lundqvist, och Danial Ali Akbari som alla var väldigt roliga. Tre distinkta stilar, men samtliga gick hem hos publiken.
Innan paus var det sedan dags för ännu en musikalisk premiär på Banco, i form av en konsert på fyra låtar av Ryska Posten, supergruppen bestående av Valle Westesson och Krizze Jonzon. Det blev en riktig succéspelning och förmodligen kvällens höjdpunkt. Låten om Angelopolous i Arkadien var min personliga favorit. Håll utkik efter fler framträdanden med dem i Malmösommaren.
Till andra akten hade man kunnat tro att publiken skulle vara slutkörd. Men icke. Jag körde en kort konfa och bad bland annat om ursäkt för att det på grund av min dåliga mobil och allmänt grötiga röst stått Sofia Ramstedt på planscherna, innan Cecilia Ramstedt gick upp och var grym. En hel del hård humor som lyckades uppnå den åtråvärda publikreaktionen skräckblandad förtjusning.
Gotta love skräckblandad förtjusning. Det är det bästa. Mycket bättre än responsen jag fick när jag tog upp årsdagen av Michael Jacksons (fejkade) död med lite allmäna MJ-tallar-på-barn-skämt: Skräckblandad förfäran.
Efter Ramstedt var det dags för en snubbe som jag dagen dessförinnan träffat på fyllan och som då, över en öl, sagt att han ville ståuppa varpå jag sa okej. Det är normalt sett inte den mest tillförlitliga metoden att boka ståuppare. Som tur var så råkade snubben i fråga vara Simon Svensson, som ju har lite vana av det här med skojeri. Han körde sedermera ett kort men enormt skämtintensivt set om homofobi, noshörningar, och lite annat smått och gott.
Till sist gick kvällens headliner Fritte Fritzson upp och avslutade kvällen med största proffsighet, och med många roliga nya grejer inmixade bland mer säkra kort. En toppenkväll var därmed fullbordad.
Förresten så var det ganska kul, med tanke på lokalen, att det blev mycket musikrelaterad humor. Förutom mini-konserten med Ryska Posten så sjöng Niklas en kristen visa från sin barndom, och Fritte avslutade sitt set med en själfull R’nB-ballad om ryska sjömän med tabascoindränkta kvastskaft. Good shit.
Tyvärr så blev den andra ståuppkvällen under flaggen Skrattklubben Stereo Love också den sista. Inte på grund av själva ståuppen, som har funkat väldigt bra. Utan för att ägaren till Banco de la Musica av någon anledning inte fått kombinationen stor dyr lokal som bara är öppen fredagar och lördagar och är utan vare sig uteservering eller restaurang att gå ihop rent ekonomiskt. Hela stället stänger därmed och ska som jag förstår det säljas.
Trist. Men det blev i alla fall två roliga kvällar av det här. Framtida ägare: Hör av er om ni vill ha mer ståupp, för lokalen funkar finfint till ändamålet.
Skratta bort midsommarens bakfylla på SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE! Lördagen den 26:e juni bjuds det ståuppkomik i toppklass innan nattklubbens DJ TJ tar vid med musik, dans och party. En självklar glädjekombo, perfekt för att antingen motarbeta bakisvibbar eller fortsätta festandet från dagen innan.
Stereolove på Banco de la Musica på Stortorget i Malmö ger dig möjligheten att skratta åt roliga komiker från klockan 21, och sedan festa loss under regi av Gonza från klockan 23 fram till nattens småtimmar.
Insläppet öppnar 20.00, showstart för ståuppen är 21. Priset för hela kalaset är skamlöst billiga 50 kronor, som alltså också inkluderar nattklubben. (OBS: 100 kronor inträde efter klockan 23.)
På midsommardagen, eller lördagen den 26:e juni som vi också säger, bjuder följande roliga människor upp till dans:
FRITTE FRITZSON, en tvåmeters humordynamo som skrivit oanständiga, bortklippta skämt om Lill-Babs till Grillad och mer tv-vänligt material till Robins, samt är en av grundarna av ståuppklubben Oslipat. Dessutom är han en av Malmös roligaste ståuppare.
CECILIA RAMSTEDT, Möllans humordrottning som blandar akademisk intelligens med brutal humor och en tunga vass som rakblad. Syntes nyligen i tv-programmet Sverige på SVT och berättade om sin syn på humor. Dessutom är hon en av Malmös roligaste ståuppare.
RYSKA POSTEN, en musikalisk supergrupp bestående av humoristen Valle Westesson och popundret Kristoffer Jonzon. Tillsammans skapar de ljuv musik i form av låtar om saker som rymden, homosexuella kristdemokrater, Oidipuskomplex, och den subtila skillnaden mellan gastroskopi och rektoskopi.
MOA LUNDQVIST, fortfarande blott en tonåring och nybakad student, men med en våldsamt kreativ humorhjärna. Hon kan vara det roligaste som kommit från Umeå sedan… låt oss säga någonsin. Dessutom är hon en av Malmös roligaste nya ståuppare.
NIKLAS LARSSON, Åkarpssonen som lämnat Skånes mylla för Stockholm, där han nyligen gått den ansedda kursen Standup Star som levererat mången framtida storstjärna. Men han kan förstås inte hålla sig från att komma ner och skämta för ortsbefolkningen. Dessutom är han en av Åkarps roligaste ståuppare.
DANIAL ALI AKBARI, en nykomling på ståuppscenen som lyckas med konststycket att prata om saker som religion och fördomar och samtidigt vara rolig på riktigt. Potentialen är skyhög. Dessutom är han en av Malmös roligaste nya ståuppare.
Värdar för kvällen är JOHANNES FINNLAUGSSON och NILS LIND, två av Malmös roligaste ståuppare.
Det här får ingen i hela världen missa. Gå med i facebook-gruppen, anmäl dig på facebook-eventet, eller bara se till att komma dit oavsett vad som händer.
—
Vad: Insläpp 20. Ståuppklubb 21-23, nattklubb 23-03.
När: Lördagen den 26:e juni.
Var: Banco de la Musica, Stortorget 11, Malmö.
Pris: 50 kronor. (Eller 100 kronor efter klockan 23.)
Missa: Inte.
Igår höll ståuppklubben Garva temakväll under rubriken Stockholmsnatt. Tanken var att Paolo Roberto skulle dyka upp med alldeles för tajta jeans och spöa folk.
När detta inte gick att ordna så fick man istället göra det bästa av situationen och boka in idel nollåttor, för att namnet på kvällen inte skulle gå till spillo.
Första akten bestod av tre stockholmare-gone-skåningar i form av Björn Tennfors, Jonatan Unge och Fritte Fritzson, samt skåningarna-stayin’-skåningarna Mats Andersson och undertecknad. Jag upptäckte nämligen i helgen att jag inte hade några som helst ståupp-gigg inbokade denna veckan, och hörde mig för om att få köra på Garva. Det fick jag. Jag behövde inte ens fejka min dialekt.
Jag inledde kvällen med en blandning av beprövat och o-dito, och testade bland annat ett nytt skämt om Björn Gustafsson som avslutning. Det skriver jag förstås ut i förhoppning av att bara ett omnämnande av hans namn fortfarande lockar tiotusentals läsare, som på det kvällstidningarna kallar den gamla goda tiden.
Herr Fritzl körde material om kungahuset och häcklade valda delar av publiken på ett fint sätt, och herr Unge körde åtminstone för mig helnytt material som var synnerligen roligt. Redan där en finfin kväll.
Sedan var det dags för andra akten, då de mer tvättäkta stockholmarna tog över scenen. Dessa var Adeel Faqih, Branne Pavlovic, Behrad Rouzbeh, och Ahmed Berhan. Jag har ingen aning om varför, men samtliga fick äntra scenen till hiphop-musik. En ren slump, antar jag.
Samtliga gjorde ett fint jobb med att representera huvudstaden. Riktigt roligt material kombat med hög energi, vilket också gjorde att publiken var rejält igång hela vägen. En toppenkväll, helt enkelt.
Jag ståuppade på Oslipat igår. Det gick rätt så bra.
Kvällen innehöll:
Marcus Johansson, som kommenterade hur levande Malmökomikerna klär i rutigt. Fritte Fritzson, som läste utdrag ur Expressen från den första mars 1986. Moa Lundqvist, som förklarade hur man psykar psykon. Nils Lind, som visade diabilder från en sci-fi-mässa. Och Niklas Andersson, som orerade om trosor gjorda av människohår samt dalahästar.
En paus.
Sedan Erik Börén, som gjorde storstilad entré med konfettiregn och glowsticks. Undertecknad, som pratade om He-Mans sexuella läggning samt barnsoldater i Sudan. Josefin Johansson, som imiterade jazzsångare samt berättade om konstrundan på Österlen. Och slutligen Simon Svensson, som var privat på riktigt samt målade upp en elchocksutopi.
Kort sagt: En rolig kväll, även om den där eftersträvansvärda Oslipat-magin aldrig riktig infann sig.
Dessutom fick jag möjlighet att friska upp sina skillz i företagsekonomi.
När det åts pizza inför showen påpekade nämligen Nils att när han var i Åre, så kostade pizzasalladen tio kronor extra. Till skillnad från här i Malmö, där den i regel medföljer gratis.
Omedelbart började jag skissa på en affärsmodell över hur mycket pizzasallad man behöver kånka med sig för att bekosta en skidhelg. Enligt premissen att man packar några sopsäckar fulla med gratis Malmö-pizzasallad, ställer sig utanför pizzerian i Åre, och säljer den strimlade indränkta vitkålen för låt oss säga åtta kronor per påse.
Ren jävla vinst!
En fullständigt briljant affärsplan tills jag kom på att man måste köpa väldigt mycket pizza för att införskaffa den gratis pizzasalladen. En inte helt oansenlig utgift i sammanhanget.
Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]
Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.
Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:
Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?
Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.
I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.
Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.
Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.
Håll till godo.
Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.
Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.
Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.
Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.
Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.
Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.
Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.
Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.
Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.
Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.
I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.
Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”
Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…
Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.
Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.
Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.
Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”
Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.
Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.
Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.
Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.
Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.
Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.
Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.
Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.
Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.
Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.
Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.
Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.
Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.
Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.
