Posts Tagged ‘snö’

Visste du att…

2011-04-03 19:48 by johabbed

…eskimåerna har över 100 ord för kokain. Ett av dem är “snö”.

/johabbed

Go to hell, sorgeprocess

2010-03-16 08:45 by haddock

Det har varit ett tufft klimat att leva i denna vintern. Kallt, sjuka mängder snö och den neverding joy som vintern medför, speciellt för kollektivtrafiken. Nu går det mot varmare tider och det känns onekligen inte fel. Det har varit jävligt mycker vinter den sista tiden, även med skandinaviska mått mätt. Men i år insåg jag vad jag varit med om.

En sorgeprocess. Och en kidnappning.

Förnekelse

1. Förnekelse

Jag vet att den kommer, men jag kan inte göra något åt det. Vintern knackar på. Eller nej, förresten, inte knackar på – sparkar in dörren, slår ner mig och håller mig gisslan i månader. Det måste vara en värdelös dröm, det här händer inte.

Ilska

2. Ilska

Vreden infinner sig snabbt, jag förbannar yttre omständigheter och mig själv likaså. Skuldlägger och hotar. Kidnapparen hånler, mer snö faller för att jävlas. Än mer inåtriktad ilska: Nästa år blir det till solen, för helvete.

Köpslagning

3. Köpslagning

Det är här jag tror att det ska lugna ner sig lite, temperaturen gå aningen upp. Ett hopp om att det bara var ett dråpligt missförstånd, att kidnapparen fått fel snubbe. Men snart kommer vindarna och bankar mig blodig. Fine, låt gå för -25, men inte vindarna också. Vad som helst men inte ansiktet-mot-ett-rivjärn-vindarna.

Depression

4. Depression

Den är tung, insikten att det faktiskt har hänt. En katalysator för tankarna att vintern aldrig tar slut, att detta är mitt öde. Ett ok över axlarna, en smärta i själen. Bakbunden, blodig, utmattad och apatisk inför vintervindens upprepade piskrapp. Evigheten alltid närvarande.

Acceptans

5. Acceptans

Så kommer dagen när den negativa apatin når över gränsen till positiv apati. När misshandeln blivit vardag, och jag börjar leta ljuspunkter. Slagen är välriktade och det var en fin sträckning på den raka högern som knäckte min käke. När balansen infinner sig, när kompromissen är nådd. Även om “kompromiss” här betyder “jag förlorar”.

Vintern är här och jag har ingenting längre att sätta emot.

Fyra månader tog det att acceptera vintern. Acceptansen infann sig när jag klev ut en morgon i -20 för ca två veckor sedan. Hade lågskor och mötte en decimeter nyproducerad snö, men hittade snabbt ett par skospår att följa. Av spårens storlek att döma bars skorna av en tjej i 7:e klass, men det var tillräckligt för att lindra. Och jag blev inte upprörd. Acceptans.

Två dagar därefter var det 15 grader varmare.

Så, vintern är en sorgeprocess och sorgeprocessen varar exakt hela vintern. Nästan på dagen. Väl över ges en kort permission från misshandeln, men snart sitter jag där igen; bakbunden och blodig med sönderrivna kinder och läppar torrare än Carl Bildts skratt. Varje år.

Det i sig är värt en egen sorgeprocess – för det har jag fan inte accepterat ännu.

/haddock