Man brukar säga att den dag Olof Palme mördades är den dag Sverige förlorade sin oskuld. Det är ett enormt trauma att förlora oskulden på det viset. Jag vet, eftersom jag också förlorade min oskuld på samma sätt.
Det var också för mig en kall februarinatt. På en bakgata i Stockholm. Till en pistolbeväpnad amfetaminmissbrukare. Medan Lisbet Palme tittade på.
—
Jag fick i förra veckan hedersuppdraget av Humorhimlen Lab i P3 att lösa statministermordet en gång för alla, så länge jag kunde göra det på typ tio minuter. Hur det gick kunde höras i radion igår, och nu finns spaningen också att tillgå som podd, med sånt där trams som musik bortklippt.
Hoppa fram till minut nummer 5 för att höra mig gå till botten med såväl PKK-spåret som förväxlingsteorin. För lyssnare som inte har något intresse av Palmemordet finns också annat roligt i den där podden, som exempelvis ett avsnitt av det religionsfilosofiska P3 Opium.
Nya spaningsuppslag kommer på bloggen nån gång i framtiden. Preskriptionstiden är ju borta, så det finns ingen brådska.
Mordet på Olof Palme är ett nationellt trauma som saknar motstycke i svensk historia, möjligtvis med undantag för när Tommy Salo släppte in den där fladderpucken mot Vitryssland år 2002. Nu har vi på Boyahed bestämt oss för att slutligen lösa mordet, genom att gå till botten med samtliga spaningsuppslag som någonsin figurerat i utredningen.
I del 1 tog vi upp de två likartade spåren om knarkkungen (Sigge Cedergren) och revykungen (Sten-Åke Cederhök), där Christer Pettersson stod som misstänkt gärningsman i båda fallen. Det gör han inte idag.
För att parafrasera:
Det är riktigt att Christer Pettersson, vid den här tidpunkten i juli 2010, inte är misstänkt för mordet på Olof Palme. Boyahed är inriktad på helt andra spår.
—
SPÅR # 3: HIPHOP-EXTREMISTERNA
I alla mordutredningar som når viss publicitet kan polisen räkna med att ta emot ett antal mer eller mindre obefogade erkännanden. Palmeutredningen är inget undantag. Snarare är det troligtvis det brottsfall i världshistorien där flest människor kontaktat rättsväsendet och gjort gällande att de är skyldiga till missdådet.
Varenda en av dessa utsagor måste i någon mån granskas. Oftast kan de tämligen snabbt avvisas som en bieffekt av alltför oregelbunden medicinering. Men vissa av dem har under årens lopp efter Palmemordet varit desto mer värda att ta på allvar.
Ett av dessa erkännanden kom till polisens och allmänhetens kännedom våren 1998.
Vi talar alltså om låten ”Jag sköt Palme”, framförd av hiphopgruppen Looptroop tillsammans med rapparen Pst/Q.
Enligt erkännandet genomfördes statsministermordet av en löst sammanhållen grupp som kallar sig själva hiphopextremister, och som vid brottstillfället var i tioårsåldern. Tolv år efter gärningen tar de på sig skulden och meddelar omvärlden detta i musikform.
Själva tillvägagångssättet vid mordnatten beskrivs på flera ställen i låten, dock med något motstridiga versioner om vem som avfyrar det dödande skottet.
En ensam galning på tio vårar
beväpnad med vattenpistol, sprutar kalla kårar
längs ryggraden på Olof och Lisbeth
Varför? Shorty’s out for his respect!
(Promoe)
Det var vi, värmde upp med vino tinto
maskerade med skägg och hår som Svinto
plus det var jag som knullade Clinton
punken är inte död, ha!, ni ska få se
jag sköt Palme, drog en bärs och skyllde allt på Chrille P
(Supreme)
Glöm inte en kula i ryggraden och bensplitter genom slipsen
det blodiga byltet på britsen medan länsman ber om tipsen
och vittnen förknippar mig med snuten
Olof är skjuten och Lisbet var på vippen
visst fan sköt jag Palme, med en hålspetsad .357
(Pst/Q)
Det tänkta händelseförloppet den 28:e februari 1986 är alltså som följer:
—
1. De tre gärningsmännen, samtliga mellan åtta och tio år gamla, ”värmer upp” inför kvällens aktiviteter genom att dricka vino tinto.
2. Gärningsmännen maskerar sig med lösskägg och peruk tillverkad av stålull.
3. Gärningsmännen beger sig till mordplatsen. De är beväpnade med åtminstone två vapen: En magnumrevolver och en vattenpistol.
4. Gärningsman 1, Mårten Edh alias ”Promoe”, sprutar kallt vatten på makarna Palme.
5(a). Gärningsman 2, Mathias Lundh Isén alias ”Supreme”, skjuter Olof Palme med okänt vapen.
5(b) Gärningsman 3, Petter Stenqvist alias ”Pst/Q”, skjuter Olof Palme med en förmodad magnumrevolver, laddad med en hålspetsad patron av kalibern .357.
6. Lisbet Palme är på vippen.
7. Gärningsman 2, Mathias Lundh Isén alias ”Supreme”, drar en bärs.
8. De tre medgärningsmännen kommer överens om att skylla alltsammans på narkomanen Christer Pettersson, alias ”Chrille P”.
9. Christer sätts i klister. Förmodligen bildligt talat.
(?. Den framtide amerikanske presidenten Bill Clinton knullas eventuellt samma kväll, också detta av Gärningsman 2. Någon exakt tidpunkt för detta övergrepp är icke närmare angiven.)
—
Det är idag oklart om polisen på ett seriöst vis försökt rekonstruera ovanstående händelseförlopp på mordplatsen för att granska erkännandets trovärdighet. Om så inte är fallet är det ännu en försummelse i en lång rad av sådana inom den hårt kritiserade Palmeutredningen.
Det kan för övrigt påpekas att flera av de inblandade i det musikaliska erkännandet har uppvisat ett misstänkt beteende även senare i livet. Pst/Q, exempelvis, har hållt sig undangömd genom att inte släppa ett nytt album på fucking evigheter.
(Dock så har han en desto flitigare uppdaterad twitter.)
Det är också allmänt känt att gärningsmän till grova brott ofta försöker förändra sitt utseende för att undvika att bli igenkända. Det kan handla om att börja bära glasögon, färga håret, eller att odla mustasch.
Om man utgår från att den tioårige Mårten ”Promoe” Edh var både korthårig och utan skägg, så kan hans markant förändrade utseende av idag anses tämligen misstänksamt.
Lite överdrivet, Promoe.
En springande punkt inom Palmeutredningen har alltid varit motivet. Vad var anledningen till att vår statsminister sköts ner på öppen gata? Det har spekulerats om kopplingar till vapenhandel, kurdisk terrorism, sammansvärjningar inom SÄPO, och ett utbrett Palmehat bland högerextremister.
Men kanske är motivet mycket enklare än så. Kanske handlar det om att hävda sig. Kanske är motivet precis så enkelt som det beskrivs i låten.
Mordet på Olof Palme är ett nationellt trauma som saknar motstycke i svensk historia, möjligtvis med undantag för när alla dog i sista avsnittet av Tre Kronor. Fast i det fallet vet vi att den skyldige var Sten Frisk. I fallet Palme är gärningsmannens identitet desto mer osäker.
Den 1:e juli år 2010, för drygt två veckor sedan, avskaffades preskriptionstiden för mord och andra grova brott. Detta påverkar förstås särskilt Palmegruppen, som tvingades ställa in sin sedan länge planerade after work-öl.
Vår husgud Leif GW Persson har nyligen fått i uppdrag att granska insomnade utredningar (ironiskt, med tanke på hans egen insomningsgrad), för att förhoppningsvis bringa klarhet i några gamla fall. Han kommer också att ha ett eget program i SVT där fokus är på “de mest uppmärksammade och aktuella brotten”. Slutsats: Leffe bör under hösten rent logiskt ha tillfälle att återigen kika på utredningen om mordet på statsministern.
Vi vill förstås hjälpa vår svettige vän. På denna blogg kommer vi därmed äntligen att ta vårt samhälleliga ansvar och en gång för alla knäcka det kriminalhistoriska lilla huvudbry som kallas Palmemordet. Det blir en serie med oregelbunda inslag där vi genom uteslutningsmetoden går igenom olika teorier kring gärningsmän för att slutligen kunna lösa mordet.
Denna serie börjar nu, med två närliggande teorier som båda grundar sig på att Christer Pettersson är ensam gärningsman, men att denne mördade statsministern av misstag. Håll till godo.
—
SPÅR # 1: KNARKKUNGEN
En teori som är relativt utbredd är att Christer Pettersson egentligen var ute efter att skjuta Sigge Cedergren. Den ökände knarkkungen var en av Chrilles affärsbekanta i den kriminella handeln och vandeln. Dessutom var såväl hans fysiska yttre som hans klädstil förvillande lika Olof Palmes.
Det som talar emot denna teori är att det inte finns några bekräftade konflikter mellan Cedergren och Pettersson vid den aktuella tidpunkten. Cedergrens flickvän var inte heller ett dugg lik Lisbeth Palme. Och kanske viktigast av allt — även en narkoman som Christer Pettersson borde känt till att Sigge Cedergren inte gärna gått och sett på bio, då de två en kort stund tidigare under kvällen träffats på svartklubben Oxen och dessutom så vitt man vet då inte varit ovänner.
Förmodligen är teorin alltså felaktig. Förmodligen.
—
SPÅR # 2: REVYKUNGEN
En teori som inte är alls lika utbredd är att Christer Pettersson egentligen var ute efter att skjuta Sten-Åke Cederhök. Den ökände revykungen var en nationalikon i Göteborg och etablerade catchphrasen “Hebbe lelle” i tv-serien Albert & Herbert. Dessutom var hans namn förvillande likt Sigge Cedergrens.
Det som talar emot denna teori är att det inte finns några bekräftade konflikter mellan Cederhök och Pettersson vid den aktuella tidpunkten. Cederhök var inte heller ett dugg lik Olof Palme. Och kanske viktigast av allt — även en narkoman som Christer Pettersson borde känt till att Sten-Åke Cederhök inte kan ha befunnit sig i Stockholm den aktuella natten, då Cederhök så vitt man vet aldrig någonsin lämnade Göteborg, och Stockholm så vitt man vet inte ligger i Göteborg.
Frågan man ställer sig är: Varför har ingen gått till botten med denna alternativa teorin?
Är det för att den leder till för många obekväma frågor om den revyvärld vi gärna vill tro har en högre moral än samhället i stort? Är det för att vi inte vågar lyfta på de stenar som säger att Göteborg är en go’ och härlig stad, lika fjärran från ministermord som nära till massarbetslöshet? Är det för att vi är rädda för konsekvenserna för såväl vårt rättssystem som våra tankar om normalt fungerande slutledningsförmåga om teorin mot all förmodan skulle visa sig vara korrekt?
Eller är det kanske därför att teorin är fullständigt efterbliven?
