Posts Tagged ‘Klubb PrickPrick’

Bland Big Brother-deltagare på Mejeriet

2011-02-20 17:43 by johabbed

I torsdags tog jag 131:an till min forna hemstad Lund för att ståuppa på Klubb Prickprick, som numera huserar på Mejeriet. På bussen satt också ett gäng folk som uppenbart skulle vara publik på samma evenemang, då de pratade om att se headlinern Özz Nûjen. Denne kör mycket snusk- och sexskämt, konstaterade en av dem, men kan vara rolig ändå. Sen kommer det väl vara några okända komiker där också.

Efter showen kom de här människorna fram, gav mig lite klädsamt beröm, och ville få bekräftat att det var jag som de hade delat kollektivtrafik-luft med. Det stämde.

Andra komiker är kända från TV. Jag är känd från bussen.

Gigget i sig var roligt. Jag var först ut och körde bara åtta minuter, men det funkade bra. Sedan följde Jessica Karlén, som gjorde sitt första ståupp-gigg på ett och ett halvt år utan att uppehållet märktes det minsta. Nu kommer hon kanske tvingas till en ny paus på 100 dagar, då hon tydligen ska vara med nya säsongen av Big Brother. Bisarrt.

Därefter gjorde gemytlige Niklas Folkegård en fin prestation, liksom den högoktanige Dominik Henzel och den coolt kyliga Bianca Meyer, innan kvällen avslutades av den tidigare nämnde herr Nûjen. Som körde roligt material om svensk vapenexport och andra tunga ämnen i sådär 40 minuter medan bussresenärerna av allt att döma satt i spänd förväntan och undrade när de beryktade snusk- och sexskämten skulle dyka upp. Vilket de till slut gjorde, som avslutning på kvällen.

En rolig afton.

/johabbed

Två toppengigg och en bombning

2010-04-24 11:52 by johabbed

Jag har hunnit med tre ståuppgigg de senaste två dagarna. Nytt rekord. Här kommer ett trist blogginlägg om det.

 

 

I torsdags uppträdde jag på säsongsavslutningen av Klubb PrickPrick i Lund, som på grund av dubbelbokning hade fått flytta ut från Café Athen till grannlokalen Tegnérs matsalar. Lokalen funkade utmärkt för ändamålet och kvällen blev riktigt bra helt igenom.

Själv är jag tämligen nöjd med min insats. Skamlöst bra respons på inledande grejer om en viss Eyjafjallajökull, och sedan rullade det på. Fedtness.

Bara för att namedrop-grejen är så förväntad… Här kommer den. De andra humormånglarna denna afton var Kringlan Svensson som ingående beskrev logistikproblemen med bögtåg, Fabian Steier som gjorde debut, Agneta Wallin som var politisk och rolig, Nils Lind som gjorde ett extremt bra gigg, Erik Löfmarck som lärde kidsen om Povel Ramel, Anders Celin som våldtog det politiskt korrekta, samt den sävlige norrlänningen Ola Söderholm som avslutade med den äran.

Efter gigget åkte vi till Malmö och mötte upp med bland andra Aron Flam, som stack folk i benen med drinkpinnar och höll guerilla-föreläsningar om hallucinogeners betydelse för den mänskliga evolutionen. Good times.

 

 

Igår fick jag så för första gången uppleva att köra två gigg samma kväll.

Först på engelska i WiseCrackers regi, i form av after work-comedy på Southern Kitchen i Malmö. Det var första gången det ståuppades i lokalen, som var tillräckligt liten för att vara intim och skrattvänligt trång, men tillräckligt stor för att ha en duglig mängd publik. Det kommer bli en fin återkommande plats.

Jag körde i nästan en kvart, vilket är mitt längsta gigg på engelska hittills. Återigen tillåter jag mig vara tämligen nöjd. Jag var kul, nytt material funkade, publiken skrattade, Jesus grät och Moder Teresa onanerade. Eller nåt dylikt. Frid och fröjd.

Trodde ni att ni slapp? NEJ! De andra komikerna under kvällen måste enligt lag nämnas. Dessa var Wisecrackers-veteranerna Nils Lind, Joe Eagan, och Jørund Larsen, samt Cecilia Ramstedt som gjorde en imponerande engelskspråkig debut. Hennes överklassengelska dialekt passade dessutom perfekt ihop med hennes material och allmänna uppenbarelse.

 

 

Sedan tog vi oss vidare till På Besök, där mitt streak av bra gigg fick se sig bryskt avlivat.

Jag får skylla mig själv, eftersom jag bestämt mig för att bara köra kassa skämt. Skämt som, på riktigt, finns samlade i ett word-dokument på min dator som heter “KASSA”. Och som rent objektivt är ganska… kassa.

Igår fick alltså dessa olycksaliga kassa skämt äntligen chansen att få höras av allmänheten. Tanken var att konceptet i sig skulle bli en rolig grej. Men jag var själv ganska kass på scen och fick aldrig igång nåt flyt, så det funkade inte. Resultatet blev att jag helt enkelt stod framför en publik och drog kassa skämt. Inte så kul.

Men, men. Lärdomen får bli att inte vara övermodig. Just det, och att undvika kassa skämt.

Folk som var roligare än mig under kvällen var Cecilia Ramstedt, Tomas Högblom, Petrina Karlsson, Emma Knyckare, Ola Söderholm, Marja Nyberg, Nils Lind, Ulrika Ellemark (finfin debut), och Kringlan “Bistrovagnen” Svensson.

Sedan ölades det lite.

 

 

På vägen hem gick jag förbi en lång radda ungdomar med sovsäckar och tält som häckade utanför Folkets park. Då det inte finns någon Stjärnornas Krig VII för kidsen av idag att köa till hade de istället fått nöja sig med en stundande Idol-audition. Nåt ska de ju fördriva tiden med, de små liven.

Det är alltid spännande att kommunicera med hoppfulla, optimistiska unga människor vars drömmar man vet ska krossas nästa dag, så jag passade på att hålla lite fylle-låda. Jag kände mig lite som Triumph the Insult Comic Dog, fast utan tv-kamera och hunddocka och förskrivna skämt och…

Okej. Jag bara var taskig mot folk.

/johabbed

KonfKonf på PrickPrick

2010-02-26 13:17 by johabbed

Wooooooo.

Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.

 

 

Jag tackade ja. Och det gick fan fint.

Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.

Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.

Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.

Namedrop time! På scen stod i tur och ordning Carolina Svensson, Jørund Larsen, Bianca Meyer, Ludde Samuelsson, Kristoffer “Kringlan” Svensson, Malin Nanhed, Henrik Blomkvist och Anders “Ankan” Johansson. Alla var som sagt roliga och alla hade med sig publiken. Fedtness.

 

 

Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)

Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.

/johabbed

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

Myteriet på PrickPrick

2009-09-25 11:12 by johabbed

Fan också.

Jag var på den eminenta schtupp-klubben Oslipat i onsdags och såg den internationella trion Magnus Betnér, norrmannen Dag Sørås, och amerikanen Yannis “and the” Pappas köra långa och roliga set, supportade av korta och roliga set av svenskarna Marja Nyberg, Anna Braun och min kollega Robin Paulsson.

Så långt enbart soft. Finfin kväll, med Yannis och Marja som absoluta höjdpunkter.

Då line-upen var sig ganska lik på torsdagens Klubb PrickPrick i Lund och jag var allmänt lat undlät jag mig att åka in till min forna hemstad. Stort misstag. Det låter nämligen som det blev en rejält fucked up kväll på bästa tänkbara vis.

Citerar Bettan på sin blogg:

Prick Prick i går blev en kväll att minnas. [...] Vi bestämde oss för att jävlas lite med Erik. Eftersom han börjar jobba vid 4-snåret så kände vi att en riktigt lång kväll skulle vara rätt medicin.

Sagt och gjort, jag började kvällen med en knapp timme och påade Soran, som inte ens skulle vara med den kvällen. Tidschemat redan brustet och det rejält. Dag gjorde knappa 40 fantastiska minuter. Marja körde lite. Erik gick upp och ljög lite. Sedan var det Yannis tur och jag hade sagt åt honom att köra lååååååångt. Det gjorde han. 1,5 timme typ.

Erik ville runda av. Det ville inte vi. Efter Yannis vidtog en märklig komikerkavalkad där Marja var uppe igen, Cecilia var uppe minst en gång. Jag var uppe ungefär tusen gånger, Soran spelade piano, Yannis gjorde en halvtimme till och så vidare och så vidare.

Erik gick hem till slut. Vi borde väl ha fortsatt tills han började jobba och sedan ha kollektivlyssning på hans radioprogram, men det gjorde vi inte. Dryga fem timmar tror jag att det blev till slut.

 

Uppdatering!

Soran Ismail skriver också, på sin blogg:

Det blir egentligen bara löjligt om jag ska försöka återberätta vad som hände, för det går inte. [...] Men jag kan ge några exempel [...]

- Kvällen höll på i nästan 5 och en halv timme. I över 300 minuter så körde vi comedy.

- Magnus sjöng Amazing Grace, och var ganska bra faktiskt.

- Han påade mig utan min vetskap.

- Det pågick en stand-up battle á la Joe Rogan vs Carlos Mencia (för er som är insatta) på scenen mellan Magnus och Erik Börén (han som håller i klubben).

- En kille från publiken fick gå upp och testa stand-up för första gången, helt oförberett. Han var dessutom ganska bra.

- Magnus häcklade den här killen genom att spela piano (som står precis bredvid scenen)

- En tjej gick hem och hämtade en flaska vodka så att vi skulle kunna fortsätta eftersom baren hade stängt.

- Jag och Magnus körde någon form av dubbelact, där jag var hans sidekick vid pianot. Som en dålig Robert Wells. När det kommer till pianospelande. Gäller det comedy så var jag en fantastisk Robert Wells.

 

Återigen: Fan också. Vilken jävla felprioritering.

/johabbed

You’re a prick, prick!

2009-09-11 18:06 by johabbed

Ståuppade på Klubb PrickPrick i min forna hemstad Lund igår. Jag var smått sliten efter onsdagens post-Oslipat-öl och påföljande arbetsdag, samt scen-ovan efter ett tre veckors långt uppehåll från live-skämtande. Så det hade jag haft att skylla på om det hade gått dåligt. Men det gick fan rätt bra.

Klubben drivs av Erik Börén, denna säsong assisterad av Cecilia Ramstedt som återkommande konferencier. Rookie som jag är har jag blivit van att gå upp som förstakomiker, vilket kanske egentligen inte passar då jag undlåter mig att syssla med trams som publiksnack och skapande av god stämning. Men då tidigare nämnda duo hade värmt upp finfint så var publiken på skratthumör från början. Sedan fortsatte dom att skratta. Det var trevligt.

När jag gick av scenen så kände jag mig något mindre bakis än tidigare, och det är en känsla som funkar alldeles utmärkt som substitut till glädje. Den minskade bakfyllan var förstås tvungen att firas med öl. Och pyttipanna, som PrickPrick-traditionen bjuder.

Dessutom hade jag roligt åt de andra komikerna, för det skedde sig så underligt denna kväll att samtliga medverkande var väldigt roliga. Dessa skrattretande filurer och narrar bar namnen Shahin “The Mahin” Dehghani, Rebecca Vinterbarn Elg, Kringlan Svensson, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Lasse Nilsen. Roligast på scen: Kringlan Svenssons mustasch.

Har börjat tappa räkningen på ståupp-giggen nu, men tror att nästa framträdande betyder att jag kommer upp i tvåsiffrigt. The Big 1-0. Guldtian. Le Gig Tiondé. Nu återstår bara att hitta ett ställe där detta ska ske. 

/johabbed