Jag har nämligen, som synes, inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Under samma period jag dock haft väldigt trevligt på olika ståupp-relaterade tillställningar. Alltså sådana jag brukar sammanfatta lite summariskt här på bloggen när jag inte har inspiration till mer kreativt författande.
Kreativt författande får vänta ännu längre. Nu kör vi lite summarisk sammanfattning av helg-upptåg.
—
På fredagen: Malmö Komedifestival VI. Just denna version av begreppet komedifestival är alltså en omskrivning för att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppare samlas för att skoja samt dricka öl på det 13 kvadratmeter stora ölhaket På Besök.
Folk körde nästan bara nyskrivet, publiken var med, och det var riktigt bra klass kvällen igenom. Hurra vad vi är bra.
—
På lördagen: 30-årsbaluns för Erik Börén på KB i Malmö, med scenshow följd av hejdundrande fest. Scenshowen deltog jag i som kortast, då jag fått uppdraget att författa fem oneliners om kvällens huvudperson. Då Sydnytt-chefen Per Lärka aldrig dök upp trots att jag sett hans namn på gästlistan så var denna huvudperson alltså Erik.
Resten av showen, expertly konferencierad av Fritte Fritzl, bestod av bland annat Ola Söderholm som förmedlade långväga hyllningsord från Jonatan Unge, samt fina musikuppträdanden av Ryska Posten, The Bernadottes, Hojfen Balagan, och det lokala countrybandet Ewing Family Stone.
De sistnämnda inledde sin spelning med den gamla gospeldängan “Were You There (When They Crucified My Lord)?”. En hel låt som hade kunnat formuleras mer koncist med orden ”Är du jude?”
Svängig antisemitism var förstås bara en liten del av denna kväll, som blev synnerligen lång och festlig med mycket dans och karaktärsfördärvande drycker. Fedtness.
—
På söndagen: Oslipat höll pilotinspelning i Tangopalatsets källare. Här var jag inte med på scen utan drack istället återställar-öl och hade roligt som publik, när herrarna Fritte & Marcus höll ihop en rolig ståuppkväll med Petrina Karlsson, Sandra Ilar, och Kringlan Svensson. Det blir nog en bra pilot.
—
Ja, det var väl det. Jag säger som min lever sa i fredags: I’m out!
PROLOG: Från torsdag till och med måndag förra veckan hann jag med hela fem ståupp-gigg, fem dagar i rad. Då det inte skrivits så flitigt på bloggen den senaste tiden, och jag vill få upp siffran som står inom parantes efter ‘june 2010′ i högerspalten, så blir det ett inlägg per gigg. Vi når alltså mittpunkten med
Kort sagt blev det hela en fest som tveklöst kan jämföras med prinsessbröllopet en vecka senare. Om man vid jämförelsen säger saker som “i jämförelse var de här grejerna inte så värst lika.” Mest eftersom de Bernadotter som syntes på Banco var mer karismatiska än dito i Stockholm.
Jag själv agerade konferencier och med anledning av Gonzas närvaro i lokalen pratade jag lite om Lilleman, och om hur denne, enligt egen utsago i låten “Tonårstankar”, en gång somnat på en bänk. Gangsta.
Komikerna äntrade förresten scenen till olika tv-intron, där Inspector Gadget-tonerna som tillärades herr Unge kändes som en höjdpunkt. Kringlan var förstås tänkt att få gå upp till temat från Magnum PI (som en hyllning till hans mytomspunna mustasch) men iPoden som ansvarade för musiken begick självmord sekunder innan så kunde ske. Trist.
En oslagbar glädje-kombo i Malmösommaren är här. Skrattklubben Stereo LOVE bjuder på ståuppkomik i toppklass varannan lördag under sommaren, innan nattklubben Stereo LOVE tar vid med musik och fest.
Stereolove på Banco de la Musica på Stortorget i Malmö ger dig möjligheten att skratta åt roliga komiker från klockan 21, och sedan festa loss under regi av Gonza från klockan 23 fram till nattens småtimmar.
Priset för hela kalaset är ynka 50 kronor och inkluderar alltså både ståupp-komik och nattklubb. Med andra ord är det hela sinnessjukt prisvärt. (OBS: Inträdet är 100 kronor om du kommer efter klockan 23.)
—
På premiärkvällen lördagen den 12:e juni står inga mindre än följande komiker på scenen:
KRINGLAN SVENSSON, känd från radioprogrammet Pang Prego och humorserien Gabba Gabba. Dessutom är han en av Malmös roligaste ståuppare.
JOSEFIN JOHANSSON, känd från radioprogrammet Pang Prego och humorserien Syskonen. Dessutom är hon en av Malmös roligaste ståuppare.
JONATAN UNGE, känd från radioprogrammen Morgonpasset och Tankesmedjan samt tv-programmet Grillad. Dessutom är han en av Malmös roligaste ståuppare.
PETRINA KARLSSON, känd från sin hemby Degeberga utanför Kristianstad men i högsta grad redo att ta sig an resten av världen. Dessutom är hon en av Skånes roligaste nya ståuppare.
LUDDE SAMUELSSON, känd från flera års tjänstgöring på svenska ståuppscener trots att han med nöd och näppe har åldern inne för att handla på systembolaget. Dessutom är han en av Malmös roligaste lillgamla ståuppare.
Dessutom kan vi stolt presentera den allra första spelningen med succébandet THE BERNADOTTES. Med underfundiga låttexter om bristande impulskontroll och pojkar med inåtvända fötter har de tagit internet och världen med storm. Nu kan ni äntligen få se och höra dem live.
Värdar för kvällen är JOHANNES FINNLAUGSSON och NILS LIND, två av Malmös roligaste ståuppare.
Det här får ingen i hela världen missa. Gå med i facebook-gruppen, anmäl dig på facebook-eventet, eller bara se till att komma dit oavsett vad som händer.
—
Vad: Ståuppklubb 21-23, nattklubb 23-03.
När: Lördagen den 12:e juni.
Var: Banco de la Musica, Stortorget 11, Malmö.
Pris: 100 kronor. Åldersgräns: 23.
Missa: Inte.
Igår höll min lokala ståuppklubb Oslipat ännu en av sina roliga experiment-kvällar i den källare på Tangopalatset som känns perfekt anpassad för ändamålet.
Väl pålästa bloggbesökare (på engelska: stalkers) kanske minns att jag har ståuppat på två av dessa tidigare, närmare bestämt när det hölls kvällar under rubrikerna snäll humor och humorlaboratoriet. Nu var jag med för en tredje gång, som en vagn i upptåget Komikernas klassiker.
Det hela gick ut på att varje deltagande komiker för några veckor sedan skulle tipsa en annan deltagande komiker om en läsvärd bok, och att komikern därefter skulle läsa boken och producera fem minuters sprillans ny ståupp utifrån läsupplevelsen.
Jag tilldelades En vacker dagav Ira Levin. En framtidsroman, hjältesaga och dystopi. Men framförallt en bok som inte gick att få tag på.
På Malmö stadsbibliotek var det ena exemplaret registrerat som försvunnet. Det andra exemplaret registrerades som försvunnet medan jag var där, då boken inte fanns att hitta. Ingen bekant, trots att många sådana ger sken av att de är såväl läskunniga som ägare av bokhyllor, hade boken. Eller så ville de inte erkänna att de snott stadsbibliotekets båda exemplar.
Plan C var att ringa ett antikvariat i Uppsala och beställa boken, vilket jag gjorde i förra veckan. Efter att antikvariat-mannen bekräftat att boken fanns i butiken och jag lämnat mina uppgifter för var den skulle skickas avslutades samtalet således:
Antikvariat-mannen: Okej. Då kommer den i nästa vecka.
Jag: Vet du när i nästa vecka?
Antikvariat-mannen: Är det brådskande?
Jag: Jo, lite. Om det går att få den tidigt i nästa vecka så skulle det vara bra.
Antikvariat-mannen: Då ser vi till att ordna det.
Antikvariat-mannen räcker fuck you-finger till telefonluren. Skriver på post-it-lapp: “Skickas inte ut förrän om två veckor.” Är ond.
Jag: Tack!
Ingen bok anlände under veckan.
Men det visade sig att den här jakten på den fysiska boken var fullständigt onödig, då jag i fredags upptäckte att dess ljudboksversion fanns att tillgå medelst illegal fildelning på det världsomspännande nätet The Internets. Samma version finns tamejfan också på youtube, där den uppenbarligen lyssnats på av över ett dussin människor.
I alla fall. Till slut kunde jag då lyssna på boken och plita ihop lite comedy.
Jag skämtade lite om den framtida nobelpristagerskan Avril Lavigne, Selma Lagerlöfs version av Speed, och vikten av att ha backup på viktiga filer. Och så delade jag med mig av olika tecken på att man lever i en dystopi.
* Om alla omkring dig är hjärndöda drönare iklädda identiska overaller, så lever du antagligen i en dystopi. Antingen det, eller så är du på en studentfest på KTH.
* Om det bara finns fyra namn per kön att döpa dina barn till och du själv inte får bestämma vem du ska gifta dig med, så lever du förmodligen i en dystopi. Antingen det, eller så är du muslim.
* Om den allsmäktige ledaren dag ut och dag in syns på tv-skärmar och berättar vad du ska tycka, samtidigt som du känner hur din hjärna förtvinar och ditt kritiska tänkande bedövas, så lever du förmodligen i en dystopi. Antingen det, eller så är det schlager-säsong och Christer Björkman “gör media”.
Det funkade ganska bra.
Jag hade i min tur tipsat om barnboksklassikern Ur en kos dagbok, skriven av Beppe Wolgers. Erik Börén tolkade denna medelst råmande, gräsätande, idissling och sång. En fin tolkning.
Jag har hunnit med tre ståuppgigg de senaste två dagarna. Nytt rekord. Här kommer ett trist blogginlägg om det.
I torsdags uppträdde jag på säsongsavslutningen av Klubb PrickPrick i Lund, som på grund av dubbelbokning hade fått flytta ut från Café Athen till grannlokalen Tegnérs matsalar. Lokalen funkade utmärkt för ändamålet och kvällen blev riktigt bra helt igenom.
Själv är jag tämligen nöjd med min insats. Skamlöst bra respons på inledande grejer om en viss Eyjafjallajökull, och sedan rullade det på. Fedtness.
Bara för att namedrop-grejen är så förväntad… Här kommer den. De andra humormånglarna denna afton var Kringlan Svensson som ingående beskrev logistikproblemen med bögtåg, Fabian Steier som gjorde debut, Agneta Wallin som var politisk och rolig, Nils Lindsom gjorde ett extremt bra gigg, Erik Löfmarck som lärde kidsen om Povel Ramel, Anders Celinsom våldtog det politiskt korrekta, samt den sävlige norrlänningen Ola Söderholm som avslutade med den äran.
Efter gigget åkte vi till Malmö och mötte upp med bland andra Aron Flam, som stack folk i benen med drinkpinnar och höll guerilla-föreläsningar om hallucinogeners betydelse för den mänskliga evolutionen. Good times.
Igår fick jag så för första gången uppleva att köra två gigg samma kväll.
Först på engelska i WiseCrackers regi, i form av after work-comedy på Southern Kitchen i Malmö. Det var första gången det ståuppades i lokalen, som var tillräckligt liten för att vara intim och skrattvänligt trång, men tillräckligt stor för att ha en duglig mängd publik. Det kommer bli en fin återkommande plats.
Jag körde i nästan en kvart, vilket är mitt längsta gigg på engelska hittills. Återigen tillåter jag mig vara tämligen nöjd. Jag var kul, nytt material funkade, publiken skrattade, Jesus grät och Moder Teresa onanerade. Eller nåt dylikt. Frid och fröjd.
Trodde ni att ni slapp? NEJ! De andra komikerna under kvällen måste enligt lag nämnas. Dessa var Wisecrackers-veteranerna Nils Lind, Joe Eagan, och Jørund Larsen, samt Cecilia Ramstedt som gjorde en imponerande engelskspråkig debut. Hennes överklassengelska dialekt passade dessutom perfekt ihop med hennes material och allmänna uppenbarelse.
Sedan tog vi oss vidare till På Besök, där mitt streak av bra gigg fick se sig bryskt avlivat.
Jag får skylla mig själv, eftersom jag bestämt mig för att bara köra kassa skämt. Skämt som, på riktigt, finns samlade i ett word-dokument på min dator som heter “KASSA”. Och som rent objektivt är ganska… kassa.
Igår fick alltså dessa olycksaliga kassa skämt äntligen chansen att få höras av allmänheten. Tanken var att konceptet i sig skulle bli en rolig grej. Men jag var själv ganska kass på scen och fick aldrig igång nåt flyt, så det funkade inte. Resultatet blev att jag helt enkelt stod framför en publik och drog kassa skämt. Inte så kul.
Men, men. Lärdomen får bli att inte vara övermodig. Just det, och att undvika kassa skämt.
På vägen hem gick jag förbi en lång radda ungdomar med sovsäckar och tält som häckade utanför Folkets park. Då det inte finns någon Stjärnornas Krig VII för kidsen av idag att köa till hade de istället fått nöja sig med en stundande Idol-audition. Nåt ska de ju fördriva tiden med, de små liven.
Det är alltid spännande att kommunicera med hoppfulla, optimistiska unga människor vars drömmar man vet ska krossas nästa dag, så jag passade på att hålla lite fylle-låda. Jag kände mig lite som Triumph the Insult Comic Dog, fast utan tv-kamera och hunddocka och förskrivna skämt och…
Kringlan Svensson och Nanna Johansson agerar paret Israel-Palestinasson i nedan klipp. Det är satir som satirar sig så mycket som en satir bara kan satira. Titta på det och känn hur du uppnått ditt rekommenderade årliga intag av, just det, satir.
Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.
Jag tackade ja. Och det gick fan fint.
Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.
Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.
Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.
Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)
Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.
Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.
Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.
Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.
Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.
Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.
Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.
Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.
Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.
Jag hade äran att ståuppa på en av Oslipats experiment-kvällar igår, i den underbara lokal som är Tangopalatsets lumpna källare. Kvällen gick under rubriken “Snäll humor”.
Förutsättningarna var som följer: Komikerna skulle framföra fem minuter nytt material som aldrig körts på scen tidigare. Skämten skulle vara snälla, och för att kontrollera detta fanns en referensgrupp med förmodat lättstötta människor i lokalen.
Gruppen bestod av en tant, en feminist, och en jude. (Se bild ovan.) De lättstötta var beväpnade med förmågan att utdela minuspoäng om de kände sig kränkta. Dessutom fanns en jury med betydligt större faktiskt makt. Denna bestod förstås av medelklassmän i 30-årsåldern.
Just det, det fanns ett pris också. Vinnaren fick 1 000 kronor i etiska fonder.
Rent praktiskt hade man nog haft störst vinstchans om man helt skippat snällhetsgrejen och istället blidkat medelklassmännen med hjälp av könshumor, fördomar, och skämt på bekostnad av samhällets svaga. Fast då hade det ju bara varit helt vanlig ståupp.
Själv gick jag på snällhetsspåret mer eller mindre fullt ut. Det var skämt om drinkparaplyer, gnuggisar, ätliga grodor, tivolin, enhörningar, samt tomater. Med bara marginella inslag av spyor och överkörda igelkottar. Det mesta funkade rätt bra.
Det blev en mycket kul kväll. Värdig vinnare blev Kringlan Svensson. Han är snällheten personifierad. Titta bara så jävla städad han ser ut på den här bilden:
Kringlan är en man som inte skulle göra en fluga förnär. Föregående mening stämmer dock inte om man byter ut “fluga” mot “orangutang”. Och “förnär” mot “gravid”.
Ståuppade på Klubb PrickPrick i min forna hemstad Lund igår. Jag var smått sliten efter onsdagens post-Oslipat-öl och påföljande arbetsdag, samt scen-ovan efter ett tre veckors långt uppehåll från live-skämtande. Så det hade jag haft att skylla på om det hade gått dåligt. Men det gick fan rätt bra.
Klubben drivs av Erik Börén, denna säsong assisterad av Cecilia Ramstedt som återkommande konferencier. Rookie som jag är har jag blivit van att gå upp som förstakomiker, vilket kanske egentligen inte passar då jag undlåter mig att syssla med trams som publiksnack och skapande av god stämning. Men då tidigare nämnda duo hade värmt upp finfint så var publiken på skratthumör från början. Sedan fortsatte dom att skratta. Det var trevligt.
När jag gick av scenen så kände jag mig något mindre bakis än tidigare, och det är en känsla som funkar alldeles utmärkt som substitut till glädje. Den minskade bakfyllan var förstås tvungen att firas med öl. Och pyttipanna, som PrickPrick-traditionen bjuder.
Dessutom hade jag roligt åt de andra komikerna, för det skedde sig så underligt denna kväll att samtliga medverkande var väldigt roliga. Dessa skrattretande filurer och narrar bar namnen Shahin “The Mahin” Dehghani, Rebecca Vinterbarn Elg, Kringlan Svensson, Ahmed Berhan, Agneta Wallin och Lasse Nilsen. Roligast på scen: Kringlan Svenssons mustasch.
Har börjat tappa räkningen på ståupp-giggen nu, men tror att nästa framträdande betyder att jag kommer upp i tvåsiffrigt. The Big 1-0. Guldtian. Le Gig Tiondé. Nu återstår bara att hitta ett ställe där detta ska ske.
Jag körde återigen ståupp på På Besök, klubben av och med Högblom och Ramstedt. Tredje gången för mig på klubben, femte gången som jag ståuppat sammanlagt.
Det var, som man bortskämts med på På Besök, en mycket skoj kväll. Mindre nöjd med min egen insats, mest för att jag inte kände att det var en förbättring från gången innan. Men det gick väl helt okej.
Jag inser förstås att såna här meningslösa namedrops som jag delar med mig efter olika ståupp-gig är skittråkiga för dom flesta läsarna. Men denna gång hörde jag faktiskt allas framträdanden, och kan därmed skriva ett rejält omdöme om samtliga. Detta omdöme följer här:
Folk var roliga.
Sedan ölades det, men klockan är bara fucking 02 och jag är ändå fucking hemma, då jag var fucking ansvarsfull och drog hem i lagom fucking tid på grund av tidig fucking tvätt-tid i morgon fucking bitti. Jag gillar inte tidiga tvätt-tider, men är inte riktigt så upprörd som svordomarna i föregående mening insinuerar.
I alla fall. För att få in lite tvättäkta comedy i denna blogg kommer jag göra som jag gjort en gång förr, nämligen dela med mig av min setlist och sedan skriva ut ett par skämt som folk önskar läsa. De två första som kommenterar får alltså önska var sitt skämt av dessa, som jag sedan skriver ut.
SKOGENS KONUNG
SUPER MARIO
BIOTIKA
SILA MYGG OCH SVÄLJA KAMELER
MÄNNISKOSMUGGLING
APATISKA FLYKTINGBARN
KOKETTSMURFEN
RIDDAR CATO
GB-GLASSGUBBEN
En av dessa fraser är en lite längre så kallad rutin, så om nån råkar välja den så skriver jag ut densamma. Lycka till.
Ståupp-framträdande nummer fyra, eller IV för våra romanska läsare, avklarades i förrgår. Platsen var den alltid lika fullsmockade och finfina klubben Dockan Comedy i Västra Hamnen i Malmö. Det gick ganska bra. Jag experimenterade med ståupp-formen genom att ha bra publikskratt hela vägen utom på det allra sista skämtet som möttes av total tystnad. Det kändes nyskapande.
Jag såg tyvärr inte så många av ovannämnda komikers framträdanden då jag först var upptagen med mitt eget och sedan lämnade brottsplatsen i halvtid. Men folk var säkerligen roliga.
Med andra ord stod hela det beryktade humorkollektivet Malmö 8 på scenen. Den tidigare medlemmen Nils Lind har uppenbarligen blivit utslängd och ersatt av Mats. Jonatan och Pernilla är inte medlemmar, eftersom - och nu citerar jag Fritte – “vi kan fan inte ha judar och brudar i Malmö 8!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.
Efter ståuppen ölades det och skrålades till Elvis-dängan “Suspicious Minds”. En låt skriven från perspektivet av en artist som uppenbarligen knullar runt under sitt turnerande, kommer hem luktande av sprit och kön, och i rent försvar går till motangrepp och anklagar sin tjej för att vara paranoid och svartsjuk.
HERE WE GO AGAIN! ASKING WHERE I’VE BEEN!
Lyssna på låten igen med den insikten, så får den helt nya lager.
