Posts Tagged ‘Mårten Andersson’

Tre av sex: Mitt i smeten

2010-01-28 14:15 by johabbed

Igår var det, föga förvånande för er som kan räkna, dags för veckans tredje ståupp-gigg i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust. Detta skedde på klubben Mitt i smeten, som drivs av Adeel Faqih med assistans av Sandra Ilar, Isak Jansson och Pontus Ströbaek.

Det var synnerligen trevligt. Det gick inte lika bra för mig som kvällen innan, men jag är ändå nöjd. Inledde med skämt om föregående komiker (13-årige Pål Ströbaek, närmare bestämt) och husbandet, som gick hem väldigt väl. Det skrivna materialet fick lite mer fluktuerande respons, skämt som brukar få mycket skratt fick mindre och skämt som brukar få mindre skratt fick mer, och så glömde jag den där detaljen med att avsluta starkt. Men på det stora hela – helt okej.

Adeel var konferencier, och sedan körde Christopher Linnell samt den tidigare nämnda pojkspolingen och ungdomsligisten Pål.  Efter mig dök det även upp kändisar! på scenen, i form av Kodjo Akolor, Jonatan Unge, och Mårten Andersson. Och så körde Evelyn Mok en enminutersgrej, men jag tror inte att hon klassas som kändis än så länge. I vilket fall: Alla var väldigt kul.

Efter gigget blev det några öl tillsammans med Dåktår Humår aka Råland Ulvselius, den ärade herr Faqih, och den förtjusande fröken Ilar. Med precis lagom mycket skitsnack om utvalda kollegor och bekanta. Känn er träffade, ni som känner er träffade.

Ikväll blir det sista ståuppgigget i huvustaden för den här gången, på Tiny Comedy. Sedan bär det av söderut. Hoppas att vädret i Malmö är 25 grader varmt och soligt.

/johabbed

HIV-mannen är den bästa superhjälten

2009-08-16 22:38 by johabbed

Hej då, Stockholm. Hallå, Malmö…festival? Just fan.

Jag är omringad. Hela grannskapet luktar vildsvinskebab.

 

 

I alla fall. Innan detta åbäke till folkfest drog igång tillbringade jag sista veckan av min semester / arbetslöshet med en tripp till Sveriges huvudstad. Det ölades med olika människor. Mellan ölandet hann jag med hela två ståupp-gig. Jag har alltså satt nytt personligt rekord på antal framträdanden på en vecka. Två.

På tisdagen: KomikazeEgo, en klubb som drivs av Mike Räsänen. Kvällens konferencier var Johan Sköld, och line-uppen var grym. Komikerna var Johan Ranner, Ahmed Berhan, Johan Uddenberg, Ola Söderholm, Suzanne Olsson, Mårten Andersson, Anna Söderlind, och Robin Olsson.

Sådär. Nu har jag namedroppat så mycket att fetstils-funktionen temporärt fått slut på färg. Det var en riktigt bra kväll, med Ahmed och Ola som främst glänsande. Också kul att skåda Anna Söderlind, som jag aldrig sett ståuppa förut. Hon var skitrolig.

Själv var jag inte jättenöjd, men gjorde väl en okej Stockholmsdebut. Extra minnesvärt blev det när jag drog ett skämt där punchlinen helt enkelt är…

 

Andreas Lundstedt i Alcazar.

 

… och det visade sig att denna Andreas Lundstedt i Alcazar satt i publiken. Vilket man uppmärksammades på av hans bordssällskap Petra Mede, som ljudligt utbrast ungefär “haha! han sitter här!”.

 

 

Egentligen ett fucking guldläge, rent humoristiskt. Tyvärr fick jag inte ut så mycket av situationen. I efterhand kom jag på att jag ju hade ett ytterligare skämt om herr Lundstedt som jag skrev till Robins för evigheter sedan, ungefär när han kom ut som HIV-smittad. Det borde jag dragit, och på ett lustiger vis fått lokalen emot mig. Skriver ut skämtet i slutet av detta inlägg, om ni är snälla.

Ståupp-gig nummer två skedde två dagar senare på Tiny Comedy, som drivs av Cecilia von Strokirch. Det skulle ha varit utomhus i en park, men som reaktion på att jag lagts till som komiker fick Moder Natur spel och det utbröt ett sjujävla skyfall som för att tvätta stockholmarna av sina synder. Till exempel plankning på tunnelbanan. På kort varsel flyttades hela evenemanget till källaren på Southside.

Aww yeeeaaah. Let’s do that namedrop again. Yvonne Skattberg höll ihop kvällen, Johan Ranner dj:ade och inledde, och sedan återfanns Anders Celin, jag, Ami Hallberg-Pauli, Niklas Folkegård, några personer som körde opera-improv, Malin AppeltofftFredrik T Olsson, och åldermannen Thomas Oredsson på scen.

Folk var roliga. Själv var jag ganska nöjd med tanke på förutsättningarna – på grund av den snabba flytten var det nämligen rejält lite folk i publiken när jag körde. Men vafan, det var en kul kväll. Roligheter och källare hör ihop, som historien utvisat.

 

 

Just det, ja. Andreas Lundstedt-skämtet. Detta skrevs alltså ursprungligen till programmet Robins, närmare bestämt inslaget “Skillnad eller likhet”, nån gång när såväl Andreas Lundstedts HIV-smitta som julen var mer aktuella än de är idag.

Nu kör vi.

 

Vad är det för likhet mellan Andreas Lundstedt och ett julbord?

- Båda har glaserade skinkor och klassas som en smittohärd.

Det är ett stort mysterium varför det inte släpptes igenom.

Slut på semestern. Imorgon ska det skrivas fler skämt i samma anda.

/johabbed

En rolig kristdemokrat och en krossad humorsjäl

2009-07-01 00:32 by johabbed

Den svenska versionen av Comedy Central lyckas med en fin liten “reklam-på-nyhetsplats”-grej idag, genom att publicera en undersökning om humor i politiken mitt under brinnande (nja) Almedalsvecka. Skrivs om i DN, Expressen, Dagens Media, GP, och till och med fucking Dagen.

Enligt undersökningen är Göran Hägglund roligast i svensk politik. Detta är fullt logiskt eftersom han har bäst material till sitt förfogande. Bibeln, evolutionsförnekelse, de senildementa. För att ta tre exempel.

Maud Olofsson bedöms som tråkigast, men då centerpartister värderar tråkighet som andra människor värderar karisma så är det helt i sin ordning.

Men mitt i denna undersökning göms ett stort trauma som ingen av artiklarna tar upp. Det handlar om en komiker som nedvärderas av hela det politiska etablissemanget. En komiker som behandlas som luft av en enig väljarkår. En komiker som rövknullas inte bara av Statens Järnvägar, utan nu dessutom av själva staten och dess invånare.

 

Denna komiker heter Kristoffer Appelquist. På frågan (som besvarats av 1500 slumpmässigt utvalda väljare) om vilken komiker som är roligast i Sverige idag, får han varken mer eller mindre än noll (0) procent (%) av rösterna.

Samma Appelquistska nollprocentstapel erhålls bland väljarna i samtliga riksdagspartier. Detta är snäppet under Mårten Andersson, som håvar in sin enda procentenhet av nån som tänker rösta på miljöpartiet. Även Nour El-Refai tjänar in sin enprocentare via de gröna. Båda dessa är dock tråkigare än till exempel Gert Fylking.

Men ensam på nollan är alltså Parlamentets store exilskåning / husarrestvärmlänning Kristoffer Appelquist. Det är ren och skär tragik.

Var snälla och håll honom i era böner.

/johabbed