Ikväll körde favvo-ståuppklubben Oslipat för tredje gången någonsin sin Stockholmsupplaga på Kolingsborg. Jesper Rönndahl, Emma Knyckare, Tomas Högblom och Marja Nyberg körde, förutom klubbvärdarna Marcus och Fritte. Av allt att döma var det hur trevligt som helst. Jag var inte där.
Istället var jag på lågbudget-tillställningen Ståupp På Besök i Malmö. Åtta väldigt roliga komiker körde en massa väldigt roliga grejer, varav det mesta dessutom var väldigt nytt. Av mig att döma var det hur trevligt som helst. Jag var där, dock med tillräckligt mycket alkohol i blodet för att besudla mitt omdöme.
Nu finns det förstås inget konkurrens mellan klubbarna på något sätt. Men jag kunde ändå inte låta bli att bli onödigt defensiv och tävlingsinriktad när jag fick sms från Marcus om hur trevligt Oslipat varit i Stockholm.
Nedan följer en autentisk sms-konversation från för någon timme sedan. För sammanhanget kan nämnas att Oslipat hade en betalande publik på typ 250, medan På Besök körde med gratis inträde och i bästa fall rymmer typ 50 personer i en väldigt trång lokal.
Håll till godo.
MARCUS:
Hur var er kväll? Vår var fantastisk.
250 betalande. Hur många betalande hade ni?
JAG:
253.
MARCUS:
Oj. Grattis.
JAG:
Tack! Ville inte regna på er
parad. Men fakta är fakta.
MARCUS:
Hur var STÄMNINGEN då?
JAG:
Vet inte hur man ska beskriva den
mer än “snäppet bättre än hos er.”
MARCUS:
Jaha. Grattis då.
Sådär. Som sagt, jag kanske var obefogat defensiv.
/johabbed
PS. För att ingen ska känna sig utanför var de roliga människorna på På Besök inga mindre än Jørund Larsen, Palle Strömberg, Josefin Johansson, Ola Söderholm, Nils Lind, Lina Linderberth, Cecilia Ramstedt och Kringlan Svensson. En stor del av deras lön är att genom uppräkningen få ännu en träff när dom googlar sig själva.
Ibland kan man undra vad en ståupp-publik egentligen vill höra. Eller så kan man bara skriva så för att få till en inledning på ett blogginlägg.
Vi fick i alla fall svaret i torsdags, då det eminenta ölhaket På Besök stod värd för ännu en grym ståuppkväll. Denna gång under parollen “publiken bestämmer” , där – you guessed it – publiken fick bestämma innehållet.
Jag hade det i sammanhanget softa jobbet som konferencier, medan ensemblen av komiker utgjordes av Tomas Högblom, Emma Knyckare, Jørund Larsen, Kringlan Svensson och Marcus Johansson. En timme innan showstart fick de var sitt ämne av barbefolkningen att producera humor kring. Dessa ämnen blev självklart “Guatemala”, “Star Trek”, “hat mot poliser”, “streck”, och “fredagsmys”.
Vissa ämnen kanske något mer tacksamma än andra. Eftersom andra alltså var “streck”. Men resultatet blev i alla fall en riktigt bra första akt.
I omgång två fick komikerna ett ämne precis innan pausen och hade därefter ynka 15 minuter på sig att komma på roligheter. Denna gång var ämnena “navelludd”, “Arne Weise”, “skägg”, ”sportfiske” och “Facebook”. Också här med finfint resultat.
Men inte ens detta ger en komplett bild av vad folk på ett ståupphak egentligen vill höra en regnig sommarkväll. För i ovanstående fall var publikmedlemmarna tvungna att vädra sina önskemål offentligt. Sociala koder slår an. Man tänker WWMRTMTD? – What Would Magdalena Ribbing Tell Me To Do? Inte rättvisande.
Här anländer vid istället vid ett socialt expermient. Vad händer när folk får vara anonyma, till exempel genom att skriva sina favoritämnen på lappar?
Sönderrivna A4-papper och jobb-stulna blyertspennor delades ut inför showen, och folk kladdade ner sina olika förslag. Dessa lades i en hatt, ur vilken komikerna under kvällen sista inslag drog sitt slutgiltiga öde. Lapparna som komikerna drog var: “barndom”, “franska revolutionen”, “amfetamin”, “våldtäkt”, och “aktiv dödshjälp”. Bra jävla ämnen. Bra jävla komik.
MEN! Det blev en hel drös lappar över. Så för er som alltid undrat vad en helt vanlig publik på ett helt vanligt ölhak i Malmö vill att komiker ska skämta om, så får ni här den kompletta listan.
Anders Behring Breivik
djurplågeri
judo-skämt
utbytesstudenter
backpackers
Sverigedemokraterna
särskrivningar
vandrande pinnar (husdjuret)
dagens ungdomar
Jesusparken
Malmöö
ordvitsar
youtube
det där frisyrmodet bland tjejer då man snaggar ena sidan och ser ut som ett lobotomioffer
terrorattacken i Norge
pokémon
Håkan Juholt
Utøya – an inside job?
Malmös falafelhak
Zlatan
Carl-Philip Filip Bernadotte
Norge :)
surdeg (bröd)
köer
tjockisar
person i publiken
Citytunneln
komikers skämtblock
Leif GW Persson
Möllevångskarnevalen
hipsters
white rastas
ensamheten
Malmöfestivalen
hårda tider
indisk mat!
Oslo (om för tidigt så ta Titanic)
dig själv
Så. Ganska mycket om Norge, alltså. Ibland med ett smileyface.
/johabbed
PS: Ja, detta inlägg är lite till för att slå nytt rekord i antalet taggar.
Igår fyllde min vän Fritte Fritzson 40 år. Detta firades med dunder och brak i form av en roast. En extrainsatt föreställning av Oslipat, i Tangopalatsets stora sal, där Frittes vänner och bekanta samt betalande publik fick höra en drös Malmökomiker slänga skit på varandra i allmänhet och på Fritte i synnerhet.
Det blev en jävligt rolig kväll. Själv fick jag det ärofyllda och utmanande uppdraget att vara första komikern ut, efter att roastmastern Marcus Johansson dragit igång kvällens festligheter.
Hela grejen sändes även live via det världsomspännande internätet, men teknikstrul gjorde att det hackade en hel del, vilket också hänger kvar i filmklippen man annars hade kunnat se i efterhand. Så titta bara på det om du känner för att bli som den där tyske ungen som vrålar på sin dator i det där roliga klippet från några år sen, ni vet.
Därför tänkte jag istället slänga ut min roast i skriftform för allmän beskådan. Internt? Jovisst. Men skit samma. Mitt framträdande tar alltså vid efter att en finklädd Marcus Johansson presenterat mig, och jag flyttat på den ölback sagda roastmaster stod på och intagit min plats bakom podiet. Håll till godo.
Marcus Johansson, mina damer och herrar! Tydligen säljer dom kostymer på Polarn o Pyret!
Det är inget mindre än ett medicinskt mirakel att Marcus är här idag. Folk kanske inte känner till detta, men det är helt sant. Marcus Johansson lider av en extremt ovanlig blodsjukdom som gör att en gång i kvartalet, så måste ett läkarteam byta hans blod för att han ska överleva. Jag tror jag talar för alla här inne när jag säger… VEM ÄR DOM ATT LEKA GUD!?! Låt naturen ha sin gång! Evolutionen vill inte att det där ska fortgå! Är det sån skit våra skattepengar ska gå till?
Vi är ganska många komiker här ikväll, så av tidsskäl tänkte jag därför fokusera på de som är lite mer kända och framgångsrika. Tomas Högblom. Du är inte en av dom.
Jag tänker inte heller skämta om Erik Börén. För jag vet att vad jag än säger om honom, så kan han bara svara med… “Spegel!”
Vi är ganska lika, jag och Erik. Man kan säga att vi är lite som filmen Twins. Om båda rollerna hade spelats av Danny DeVito.
Apropå film. Jörund Larsen. Du påminner mig lite om Fredo i Gudfadern. Delvis till utseendet. Och delvis att man vill mörda dig på en båt.
Men det finns faktiskt lite mer kända människor här. Vi har till exempel den stora stjärnan från P3:s Tankesmedjan. Och bredvid honom sitter Simon Svensson. Kul att du släpade med honom hit, Jonatan Unge.
Jonatan Unge ska bli pappa, en applåd för det! Det kommer ju gå bra… Det finns barn som uppfostrats av vargar som kommer bli mer socialt kompetenta än det barnet. Det kommer vara det enda barnet på dagis som får stesolid i nappflaska. Nä, det kommer nog gå bra, Jonatan. Bara se till att vara tidigt ute med att ställa barnet i kö… till barn- och ungdomspsyk.
Och så har vi Kringlan Svensson, en av upphovsmännen till Rikets Sal-boken. En bok som sålt i nästan lika många exemplar som den har författare.
Jag måste bara nämna detta också, eftersom jag är säker på att det kommer tas upp. Kringlan Svensson. Ståupp-Sveriges största kuk. Inte att han har det, utan att han är det. Bara fråga nån av hans ex-flickvänner.
En av dom är här ikväll, Cecilia Ramstedt. Som varje gång hon är på scen pratar om sin betydligt yngre pojkvän. Det blir lite tjatigt. Jag menar… Fritte ligger också med småpojkar, men det är inget han skryter om.
Och så har vi den förtjusande Freja Hallberg. Jag säger bara såhär: Om Freja är en kärleksgudinna… så är jag ateist.
Här hade jag tänkte dra ett skämt om Anders “Ankan” Johansson, men han fegade ur. Eller rättare sagt, han hänvisade till sin familjesituation och att han var tvungen att ta hand om sina barn. Jag tycker det är så typiskt. Han går på lägenhetsbordell en gång, och helt plötsligt tror han att han är Sven-Otto Littorin.
Men vi är ju här för att prata om kvällens huvudperson. Fritte Fritzson. En av mina äldsta vänner. Inte för att vi känt varann så värst länge, men gubbjäveln är för fan 40 år.
Eller rättare sagt. Han är 40 år i kroppen, men 20 i sinnet. Och typ 60 i ansiktet.
Allvarligt. Dina ögon har så mycket kråkfötter att Mikael Wiehe kan skriva ett album om dom.
Fritte har också, som så många män i hans ålder, gått och blivit ihop med en betydligt yngre asiat. Och samtidigt flyttat norrut, där sånt beteende är mer accepterat.
För er som inte känner Fritte, så kan jag berätta att han är så mycket mer än bara en medelmåttig komiker. Han är så mycket mer än en två meter lång fallos. Han är så mycket mer än en farbror som står på scen och rappar, trots att han har sämre flow än Åke Cato. Han är så mycket mer.
Fritte är också en stor djurvän. Precis som Adolf Hitler.
Många här inne har förstås sett Fritte gå på stan med sin trogne följeslagare, den här äckliga lilla knähunden. En varelse som saknar all social kompetens, som inte kan vistas i möblerade rum, och som jag tror inte ens är rumsren. Men nog om Marcus Johansson.
För Fritte har också en foxterrier som heter Texas. Och Fritte är aldrig så lycklig som när han går nerför gatan med Texas kopplad i ena handen, och en nyinköpt burk jordnötssmör i andra handen. På väg hem för lite kvalitetstidelag med människans bästa knullkompis.
Nu är det inte som ni tänker, att Fritte skulle smörja in sitt kön med jordnötssmöret och sedan låta Texas slicka det. Nej, nej. Det går till så att Fritte alltså smörjer in Texas kön. Och sen börjar han mumsa.
Allt är större i Texas, som Fritte säger om sin penis.
Jag vill bara varna dig, Fritte. Om det blir för mycket av en röra av hund och jordnötter, så finns risken att din flickvän kommer servera det som pad thai.
Men allvarligt talat, Fritte. Du är en väldigt rolig människa. Jag skulle kunna höra dina rutiner om påven och danska polisserier hundratals gånger… till. Du är en rolig komiker och en bra vän. Och så vill jag tacka dig och Marcus för att ni driver Oslipat, som utan tvivel är Sveriges bästa ståuppklubb. Tack för att jag fick komma. Grattis.
Förutom ovan nämnda människor deltog också Nils Lind och Magnus Erlandsson i roasten, som också innehöll videohälsningar från Jesper Rönndahl, Valle Westesson, Aron Flam och Soran Ismail. Och sist men inte minst en överraskning i form av Frittes flickvän Jenny Rundby, som var extremt rolig i sin scendebut och slaktade Fritte på det mer privata planet.
Sveriges bästa ståuppklubb Oslipat höll i förrgår en av sina utsökta experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång baserat på en idé jag föreslagit, faktiskt. Så det var ju kul.
Själva konceptet gick under rubriken I någons anda. Sådana kvällar har Oslipat haft tidigare, och tanken är att komikerna skiver nya, egna skämt men låter sig inspireras av en annan komikers stil och allmänna humor.
Nyheten för denna gång var att istället för att verka i andan av de andra komikerna samma kväll, så skulle vi nu välja var sin känd ståuppare. Det blev en osalig blandning.
Men en ganska hyfsad lineup för en ståuppklubb i Malmö, kan man säga.
I rollerna.
Karl Gerhard … Kalle Lind
Rodney Dangerfield … Jørund Larsen
Jonas Gardell … Jonatan Unge
Zach Galifianakis … Frida Ulvegren
Johans Glans … Marcus Johansson
Wanda Sykes … Erik Börén
Magnus Betnér … Elin Nordén
Demetri Martin … Marja Nyberg
Jerry Seinfeld … Simon Svensson
Bill Hicks … Johannes Finnlaugsson
Jag såg tyvärr inte alla de andra komikerna i sin helhet eftersom jag vankade runt och repade under stora delar av kvällen, men det jag såg var väldigt, väldigt bra. Kupletter, oneliners, drama, en t-shirt där det stod t-shirt, observationskomik och mycket mer. Vad mer kan man begära?
Själv valde jag alltså att klä mig i Bill Hicks andedräkt. Såväl bildligt som bokstavligt, då jag medan jag stod på scen tog tillfället i akt att bli den förste i västvärlden på 15 år som rökt en cigarett inomhus. Valet föll på den framlidne herr Hicks mycket tack vare hans extremt tydliga karaktär och humorstil, som dessutom är sådana att dom skiljer sig markant från min egen ståupp. En bra utmaning, helt enkelt.
Resultatet får jag vara nöjd med. Jag avslutade kvällen och körde typ 20 minuter nyskrivet material som kändes väldigt Hicks-igt, med lite allmänt hat mot media, skämt om hälsoråd, kritik av USA:s utrikespolitik, och en rejäl dos konspirationsteori. Kortfattat: Daniel Westling mördade Anna Lindh.
PS. Jag ber om ursäkt för de mardrömmar det väldigt olyckliga collaget ovan ger upphov till. Men se det som en tävling att hitta samtliga kända komiker. Och sedan drömma mardrömmar om dem.
I lördags var det dags för Malmös bästa komedifestival, nämligen Malmö Komedifestival på det ypperligt trevliga kyffet På Besök. Malmö Komedifestival VII, närmare bestämt, vilket jag väl måste skriva ut för att rubriken till detta inlägg ska få något som helst sammanhang.
Tomas Högblom hade satt ihop kvällen på jakt efter det eftersträvansvärda världsrekordet i flest komiker på minst yta. Lineuppen syns (knappt) här.
Eftersom vi var så otroligt många så blev det korta små set. Här är mitt.
Det jag är mest nöjd med är att jag nu äntligen har ett bra skämt om Palmemordet att använda när lusten faller på. Det är ju en sån grej man saknat tidigare.
Den långe legendaren gästade Robins-inspelningen igår, och var på topphumör både backstage och i gäststolen. Han delade tv-tiden med Arj Barker, som förstås är en hur soft snubbe som helst både på scen och över en öl.
Efter showen drog stora delar av redaktionen till Debaser för eftersläckning. Tyvärr var inte inte Jompa Klös med, då han skulle till nåt ställe som kallas Göteborg. Men Arj var där. Vi andra var där. Det var trevligt.
Arj har förresten slummat runt i Malmö i några dagar nu, under dötiden mellan slutet på sin turné och inspelningen. Med anledning av detta slängdes det ihop en ståuppkväll på gamla hederliga På Besök i onsdags. Mest för att ge turisten nåt att göra, men också lite för att det var längesen vi hade skojerier där.
Det blev en kul kväll, även om publikens inställning kanske inte var helt synkad med komikernas dito. Publiken var avvaktande alternativt hårda-men-rättvisa, medan komikerna körde obeprövat material som hade mått bra av ökad välvillighet. Så det var lite trögt för ganska många, inklusive mig.
Halvdan start, sedan några minuter om En Ding Ding Värld (nummer 12, 1994) som funkade väldigt bra för att vara helnytt. Därefter ett par nyhetsskämt som funkade okej, följt av nytt löst skit som inte fick riktigt fäste, och till slut en fullt duglig final. Resultat: Ett “ganska okej efter förutsättningarna”-gigg. Såna får man ha ibland.
Arj var förstås väldigt rolig. Så även de andra skojarna, i form av Fritte Fritzson, Josefin Johansson, Ankan Johansson, Erik Börén, och Jørund Larsen, med Nils Lind som ovillig konferencier.
Ja, det var väl det. Titta på Robins på lördag klockan 21.30.
Jag har nämligen, som synes, inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Under samma period jag dock haft väldigt trevligt på olika ståupp-relaterade tillställningar. Alltså sådana jag brukar sammanfatta lite summariskt här på bloggen när jag inte har inspiration till mer kreativt författande.
Kreativt författande får vänta ännu längre. Nu kör vi lite summarisk sammanfattning av helg-upptåg.
—
På fredagen: Malmö Komedifestival VI. Just denna version av begreppet komedifestival är alltså en omskrivning för att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppare samlas för att skoja samt dricka öl på det 13 kvadratmeter stora ölhaket På Besök.
Folk körde nästan bara nyskrivet, publiken var med, och det var riktigt bra klass kvällen igenom. Hurra vad vi är bra.
—
På lördagen: 30-årsbaluns för Erik Börén på KB i Malmö, med scenshow följd av hejdundrande fest. Scenshowen deltog jag i som kortast, då jag fått uppdraget att författa fem oneliners om kvällens huvudperson. Då Sydnytt-chefen Per Lärka aldrig dök upp trots att jag sett hans namn på gästlistan så var denna huvudperson alltså Erik.
Resten av showen, expertly konferencierad av Fritte Fritzl, bestod av bland annat Ola Söderholm som förmedlade långväga hyllningsord från Jonatan Unge, samt fina musikuppträdanden av Ryska Posten, The Bernadottes, Hojfen Balagan, och det lokala countrybandet Ewing Family Stone.
De sistnämnda inledde sin spelning med den gamla gospeldängan “Were You There (When They Crucified My Lord)?”. En hel låt som hade kunnat formuleras mer koncist med orden ”Är du jude?”
Svängig antisemitism var förstås bara en liten del av denna kväll, som blev synnerligen lång och festlig med mycket dans och karaktärsfördärvande drycker. Fedtness.
—
På söndagen: Oslipat höll pilotinspelning i Tangopalatsets källare. Här var jag inte med på scen utan drack istället återställar-öl och hade roligt som publik, när herrarna Fritte & Marcus höll ihop en rolig ståuppkväll med Petrina Karlsson, Sandra Ilar, och Kringlan Svensson. Det blir nog en bra pilot.
—
Ja, det var väl det. Jag säger som min lever sa i fredags: I’m out!
Jag har hunnit med tre ståuppgigg de senaste två dagarna. Nytt rekord. Här kommer ett trist blogginlägg om det.
I torsdags uppträdde jag på säsongsavslutningen av Klubb PrickPrick i Lund, som på grund av dubbelbokning hade fått flytta ut från Café Athen till grannlokalen Tegnérs matsalar. Lokalen funkade utmärkt för ändamålet och kvällen blev riktigt bra helt igenom.
Själv är jag tämligen nöjd med min insats. Skamlöst bra respons på inledande grejer om en viss Eyjafjallajökull, och sedan rullade det på. Fedtness.
Bara för att namedrop-grejen är så förväntad… Här kommer den. De andra humormånglarna denna afton var Kringlan Svensson som ingående beskrev logistikproblemen med bögtåg, Fabian Steier som gjorde debut, Agneta Wallin som var politisk och rolig, Nils Lindsom gjorde ett extremt bra gigg, Erik Löfmarck som lärde kidsen om Povel Ramel, Anders Celinsom våldtog det politiskt korrekta, samt den sävlige norrlänningen Ola Söderholm som avslutade med den äran.
Efter gigget åkte vi till Malmö och mötte upp med bland andra Aron Flam, som stack folk i benen med drinkpinnar och höll guerilla-föreläsningar om hallucinogeners betydelse för den mänskliga evolutionen. Good times.
Igår fick jag så för första gången uppleva att köra två gigg samma kväll.
Först på engelska i WiseCrackers regi, i form av after work-comedy på Southern Kitchen i Malmö. Det var första gången det ståuppades i lokalen, som var tillräckligt liten för att vara intim och skrattvänligt trång, men tillräckligt stor för att ha en duglig mängd publik. Det kommer bli en fin återkommande plats.
Jag körde i nästan en kvart, vilket är mitt längsta gigg på engelska hittills. Återigen tillåter jag mig vara tämligen nöjd. Jag var kul, nytt material funkade, publiken skrattade, Jesus grät och Moder Teresa onanerade. Eller nåt dylikt. Frid och fröjd.
Trodde ni att ni slapp? NEJ! De andra komikerna under kvällen måste enligt lag nämnas. Dessa var Wisecrackers-veteranerna Nils Lind, Joe Eagan, och Jørund Larsen, samt Cecilia Ramstedt som gjorde en imponerande engelskspråkig debut. Hennes överklassengelska dialekt passade dessutom perfekt ihop med hennes material och allmänna uppenbarelse.
Sedan tog vi oss vidare till På Besök, där mitt streak av bra gigg fick se sig bryskt avlivat.
Jag får skylla mig själv, eftersom jag bestämt mig för att bara köra kassa skämt. Skämt som, på riktigt, finns samlade i ett word-dokument på min dator som heter “KASSA”. Och som rent objektivt är ganska… kassa.
Igår fick alltså dessa olycksaliga kassa skämt äntligen chansen att få höras av allmänheten. Tanken var att konceptet i sig skulle bli en rolig grej. Men jag var själv ganska kass på scen och fick aldrig igång nåt flyt, så det funkade inte. Resultatet blev att jag helt enkelt stod framför en publik och drog kassa skämt. Inte så kul.
Men, men. Lärdomen får bli att inte vara övermodig. Just det, och att undvika kassa skämt.
På vägen hem gick jag förbi en lång radda ungdomar med sovsäckar och tält som häckade utanför Folkets park. Då det inte finns någon Stjärnornas Krig VII för kidsen av idag att köa till hade de istället fått nöja sig med en stundande Idol-audition. Nåt ska de ju fördriva tiden med, de små liven.
Det är alltid spännande att kommunicera med hoppfulla, optimistiska unga människor vars drömmar man vet ska krossas nästa dag, så jag passade på att hålla lite fylle-låda. Jag kände mig lite som Triumph the Insult Comic Dog, fast utan tv-kamera och hunddocka och förskrivna skämt och…
Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]
Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.
Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:
Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?
Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.
I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.
Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.
Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.
Håll till godo.
Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.
Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.
Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.
Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.
Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.
Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.
Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.
Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.
Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.
Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.
I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.
Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”
Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…
Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.
Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.
Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.
Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”
Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.
Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.
Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.
Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.
Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.
Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.
Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.
Jag tackade ja. Och det gick fan fint.
Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.
Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.
Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.
Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)
Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.
