Skön låt med riktigt fin video. Det var väl bara det.
Maskinen – “Krossa alla fönster”, förstås. Bra grejer.
/johabbed
Skön låt med riktigt fin video. Det var väl bara det.
Maskinen – “Krossa alla fönster”, förstås. Bra grejer.
/johabbed
Igår var det Sveriges nationaldag. Idag är det en helt vanlig tisdag. Vilket betyder att det återigen är högst ohippt att ha på sig folkdräkt.
Förutom för två grupper. Den ena är Sverigedemokrater. Den andra är mörkhyade kändisar.
Den senaste tiden har nämligen folkdräktshandlare sett ett enormt uppsving i försäljningsstatistiken enbart tack vare denna väldigt specifika konsumentgrupp. Är du en mörkhyad svensk kändis, så är oddsen låga för att du de senaste två åren klätt på dig en folkdräkt och ställt dig framför en professionell kameraman för att föreviga detta klädval för omvärlden.
Låt oss titta på några exempel.
—
Rapparen Jason Diakité, också känd som Timbuktu, var tidigt ute i rollen Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM. Ett nytt mode var fött.
Den trendkänslige lille hiphopparen bar upp utstyrseln i videon till låten “Tack för kaffet”. Rockartisten Dregen deltog också i videon, även han iklädd folkdräkt. Men få brydde sig. För att han är vit.
—
Komikern Marika Carlsson valde utstyrseln på affischen till soloshowen En negers uppväxt, en självbiografisk föreställning ”om kulturkrockar utan krockkuddar”. Men med en Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.
Namnet på showen upprörde för övrigt intresseorganisationen Afrosvenskarnas riksförbund, riksförbundet för svenskar med afro. Förmodligen var dom avundsjuka på att Marika har en större afro än dem.
—
Ståupparen och radioprataren Kodjo Akolor fick hösten 2010 inte bara jobbet som sidekick i SVT:s Dansbandskampen, utan också kostymeringen Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.
SVT:s pr-människor var förmodligen synnerligen nöjda med denna gränssprängande casting och fullständigt unika look.
—
Rapparen Adam Tensta fotograferas under våren 2011 för magasinet Gaffa, och får därmed äran att också han tillhöra den allt mindre exklusiva skaran Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.
Han uttrycker vid fototillfället exakt så mycket entusiasm som tidningens nytänkande klädval förtjänar.
—
Det finns förstås också avarter. Klädval som närmar sig trendkänsligheten av MKIFDTM, men inte riktigt når ända fram. Mycket till följd av bristande pigment. Av en slump kommer följande två exempel från ståuppvärlden.
Soran Ismail. Kurdisk kändis i Gåsapåg-dräktTM.
—
Johan Glans. Albino-kändis i FolkdräktTM.
—
Huruvida denna trend kommer hålla i sig över sommaren är svårt att sia om. Kanske kommer den att ersättas av någon annat avant garde-kombination av etnicitet och klädesplagg. Kommer vi i framtiden få stifta bekantskap med till exempel Exjugoslav i Batikklänning? Eller varför inte Finlandssvensk i Burka?
Ingen vet. Men våra trendspanare kommer fortsätta hålla ögonen öppna.
/johabbed
Vi deltagare på Aarhus Comedy Festival fick alla var sin namnbricka att hänga runt halsen, för att kunna ta oss in på olika shower samt tilldelas gratisöl när det vankades fest. Så här såg min ut:
Det hade tydligen begåtts nåt misstag i tryckeriet, vilket gjorde att brickan med namnet “Johannes Finnlaugsson” inte fanns. Det var arrangörens version. Ett annat tänkbart scenario var att någon snott namnbrickan och sedan gjorde sig skyldig till diverse fasansfullheter under mitt namn runt om i Århus.
I vilket fall så fick jag därför vara Geoff Rowe, en snubbe som är nån form av höjdare för den engelska Leicester Comedy Festival och som lämnade sent återbud till Århusfestivalen. Detta övertagande av en semi-viktig snubbes identitet ledde inte till den ökade status jag hade önskat mig, eftersom det var förvånansvärt svårt att hitta komiker som visste vem Geoff Rowe var vid namn, men inte till utseende.
Istället blev det stora nöjet för egen del att, exempelvis vid inkasserande av gratisöl, utropa frasen
Geoff Rowe is the label that pays me!
till allmän förvirring hos andra, mindre västkustshiphop-lärda festivaldeltagare.
Skit samma. Själv var jag oproportionerligt nöjd med skämtet.
/johabbed
Mordet på Olof Palme är ett nationellt trauma som saknar motstycke i svensk historia, möjligtvis med undantag för när Tommy Salo släppte in den där fladderpucken mot Vitryssland år 2002. Nu har vi på Boyahed bestämt oss för att slutligen lösa mordet, genom att gå till botten med samtliga spaningsuppslag som någonsin figurerat i utredningen.
I del 1 tog vi upp de två likartade spåren om knarkkungen (Sigge Cedergren) och revykungen (Sten-Åke Cederhök), där Christer Pettersson stod som misstänkt gärningsman i båda fallen. Det gör han inte idag.
För att parafrasera:
Det är riktigt att Christer Pettersson, vid den här tidpunkten i juli 2010, inte är misstänkt för mordet på Olof Palme. Boyahed är inriktad på helt andra spår.
—
SPÅR # 3: HIPHOP-EXTREMISTERNA
I alla mordutredningar som når viss publicitet kan polisen räkna med att ta emot ett antal mer eller mindre obefogade erkännanden. Palmeutredningen är inget undantag. Snarare är det troligtvis det brottsfall i världshistorien där flest människor kontaktat rättsväsendet och gjort gällande att de är skyldiga till missdådet.
Varenda en av dessa utsagor måste i någon mån granskas. Oftast kan de tämligen snabbt avvisas som en bieffekt av alltför oregelbunden medicinering. Men vissa av dem har under årens lopp efter Palmemordet varit desto mer värda att ta på allvar.
Ett av dessa erkännanden kom till polisens och allmänhetens kännedom våren 1998.
Vi talar alltså om låten ”Jag sköt Palme”, framförd av hiphopgruppen Looptroop tillsammans med rapparen Pst/Q.
Enligt erkännandet genomfördes statsministermordet av en löst sammanhållen grupp som kallar sig själva hiphopextremister, och som vid brottstillfället var i tioårsåldern. Tolv år efter gärningen tar de på sig skulden och meddelar omvärlden detta i musikform.
Själva tillvägagångssättet vid mordnatten beskrivs på flera ställen i låten, dock med något motstridiga versioner om vem som avfyrar det dödande skottet.
En ensam galning på tio vårar
beväpnad med vattenpistol, sprutar kalla kårar
längs ryggraden på Olof och Lisbeth
Varför? Shorty’s out for his respect!(Promoe)
Det var vi, värmde upp med vino tinto
maskerade med skägg och hår som Svinto
plus det var jag som knullade Clinton
punken är inte död, ha!, ni ska få se
jag sköt Palme, drog en bärs och skyllde allt på Chrille P(Supreme)
Glöm inte en kula i ryggraden och bensplitter genom slipsen
det blodiga byltet på britsen medan länsman ber om tipsen
och vittnen förknippar mig med snuten
Olof är skjuten och Lisbet var på vippen
visst fan sköt jag Palme, med en hålspetsad .357(Pst/Q)
Det tänkta händelseförloppet den 28:e februari 1986 är alltså som följer:
—
1. De tre gärningsmännen, samtliga mellan åtta och tio år gamla, ”värmer upp” inför kvällens aktiviteter genom att dricka vino tinto.
2. Gärningsmännen maskerar sig med lösskägg och peruk tillverkad av stålull.
3. Gärningsmännen beger sig till mordplatsen. De är beväpnade med åtminstone två vapen: En magnumrevolver och en vattenpistol.
4. Gärningsman 1, Mårten Edh alias ”Promoe”, sprutar kallt vatten på makarna Palme.
5(a). Gärningsman 2, Mathias Lundh Isén alias ”Supreme”, skjuter Olof Palme med okänt vapen.
5(b) Gärningsman 3, Petter Stenqvist alias ”Pst/Q”, skjuter Olof Palme med en förmodad magnumrevolver, laddad med en hålspetsad patron av kalibern .357.
6. Lisbet Palme är på vippen.
7. Gärningsman 2, Mathias Lundh Isén alias ”Supreme”, drar en bärs.
8. De tre medgärningsmännen kommer överens om att skylla alltsammans på narkomanen Christer Pettersson, alias ”Chrille P”.
9. Christer sätts i klister. Förmodligen bildligt talat.
(?. Den framtide amerikanske presidenten Bill Clinton knullas eventuellt samma kväll, också detta av Gärningsman 2. Någon exakt tidpunkt för detta övergrepp är icke närmare angiven.)
—
Det är idag oklart om polisen på ett seriöst vis försökt rekonstruera ovanstående händelseförlopp på mordplatsen för att granska erkännandets trovärdighet. Om så inte är fallet är det ännu en försummelse i en lång rad av sådana inom den hårt kritiserade Palmeutredningen.
Det kan för övrigt påpekas att flera av de inblandade i det musikaliska erkännandet har uppvisat ett misstänkt beteende även senare i livet. Pst/Q, exempelvis, har hållt sig undangömd genom att inte släppa ett nytt album på fucking evigheter.
(Dock så har han en desto flitigare uppdaterad twitter.)
Det är också allmänt känt att gärningsmän till grova brott ofta försöker förändra sitt utseende för att undvika att bli igenkända. Det kan handla om att börja bära glasögon, färga håret, eller att odla mustasch.
Om man utgår från att den tioårige Mårten ”Promoe” Edh var både korthårig och utan skägg, så kan hans markant förändrade utseende av idag anses tämligen misstänksamt.
Lite överdrivet, Promoe.
En springande punkt inom Palmeutredningen har alltid varit motivet. Vad var anledningen till att vår statsminister sköts ner på öppen gata? Det har spekulerats om kopplingar till vapenhandel, kurdisk terrorism, sammansvärjningar inom SÄPO, och ett utbrett Palmehat bland högerextremister.
Men kanske är motivet mycket enklare än så. Kanske handlar det om att hävda sig. Kanske är motivet precis så enkelt som det beskrivs i låten.
Shorty’s out for his respect.
/johabbed
Jag måste erkänna att jag inte haft någon som helst koll på artisten Sofia Talvik. Hon kanske har hörts på radion, men jag är dålig på att lyssna. Hon är säkerligen hyllats som en mycket spännande ung sångerska med framtiden för sig, eller nåt sånt. Jag har varit ovetande.
Jag har inte hört så mycket med henne nu heller. Men om man utgår från att hon är en person med integritet, som väljer sitt sällskap noggrant, och som därmed kan anses hålla samma klass och kvalitet som sina samarbetspartners i olika projekt… så är hon värd att hånas för all framtid. Bara enligt principen guilt by association.
Hon har nämligen frivilligt sett till att initieras i gänget Sveriges löjligaste artister, genom sin medverkan på låten ”Flyter”:
Så här är det alltså. Moderaterna ville göra en svängig propaganda-låt inför valet. Vem går man till? Vem är creddig? Vem är het?
Jo, förstås… Mange Schmidt. Hahaha. Och inte bara Mange Schmidt, utan Mange Schmidt i samarbete med… Wille Crafoord. BAHAHAHAHAHAHA.
År 2010. Mange Schmidt. Wille Crafoord.
Vilken konstellation. Detta är svensk hiphops OBS-klass. Detta är Markoolio utan street-cred. Detta är Midi Maxi och Efti med mindre artistisk integritet. Detta är 2000-talets Friends in Need.
God damnit. Detta är humor.
Kolla bara den här versen:
Estradörer, frisörer, entrepenörer
Lektörer, dansörer, lastbilschaufförer
Direktörer, konduktörer, charmörer som förför er
Regissörer, flanörer, distributörer
Massörer som rör er, grannar som stör er
Ingenjörer, körer, sufflörer, traktörer
Skulptörer, krönikörer, OS-medaljörer
Underleverantörer, riddarhus-sirer, amatörer,
Vad ni än tar för er
För fan, Wille och Mange (och Sofia) — ni kan inte sluta där! Det finns ju så mycket fler rim-ord att fortsätta med. Vänstersympatisörer med äckliga odörer. Rödgröna kulörer av tveksamma valörer. Sabotörer, marodörer, fifflande kassörer. Posörer, debattörer, med parlörer som berör er. Kåsörer som jämför er med exportörer av tumörer.
Eller vad vet jag. Jag är lite berusad av likörer.
/johabbed
Som rubriken säger är huvudskämtet i detta inlägg till salu.
Den aktuella strofen (en så kallad punchline) koms på häromdagen, och jag tycker den är ganska rolig. Men den funkar absolut inte som ett ståupp-skämt, utan är alltså snarare perfekt anpassad till att vara en rad i en svenskspråkig hiphop-låt av det där slaget som innehåller ordmässiga klurigheter. Till stor del för att setup-raden är baserad på traditionellt klyschigt rappar-skryt.
Det där var på tok för mycket försnack, men skit i det. Ni gör bäst i att radera alla förväntningar, och det nu. Okej? Okej.
Här är raden.
Jag har varit nere sen födseln
som kvinnor med förlossningsdepression.
Aww, yeeaa. Där satt den.
Den rappare som köper strofen får förstås själv komma på en rad som den rimmar med. Kanske nåt med förkrossnings-repression. Det ordet finns inte på riktigt, men det låter bra och man kommer åtminstone att rimma på en jävla massa stavelser.
/johabbed
Såhär i semestertider händer det att man halkar efter nyheterna litegrann, men för någon vecka sedan tyckte Nas att hip hop har exploaterats en guldtand för mycket och tillsammans med Mr. Mariah Carey låter de världen veta… Genom att göra sommarens mest catchy refräng:
Eat that, hip hop!
/haddock