En vanligt återkommande fras i tryckt press, eller i nätartiklar, är Lugn, vi hjälper dig! Passande nog dyker den oftast upp i de tillfällen du är som mest avslappnad: iklädd morgonrock, vänster hand rutinmässigt inlindad i örat på en tékopp och höger pekfinger och tumme småfuktiga efter nylig snabbvisit på tungan.
Morgontidningen ligger som tejpad mot köksbordet och mindre turbulens är svår att uppnå, än svårare att beskriva.
Lugn!
När ordet lugn används som en uppmaning verkar det oftast motsatt, åtminstone på mig. Speciellt följt av ett utropstecken, då ser jag det som en direkt kränkning av min person och hederns borg kallar bågskyttarna till bröstvärnet. Nu jävlar är det krig! JAG ÄR FÔR HELVETE REDAN LUGN!
Inte gör det saken bättre att jag ofrivilligt, av uppslagets ingress, placeras i en djungel. Som de välvilligt försöker guida mig ur. There is no such thing as a free lunch. Skyttarna spänner bågarna och håller dem spända med starka armar, bittert luttrade armar.
När det går upp för mig att det är en envägsbiljett till djungeln av “lån utan säkerhet” jag fått med i morgontidningsköpet, då är det nog. Himlen färgas svart av den första salvan, attacken är ett faktum.
Attacken, en dumdristig hedershandling. Misslyckad, givetvis.
Den ursprungliga uppmaningen och den guidade vägen ut, tog mig djupare in. Befinner mig långt utanför bebyggelse. I djungeln av lån utan säkerhet, djungeln av elektronik, djungeln av rätt julklappar, djungeln av begagnade bilar, djungeln av lakanstyper, djungeln av parfym, djungeln av djungelguider.
Och väl inne i djungeln är du inte lugn. Men när du uppmanas att bli lugn, blir det om möjligt en än större provokation än när du satt och småfes i din rosa morgonrock med trycksvärta på fingrar och tunga och brittiskt livselixir i koppen. Den onda cirkeln, spiralen av djungelmisär är evig och oändlig. När du tror du hittat en guide, en artikel, som ska hjälpa dig ut – då leder den dig längre in.
Låt dig inte luras. Sky uppmaningar om lugn som pesten.
/haddock