BOYAHED

När jag jobbat i redaktionen på olika tv-program så skrivs det en hel del skämt vi författare mycket väl vet inte har i rutan att göra.

Som humorknegare har man i allmänhet en högre tröskel över vad som är okej att skämta om, och i en mindre grupp som en redaktion så hamnar man dessutom lätt i en masspsykos vad gäller osmakligheter. Man vill ju få en reaktion, om inte annat, och vanliga små skämt får inte samma effekt om man hör sådana hela dagarna.

Tina Fey har beskrivit det väldigt fint:

“If you want to make an audience laugh, you dress a man up like an old lady and push her down the stairs. If you want to make comedy writers laugh, you push an actual old lady down the stairs.”

- Tina Fey

True story: När Jarl Alfredius dog och en ‘civil’ medarbetare kom in och berättade detta, så var min första respons att sätta igång en dramatisk, pampig applåd likt i klyschiga Hollywoodfilmer. Förkastligt, förstås, men det var mest av misstag. Jag hade nämligen för en sekund blandat ihop honom med Jarl Borssén.

I alla fall. Under en Robins-säsong hade vi — alltså på redaktionen, inte i tv-programmet — ett återkommande skämtämne i Joy Rahman.

För er som inte känner till honom, så är han mest känd för att han åkte dit för mord, men friades efter att fallet tagits upp i media. Han fick ett rekordstort skadestånd för sina år i fängelse, och åkte till sitt forna hemland Bangladesh för att starta upp en välgörenhetsorganisation. Några år senare greps han för anstiftan till ett nytt mord, på en kassör i företaget.

Idag släpptes han från fängelset, men han är fortfarande misstänkt och har reseförbud.

Kanske har Joy Rahman haft världens otur och blivit falskeligen anklagad för två mord. Kanske så är han skyldig till ett eller båda av dem. Det senare scenariot är förstås mer intressant och roligare att greppa fast vid, eftersom det går mot den allmänna mediala bilden av mannen i fråga.

Därmed uppkom skämt som:

Vad är det för likhet mellan Joy Rahman och OJ Simpson?

Båda är oskyldiga till två mord.

  

Och till ett kortlivat inslag som hette “Världen i siffror”:

10 911 meter under havsytan återfinns…

… Marianergraven.

… jordytans djupaste punkt.

… Joy Rahmans revisor.

Samt en massa punchlines här och där som jag nu inte minns.

Inte super-osmakligt i jämförelse med annat som det skämtades om. Ovanstående skämt föll även bort för att det fanns roligare saker, att ämnet var något smalt och, kanske framför allt, att det hela är något svåretablerat. Men det var kul att ha en kändis som passade i mallen brottsling-som-går-fri, i den roll som just OJ Simpson hade i amerikansk comedy i 15 år.

Oj, nu poppade plötsligt namnen Papa Dee och Thomas Di Leva upp i mitt huvud. Hur kan det komma sig?

/johabbed