I dödens farvatten behövs skön musik, speciellt när jag två timmer om dagen åker demonmaskiner på räls till och från jobbet. Har betalat de 99 svenska kronor som det kostar att ordentligt börja upptäcka Spotify. Bra pris, speciellt när det betalas med norska pengar. Samma pengar för ett månadsabonnemang som den dosa snus jag köper varje morgon. En jävla skandal är det, åttio spänn. Men bra pris, nittionio.
Med mobilapplikationen blir Spotify dessutom nästan lika användbart som innehållet i en dosa snus. Förgylla situationer, helt enkelt. Som när kollegan med rivig stämma, och för medelålders damer karaktäristiskt skratt kalkonvrål, håller låda i kontorslandskapet. In med två lurar och två prillor och förgyllningen blir lika närvarande som kollegans oförmåga till diskretion.
Tidigare var Spotify för mig likställt med tio miljoner valmöjligheter, när allt jag behöver är en kniv. Tack vare “Related artists”-funktionaliteten har nya fynd grävts fram:
Ett gammalt fynd, men jävligt säkert kort är k-os – Atlantis – Hymns for Disco.
Riktigt bra skit.
Ge mig dina rekommendationer! Ge mig dem, annars tar jag dem från dig på lunchrasten.
/haddock
