Posts Tagged ‘Marcus Johansson’

Oslipad affärsman

2010-04-08 13:13 by johabbed

 

 

Jag ståuppade på Oslipat igår. Det gick rätt så bra.

Kvällen innehöll:

Marcus Johansson, som kommenterade hur levande Malmökomikerna klär i rutigt. Fritte Fritzson, som läste utdrag ur Expressen från den första mars 1986. Moa Lundqvist, som förklarade hur man psykar psykon. Nils Lind, som visade diabilder från en sci-fi-mässa. Och Niklas Andersson, som orerade om trosor gjorda av människohår samt dalahästar.

En paus.

Sedan Erik Börén, som gjorde storstilad entré med konfettiregn och glowsticks. Undertecknad, som pratade om He-Mans sexuella läggning samt barnsoldater i Sudan. Josefin Johansson, som imiterade jazzsångare samt berättade om konstrundan på Österlen. Och slutligen Simon Svensson, som var privat på riktigt samt målade upp en elchocksutopi.

Kort sagt: En rolig kväll, även om den där eftersträvansvärda Oslipat-magin aldrig riktig infann sig.

 

 

Dessutom fick jag möjlighet att friska upp sina skillz i företagsekonomi.

När det åts pizza inför showen påpekade nämligen Nils att när han var i Åre, så kostade pizzasalladen tio kronor extra. Till skillnad från här i Malmö, där den i regel medföljer gratis.

Omedelbart började jag skissa på en affärsmodell över hur mycket pizzasallad man behöver kånka med sig för att bekosta en skidhelg. Enligt premissen att man packar några sopsäckar fulla med gratis Malmö-pizzasallad, ställer sig utanför pizzerian i Åre, och säljer den strimlade indränkta vitkålen för låt oss säga åtta kronor per påse.

Ren jävla vinst!

En fullständigt briljant affärsplan tills jag kom på att man måste köpa väldigt mycket pizza för att införskaffa den gratis pizzasalladen. En inte helt oansenlig utgift i sammanhanget.

Fan också. Back to the griffeltavla.

/johabbed

Den irske hygge

2010-04-02 12:30 by johabbed

 

 

Mitt första gigg på utländsk mark, tillika mitt tredje engelskspråkiga gigg någonsin, gick av stapeln i Köpenhamn igår. Återigen var det i WiseCrackers regi, denna gång på den irländska pubben The Dubliner, centralt belägen vid Amagertorv på Strøget. 

Ja, vi var alltså på en irländsk pub i Danmark. En kombination som får nykteriströrelser världen över att darra i skräck.

Riktigt bra kväll. Cirka 150 betalande och skrattande i publiken, ett fullsmockat rum, och idel komiker som levererade. Det enda negativa var väl att det var väldigt varmt och lite segt mot slutet, men det kommer till en följd av det stora publiktrycket.

Martin Lettevall höll ihop kvällen som konferencier, och den fucking lineup of comedians (som danskarna säger) bestod förutom undertecknad av australiensaren Jason Nichols, amerikanen Scott “Hog” Wild, kanadicken Joe Eagan, svenskarna Marcus Johansson, Nils Lind, och Evelyn Mok, samt danskarna Sanne Søndergaard och Brian Mørk.

Själv var jag ganska rolig. Några grejer hade kunnat levereras bättre, men på det stora hela får jag vara nöjd.

Sedan bar det av till Malmö för att möta upp med folk som ståuppat på På Besök. Vi missade ståuppen, men kom lagom till att det började spelas musik. En frisk blandning av Peps Persson och Tupac, från en spellista jag gissar heter “låtar att dricka Red Stripe till”.

Det var som om dom hade snott min iTunes och satt på random.

/johabbed

Slutlekt med Dockan

2010-04-02 10:59 by johabbed

 

 

I onsdags drog jag till Dockan Comedy ute i västra hamnen i Malmö för att titta på lite ståupp. Väl där så frågade klubbvärden Mats Andersson om jag ville köra några minuter. Först tackade jag nej, eftersom jag ändå var inbokad där om ett par veckor och var inställd på att bara kolla, men jag ändrade mig och körde ett kort set.

Det var tur, eftersom man direkt efteråt fick reda på att Dockan lägger ner, åtminstone för denna säsongen. Restaurangen som inhyser klubben hade sålts till nya ägare samma vecka och ingen vet vad dom ska göra med stället. Min gissning är en lyxrestaurang specialicerad på falafel som egentligen är en täckmantel för bordellverksamhet. Placeringen är optimal.

Barpersonalen var också uppsagd med noll varsel. Jag blev besviken på att mitt förslag på spontan bartömning inte accepterades.

Jag missade ett par komiker i början, men de jag såg var väldigt roliga. Marcus Johansson snackade om döva människors överlägsenhetskomplex och att injicera människolik i låret, Evelyn Mok var riktigt bra med sin (åtminstone för oss skåningar) nya scenpersona, Eric Andersson visade sina publiksnack-skills, Robin Olsson lyckades vara skojig och obscen utan att förskräcka den propra publiken, och den förlorade Åkarpssonen Niklas Larsson avslutade stabilt och mycket roligt.

Själv körde jag som sagt en kortis, närmare bestämt fem minuter. Eftersom det var tämligen oförberett körde jag på säkra kort, men det var ett kul litet set.

Jag har alltid gillat klubben, som varit ett perfekt ställe att testa grejer på inför en välvillig publik bestående av välvårdade människor, en annars svårfunnen kombo. Hoppas Anderssönerna Mats, Eric och Thomas hittar en lösning för en fortsättning.

/johabbed

Experiment under jorden

2010-02-28 14:35 by johabbed

 

 

Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]

Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.

Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:

 

Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?

 

Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.

I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.

Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.

Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.

Håll till godo.

 

Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.

Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.

Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.

Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.

Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.

Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.

Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.

 

 

 

Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.

Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.

Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.

I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.

Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”

Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…

Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.

 

 

Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.

Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.

Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”

Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.

Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.

Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.

Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.

Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.

Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.

 

Andra som förtjänstfullt tog sig an tidsmaskinen var Elin “Brasse Brännström” Nordén och Tora “Lasse O’Månsson” Larsson, och övriga komiker under kvällen var Marcus Johansson, Jørund Larsen, och Nils Lind medan Fritte Fritzson höll i trådarna som konferencier.

Alla var väldigt duktiga labbråttor. Idag äts det ost.

/johabbed

Fem av sex: Malmö Komedifestival

2010-01-31 13:13 by johabbed

Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.

Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.

Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.

 

malmokomedifestivalliten

 

Från vänster till höger syns Valle Westesson, Nils Lind, Fritte Fritzson, jag, Jørund Larsen, Simon Svensson, Kringlan Svensson, Tomas Högblom, Marcus Johansson, Jonatan Unge, Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, och Jesper Rönndahl. Saknas på bilden, enligt uppgift för att han var längre in i skogsdungen och uträttade behov, gör Erik Börén.

Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.

Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.

Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.

Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.

 

Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.

/johabbed

Ett av sex: Big Ben

2010-01-26 16:24 by johabbed

ACHTUNG! Detta är bara ett trist “jag har ståuppat igen”-inlägg. Så sänk förväntningarna till en passande nivå. ACHTUNG!

Ålrajt.

Min säsongspremiär som ståuppare avklarades i söndags. Detta på en klubb som heter Big Ben och ligger i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust.

Jag körde beprövat material, men det märktes att det var ett bra tag sedan jag ståuppade senast. Kände mig aldrig riktigt bekväm, helt enkelt, även om det rent publikmässigt gick rätt så bra. Ska försöka vara mer loose i framtiden. Det känns i alla fall bra att vara igång igen.

Ni som minns den här hjärndöda kategorin av inlägg vet vad som kommer nu. Just det, vi kör that good old fashioned namedrop again. Ointressant för de flesta, utom möjligtvis (men inte troligtvis) just de namn som nämns. Petter Bristav var konferencier med den äran, och presenterade komikerna Anders Norin, Marja Nyberg, Mårten Klingberg, Johan Ranner, Anders Celin, Tomas Bonderud, Jonas Ljung, Marcus Johansson, Karl-Axel Björnberg, Ibbe SkåningenElina Du Rietz, Aron Flam och Eric Löwenthal. Med reservation för att jag missat nån alternativt hallucinerat fram ett namn eller två.

Jag hade inte full fokus på scen under hela kvällen, men jag tror att folk var roliga. Ett av mina skämt sabbade tydligen ett av Arons skämt, vilket jag får be om ursäkt för. Han hade för övrigt bra grejer om en viss berömd komikers likheter med ett visst kvinnligt könsorgan.

Nu fortsätter ståupperiet i strid ström, med gigg i huvudstaden på tisdag (Komikaze), onsdag (Mitt i smeten), och torsdag (Tiny Comedy). Sedan flyg ner till Malmö, för gigg på såväl fredag (Malmö Komedifestival) som söndag (Malmö Comedy Festival).

Aww, yeah. Sex gigg på åtta dagar. Det börjar likna nåt, även om jag inte vet exakt vad. Inte en karriär, i alla fall, för där ingår en inkomst.

Min nästa hyra kommer att betalas i ölbiljetter.

/johabbed

En vecka som humorkonsument

2009-12-21 12:47 by johabbed

Vecka numero 51 i nådens år 2009 blev en vecka med lagom utproportionerade humorfyllda evenemang för en konnässör som undertecknad att avnjuta. Eller nåt. Jag kollade på rolig skit, helt enkelt.

En liten resumé, således. Det blir många namn, så jag hoppas att wordpress fyllt på skrivaren med svart bläck.

 

MÅNDAG.

Galapremiär för Succéduon. Den nya Curb- och Klovn-inspirerade tv-serien med Anders & Måns (aka Måns Nilsson och Anders Johansson, i den ordningen) i huvudrollerna, som har premiär i SVT den 14 januari. Skumpa, biosalong, trevligt. Och två avsnitt av serien som lovade mycket, mycket gott.

Avsnittet “Butlern” var rolig parmiddagskomik med stänk av kolonialism, och avsnittet “Humorgalan” var rolig komikkomik med stänk av komikercameos. Alltså på så vis att det handlade om ett välgörenhetsevenemang med ståuppare, och därmed bjöd på en rollista med Erik & Mackan, Janne Westerlund, Lena Frisk, och Özz Nûjen som spelade versioner sig själva och var roliga. Särskilt Özz.

Grattis till Kristallen för bästa humorprogram 2010, förresten, för så kommer det att bli. Serien känns som en given DVD-box att äga om några månader. Inte missa.

ONSDAG.

Säsongsavslutning på Oslipat, min lokala ståuppklubb. Petra Mede skulle ha varit gästkonferencier och även Aron Flam skulle ha varit där och skojat, men båda tvingades ställa in. Klubbvärden Fritte Fritzson uttryckte sin glädje över detta med orden: ”Vi ska fan inte ha judar och brudar på Oslipat!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.

Istället kallades de manliga arierna Tomas Högblom, Paul Tilly, och Anders “hälften av en succéduo” Johansson in. Högblom var nästan lika ståtlig i smoking som han var rolig som konferencier. Anders avslutade kvällen med att visa semesterbilder. Mycket skoj.

Namedrop-listan för resten av kvällen: Marcus Johansson, Emma Knyckare, Fritte, Embla Löw-Larsen, och Nour El-Refai. Alla var roliga. Nour hade jag aldrig sett ståuppa innan denna kväll. Hon var väldigt bra.

LÖRDAG.

I Oslipats källare. Bara för att en ståuppklubb har haft säsongsavslutning så betyder inte det att säsongen är slut. Kristoffer Appelquist var nämligen i krokarna och ville dra lite skämt till sin kommande DVD.

Fritte och Marcus hade därför satt ihop en liten specialkväll i Tangopalatsets källare. Under första halvan körde just Fritte och Marcus, Högblom, och Nils Lind. Redan där var det med råge värt pengarna, hutlösa 40 riksdaler.

Herr Apfelstrudel själv kör enligt den Seinfeldska “I’m Telling You for the Last Time”-principen, genom att dokumentera det material han framträtt med de senaste åren, för att sedan förkasta alltihop på en gång och bara köra nytt. Nästan lite tragiskt att ingen kommer höra motorcykel- eller smådjursveterinär-rutinerna live igen. Det är good shit.

Andra halvan av showen därmed ännu roligare än den första. Kvällen blev en fin påminnelse om hur för jävla rolig han är, den där Kristoffer Appelquist. Ännu en DVD att lägga vantarna på i framtiden.

Grattis till priset för Årets Manliga Komiker 2010, förresten, för så kommer det att bli. Nu återstår väl bara frågan om Nour vinner årets kvinnliga eller årets nykomling.

Sådär. Fy fan vilket kladdigt positivt och kärleksfullt blogginlägg. Karmakontot är påfyllt. Nu kan jag med gott samvete hänge mig till näthat under hela 2010.

/johabbed

Oneliners och Dockan

2009-11-25 23:37 by johabbed

Ståupperiet fortgår. Här följer ett tråkigt inlägg om det.

Igår gick det som troligtvis var Sveriges första onelinertävling någonsin av stapeln på klubben Garva. Som sagt.

Ett knappt tjugotal komiker hade känt sig manade, och fick således gå upp på scenen och köra fem oneliners var inför en dömande jury (som betygsatte varje skämt individuellt och utdömde en vinnare baserat på bästa enskilda skämt, inte sammantaget) och en förhoppningsvis skrattade publik.

Mina fem oneliners var:

* En om att vilja bli pilot.

* En om min hunds hörsel.

* En om undangömda flyktingar.

* Den här om min högerhand.

* En om att spela flipper.

Det vinnande skämtet för kvällen var nummer fyra i listan, alltså den om högerhanden. Inte min egen favorit av skämtkvintetten. Men samtidigt kanske kvällens mest koncisa oneliner, så jag kan inte klaga på bedömningen.

På andra- respektive tredjeplats i tävlingen hamnade för övrigt Nils Lind respektive Marcus Johansson, med roliga skämt om doftljus respektive ADHD-medicin.

Det hela var ett väldigt kul format på en ståuppkväll, med högt tempo av oneliners inramat av finfina längre set av jurymedlemmarna Jesper Rönndahl, Elin Nordén, och Lena Frisk.

Och idag var det dags igen. Helt vanlig ståupp på Dockan Comedy i Västra Hamnen i Malmö, där jag stått på en reservlista och fick hoppa in med ett dygns varsel.

På grund av fullspäckad arbetsdag hade jag ingen tid att sätta ihop annat än ganska beprövade saker, men det kändes kul ändå. Ett skämt som gett ganska bra med skratt på På Besök och en helt okej mängd i Lund valde idag att totalbomba, men annars funkade nog precis allting som det skulle.

Ni är bra, Dockan-publiken.

/johabbed

Snälltåget till humor

2009-11-22 18:17 by johabbed

Jag hade äran att ståuppa på en av Oslipats experiment-kvällar igår, i den underbara lokal som är Tangopalatsets lumpna källare. Kvällen gick under rubriken “Snäll humor”.

Förutsättningarna var som följer: Komikerna skulle framföra fem minuter nytt material som aldrig körts på scen tidigare. Skämten skulle vara snälla, och för att kontrollera detta fanns en referensgrupp med förmodat lättstötta människor i lokalen.

 

384_oslipat_72494a

 

Gruppen bestod av en tant, en feminist, och en jude. (Se bild ovan.) De lättstötta var beväpnade med förmågan att utdela minuspoäng om de kände sig kränkta. Dessutom fanns en jury med betydligt större faktiskt makt. Denna bestod förstås av medelklassmän i 30-årsåldern.

Just det, det fanns ett pris också. Vinnaren fick 1 000 kronor i etiska fonder.

Rent praktiskt hade man nog haft störst vinstchans om man helt skippat snällhetsgrejen och istället blidkat medelklassmännen med hjälp av könshumor, fördomar, och skämt på bekostnad av samhällets svaga. Fast då hade det ju bara varit helt vanlig ståupp.

Själv gick jag på snällhetsspåret mer eller mindre fullt ut. Det var skämt om drinkparaplyer, gnuggisar, ätliga grodor, tivolin, enhörningar, samt tomater. Med bara marginella inslag av spyor och överkörda igelkottar. Det mesta funkade rätt bra.

Status efter gigget: Nöjd men inte stolt.

Komikerna i övrigt var dom gamla vanliga, kan man säga. Närmare bestämt Jørund Larsen, Nils LindValle Westesson, Cecilia Ramstedt, Tomas Högblom, Marcus Johansson, och Kringlan Svensson, med Fritte Fritzson som konferencier. Även Anders Celin skulle varit med, men var tvungen att dra sig ur på grund av sjukdom.

Det blev en mycket kul kväll. Värdig vinnare blev Kringlan Svensson. Han är snällheten personifierad. Titta bara så jävla städad han ser ut på den här bilden:

 

kringlan

 

Kringlan är en man som inte skulle göra en fluga förnär. Föregående mening stämmer dock inte om man byter ut “fluga” mot “orangutang”. Och “förnär” mot “gravid”.

Men det hör ju inte hit.

/johabbed

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

Dockan, På Besök och suspekta sinnen

2009-07-24 14:12 by johabbed

Ståupp-framträdande nummer fyra, eller IV för våra romanska läsare, avklarades i förrgår. Platsen var den alltid lika fullsmockade och finfina klubben Dockan Comedy i Västra Hamnen i Malmö. Det gick ganska bra. Jag experimenterade med ståupp-formen genom att ha bra publikskratt hela vägen utom på det allra sista skämtet som möttes av total tystnad. Det kändes nyskapande.

Eftersom ni suktar så avlägger jag härmed den traditionsenliga name-droppingen av samtliga som uppträdde. Låt er hänföras och drömma er bort till tonerna av Eric Andersson, Mats Andersson, Evelyn Mok, Martin Gustafsson, Lauri Erikoinen, Fritte Fritzson, Emma Wessleus, Jacob Stålhammar, Mikael Andersson, Anders Kettunen och Björn Johansson.

Jag såg tyvärr inte så många av ovannämnda komikers framträdanden då jag först var upptagen med mitt eget och sedan lämnade brottsplatsen i halvtid. Men folk var säkerligen roliga.

Igår besökte jag På Besök som rent civil människa. Också där var det fullsmockat, också där var folk väldigt, väldigt roliga. Också här namedroppar jag komikerna, mest för att listan med taggar under detta inlägg ska slå rekord. Vi snackar Tomas Högblom som konferencier, Kringlan Svensson, Mats Andersson, Erik Börén, Jonatan Unge, Pernilla Hammargren, Marcus Johansson, Simon Svensson, Fritte Fritzson, och Jesper Rönndahl.

Med andra ord stod hela det beryktade humorkollektivet Malmö 8 på scenen. Den tidigare medlemmen Nils Lind har uppenbarligen blivit utslängd och ersatt av Mats. Jonatan och Pernilla är inte medlemmar, eftersom - och nu citerar jag Fritte – “vi kan fan inte ha judar och brudar i Malmö 8!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.

Efter ståuppen ölades det och skrålades till Elvis-dängan “Suspicious Minds”. En låt skriven från perspektivet av en artist som uppenbarligen knullar runt under sitt turnerande, kommer hem luktande av sprit och kön, och i rent försvar går till motangrepp och anklagar sin tjej för att vara paranoid och svartsjuk.

HERE WE GO AGAIN! ASKING WHERE I’VE BEEN!

Lyssna på låten igen med den insikten, så får den helt nya lager.

/johabbed

I Fritte Fritzls källare

2009-06-05 21:17 by johabbed

Min lokala comedy club Oslipat ligger ungefär ett stenkast från där jag bor. Jag säger ungefär eftersom jag ännu inte testat i praktiken, men jag känner mig ganska säker på att jag med rätt sten, lite övning, och en del tur skulle kunna pricka dom från min balkong.

I går hade denna eminenta ståuppklubb sin säsongsavslutning i kombination med en specialkväll, där alla komikerna verkade “i någons anda”. Kringlan Svensson, Jesper Rönndahl, Freja Hallberg, Marcus Johansson, Nils Lind, Erik Börén, Fritte Fritzson, Tomas Högblom och Kalle Lind skämtade som om de vore personen som stod före dem i listan du just läste. Utom Kringlan Svensson, som alltså skämtade i Kalle Linds anda. Och utom Erik Börén, som tolkade Cecilia Ramstedt som tyvärr var sjuk.

Det hela blev otroligt roligt, både som upplevelse och rent humormaterial-mässigt. När en kväll innehåller skämt om både spontan abort (Marcus i Frejas anda) och Mikael Rickfors dotter Leakim (Kringlan i Kalle Linds anda) så blir den kvällen en bra kväll.

Riktigt grym lokal för ändamålet också. Oslipat flyttade ner från den stora fest-och-tangolokalen till källaren. Tegelväggar, trångt, och ett avstånd mellan scengolv och tak som närmast kan beskrivas med den forntida längdenheten “en Fritte”.

Källaren är helt enkelt optimal som humorlokal, precis som österrikare vetat i decennier. Hoppas det blir mer upptåg där nere i framtiden.

 /johabbed