Sista veckorna har varit hektiska med mycket resor och jobb. En och annan bitter insikt, och ett speciellt telefonsamtal.
I Norge är i stort sett alla lägenheter privatägda, helägda och hyresmarknaden är långt mindre än i Sverige. Men du får som privatperson äga flera lägenheter och hyra ut dem som du behagar, så länge du behagar. Det här har resulterat i en drös av något så motsägelsefullt som minimagnater. Och en av dessa hyr ut till mig via en byrå som medlar all kontakt och administration.
Så när Tommy på byrån ringde mig för en och en halv vecka sedan och meddelade att “utleier har sagt opp kontrakten din” sorterade jag instinktivt bland dumheter som har hittats på i lägenheten för att hitta den mest nyliga och troliga orsaken. Medan Tommy sadistiskt dröjde på fortsättningen av meningen, byggde jag snabbt upp en väv av lögner som skulle kunna förklara och förlåta den vinnande orsakskandidaten.
Men lika snabbt som försvaret byggts upp, stämplades det För framtida bruk då konstpausen övergick i snabbrabblade ursäkter från åklagarsidan. Hon som äger lägenheten behövde bostad efter uppbrott med nuvarande sambo, således frågade mäklaren nu urskuldande om jag kunde tänka mig flytta innan de tre månadernas uppsägningstid var över.
“Make me”, sade jag. Konstpausade välbekant obekvämt länge, “genom att hitta en bra lägenhet åt mig inne i Oslo.” Och hjälpte mig gjorde han.
I en vecka till bor jag 30 minuter utanför huvudstaden, idag skrev jag på hyreskontraktet för den nya lyan, en etagetrea på 96 kvadrat inne i huvudstaden. Exakt en vecka till inflyttning.
Grisdyr. Svinedyr, bokstavligen. I en säck. För jag har inte ens sett lägenheten för 15 laxiga laxaskar i månaden ännu. Men den skall delas med bror och på grund av nämnda resor har allt skötts per telefon med just broderns intryck som enda referens. Det verkar gott. Efter visningen var hans blommiga trosor våtare än den döda katt jag såg flyta i Göta Kanal 1991. Om lägenheten gjorde lika stort intryck på honom som katten gjorde på mig, så blir det en bostad som fascinerar, engagerar och som man inte kan släppa blicken från. Men som dessvärre luktar as.
Ska jag tolka blodfläckarna på grissäcken som ett dåligt omen?
/haddock