Den här bloggen har inte uppdaterats på över en vecka. För en gångs skull finns det en hyfsat god anledning. Jag har nämligen varit utomlands, långt borta från internetuppkopplingar och civilisation.
Eller okej. Jag har varit i Danmark. Såväl internet som civilisation fanns att tillgå, men jag valde att överge båda för en mer primitiv tillvaro bestående av ståupp, öl, och en konstant sömnbrist.
Vi snackar alltså om Aarhus Comedy Festival i Århus. Alternativt Århus Comedy Festival i Aarhus. Jag blev ditbjuden under dealen att jag fick resa, hotell och käk i en vecka i utbyte mot att jag skulle deltaga i en workshop på dagarna och ståuppa lite på kvällarna.
Nu visade det sig att det där hotellet inte direkt var fyrstjärnigt. Man kanske skulle kunna kalla det enstjärnigt, förutsatt att stjärnan var en asterisk och asterisken hänvisade till en fotnot som gav ytterligare, mer sanningsenlig information. Typ så här.
HOTEL*
* Not actually a hotel.
Det var snarare ett vandrarhem som utan problem hade kunnat göras om till ett fängelse om man bara piffade upp det lite. Vi var en drös komiker från runt om i Europa, och för att bidra till integration över landsgränser så parades jag ihop med den ende ytterligare svensken, Isak Jansson.
På schemat under dagtid stod alltså workshops under rubriken – och detta ska läsas på grov danska — the boundaries of comedy. Man kunde också se det som en intressant studie i hur ofta vår danske värd försökte leda in samtalet på Muhammedteckningarna kontra hur ofta vi komiker försökte leda in samtalet på att vi redan diskuterat Muhammedteckningarna tillräckligt.
Varje kväll hölls också en open mic för oss internationella komiker på ett ställe som hette The Cockney Pub, som stoltserade tillräckligt lite golvyta för att fortfarande tillåta rökning inomhus. Rökförbudet har alltså nått Danmark, men om pubben bara är tillräckligt trång så råder undantagstillstånd. Fullt logiskt, om man utgår från att en pyroman nästlat sig in i Danmarks lagstiftande församling.
Varmt och rökfyllt, alltså. Det kändes lite som att ståuppa inuti Dronning Margrethes lunga.
Fullt med publik varje kväll, allmänt roliga komiker och finfint konferencierskap av tvättäkta britter betyder en serie bra kvällar. Själv blandade jag upp mitt något säkrare engelskspråkiga material med nya grejer och försökte ha distinkt olika sjuminutare varje kväll. Resultatet blev en serie fullt dugliga gigg utan någon riktig toppnotering, men jag får ändå vara nöjd med att a ) inte fega b) få tillfredställande mycket skratt och c) ha fått ihop några nya välfungerande skämt.
Sedan upptäckte jag också att danskarna inte gillar att bli kallade rasister när de går på standup. Man lär så länge man lever.
De internationella gäster som var extra ståuppsugna såg dessutom till att invadera tre olika danska open mic-klubbar som inte var officiell del av festivalen, där vi körde mini-stafetter med två minuters skojeri vardera. Alla tre ställena verkade för övrigt toppen, med en ung, skrattglad publik och välfyllda lokaler. Pissefedt.
Tyvärr hann jag inte med att se sådär jättemycket av resten av festivalen, men bland höjdpunkterna märktes amerikanske Hari Kondabulu, ett förbannat roligt gästspel på Cockney-pubben av svensk-kiwin Al Pitcher, samt konceptet Comedy in the Dark där ståuppen som namnet antyder utfördes i totalt jävla mörker.
Som synes så var det bra grejer.
Slutsats: En väldigt ohälsosam men rolig vecka i Danmark. Nu behöver jag avgiftas.
Just det, en sak till. Eftersom det här är ett blogginlägg som handlar om ståuppgigg jag deltagit i, så måste jag förstås namedroppa de andra komikerna som deltog i workshoppen och runt om på olika scener. Mest för att de ska kunna googla sig själva och sedan förvirras av en stor mängd text i ett språk de inte behärskar.
Vi snackar Mads Brynnum [DK], Morten Sørensen [DK], Vidar Hodnekvam [NO], Christoffer Schjelderup [NO], Adam T [NO], Rayen Panday [NL], Bob Maclaren [NZ/NL], Tiernan Douieb [UK], Sarah Hendrickx [UK], Chris Brooker [UK], Jovanka Steele [US/BE], Joe Eagan [CA/SE], Stewart Johnson [US/EE], och Ali Jahangiri [IR/FI]. Gräsklippare flaxar igelkott smörgåsbord på förhud gnejs.
Den där sista meningen är för när dom oundvikligen matar in det här inlägget i google translate.
/johabbed
När volymen sänks och Take That kliver av scenen tänker jag på hur orättvist rockstjärnelivet måste vara för trummisar. Medan basisten och gitarristen i koordinerad segergest sträcker upp sina instrument och kliver av scenen börjar batteristen desperat skruva ned hela sitt skinnbeklädda verktygsset i tusen delar. Med panik i blicken ser han hur kamraterna kliver längre och längre in i backstageområdet och omringas av fler och fler beundrare i takt med att den egna coolheten försvagas lika fort som Tom Cruise mentala hälsa.
Hurraye! Imperiet Boyahed.com fyller idag hela sju år på Internet. 
