Posts Tagged ‘kidnappning’

Go to hell, sorgeprocess

2010-03-16 08:45 by haddock

Det har varit ett tufft klimat att leva i denna vintern. Kallt, sjuka mängder snö och den neverding joy som vintern medför, speciellt för kollektivtrafiken. Nu går det mot varmare tider och det känns onekligen inte fel. Det har varit jävligt mycker vinter den sista tiden, även med skandinaviska mått mätt. Men i år insåg jag vad jag varit med om.

En sorgeprocess. Och en kidnappning.

Förnekelse

1. Förnekelse

Jag vet att den kommer, men jag kan inte göra något åt det. Vintern knackar på. Eller nej, förresten, inte knackar på – sparkar in dörren, slår ner mig och håller mig gisslan i månader. Det måste vara en värdelös dröm, det här händer inte.

Ilska

2. Ilska

Vreden infinner sig snabbt, jag förbannar yttre omständigheter och mig själv likaså. Skuldlägger och hotar. Kidnapparen hånler, mer snö faller för att jävlas. Än mer inåtriktad ilska: Nästa år blir det till solen, för helvete.

Köpslagning

3. Köpslagning

Det är här jag tror att det ska lugna ner sig lite, temperaturen gå aningen upp. Ett hopp om att det bara var ett dråpligt missförstånd, att kidnapparen fått fel snubbe. Men snart kommer vindarna och bankar mig blodig. Fine, låt gå för -25, men inte vindarna också. Vad som helst men inte ansiktet-mot-ett-rivjärn-vindarna.

Depression

4. Depression

Den är tung, insikten att det faktiskt har hänt. En katalysator för tankarna att vintern aldrig tar slut, att detta är mitt öde. Ett ok över axlarna, en smärta i själen. Bakbunden, blodig, utmattad och apatisk inför vintervindens upprepade piskrapp. Evigheten alltid närvarande.

Acceptans

5. Acceptans

Så kommer dagen när den negativa apatin når över gränsen till positiv apati. När misshandeln blivit vardag, och jag börjar leta ljuspunkter. Slagen är välriktade och det var en fin sträckning på den raka högern som knäckte min käke. När balansen infinner sig, när kompromissen är nådd. Även om “kompromiss” här betyder “jag förlorar”.

Vintern är här och jag har ingenting längre att sätta emot.

Fyra månader tog det att acceptera vintern. Acceptansen infann sig när jag klev ut en morgon i -20 för ca två veckor sedan. Hade lågskor och mötte en decimeter nyproducerad snö, men hittade snabbt ett par skospår att följa. Av spårens storlek att döma bars skorna av en tjej i 7:e klass, men det var tillräckligt för att lindra. Och jag blev inte upprörd. Acceptans.

Två dagar därefter var det 15 grader varmare.

Så, vintern är en sorgeprocess och sorgeprocessen varar exakt hela vintern. Nästan på dagen. Väl över ges en kort permission från misshandeln, men snart sitter jag där igen; bakbunden och blodig med sönderrivna kinder och läppar torrare än Carl Bildts skratt. Varje år.

Det i sig är värt en egen sorgeprocess – för det har jag fan inte accepterat ännu.

/haddock

Experiment under jorden

2010-02-28 14:35 by johabbed

 

 

Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]

Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.

Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:

 

Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?

 

Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.

I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.

Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.

Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.

Håll till godo.

 

Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.

Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.

Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.

Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.

Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.

Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.

Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.

 

 

 

Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.

Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.

Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.

I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.

Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”

Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…

Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.

 

 

Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.

Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.

Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”

Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.

Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.

Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.

Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.

Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.

Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.

 

Andra som förtjänstfullt tog sig an tidsmaskinen var Elin “Brasse Brännström” Nordén och Tora “Lasse O’Månsson” Larsson, och övriga komiker under kvällen var Marcus Johansson, Jørund Larsen, och Nils Lind medan Fritte Fritzson höll i trådarna som konferencier.

Alla var väldigt duktiga labbråttor. Idag äts det ost.

/johabbed