Posts Tagged ‘Oslo’

Stephen Colbert om Oslo-dåden

2011-07-27 11:12 by johabbed


/johabbed

For tidlig?

2011-07-23 00:17 by johabbed

Jag är chockad över att det talas om en ensam norsk gärningsman. För enligt vad jag lärde mig som barn så krävs det minst tio norrmän bara för att skruva i en glödlampa.

 

 

I alla fall. Skönt att vara tillbaka i trygga Skandinavien.

/johabbed

Skammen

2011-01-13 15:55 by haddock

Titt som tätt på tunnelbanan här i Oslo händer det att tåget står på perongen med dörrarna öppna när jag kommer ned för trappan. Den naturliga reaktionen är att skritta, löpa för att hinna med innan dörrarna stängs.

Jag är inte ensam om denna reflex, har jag mången gång konstaterat. Att vara åskådare av det skrittande spektaklet är minst sagt underhållande i de otaliga tillfällen då tåget fortsätter stå stadigt parkerat med dörrarna öppna i god stund efter löpturens avslut. Skammen i folks ögon, över att ha löpt helt i onödan! Den Skammen!

Åh, så roligt i trött morgontimme när hjärnan fortfarande är i sömndrucket drömtillstånd, att visualiera hur Skammen påverkar den stackarens hela dag. Hur Skammen, ångesten sakta men säkert tar ett järngrepp om hela tillvaron och skickar löparens liv in i en ond spiral. Hur arbetsgivaren till slut får nog och avskedar den allt mer mentalt frånvarande, hur svårt han har att berätta för familjen. Hur supandet för att glömma Skammen driver sinnet till van. Och hur han till slut blir en välkänd profil bland de andra hemlösa. Och de hemlösa bara skrattar och spottar – “Haha, han sprang till tåget helt i onödan. Fy fan!”

Skammen konsumerar och tar över. Skammen dräper.

Sen, såklart, så finns det ju dem som är helt oberörda, som inte känner till Skammen. Löper – och sen står de bara där med sina ryggsäckar, propellermössa och byxben nedstoppade i strumporna. Helt oberörda av situationen och lyckligt ovetande om att deras föräldrar kryssade i rutan för Joker på kupongen i kromosomlotteriet.

Min morgonsinne bjuder i sanning upp till lustiger vals.

/haddock

Detektivarbete

2010-02-14 17:53 by haddock

Det finns tecken på att jag upplevde en monumental fylla igår. Själv vet jag lite om det, vilket är det första tecknet.

Tecken nummer två hånlog mot mig från köksbänken.

Ångest

I kylskåpet låg det två burgare till.

Tolkar det som att jag köpte tre stycken Double Whopper Cheese-meal på vägen hem. Och åt tre, fyra tuggor av den ena burgaren. När jag googlar i hjärnbarken hittar jag minnesbilder av mig kastandes de tre drickorna i papperskorgen, direkt utanför Burger King. De var för jobbiga att bära, minns jag.

Det smärtar mig att se denna vackra mat så outnyttjad. Det smärtar också i plånboken, för det är inte gratis att handla på BK i Oslo. Skulle kunna tänka mig att kalaset gick på 350 norska. Men jag förtjänar en klapp på ryggen av mig själv, för det ser ut som jag avstått från plusmeny.

Tecken nummer tre är ett öppet och osparat Notepad-dokument i datorn, som jag tydligen använt på min nattliga resa.

Det ser ut som att jag var arg, riktigt arg.

det spelar ingen roll. ta på dig burkan, linda in dig i din förhud, njut av döäandringen. jag hatar dug, SUG, SUG, SUG;

Vem det är riktat mot har jag svårt att tänka mig, men det är säkert välförtjänt. Precis som mina pulserande tinningar.

/haddock

Svinedyr i pose

2009-11-05 00:46 by haddock

En gris i en säck. (Från TheodorsZambiaBlogg.blogspot.com)

Sista veckorna har varit hektiska med mycket resor och jobb. En och annan bitter insikt, och ett speciellt telefonsamtal.

I Norge är i stort sett alla lägenheter privatägda, helägda och hyresmarknaden är långt mindre än i Sverige. Men du får som privatperson äga flera lägenheter och hyra ut dem som du behagar, så länge du behagar. Det här har resulterat i en drös av något så motsägelsefullt som minimagnater. Och en av dessa hyr ut till mig via en byrå som medlar all kontakt och administration.

Så när Tommy på byrån ringde mig för en och en halv vecka sedan och meddelade att “utleier har sagt opp kontrakten din” sorterade jag instinktivt bland dumheter som har hittats på i lägenheten för att hitta den mest nyliga och troliga orsaken. Medan Tommy sadistiskt dröjde på fortsättningen av meningen, byggde jag snabbt upp en väv av lögner som skulle kunna förklara och förlåta den vinnande orsakskandidaten.

Men lika snabbt som försvaret byggts upp, stämplades det För framtida bruk då konstpausen övergick i snabbrabblade ursäkter från åklagarsidan. Hon som äger lägenheten behövde bostad efter uppbrott med nuvarande sambo, således frågade mäklaren nu urskuldande om jag kunde tänka mig flytta innan de tre månadernas uppsägningstid var över.

“Make me”, sade jag. Konstpausade välbekant obekvämt länge, “genom att hitta en bra lägenhet åt mig inne i Oslo.” Och hjälpte mig gjorde han.

I en vecka till bor jag 30 minuter utanför huvudstaden, idag skrev jag på hyreskontraktet för den nya lyan, en etagetrea på 96 kvadrat inne i huvudstaden. Exakt en vecka till inflyttning.

Grisdyr. Svinedyr, bokstavligen. I en säck. För jag har inte ens sett lägenheten för 15 laxiga laxaskar i månaden ännu. Men den skall delas med bror och på grund av nämnda resor har allt skötts per telefon med just broderns intryck som enda referens. Det verkar gott. Efter visningen var hans blommiga trosor våtare än den döda katt jag såg flyta i Göta Kanal 1991. Om lägenheten gjorde lika stort intryck på honom som katten gjorde på mig, så blir det en bostad som fascinerar, engagerar och som man inte kan släppa blicken från. Men som dessvärre luktar as.

Ska jag tolka blodfläckarna på grissäcken som ett dåligt omen?

/haddock