Posts Tagged ‘Simon Svensson’

The roast with the moast

2011-05-26 18:14 by johabbed

Igår fyllde min vän Fritte Fritzson 40 år. Detta firades med dunder och brak i form av en roast. En extrainsatt föreställning av Oslipat, i Tangopalatsets stora sal, där Frittes vänner och bekanta samt betalande publik fick höra en drös Malmökomiker slänga skit på varandra i allmänhet och på Fritte i synnerhet.

 

Det blev en jävligt rolig kväll. Själv fick jag det ärofyllda och utmanande uppdraget att vara första komikern ut, efter att roastmastern Marcus Johansson dragit igång kvällens festligheter.

Hela grejen sändes även live via det världsomspännande internätet, men teknikstrul gjorde att det hackade en hel del, vilket också hänger kvar i filmklippen man annars hade kunnat se i efterhand. Så titta bara på det om du känner för att bli som den där tyske ungen som vrålar på sin dator i det där roliga klippet från några år sen, ni vet.

Därför tänkte jag istället slänga ut min roast i skriftform för allmän beskådan. Internt? Jovisst. Men skit samma. Mitt framträdande tar alltså vid efter att en finklädd Marcus Johansson presenterat mig, och jag flyttat på den ölback sagda roastmaster stod på och intagit min plats bakom podiet. Håll till godo.

 

 

Marcus Johansson, mina damer och herrar! Tydligen säljer dom kostymer på Polarn o Pyret!

Det är inget mindre än ett medicinskt mirakel att Marcus är här idag. Folk kanske inte känner till detta, men det är helt sant. Marcus Johansson lider av en extremt ovanlig blodsjukdom som gör att en gång i kvartalet, så måste ett läkarteam byta hans blod för att han ska överleva. Jag tror jag talar för alla här inne när jag säger… VEM ÄR DOM ATT LEKA GUD!?! Låt naturen ha sin gång! Evolutionen vill inte att det där ska fortgå! Är det sån skit våra skattepengar ska gå till?

Vi är ganska många komiker här ikväll, så av tidsskäl tänkte jag därför fokusera på de som är lite mer kända och framgångsrika. Tomas Högblom. Du är inte en av dom.

Jag tänker inte heller skämta om Erik Börén. För jag vet att vad jag än säger om honom, så kan han bara svara med… “Spegel!”

Vi är ganska lika, jag och Erik. Man kan säga att vi är lite som filmen Twins. Om båda rollerna hade spelats av Danny DeVito.

Apropå film. Jörund Larsen. Du påminner mig lite om Fredo i Gudfadern. Delvis till utseendet. Och delvis att man vill mörda dig på en båt.

Men det finns faktiskt lite mer kända människor här. Vi har till exempel den stora stjärnan från P3:s Tankesmedjan. Och bredvid honom sitter Simon Svensson. Kul att du släpade med honom hit, Jonatan Unge.

Jonatan Unge ska bli pappa, en applåd för det! Det kommer ju gå bra… Det finns barn som uppfostrats av vargar som kommer bli mer socialt kompetenta än det barnet. Det kommer vara det enda barnet på dagis som får stesolid i nappflaska. Nä, det kommer nog gå bra, Jonatan. Bara se till att vara tidigt ute med att ställa barnet i kö… till barn- och ungdomspsyk.

Och så har vi Kringlan Svensson, en av upphovsmännen till Rikets Sal-boken. En bok som sålt i nästan lika många exemplar som den har författare.

Jag måste bara nämna detta också, eftersom jag är säker på att det kommer tas upp. Kringlan Svensson. Ståupp-Sveriges största kuk. Inte att han har det, utan att han är det. Bara fråga nån av hans ex-flickvänner.

En av dom är här ikväll, Cecilia Ramstedt. Som varje gång hon är på scen pratar om sin betydligt yngre pojkvän. Det blir lite tjatigt. Jag menar… Fritte ligger också med småpojkar, men det är inget han skryter om.

Och så har vi den förtjusande Freja Hallberg. Jag säger bara såhär: Om Freja är en kärleksgudinna… så är jag ateist.

Här hade jag tänkte dra ett skämt om Anders “Ankan” Johansson, men han fegade ur. Eller rättare sagt, han hänvisade till sin familjesituation och att han var tvungen att ta hand om sina barn. Jag tycker det är så typiskt. Han går på lägenhetsbordell en gång, och helt plötsligt tror han att han är Sven-Otto Littorin.

Men vi är ju här för att prata om kvällens huvudperson. Fritte Fritzson. En av mina äldsta vänner. Inte för att vi känt varann så värst länge, men gubbjäveln är för fan 40 år.

Eller rättare sagt. Han är 40 år i kroppen, men 20 i sinnet. Och typ 60 i ansiktet.

Allvarligt. Dina ögon har så mycket kråkfötter att Mikael Wiehe kan skriva ett album om dom.

Fritte har också, som så många män i hans ålder, gått och blivit ihop med en betydligt yngre asiat. Och samtidigt flyttat norrut, där sånt beteende är mer accepterat.

För er som inte känner Fritte, så kan jag berätta att han är så mycket mer än bara en medelmåttig komiker. Han är så mycket mer än en två meter lång fallos. Han är så mycket mer än en farbror som står på scen och rappar, trots att han har sämre flow än Åke Cato. Han är så mycket mer.

Fritte är också en stor djurvän. Precis som Adolf Hitler.

Många här inne har förstås sett Fritte gå på stan med sin trogne följeslagare, den här äckliga lilla knähunden. En varelse som saknar all social kompetens, som inte kan vistas i möblerade rum, och som jag tror inte ens är rumsren. Men nog om Marcus Johansson.

För Fritte har också en foxterrier som heter Texas. Och Fritte är aldrig så lycklig som när han går nerför gatan med Texas kopplad i ena handen, och en nyinköpt burk jordnötssmör i andra handen. På väg hem för lite kvalitetstidelag med människans bästa knullkompis.

Nu är det inte som ni tänker, att Fritte skulle smörja in sitt kön med jordnötssmöret och sedan låta Texas slicka det. Nej, nej. Det går till så att Fritte alltså smörjer in Texas kön. Och sen börjar han mumsa.

Allt är större i Texas, som Fritte säger om sin penis.

Jag vill bara varna dig, Fritte. Om det blir för mycket av en röra av hund och jordnötter, så finns risken att din flickvän kommer servera det som pad thai.

Men allvarligt talat, Fritte. Du är en väldigt rolig människa. Jag skulle kunna höra dina rutiner om påven och danska polisserier hundratals gånger… till. Du är en rolig komiker och en bra vän. Och så vill jag tacka dig och Marcus för att ni driver Oslipat, som utan tvivel är Sveriges bästa ståuppklubb. Tack för att jag fick komma. Grattis.

 

Förutom ovan nämnda människor deltog också Nils Lind och Magnus Erlandsson i roasten, som också innehöll videohälsningar från Jesper Rönndahl, Valle Westesson, Aron Flam och Soran Ismail. Och sist men inte minst en överraskning i form av Frittes flickvän Jenny Rundby, som var extremt rolig i sin scendebut och slaktade Fritte på det mer privata planet.

Grymt.

/johabbed

Iklädd Bill Hicks andedräkt

2011-05-06 12:50 by johabbed

Sveriges bästa ståuppklubb Oslipat höll i förrgår en av sina utsökta experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång baserat på en idé jag föreslagit, faktiskt. Så det var ju kul.

Själva konceptet gick under rubriken I någons anda. Sådana kvällar har Oslipat haft tidigare, och tanken är att komikerna skiver nya, egna skämt men låter sig inspireras av en annan komikers stil och allmänna humor.

Nyheten för denna gång var att istället för att verka i andan av de andra komikerna samma kväll, så skulle vi nu välja var sin känd ståuppare. Det blev en osalig blandning.

 

Men en ganska hyfsad lineup för en ståuppklubb i Malmö, kan man säga.

I rollerna.

Karl Gerhard … Kalle Lind

Rodney Dangerfield … Jørund Larsen

Jonas Gardell … Jonatan Unge

Zach Galifianakis … Frida Ulvegren

Johans Glans … Marcus Johansson

Wanda Sykes … Erik Börén

Magnus Betnér … Elin Nordén

Demetri Martin … Marja Nyberg

Jerry Seinfeld … Simon Svensson

Bill Hicks … Johannes Finnlaugsson

 

Jag såg tyvärr inte alla de andra komikerna i sin helhet eftersom jag vankade runt och repade under stora delar av kvällen, men det jag såg var väldigt, väldigt bra. Kupletter, oneliners, drama, en t-shirt där det stod t-shirt, observationskomik och mycket mer. Vad mer kan man begära?

 

Själv valde jag alltså att klä mig i Bill Hicks andedräkt. Såväl bildligt som bokstavligt, då jag medan jag stod på scen tog tillfället i akt att bli den förste i västvärlden på 15 år som rökt en cigarett inomhus. Valet föll på den framlidne herr Hicks mycket tack vare hans extremt tydliga karaktär och humorstil, som dessutom är sådana att dom skiljer sig markant från min egen ståupp. En bra utmaning, helt enkelt.

Resultatet får jag vara nöjd med. Jag avslutade kvällen och körde typ 20 minuter nyskrivet material som kändes väldigt Hicks-igt, med lite allmänt hat mot media, skämt om hälsoråd, kritik av USA:s utrikespolitik, och en rejäl dos konspirationsteori. Kortfattat: Daniel Westling mördade Anna Lindh.

Mer om kvällen här, här, här och här.

/johabbed

PS. Jag ber om ursäkt för de mardrömmar det väldigt olyckliga collaget ovan ger upphov till. Men se det som en tävling att hitta samtliga kända komiker. Och sedan drömma mardrömmar om dem.

Skratta hela vägen till Banco – Midsummer Edition

2010-06-28 12:04 by johabbed

I lördags hölls så omgång nummer två av SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE på Banco de la Musica i Malmö. Detta blir ett onödigt detaljerat referat, vilket jag vet eftersom jag skriver just den här meningen I FRAMTIDEN, efter att jag skrivit allt nedanstående. Så det får ni helt enkelt leva med.

 

skrattklubb

 

Det blev en riktigt skön kväll. Jag var lite orolig över hur det faktum att det var midsommardagen skulle påverka publiktillströmningen, men detta visade sig obefogat. Det tidigare publikrekordet från premiären slogs, om än med nöd och nåt som kallas näppe.

Seriöst, vad är näppe för ett jävla ord? Det låter som en av kungens polare.

I alla fall. De cirka 80 personerna i lokalen var rejält på gång från första stund, och min uppvärmning gick således som smort. Sedan släppte jag på, i tur och ordning, de tre ungtupparna Niklas Larsson, Moa Lundqvist, och Danial Ali Akbari som alla var väldigt roliga. Tre distinkta stilar, men samtliga gick hem hos publiken.

Innan paus var det sedan dags för ännu en musikalisk premiär på Banco, i form av en konsert på fyra låtar av Ryska Posten, supergruppen bestående av Valle Westesson och Krizze Jonzon. Det blev en riktig succéspelning och förmodligen kvällens höjdpunkt. Låten om Angelopolous i Arkadien var min personliga favorit. Håll utkik efter fler framträdanden med dem i Malmösommaren.

 

 

Till andra akten hade man kunnat tro att publiken skulle vara slutkörd. Men icke. Jag körde en kort konfa och bad bland annat om ursäkt för att det på grund av min dåliga mobil och allmänt grötiga röst stått Sofia Ramstedt på planscherna, innan Cecilia Ramstedt gick upp och var grym. En hel del hård humor som lyckades uppnå den åtråvärda publikreaktionen skräckblandad förtjusning.

Gotta love skräckblandad förtjusning. Det är det bästa. Mycket bättre än responsen jag fick när jag tog upp årsdagen av Michael Jacksons (fejkade) död med lite allmäna MJ-tallar-på-barn-skämt: Skräckblandad förfäran.

Efter Ramstedt var det dags för en snubbe som jag dagen dessförinnan träffat på fyllan och som då, över en öl, sagt att han ville ståuppa varpå jag sa okej. Det är normalt sett inte den mest tillförlitliga metoden att boka ståuppare. Som tur var så råkade snubben i fråga vara Simon Svensson, som ju har lite vana av det här med skojeri. Han körde sedermera ett kort men enormt skämtintensivt set om homofobi, noshörningar, och lite annat smått och gott.

Till sist gick kvällens headliner Fritte Fritzson upp och avslutade kvällen med största proffsighet, och med många roliga nya grejer inmixade bland mer säkra kort. En toppenkväll var därmed fullbordad.

Förresten så var det ganska kul, med tanke på lokalen, att det blev mycket musikrelaterad humor. Förutom mini-konserten med Ryska Posten så sjöng Niklas en kristen visa från sin barndom, och Fritte avslutade sitt set med en själfull R’nB-ballad om ryska sjömän med tabascoindränkta kvastskaft. Good shit.

 

doa

 

Tyvärr så blev den andra ståuppkvällen under flaggen Skrattklubben Stereo Love också den sista. Inte på grund av själva ståuppen, som har funkat väldigt bra. Utan för att ägaren till Banco de la Musica av någon anledning inte fått kombinationen stor dyr lokal som bara är öppen fredagar och lördagar och är utan vare sig uteservering eller restaurang att gå ihop rent ekonomiskt. Hela stället stänger därmed och ska som jag förstår det säljas.

Trist. Men det blev i alla fall två roliga kvällar av det här. Framtida ägare: Hör av er om ni vill ha mer ståupp, för lokalen funkar finfint till ändamålet.

/johabbed

Oslipad affärsman

2010-04-08 13:13 by johabbed

 

 

Jag ståuppade på Oslipat igår. Det gick rätt så bra.

Kvällen innehöll:

Marcus Johansson, som kommenterade hur levande Malmökomikerna klär i rutigt. Fritte Fritzson, som läste utdrag ur Expressen från den första mars 1986. Moa Lundqvist, som förklarade hur man psykar psykon. Nils Lind, som visade diabilder från en sci-fi-mässa. Och Niklas Andersson, som orerade om trosor gjorda av människohår samt dalahästar.

En paus.

Sedan Erik Börén, som gjorde storstilad entré med konfettiregn och glowsticks. Undertecknad, som pratade om He-Mans sexuella läggning samt barnsoldater i Sudan. Josefin Johansson, som imiterade jazzsångare samt berättade om konstrundan på Österlen. Och slutligen Simon Svensson, som var privat på riktigt samt målade upp en elchocksutopi.

Kort sagt: En rolig kväll, även om den där eftersträvansvärda Oslipat-magin aldrig riktig infann sig.

 

 

Dessutom fick jag möjlighet att friska upp sina skillz i företagsekonomi.

När det åts pizza inför showen påpekade nämligen Nils att när han var i Åre, så kostade pizzasalladen tio kronor extra. Till skillnad från här i Malmö, där den i regel medföljer gratis.

Omedelbart började jag skissa på en affärsmodell över hur mycket pizzasallad man behöver kånka med sig för att bekosta en skidhelg. Enligt premissen att man packar några sopsäckar fulla med gratis Malmö-pizzasallad, ställer sig utanför pizzerian i Åre, och säljer den strimlade indränkta vitkålen för låt oss säga åtta kronor per påse.

Ren jävla vinst!

En fullständigt briljant affärsplan tills jag kom på att man måste köpa väldigt mycket pizza för att införskaffa den gratis pizzasalladen. En inte helt oansenlig utgift i sammanhanget.

Fan också. Back to the griffeltavla.

/johabbed

Fem av sex: Malmö Komedifestival

2010-01-31 13:13 by johabbed

Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.

Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.

Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.

 

malmokomedifestivalliten

 

Från vänster till höger syns Valle Westesson, Nils Lind, Fritte Fritzson, jag, Jørund Larsen, Simon Svensson, Kringlan Svensson, Tomas Högblom, Marcus Johansson, Jonatan Unge, Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, och Jesper Rönndahl. Saknas på bilden, enligt uppgift för att han var längre in i skogsdungen och uträttade behov, gör Erik Börén.

Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.

Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.

Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.

Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.

 

Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.

/johabbed

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

Dockan, På Besök och suspekta sinnen

2009-07-24 14:12 by johabbed

Ståupp-framträdande nummer fyra, eller IV för våra romanska läsare, avklarades i förrgår. Platsen var den alltid lika fullsmockade och finfina klubben Dockan Comedy i Västra Hamnen i Malmö. Det gick ganska bra. Jag experimenterade med ståupp-formen genom att ha bra publikskratt hela vägen utom på det allra sista skämtet som möttes av total tystnad. Det kändes nyskapande.

Eftersom ni suktar så avlägger jag härmed den traditionsenliga name-droppingen av samtliga som uppträdde. Låt er hänföras och drömma er bort till tonerna av Eric Andersson, Mats Andersson, Evelyn Mok, Martin Gustafsson, Lauri Erikoinen, Fritte Fritzson, Emma Wessleus, Jacob Stålhammar, Mikael Andersson, Anders Kettunen och Björn Johansson.

Jag såg tyvärr inte så många av ovannämnda komikers framträdanden då jag först var upptagen med mitt eget och sedan lämnade brottsplatsen i halvtid. Men folk var säkerligen roliga.

Igår besökte jag På Besök som rent civil människa. Också där var det fullsmockat, också där var folk väldigt, väldigt roliga. Också här namedroppar jag komikerna, mest för att listan med taggar under detta inlägg ska slå rekord. Vi snackar Tomas Högblom som konferencier, Kringlan Svensson, Mats Andersson, Erik Börén, Jonatan Unge, Pernilla Hammargren, Marcus Johansson, Simon Svensson, Fritte Fritzson, och Jesper Rönndahl.

Med andra ord stod hela det beryktade humorkollektivet Malmö 8 på scenen. Den tidigare medlemmen Nils Lind har uppenbarligen blivit utslängd och ersatt av Mats. Jonatan och Pernilla är inte medlemmar, eftersom - och nu citerar jag Fritte – “vi kan fan inte ha judar och brudar i Malmö 8!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.

Efter ståuppen ölades det och skrålades till Elvis-dängan “Suspicious Minds”. En låt skriven från perspektivet av en artist som uppenbarligen knullar runt under sitt turnerande, kommer hem luktande av sprit och kön, och i rent försvar går till motangrepp och anklagar sin tjej för att vara paranoid och svartsjuk.

HERE WE GO AGAIN! ASKING WHERE I’VE BEEN!

Lyssna på låten igen med den insikten, så får den helt nya lager.

/johabbed

Pjäs i en akt

2009-06-22 19:13 by johabbed

När jag var inne på Morgonpassets hemsida hittade jag även detta finfina exempel på skojig nyhetshumor / samhällssatir / radiopjäs / rasism. En skojighet av Simon Svensson.

/johabbed