Posts Tagged ‘luftknull’

Säl på enhjuling och knullande bjornar

2009-06-17 00:18 by johabbed

Okej då. Haddock kom med på sitt plan och det mesta av det han skrivit hände. Här följer lite fler höjdpunkter och slumpmässiga observationer från Cirkus Njårk. Istället för punkter: Döende fiskar.

 Köpte Newsweek för 15:e juni i butik på Kastrup. Inte ett spår av Stephen Colbert. Samma tidningsnummer på Newark, dock? Stephen på framsidan. Stephen på insidan. Stephen på slagsidan. Det finns alltså en amerikansk och en internationell upplaga av Newsweek, och amerikanernas är oändligt mycket roligare.

 Vi bodde i en riktigt softish lägenhet mitt på Manhattan. På artonde våningen, och med en utsikt som om man var mitt i ett tv-spel. Alltså Tetris.

 På trottoaren utanför fanns skylten “Curb Your Dog”, men inga skalliga judiska neurotikerhundar med en fäbless för att säga fel saker syntes till.

Längre ner på gatan fanns skylten “Curbstomp Your Dog”. Där stod en hakkorstatuerad Edward Norton och stampade ner små pudlars ansikten i trottoaren.

 Eftersom vi är effektiva såg vi till att uppnå rätt dygnsrytm redan första dagen, genom att med spritens hjälp hålla oss igång genom natten till 09.00 svensk tid. En av Haddocks många olyckliga kärlekar från sina världsomseglingar, Emma, sällskapade och visade oss till rätt barer.

Som tack fick hon lära sig såväl olika svenska vulgäriteter som visdomsord. Nu kan hon flasha på olika internationella tillställningar med fraser som “As we say in Sweden: A seal should never ride a unicycle!”

Galen fin alkis.

Galen fin alkis.

 The Hangover, också känd som Baksmällan, är en mycket bra film att se på bio vid Times Square klockan fyra på eftermiddagen efter att du druckit x antal öl på en australiensisk pub. Zach Galenfinalkis är grym, om du inte redan visste det.

Dessutom är det alltid trevligt att köpa en mediumstor läsk som visar sig innehålla cirka tolv liter.

 Comedy Cellar var helt underbart New York-comedy-klyschigt. Jävligt tajta komiker i en jävligt tajt lokal. Citerar Artie Lange, i självbiografin Too Fat to Fish som jag läste på flyget hem:

“[N]othing can come close to capturing the unique experience of seeing Dave Attell in his element at a New York Comedy Club on, say, a Thursday night with a full room. Dave getting up to do a twenty-minute set is unequaled.”

Been there, done that. På en torsdag, till och med.

Kvällens “wohoo, dom pratar om oss”-ögonblick kom från Big Jay Oekerson, som förmedlade sin oförmåga att bli rädd för svarta människor ens under pistolhot, om dessa svarta människor kom från Skandinavien. “Give me your mooney, I got a goon.”

(Bara för att klargöra så berodde igenkänningsfaktorn på att vi är skandinaver. Vi är alltså inte svarta. Mer än i själen.)

 Vi dinerade fint och svindyrt på två olika italienska restauranger, men såg inga maffiamord överhuvudtaget. Det är vår officiella utsago. Du vet att vi aldrig skulle tjalla, Don Paglieri.

Vinnaren Brian Usher Arya knullar låtsaskompis.

Vinnaren Brian "Usher" Arya knullar låtsaskompis.

 The Onion i pappersupplaga är bra läsning till ölen, samt tipsade oss om The Air Sex World Championships. Kanske resans höjdpunkt. Folk gestaltade diverse mer eller mindre sjuka älskogssituationer med skrämmande inlevelse, till musik som varierade från den uppenbara “Fuck Her Gently” till r’n'b-ballader och gullig sextiotalspop.

Vår favorit Bjorn To Fuck gick inte ens till final, och då, små barn, är konkurrensen hård. Han använde ju till och med ett skärp, i en rörande postum hyllning till David Carradine.

Vinnaren var nog inte lika bra på just luftknullandet, men var överjävlig som luftartist i allmänhet. Genom mimandet av detaljer såsom klättrande över en luft-växelspak och att sätta på en luft-kondom tog han sig enkelt vidare, och när han i finalen skulle improvisera till Stålmannen-temat var han totalt överlägsen i en homoerotisk offentligtoalett-scen.

Så okej. Att vi höll på Bjorn var mest för hans namn.

 Haddocks jätteblaffa till tatuering tog förstås mycket, mycket längre tid än väntat, så istället för att spendera småtimmarna med att beskåda honom få hepatit så irrade undertecknad och Miggety Mack, vår tredje lägenhetskamrat och kumpan, kring på närliggande sunkkrogar. Och fick förmodligen hepatit.

Kevin McDonald vilse i en korridor

Kevin McDonald vilse i en korridor

 Det blev bara två shower besökta på Sketchfest. Killen i korridoren Kevin McDonald pratade intressant om sin karriär, men underrubriken “An Evening of Lies” och snacket om osanningar i presentationstexten var meningslösa, då det inte kändes som några utsvävningar mot detta håll gjordes överhuvudtaget. Dessutom hade intervjuaren ett tempo som om han nyss stigit upp… och sedan börjat sin dag med en stor kopp morfin.

Den andra showen innehöll blandade unga sketchgrupper som var blandade roliga. Inga comedyorgasmer, men billig öl och lite skratt sådär på eftermiddan. Man ska inte klaga.

 Vi råkade spatsera på en gata där det stod ett dussintal polisbilar och polisscootrar parkerade, antingen för att gatan låg i närheten av en polisstation eller för att världens lugnaste razzia genomfördes.

I alla fall. Varenda ett av dessa fordon hade en dekal som annonserade att man fick 10 000 dollar om man kunde lämna tips som ledde till att nån som dödat en snut åkte dit. Intressant…

 Long story short: Det gäller inte om man anmäler sig själv.

/johabbed

Staden som alltid fejkar luftorgasm

2009-06-13 21:01 by haddock

Äventyret fortsätter. Comedy Cellar var riktigt, riktigt bra. Intim lokal, rikligt med alkohol, grymma komiker som alla mördade. Dave Attell var bekant dekadentgrym och igenkännande pubertal.

Konstrasterna är att uppskatta. Från Les Pantalones Fanc’y-restaurang med dukar så vita att du kan bajsa på dem utan att de blir smutsiga, till en sunkig källare med tegelväggar och svettiga komiker som gnider sitt skrev mot din nacke när de kliver av scenen. En vanlig torsdagskväll i New York.

Satte oss på ett diner vid tiotiden i morse. Given kombination – chokladpannkakor och öl. Kontemplerade över gårdagskvällen som bestod av ytterligare kontraster. Från italiensk restaurant till åskåda kvalificering till världsmästerskapen i luftsex.

Ja, luftsex.

Luftgitarr är så 1980, så Chris Trew beslutade sig för att uppdatera temat och drog igång luftsexscenen. Air Sex World Championships kom så till New York och det var sannerligen en upplevelse att se. Varierande kvalitet på de ca tolv tävlande och tre finalisterna.

Våra favoriter var nog Bjorn To Fuck som i Chippendales-outfit bland annat agerade ut en scen där han staplade fyra luftbrudar på varandra och använde skrev, händer och mun för att ta hand om dem alla. Eller Slut Truffle som illustrerade hur tråkigt sex hon bjöds och istället valde att tillfredsställa sig själv med en riktig(!) vinkelslip. Och den givna vinnaren Som Vi Aldrig Lyckades Höra Namnet På som oerhört verklighetstroget (uhm..) cruisade runt och plockade upp en prostituerad medan han snackade i telefon. Den trehundra personer starka publiken av jämn könsfördelning skrek unisont i extas till vinnarens imaginära ejakulation.

Fantastisk, fascinerande, imponerande.

Jag har en liten fäbless för att tatuera mig på resor, så därför gick vi från luftsex till exotiskt betitlade Crazy Fantasy Tattoo för att tillfredsställa mina behov. En ung och extremt fåordig ukrainsk snubbe fick äran att bepryda min kropp med sin konst.

Eftersom ölen tidigare hade flödat höll jag flera gånger på att somna under tretimmarssessionen – men eftersom jag tydligen också har en större fäbless för dödsryck vid insomning så höll jag mig vaken. Och gjorde halvryssen irriterad.

I den sjukt obekväma sittställningen jag var tvungen att begagna såg min nakna och bleka överkropp väldigt vidrig ut. Mer än vanligt, that is. Den tjocka svarta kvinnan med guldtänder och nacktatuering, som denna kväll valt att på riktigt cementera bilden av sig själv som black trash genom att tatuera in en tramp stamp (eller som det heter på svenska: rövhatt), stönade högt av smärta en halvmeter från mig.

“I hope I’m not bothering you,” sade hon efter en stunds stönande.

“No worries – I hope I’m not bothering you!” sade jag och pekade på min bleka, vidrigt positionerade lekamen som var den enda vy hon hade.

“That’s alright, I’ve seen worse.”

Ouch.

Lycka när hon senare slutat stöna mig på kroppen och var färdig.

“What do you think?” frågade hon och visade upp ett jävla spektakel till tramp stamp.

“It’s alright, I’ve seen worse.”

Snap, bitch.

/haddock