Posts Tagged ‘politik’

The Roast of Donald Trump – presidential edition

2011-05-02 01:36 by johabbed

Barack Obama, alltså. Han är bra.

På  The White House Correspodents’ Dinner, den årliga tillställning där presidenten och den press som rapporterar om hans förehavanden träffas för lite ovanlig gemytlighet, så passade herr Obama på att vara lite rolig. Och att äga Donald Trump.

Trumpen, som säger sig fundera på att ställa upp i presidentvalet (vilket han gör för att få publicitet till sin dokusåpa), har ju på senare tid profilerat sig på den annars ganska mossiga gamla högerkonspiratoriska myten om att Barack är född i Kenya och därmed inte borde få vara president. I veckan föll Obama till föga och släppte sin födelseattest ännu en gång.

Onödig uppmärksamhet till Donald Trump, tyckte vissa. Såhär i efterhand känns det mest som att Obama tog beslutet som en setup för sitt tal på korre-middagen.

 

Sedan körde också Seth Meyers lite comedy.

“Donald Trump has been saying that he will run for president as a Republican. Which is surprising, since I just assumed he was running as a joke.”

Seth Meyers

 

Edit: … och när Obama väl kände sig färdig med Donald Trump såg han till att ta tag i det där med Usama bin Laden. Också det är ju lite skoj.

/johabbed

Röd strippa

2010-09-14 09:48 by johabbed

Mycket rabalder i allehanda medier om hur en kvinna strippade på en sammankomst för Vänsterpartiet. Nu är jag kanske ytlig, men själv fastnar jag mest vid hur den här strippan ser ut. Kolla bara den här skärmdumpen från DN.se.

 

röd strippa

 

Slutsats: Miss Cookie. Inte så het.

/johabbed

Satir

2010-08-11 13:42 by johabbed

Vem har sagt att det inte går att göra en välfungerande och rolig satir över svensk politik? Svar: Alla som har lyssnat på Public Service i P1.

Men tidigare idag, när jag stegade mot min lokala närbutik för att inhandla frukost, såg jag något som visar att den politiska satiren lever och frodas ute på våra gator och torg. Genom några enkla pojk- respektive pennstreck hade valaffischer för Folkpartiet på ett klurigt vis förvandlats till valaffischer mot Folkpartiet.

 

jan björkhitler

 

Vi snackar alltså Jan Björklund med Hitlermustasch! Och så snackar vi…

 

marit hitlerson

 

Marit Paulsen med Hitlermustasch!

Nu vill jag inte vara den som övertolkar något som mycket väl kan anses vara lika delar modern konst som ett ideologiskt ställningstagande, men jag anar i verket en svag allusion till det nationalsocialistiska arbetarpartiet i Tyskland på 1930-talet och kanske främst till detta politiska partis förgrundsgestalt Adolf Hitler. En person som få svenska politiker av idag skulle liknas vid frivilligt.

Två av Folkpartiets populäraste politiker tvingas alltså avbildas på ett vis som undermedvetet för åskådarens tankevärld till ett förlegat politiskt system. Genom ett kreativt klotter sammanknippas Björklund och Paulsen med nazismen, vilken i sin tur sammanknippas med en svunnen tid av olyckliga beslut, humanitära olägenheter, och en politisk plattform som många analytiker av idag skulle kalla valstrategiskt ogångbar.

Det är på en och samma gång subtilt, sublimt, och subversivt. Mina damer och herrar. Det är satir.

Det enda jag kan beklaga är att man på Jan Björklund också valt att rita dit en löjlig glugg mellan tänderna. Visst, det är ett enkelt sätt att få någon att se dum ut, men samtidigt förtar det ju den ondska man vill förmedla genom allusionen till tidigare nämnda Adolf Hitler.

Det konstiga är att denna löjliga buskis-glugg förekommer på precis varenda Jan Björklund-affisch jag någonsin sett. Snacka om overkill.

Att just Marit Paulsen liknas vid Adolf Hitler kan månne också kritiseras. Inte bara för att det är taskigt att rita dit en mustasch på en kvinnas överläpp efter att en stab praktikanter lagt ner timmar av photoshoppande på att få bort den behåring som fanns där från början. Utan också för att det kan anses vara en alldeles för enkel jämförelse att göra.

Kvinnan ser nämligen precis ut som Bruno Ganz, den schweiziske skådespelaren som spelade just Adolf Hitler i den berömda filmen Der Untergang från 2004.

 

marituntergang

 

(Förutom då att mannen till höger ser något mindre bister ut.)

I rättvisans namn ska sägas att båda ovanstående bilder är tagna när Marit och Bruno är professionellt sminkade för att se så skräckinjagande och ondskefulla ut som möjligt. Låt oss titta på ett par bilder där deras anletsdrag framkommer på ett mer naturligt vis, och se att de även då är förvillande lika.

 

maritbruno

 

(Förutom då att mannen till höger har ett något tjockare hårsvall.)

Som sagt, det är nästan för enkelt. Men även de skarpaste satiriska hjärnorna får ibland ta genvägar, när resultatet blir så fantastiskt som det jag idag fick äran att beskåda på valaffischerna. Kudos, du anonyme aktivist/artist/altruist.

/johabbed

Svetto – historien om ett brott

2010-07-09 13:23 by johabbed

 

 

Jag har alltid tyckt att det var konstigt att Sven-Otto Littorin bär smeknamnet “Totto”. Inte bara för att det rent objektivt är konstigt för vem som helst att bära smeknamnet “Totto”, förutsatt att denne är en människa och inte ett husdjur. Utan för att det finns ett långt mer logiskt smeknamn baserat på hans dubbel-förnamn.

Detta smeknamn är förstås Svetto. Exakt lika många delar Sven som Otto.

Nu har allas vår Svetto Littorin alltså anklagats för ett ännu okänt brott, vilket föranlett hans avgång från posten som arbetsmarknadsminister. Men att döma av det stora hysch-hyschet och turerna kring händelsen än så länge, så tycks akten han utreds för vara av en särdeles känslig och moralisk tvivelaktig art. Läs: Sex är troligtvis inblandat.

Oddsen för att han snart kommer börja kallas “Svin-Otto” av fantasilösa bloggare och ledarskribenter Sverige runt är därmed låga. Men för mig så kommer han alltid att förbli… Svetto.

Vilket brott är det Sven-Otto Littorin anklagas för? De högst inofficiella oddsen, framtagna av Boyaheds främsta spelexperter, är som följer:

 

Sexköp: 2:1.

Otukt med minderårig: 4:1.

Narkotikabrott: 10:1.

Olaga dataintrång: 50:1.

Skattefusk: 50:1.

Olaga fildelning: 70:1.

Snatteri: 70:1

Bedrägligt beteende: 70:1.

Barnporr: 90:1.

Mord: 380: 1.

Brott mot griftefriden: 965:1.

Brott mot järnvägslagen: 965:1

Brott mot mänskligheten: 965:1

Olaga kärnsprängning: 1050:1.

Ministermord: 2500:1.

 

Man skulle även kunna spela på flera brott i kombination, för att få till en riktig högoddsare a la “Bomben” och därmed tjäna storkovan. Till exempel om Littorin köpt sex av en minderårig och därmed täcker in båda de två överst nämnda brotten, så hade det gett åtta gånger pengarna att spela på dessa två brott samtidigt.

Om det istället avslöjas att han hade ihjäl Olof Palme med hjälp av ett kärnvapen samtidigt som han under sin flyktväg olovligen gick på ett järnvägsspår, ja då blir det ganska bra med pengar.

Edit den 10:e juli:

DINGDINGDINGDINGDING! Resultatet har anlänt. Det var lågoddsaren sexköp. Så synd att ingen hann satsa pengar. Till exempel hade Svetto själv kunnat satsa 2 000 spänn, fördubbla sin insats, och nu ha råd med två separata samlag för att trösta sig.

/johabbed

Femfemma II – Den demokratiske terroristen

2010-06-17 01:01 by johabbed

 

PROLOG: Från torsdag till och med måndag hann jag med hela fem ståupp-gigg, fem dagar i rad. Då det inte skrivits så flitigt på bloggen den senaste tiden, och jag vill få upp siffran som står inom parantes efter ‘june 2010′ i högerspalten, så blir det ett inlägg per gigg. Vi fortsätter alltså med

 

FEMFEMMA II – FREDAG

Mitt allra första företagsgigg någonsin genomfördes sömnig, bakfull, oduschad och dan.

Sömnig för att man sovit för få timmar. Bakfull för att man tagit den där sista enormt genomtänkta rom & colan precis innan man lade sig. Oduschad för att lägenheten vi bodde i under Göteborgsvistelsen uppenbarligen var anpassad för dekadenta groupie-stinna efterfester med de coverband som The Dubliner normalt inhyser och därmed hade en jacuzzi där duschen normalt borde stå. Och dan för att man hade åkt buss i tre och en halv timme för att återvända till Malmö precis innan gigget.

Det var Nils Lind som från början fått uppdraget, som innebar ståupp för någonting som hette demokratiambassadörerna på en skola i Malmö. En drös kids i åldrarna 18 till 24 som ska få andra i samma ålder att rösta i höstens val, om jag förstått det rätt, och som innan vi stegade in för att skämta haft en heldag med föreläsningar och diskussioner.

Nisse kallade in mig för att överta en tredjedel av hans tilldelade tid. Således skämtade jag i tio minuter om demokratiska saker som barnsoldater, att svälja kondomer fyllda med heroin, och Super Mario.

Klockan var fyra på eftermiddagen, i ett klassrum. Ljust utomhus och stora fönster. Ingen scen, ingen mick, ingen berusning i publiken. Vi såg till att rita en tegelvägg på whiteboarden bakom oss i ett desperat försök att få till någon form av comedy-klubbkänsla, men det nådde inte riktigt ända fram.

Nu visade det sig att det tydligen går att ha roligt ändå. Kombinationen att publiken var på väldigt gott humör och att vi var roliga resulterade i ett enormt kul gigg. Om alla företagsgigg är såhär softa, så bring it on.

(Fast problemet är förstås att alla företagsgigg inte är såhär softa, om jag förstått det rätt.)

/johabbed

Flyteskomik

2010-06-15 01:33 by johabbed

 

 

Jag måste erkänna att jag inte haft någon som helst koll på artisten Sofia Talvik. Hon kanske har hörts på radion, men jag är dålig på att lyssna. Hon är säkerligen hyllats som en mycket spännande ung sångerska med framtiden för sig, eller nåt sånt. Jag har varit ovetande.

Jag har inte hört så mycket med henne nu heller. Men om man utgår från att hon är en person med integritet, som väljer sitt sällskap noggrant, och som därmed kan anses hålla samma klass och kvalitet som sina samarbetspartners i olika projekt… så är hon värd att hånas för all framtid. Bara enligt principen guilt by association.

Hon har nämligen frivilligt sett till att initieras i gänget Sveriges löjligaste artister, genom sin medverkan på låten ”Flyter”:

 

 

 

 

Så här är det alltså. Moderaterna ville göra en svängig propaganda-låt inför valet. Vem går man till? Vem är creddig? Vem är het?

Jo, förstås… Mange Schmidt. Hahaha. Och inte bara Mange Schmidt, utan Mange Schmidt i samarbete med… Wille Crafoord. BAHAHAHAHAHAHA.

År 2010. Mange Schmidt. Wille Crafoord.

Vilken konstellation. Detta är svensk hiphops OBS-klass. Detta är Markoolio utan street-cred. Detta är Midi Maxi och Efti med mindre artistisk integritet. Detta är 2000-talets Friends in Need.

God damnit. Detta är humor.

Kolla bara den här versen:

 

Estradörer, frisörer, entrepenörer
Lek­tö­rer, dan­sö­rer, last­bils­chauf­fö­rer
Direk­tö­rer, kon­duk­tö­rer, char­mö­rer som för­för er
Regis­sö­rer, fla­nö­rer, dis­tri­bu­tö­rer
Mas­sö­rer som rör er, gran­nar som stör er
Ingen­jö­rer, körer, suff­lö­rer, trak­tö­rer
Skulp­tö­rer, krö­ni­kö­rer, OS-medaljörer
Under­le­ve­ran­tö­rer, riddarhus-sirer, ama­tö­rer,
Vad ni än tar för er

 

För fan, Wille och Mange (och Sofia)  — ni kan inte sluta där! Det finns ju så mycket fler rim-ord att fortsätta med. Vänstersympatisörer med äckliga odörer. Rödgröna kulörer av tveksamma valörer. Sabotörer, marodörer, fifflande kassörer. Posörer, debattörer, med parlörer som berör er.  Kåsörer som jämför er med exportörer av tumörer.

Eller vad vet jag. Jag är lite berusad av likörer.

/johabbed

Göran Hägglund gör ungdomsrevolt

2010-06-07 13:57 by johabbed

Det tycks som att kristdemokraternas Göran Hägglund tappat sin tro på Gud. Åtminstone om man får tro rubriken på DN.

 

hagglund

 

Göran: Gud fader, som är i himmelen. Jag har tröttnat på dina påfund ovanifrån.

Gud: …

Göran: Fuck you, dad!

 

/johabbed

Terminator 2; Fuck You

2009-10-29 14:12 by johabbed

Arnold Schwarzenegger har humor. Eller i alla fall tycks det som att någon i hans stab har det. I ett brev som kroppsbyggaren nyligen adresserade till den lagstiftande församlingen i Kalifornien (där han blev guvernör år 2003), använder han förvisso ett ganska otippat ordval. Men det verkligt roliga upptäcker man först när man läser första bokstäverna i varje rad. Se brevet ovan.

Arnold, för alla sina brister, är knappast en helt igenom traditionell politiker, och för det är han värd att premieras. Man kan ju hoppas att trenden med hemliga meddelanden bara börjat.

/johabbed

Barack Obama, världens coolaste president

2009-07-30 13:12 by johabbed

USA:s president Barack Obama är fantamej onormalt cool.

Om han hade varit en karaktär i en tv-serie hade han varit för cool för att vara trovärdig. Om han hade varit en karaktär i en serietidning hade han varit för cool för läsarna att identifiera sig med. Om han hade varit en temperatur hade han varit… cool.

Det senaste är Obamas krisplan för att släta över det rasbråk han varit med och skapat i samband med att en snut i Cambridge grep en svart historieprofessor som låst in nycklarna och brutit sig i i sitt eget hem. Obama råkade uttala sig och säga att polisen var korkad. Men nu löser han så klart frågan på coolast möjliga vis.

Han bjuder in professorn och polisen till Vita huset… för en öl! Det är coolt.

Men detta är förstås bara ännu ett inslag i den coolhetskavalkad Obamas presidentskap stått för.

Vi har ju även hans Mr Miyagi-liknande reflexer:
 

 

 

 Hans goda smak vad gäller late show-värdar:

 

 

Hans sinne för frisörtips (cirka 2:30 in i klippet):

Och så klart hans egna komiska talanger, framförda på The White House Correspondents Dinner:

 

Sedan har vi bevisning som att han bjöd in den grymma Wanda Sykes till samma middag, och hans roast av John McCain under presidentkampanjen.

Slutsats: Barack Obama är fylld med mer coolness än ett manus till Parker Lewis Can’t Lose. Och han är politiker. Världen är allt bra konstig.

/johabbed

En rolig kristdemokrat och en krossad humorsjäl

2009-07-01 00:32 by johabbed

Den svenska versionen av Comedy Central lyckas med en fin liten “reklam-på-nyhetsplats”-grej idag, genom att publicera en undersökning om humor i politiken mitt under brinnande (nja) Almedalsvecka. Skrivs om i DN, Expressen, Dagens Media, GP, och till och med fucking Dagen.

Enligt undersökningen är Göran Hägglund roligast i svensk politik. Detta är fullt logiskt eftersom han har bäst material till sitt förfogande. Bibeln, evolutionsförnekelse, de senildementa. För att ta tre exempel.

Maud Olofsson bedöms som tråkigast, men då centerpartister värderar tråkighet som andra människor värderar karisma så är det helt i sin ordning.

Men mitt i denna undersökning göms ett stort trauma som ingen av artiklarna tar upp. Det handlar om en komiker som nedvärderas av hela det politiska etablissemanget. En komiker som behandlas som luft av en enig väljarkår. En komiker som rövknullas inte bara av Statens Järnvägar, utan nu dessutom av själva staten och dess invånare.

 

Denna komiker heter Kristoffer Appelquist. På frågan (som besvarats av 1500 slumpmässigt utvalda väljare) om vilken komiker som är roligast i Sverige idag, får han varken mer eller mindre än noll (0) procent (%) av rösterna.

Samma Appelquistska nollprocentstapel erhålls bland väljarna i samtliga riksdagspartier. Detta är snäppet under Mårten Andersson, som håvar in sin enda procentenhet av nån som tänker rösta på miljöpartiet. Även Nour El-Refai tjänar in sin enprocentare via de gröna. Båda dessa är dock tråkigare än till exempel Gert Fylking.

Men ensam på nollan är alltså Parlamentets store exilskåning / husarrestvärmlänning Kristoffer Appelquist. Det är ren och skär tragik.

Var snälla och håll honom i era böner.

/johabbed