I lördags var det dags för Malmös bästa komedifestival, nämligen Malmö Komedifestival på det ypperligt trevliga kyffet På Besök. Malmö Komedifestival VII, närmare bestämt, vilket jag väl måste skriva ut för att rubriken till detta inlägg ska få något som helst sammanhang.
Tomas Högblom hade satt ihop kvällen på jakt efter det eftersträvansvärda världsrekordet i flest komiker på minst yta. Lineuppen syns (knappt) här.
Eftersom vi var så otroligt många så blev det korta små set. Här är mitt.
Det jag är mest nöjd med är att jag nu äntligen har ett bra skämt om Palmemordet att använda när lusten faller på. Det är ju en sån grej man saknat tidigare.
Jag har nämligen, som synes, inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Under samma period jag dock haft väldigt trevligt på olika ståupp-relaterade tillställningar. Alltså sådana jag brukar sammanfatta lite summariskt här på bloggen när jag inte har inspiration till mer kreativt författande.
Kreativt författande får vänta ännu längre. Nu kör vi lite summarisk sammanfattning av helg-upptåg.
—
På fredagen: Malmö Komedifestival VI. Just denna version av begreppet komedifestival är alltså en omskrivning för att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppare samlas för att skoja samt dricka öl på det 13 kvadratmeter stora ölhaket På Besök.
Folk körde nästan bara nyskrivet, publiken var med, och det var riktigt bra klass kvällen igenom. Hurra vad vi är bra.
—
På lördagen: 30-årsbaluns för Erik Börén på KB i Malmö, med scenshow följd av hejdundrande fest. Scenshowen deltog jag i som kortast, då jag fått uppdraget att författa fem oneliners om kvällens huvudperson. Då Sydnytt-chefen Per Lärka aldrig dök upp trots att jag sett hans namn på gästlistan så var denna huvudperson alltså Erik.
Resten av showen, expertly konferencierad av Fritte Fritzl, bestod av bland annat Ola Söderholm som förmedlade långväga hyllningsord från Jonatan Unge, samt fina musikuppträdanden av Ryska Posten, The Bernadottes, Hojfen Balagan, och det lokala countrybandet Ewing Family Stone.
De sistnämnda inledde sin spelning med den gamla gospeldängan “Were You There (When They Crucified My Lord)?”. En hel låt som hade kunnat formuleras mer koncist med orden ”Är du jude?”
Svängig antisemitism var förstås bara en liten del av denna kväll, som blev synnerligen lång och festlig med mycket dans och karaktärsfördärvande drycker. Fedtness.
—
På söndagen: Oslipat höll pilotinspelning i Tangopalatsets källare. Här var jag inte med på scen utan drack istället återställar-öl och hade roligt som publik, när herrarna Fritte & Marcus höll ihop en rolig ståuppkväll med Petrina Karlsson, Sandra Ilar, och Kringlan Svensson. Det blir nog en bra pilot.
—
Ja, det var väl det. Jag säger som min lever sa i fredags: I’m out!
Igår höll min lokala ståuppklubb Oslipat ännu en av sina roliga experiment-kvällar i den källare på Tangopalatset som känns perfekt anpassad för ändamålet.
Väl pålästa bloggbesökare (på engelska: stalkers) kanske minns att jag har ståuppat på två av dessa tidigare, närmare bestämt när det hölls kvällar under rubrikerna snäll humor och humorlaboratoriet. Nu var jag med för en tredje gång, som en vagn i upptåget Komikernas klassiker.
Det hela gick ut på att varje deltagande komiker för några veckor sedan skulle tipsa en annan deltagande komiker om en läsvärd bok, och att komikern därefter skulle läsa boken och producera fem minuters sprillans ny ståupp utifrån läsupplevelsen.
Jag tilldelades En vacker dagav Ira Levin. En framtidsroman, hjältesaga och dystopi. Men framförallt en bok som inte gick att få tag på.
På Malmö stadsbibliotek var det ena exemplaret registrerat som försvunnet. Det andra exemplaret registrerades som försvunnet medan jag var där, då boken inte fanns att hitta. Ingen bekant, trots att många sådana ger sken av att de är såväl läskunniga som ägare av bokhyllor, hade boken. Eller så ville de inte erkänna att de snott stadsbibliotekets båda exemplar.
Plan C var att ringa ett antikvariat i Uppsala och beställa boken, vilket jag gjorde i förra veckan. Efter att antikvariat-mannen bekräftat att boken fanns i butiken och jag lämnat mina uppgifter för var den skulle skickas avslutades samtalet således:
Antikvariat-mannen: Okej. Då kommer den i nästa vecka.
Jag: Vet du när i nästa vecka?
Antikvariat-mannen: Är det brådskande?
Jag: Jo, lite. Om det går att få den tidigt i nästa vecka så skulle det vara bra.
Antikvariat-mannen: Då ser vi till att ordna det.
Antikvariat-mannen räcker fuck you-finger till telefonluren. Skriver på post-it-lapp: “Skickas inte ut förrän om två veckor.” Är ond.
Jag: Tack!
Ingen bok anlände under veckan.
Men det visade sig att den här jakten på den fysiska boken var fullständigt onödig, då jag i fredags upptäckte att dess ljudboksversion fanns att tillgå medelst illegal fildelning på det världsomspännande nätet The Internets. Samma version finns tamejfan också på youtube, där den uppenbarligen lyssnats på av över ett dussin människor.
I alla fall. Till slut kunde jag då lyssna på boken och plita ihop lite comedy.
Jag skämtade lite om den framtida nobelpristagerskan Avril Lavigne, Selma Lagerlöfs version av Speed, och vikten av att ha backup på viktiga filer. Och så delade jag med mig av olika tecken på att man lever i en dystopi.
* Om alla omkring dig är hjärndöda drönare iklädda identiska overaller, så lever du antagligen i en dystopi. Antingen det, eller så är du på en studentfest på KTH.
* Om det bara finns fyra namn per kön att döpa dina barn till och du själv inte får bestämma vem du ska gifta dig med, så lever du förmodligen i en dystopi. Antingen det, eller så är du muslim.
* Om den allsmäktige ledaren dag ut och dag in syns på tv-skärmar och berättar vad du ska tycka, samtidigt som du känner hur din hjärna förtvinar och ditt kritiska tänkande bedövas, så lever du förmodligen i en dystopi. Antingen det, eller så är det schlager-säsong och Christer Björkman “gör media”.
Det funkade ganska bra.
Jag hade i min tur tipsat om barnboksklassikern Ur en kos dagbok, skriven av Beppe Wolgers. Erik Börén tolkade denna medelst råmande, gräsätande, idissling och sång. En fin tolkning.
Igår var det, föga förvånande för er som kan räkna, dags för veckans tredje ståupp-gigg i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust. Detta skedde på klubben Mitt i smeten, som drivs av Adeel Faqih med assistans av Sandra Ilar, Isak Jansson och Pontus Ströbaek.
Det var synnerligen trevligt. Det gick inte lika bra för mig som kvällen innan, men jag är ändå nöjd. Inledde med skämt om föregående komiker (13-årige Pål Ströbaek, närmare bestämt) och husbandet, som gick hem väldigt väl. Det skrivna materialet fick lite mer fluktuerande respons, skämt som brukar få mycket skratt fick mindre och skämt som brukar få mindre skratt fick mer, och så glömde jag den där detaljen med att avsluta starkt. Men på det stora hela – helt okej.
Adeel var konferencier, och sedan körde Christopher Linnell samt den tidigare nämnda pojkspolingen och ungdomsligisten Pål. Efter mig dök det även upp kändisar! på scenen, i form av Kodjo Akolor, Jonatan Unge, och Mårten Andersson. Och så körde Evelyn Mok en enminutersgrej, men jag tror inte att hon klassas som kändis än så länge. I vilket fall: Alla var väldigt kul.
Efter gigget blev det några öl tillsammans med Dåktår Humår aka RålandUlvselius, den ärade herr Faqih, och den förtjusande fröken Ilar. Med precis lagom mycket skitsnack om utvalda kollegor och bekanta. Känn er träffade, ni som känner er träffade.
Ikväll blir det sista ståuppgigget i huvustaden för den här gången, på Tiny Comedy. Sedan bär det av söderut. Hoppas att vädret i Malmö är 25 grader varmt och soligt.
Mitt första road gig som ståuppare, tillika mitt andra uppträdande någonsin, klarades av igår. Hade ynnesten att få uppträda på klubben Grovhugget på utestället Kalk på ön Öland, där den fryntlige snickaren Nils Lind sätter ihop ståuppkvällar med jämna mellanrum.
Finfin lineup utöver mitt eget deltagande: Ludvig Samuelsson, Aron Flam, Sandra Ilar, och Fritte Fritzl skojade. Alla var bra, men Ludde och Fritte var solklara publikfavoriter.
Själv började jag ganska bra, men tappade mark längs vägen. Publiken visade tydligt att dom ogärna skrattade åt saker som hade med heroin, sprutluder, och Michael Jacksons handske att göra. Att håna Stevie Wonder för att han är blind var dock mer uppskattat. Samvetslöst, Öland.
Sedan öppen bar och personal som snabbt uppmärksammade sinande ölglas och tillhandahöll nya fyllda sådana innan man tvingades skåda glasets förhatliga botten. Jag skulle hällt lite öl i plånboken för att kunna claima mitt första avlönade gig.
På värdshuset där vi var inhysta fanns en bok med drömtydningar. Den kändes inte direkt vetenskapligt grundad men var däremot väldigt säker på sin sak. Dina drömmar avslöjar vad som kommer att hända dig i framtiden, förstår du.
Drömmer du att du är omringad av zulunegrer (detta ord användes trots att boken enligt egen utsago var utgiven tidigt 1990-tal) så kommer orosmoln du haft omkring dig att försvinna. Drömmer du om instrumentet fagott så kommer en bekant snart att bjuda in dig att medverka i en amatörrevy för välgörande ändamål.
En bok som är så specifik måste man ju tro på. Ångrar att jag inte snodde med den hem.
Sammanfattning: Halvbra framträdande. Bra resa. Rolig bok.
