Posts Tagged ‘mat’

Människor, folk och fä

2010-01-14 00:01 by haddock

Var ute och käkade middag igår. Och vidare därifrån. Det är något visst med att spendera tid ensam bland folk. Man får tid till att studera andra människor, iaktta.

Efter att tryckt i mig en ordentligt trevlig och blodig hjortfilé och allt för mycket vitlökssmör, råkade jag halka in på ett ställe vars aftonplaner bestod av livemusik. Så beställde ölen, och läste Rogalands Avis i dunkel väntan.

Stället börjar fyllas på med folk. Unga människor… Allt för unga. Fösöker beställa en whiskey, men bartendern bekräftar min misstanke: Det är artonårsgräns ikväll, så ingen starksprit. Så är det i Norge – starksprit kräver tjugoårsgräns.

Sitter reserverat, diskret och rapar vitlökssmör, iakttar.

Fyra propra pojkar i jeans, mörka tenniströjor och svärmorsdrömsfrisyrer kliver upp på scen och drar igång. Dubbeltramp från baskaggen, tunga riff följt av growling. Ögonen blir förvirrade av öronen. Death metal. Duktiga så in i helvete på instrumenten, men värre på sången.

En fem nätter lång svärmorsdröm

Tonåringar, speciellt målbrottsversionerna, har många drag som påminner om dödsmetallsångare. Varierar ständigt och plötsligt mellan mörka djävulsröster och falsett. Släng en baskagge och strängar i bakgrunden och plötsligt är mamma på metalkonsert när sonen ber om ett par mackor till.

När volymen sänks och Take That kliver av scenen tänker jag på hur orättvist rockstjärnelivet måste vara för trummisar. Medan basisten och gitarristen i koordinerad segergest sträcker upp sina instrument och kliver av scenen börjar batteristen desperat skruva ned hela sitt skinnbeklädda verktygsset i tusen delar. Med panik i blicken ser han hur kamraterna kliver längre och längre in i backstageområdet och omringas av fler och fler beundrare i takt med att den egna coolheten försvagas lika fort som Tom Cruise mentala hälsa.

Trummisen – rockvärldens tandställning.

Ser snubben ett par hack bort i baren som ber om en kaffe. Han tar upp en femtiolapp och är redo att betala, men frågar vid bartenderns återkomst efter priset. Jag hör inte svaret, men konstaterar att han ger ifrån sig sedeln utan motstånd. Varför frågade han? Trodde han att en femtiolapp var för lite? Hade han motat bort koppen om det var 28kr istället för 22? Ofattbart. Blir förbannad.

Lämnar bygget och promenerar mot hotellet. Kvinnan som står och väntar på taxi bär en fantastisk päls. Den är stor, luden, varm och fantastisk för öga och sinne. Säkert helt underbar att ha på sig, men problemet med pälsar är att det är omöjligt för en kvinna att ha en på sig utan att se ut som femtio plus. Och omöjligt för en man att ha på sig en utan att se ut som en transsexuell.

Men, oavsett vad du har på dig kan ingenting göra dig äldre, bögigare eller fulare än detta:

VUXNA MÄNNISKOR HAR DETTA PÅ SIG!

Ja, det är en fleeceoverall. Förvisso barnstorlek, men föreställ dig den på en vuxen. Jag har sett två(!) kvinnor med denna vulgära utstyrsel här i Stavanger. Folk springer seriöst runt och ser ut som Teletubbies på stan.

Börjar undra om det verkligen är så bra att studera och iaktta, egentligen.

/haddock

Oneliner V – Världshistoria i microformat

2009-10-29 19:54 by johabbed

Jag förstod att det kalla kriget var över när jag första gången såg Billy’s Pan Pizza och Gorby’s piroger ligga sida vid sida i en frysdisk.

/johabbed

Pausfågel 2

2009-10-22 15:48 by johabbed

Bloggen har inte uppdaterats på nästan tre dygn! Snabbt! Släng upp en film på en ko som äter en kyckling!

/johabbed

Dagens recept: Jan Stenbecks kaviarmos

2009-09-19 13:19 by johabbed

Det sägs att Jan Stenbeck, den gamle mediemogulen som åt och drack ihjäl sig, hade en särskild favoriträtt att stinna mage och själ med under de sista ljuva åren innan hans kärl kletade igen.

Så måste nämligen alla matmissbrukare värda namnet jobba. Elvis Presley hade sina friterade mackor med banan och jordnötssmör. Jan Stenbeck hade sitt kaviarmos. En rätt som bidrog till att gamle Janne mot slutet av sitt liv själv kallades Stenbeck-sfären.

 

 

Vi citerar husguden Leif GW Persson, som uttalade sig om receptet i radioprogrammet Flipper för några år sedan:

 

–På slutet introducerade Jan en speciell vickningsrätt. Den bestod av potatismos gjord på äggulor, vispgrädde och en och annan potatis. I det rörde han ner enorma mängder rysk kaviar som han sen åt med sked direkt ur kastrullen.

 

Lyxigt. Dekadent. Utsökt.

Nu är det inte alla som har råd att hålla sig med dylika matvanor, särskilt så här i finanskris-tider. Vi på Boyahed delger därför receptet på Jan Stenbecks kaviarmos – lågbudgetversionen.

 

Jan Stenbecks kaviarmos – lågbudgetversion.

Ingredienser:

1 påse pulvermos. 15-20 enportionsförpackningar kaffegrädde. 1 tub Isbjörnens Kaviar. Kranvatten.

Tillredning:

1. Stjäl så många enportionsförpackningar kaffegrädde (eller motsvarande) som möjligt från din lokala lunchrestaurang.

2. Blanda pulvermospulvret med varmt kranvatten tills det får en sträv, pulvermosig textur.

3. Tillsätt kaffegrädden från enportionsförpackningarna.

4. Blanda i tuben Isbjörnens Kaviar under omrörning. Om du vill lyxa till det ytterligare, använd Kalles Kaviar.

5. Vid behov, uppvärm till lagom ät-temperatur.

Du är färdig! Avnjut med sked direkt ur kastrullen.

 

Billigt. Dekadent. Utsökt.

/johabbed

“Kaninöron”

2009-09-17 11:10 by johabbed

Det är sällan en nättidning arbetar så genomtänkt med placeringen av sina nyhetsartiklar som DN.se gör idag. Symmetrin i sidospalten är i det närmaste perfekt.

 

kaninöron

 

Vi ser alltså en man som äter banan och har på sig kaninöron. Och allting gestaltar kusligt väl den utsatthet Dawit Isaak måste känna när han närmar sig 2916 dagar i sitt eritreanska fängelse.

De enda som har en sjukare inställning till vikten av vett och etikett än DN:s expert Magdalena Ribbing är för övrigt hennes läsare. Banan-mejlet lyder som följer:

 

Gillar skarpt Magdalenas goda råd, denna spalt tillhör de absolut bästa i DN!

Nu behöver jag lite hjälp. Pojkvännen spenderade ett år i USA och har helt tappat det här med att använda kniv och gaffel. Det är väl en sak att äta stort sätt allt med bara gaffeln, men när man äter pizza med endast fingrarna eller skalar bananen helt för att sedan ta den i handen för att äta har man gått för långt, tycker jag. Följaktligen blir händerna kladdiga.

Snälla Magdalena, visst kan jag förstå att man i Amerika äter på ett visst sätt, men att när man är i Sverige bör man äta som man gör här eller hur?

 

Visst är jänkarna ena sjuka, ociviliserade vildar. Äter pizza med händerna! Och banan utan skal! Inte alls som vi i Sverige.

Snart slutar amerikanerna väl till och med använda dessertgaffel och fin-assiett när dom avnjuter Baconnaise. Vart är världen på väg?

/johabbed

Älskling, vad blir det till middag?

2009-08-25 09:03 by haddock

/haddock

Sett på digg.com