Posts Tagged ‘Soran Ismail’

Folkdräkt – it’s the new black!

2011-06-07 23:01 by johabbed

Igår var det Sveriges nationaldag. Idag är det en helt vanlig tisdag. Vilket betyder att det återigen är högst ohippt att ha på sig folkdräkt.

Förutom för två grupper. Den ena är Sverigedemokrater. Den andra är mörkhyade kändisar.

Den senaste tiden har nämligen folkdräktshandlare sett ett enormt uppsving i försäljningsstatistiken enbart tack vare denna väldigt specifika konsumentgrupp. Är du en mörkhyad svensk kändis, så är oddsen låga för att du de senaste två åren klätt på dig en folkdräkt och ställt dig framför en professionell kameraman för att föreviga detta klädval för omvärlden.

Låt oss titta på några exempel.

 

Rapparen Jason Diakité, också känd som Timbuktu, var tidigt ute i rollen Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM. Ett nytt mode var fött.

Den trendkänslige lille hiphopparen bar upp utstyrseln i videon till låten “Tack för kaffet”. Rockartisten Dregen deltog också i videon, även han iklädd folkdräkt. Men få brydde sig. För att han är vit.

 

Komikern Marika Carlsson valde utstyrseln på affischen till soloshowen En negers uppväxt, en självbiografisk föreställning ”om kulturkrockar utan krockkuddar”. Men med en Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.

Namnet på showen upprörde för övrigt intresseorganisationen Afrosvenskarnas riksförbund, riksförbundet för svenskar med afro. Förmodligen var dom avundsjuka på att Marika har en större afro än dem.

 

Ståupparen och radioprataren Kodjo Akolor fick hösten 2010 inte bara jobbet som sidekick i SVT:s Dansbandskampen, utan också kostymeringen Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.

SVT:s pr-människor var förmodligen synnerligen nöjda med denna gränssprängande casting och fullständigt unika look.

 

Rapparen Adam Tensta fotograferas under våren 2011 för magasinet Gaffa, och får därmed äran att också han tillhöra den allt mindre exklusiva skaran Mörkhyad Kändis i FolkdräktTM.

Han uttrycker vid fototillfället exakt så mycket entusiasm som tidningens nytänkande klädval förtjänar.

Det finns förstås också avarter. Klädval som närmar sig trendkänsligheten av MKIFDTM, men inte riktigt når ända fram. Mycket till följd av bristande pigment. Av en slump kommer följande två exempel från ståuppvärlden.

Soran IsmailKurdisk kändis i Gåsapåg-dräktTM.

 

Johan GlansAlbino-kändis i FolkdräktTM.

Huruvida denna trend kommer hålla i sig över sommaren är svårt att sia om. Kanske kommer den att ersättas av någon annat avant garde-kombination av etnicitet och klädesplagg. Kommer vi i framtiden få stifta bekantskap med till exempel Exjugoslav i Batikklänning? Eller varför inte Finlandssvensk i Burka?

Ingen vet. Men våra trendspanare kommer fortsätta hålla ögonen öppna.

/johabbed

The roast with the moast

2011-05-26 18:14 by johabbed

Igår fyllde min vän Fritte Fritzson 40 år. Detta firades med dunder och brak i form av en roast. En extrainsatt föreställning av Oslipat, i Tangopalatsets stora sal, där Frittes vänner och bekanta samt betalande publik fick höra en drös Malmökomiker slänga skit på varandra i allmänhet och på Fritte i synnerhet.

 

Det blev en jävligt rolig kväll. Själv fick jag det ärofyllda och utmanande uppdraget att vara första komikern ut, efter att roastmastern Marcus Johansson dragit igång kvällens festligheter.

Hela grejen sändes även live via det världsomspännande internätet, men teknikstrul gjorde att det hackade en hel del, vilket också hänger kvar i filmklippen man annars hade kunnat se i efterhand. Så titta bara på det om du känner för att bli som den där tyske ungen som vrålar på sin dator i det där roliga klippet från några år sen, ni vet.

Därför tänkte jag istället slänga ut min roast i skriftform för allmän beskådan. Internt? Jovisst. Men skit samma. Mitt framträdande tar alltså vid efter att en finklädd Marcus Johansson presenterat mig, och jag flyttat på den ölback sagda roastmaster stod på och intagit min plats bakom podiet. Håll till godo.

 

 

Marcus Johansson, mina damer och herrar! Tydligen säljer dom kostymer på Polarn o Pyret!

Det är inget mindre än ett medicinskt mirakel att Marcus är här idag. Folk kanske inte känner till detta, men det är helt sant. Marcus Johansson lider av en extremt ovanlig blodsjukdom som gör att en gång i kvartalet, så måste ett läkarteam byta hans blod för att han ska överleva. Jag tror jag talar för alla här inne när jag säger… VEM ÄR DOM ATT LEKA GUD!?! Låt naturen ha sin gång! Evolutionen vill inte att det där ska fortgå! Är det sån skit våra skattepengar ska gå till?

Vi är ganska många komiker här ikväll, så av tidsskäl tänkte jag därför fokusera på de som är lite mer kända och framgångsrika. Tomas Högblom. Du är inte en av dom.

Jag tänker inte heller skämta om Erik Börén. För jag vet att vad jag än säger om honom, så kan han bara svara med… “Spegel!”

Vi är ganska lika, jag och Erik. Man kan säga att vi är lite som filmen Twins. Om båda rollerna hade spelats av Danny DeVito.

Apropå film. Jörund Larsen. Du påminner mig lite om Fredo i Gudfadern. Delvis till utseendet. Och delvis att man vill mörda dig på en båt.

Men det finns faktiskt lite mer kända människor här. Vi har till exempel den stora stjärnan från P3:s Tankesmedjan. Och bredvid honom sitter Simon Svensson. Kul att du släpade med honom hit, Jonatan Unge.

Jonatan Unge ska bli pappa, en applåd för det! Det kommer ju gå bra… Det finns barn som uppfostrats av vargar som kommer bli mer socialt kompetenta än det barnet. Det kommer vara det enda barnet på dagis som får stesolid i nappflaska. Nä, det kommer nog gå bra, Jonatan. Bara se till att vara tidigt ute med att ställa barnet i kö… till barn- och ungdomspsyk.

Och så har vi Kringlan Svensson, en av upphovsmännen till Rikets Sal-boken. En bok som sålt i nästan lika många exemplar som den har författare.

Jag måste bara nämna detta också, eftersom jag är säker på att det kommer tas upp. Kringlan Svensson. Ståupp-Sveriges största kuk. Inte att han har det, utan att han är det. Bara fråga nån av hans ex-flickvänner.

En av dom är här ikväll, Cecilia Ramstedt. Som varje gång hon är på scen pratar om sin betydligt yngre pojkvän. Det blir lite tjatigt. Jag menar… Fritte ligger också med småpojkar, men det är inget han skryter om.

Och så har vi den förtjusande Freja Hallberg. Jag säger bara såhär: Om Freja är en kärleksgudinna… så är jag ateist.

Här hade jag tänkte dra ett skämt om Anders “Ankan” Johansson, men han fegade ur. Eller rättare sagt, han hänvisade till sin familjesituation och att han var tvungen att ta hand om sina barn. Jag tycker det är så typiskt. Han går på lägenhetsbordell en gång, och helt plötsligt tror han att han är Sven-Otto Littorin.

Men vi är ju här för att prata om kvällens huvudperson. Fritte Fritzson. En av mina äldsta vänner. Inte för att vi känt varann så värst länge, men gubbjäveln är för fan 40 år.

Eller rättare sagt. Han är 40 år i kroppen, men 20 i sinnet. Och typ 60 i ansiktet.

Allvarligt. Dina ögon har så mycket kråkfötter att Mikael Wiehe kan skriva ett album om dom.

Fritte har också, som så många män i hans ålder, gått och blivit ihop med en betydligt yngre asiat. Och samtidigt flyttat norrut, där sånt beteende är mer accepterat.

För er som inte känner Fritte, så kan jag berätta att han är så mycket mer än bara en medelmåttig komiker. Han är så mycket mer än en två meter lång fallos. Han är så mycket mer än en farbror som står på scen och rappar, trots att han har sämre flow än Åke Cato. Han är så mycket mer.

Fritte är också en stor djurvän. Precis som Adolf Hitler.

Många här inne har förstås sett Fritte gå på stan med sin trogne följeslagare, den här äckliga lilla knähunden. En varelse som saknar all social kompetens, som inte kan vistas i möblerade rum, och som jag tror inte ens är rumsren. Men nog om Marcus Johansson.

För Fritte har också en foxterrier som heter Texas. Och Fritte är aldrig så lycklig som när han går nerför gatan med Texas kopplad i ena handen, och en nyinköpt burk jordnötssmör i andra handen. På väg hem för lite kvalitetstidelag med människans bästa knullkompis.

Nu är det inte som ni tänker, att Fritte skulle smörja in sitt kön med jordnötssmöret och sedan låta Texas slicka det. Nej, nej. Det går till så att Fritte alltså smörjer in Texas kön. Och sen börjar han mumsa.

Allt är större i Texas, som Fritte säger om sin penis.

Jag vill bara varna dig, Fritte. Om det blir för mycket av en röra av hund och jordnötter, så finns risken att din flickvän kommer servera det som pad thai.

Men allvarligt talat, Fritte. Du är en väldigt rolig människa. Jag skulle kunna höra dina rutiner om påven och danska polisserier hundratals gånger… till. Du är en rolig komiker och en bra vän. Och så vill jag tacka dig och Marcus för att ni driver Oslipat, som utan tvivel är Sveriges bästa ståuppklubb. Tack för att jag fick komma. Grattis.

 

Förutom ovan nämnda människor deltog också Nils Lind och Magnus Erlandsson i roasten, som också innehöll videohälsningar från Jesper Rönndahl, Valle Westesson, Aron Flam och Soran Ismail. Och sist men inte minst en överraskning i form av Frittes flickvän Jenny Rundby, som var extremt rolig i sin scendebut och slaktade Fritte på det mer privata planet.

Grymt.

/johabbed

Storleken har betydelse

2011-03-16 17:27 by johabbed

Nackdelen med att ha ett långt namn är att det blir mycket mindre på flyers.

 

Gigget, som alltså gick av stapeln igår, var för övrigt väldigt trevligt. Kudos till arrangörerna.

/johabbed

Nu löser vi Palmemordet! – radio edit

2011-02-28 12:55 by johabbed

 

 

Det är idag 25 år sedan Olof Palme mördades. Den uppmärksamme kanske har läst någon enstaka undanskuffad artikel om det hela i media under dagen.

Man brukar säga att den dag Olof Palme mördades är den dag Sverige förlorade sin oskuld. Det är ett enormt trauma att förlora oskulden på det viset. Jag vet, eftersom jag också förlorade min oskuld på samma sätt.

Det var också för mig en kall februarinatt. På en bakgata i Stockholm. Till en pistolbeväpnad amfetaminmissbrukare. Medan Lisbet Palme tittade på.

 

 

Jag fick i förra veckan hedersuppdraget av Humorhimlen Lab i P3 att lösa statministermordet en gång för alla, så länge jag kunde göra det på typ tio minuter. Hur det gick kunde höras i radion igår, och nu finns spaningen också att tillgå som podd, med sånt där trams som musik bortklippt.

HÄR!

Hoppa fram till minut nummer 5 för att höra mig gå till botten med såväl PKK-spåret som förväxlingsteorin. För lyssnare som inte har något intresse av Palmemordet finns också annat roligt i den där podden, som exempelvis ett avsnitt av det religionsfilosofiska P3 Opium.

Nya spaningsuppslag kommer på bloggen nån gång i framtiden. Preskriptionstiden är ju borta, så det finns ingen brådska.

/johabbed

Believe in Pod

2011-01-14 13:45 by johabbed

Nämen! En viss Johannes Finnlaugsson är gäst i en viss podcast annorstädes på internätet. Jag vet inte om jag kan länka direkt till filen och få det att funka, så för att inte ta några risker bifogar jag en länk som ni kan gå till för lyssning:

 

 TSKNAS AVSNITT 15

 

Det är mycket möjligt att det var roligare vid inspelningen än vad det är att lyssna, men i alla fall. För dig som är abnormt intresserad av de problem Marcus Johansson haft med Telenor är detta avsnittet knäck i öronen. Eller örongodis, som man också säger. Men det är förstås också intressant om du är nyfiken på vad Petter Bristav och Soran Ismail har att säga… om Marcus Johanssons problem med Telenor.

Dessutom blir det lite om Magnus Hedman och hans sexköp, beefen mellan Björn Ranelid och Peter Englund, och Anton Glanzelius bergochdalbane-åkturer med Michael Jackson. Men mest handlar det om Telenor.

/johabbed

Sex av sex: Malmö Comedy Festival

2010-02-02 21:46 by johabbed

Det sjätte gigget på åtta dagar skedde på Malmö Comedy Festival, döpt så för att inte förvirra de två engelskspråkiga komikerna i startfältet.

Evenemanget gick av stapeln på det vanligtvis sprit-och-spyadoftande Slagthuset, och innefattade stora lokaler, tre scener, 59 komiker, fem comedy-pass per scen, cirka 900 besökare, en prisgala och en komikerfest.

Själv uppträdde jag först av alla på en av scenernas första pass, klockan 15.00. Kvällar är rimligtvis att föredra när det gäller ståupp, men jag kan inte klaga. Vissa skämt passade mindre bra för just en söndag eftermiddag när folk precis har satt sig, men på det stora hela gick det helt okej.

Sedan såg jag andra vara roliga. Nytt för i år var att teatern, som tidigare hyst prisgalan i slutet på dagen, nu även fungerade som ståupp-scen. Det såg riktigt “HBO Special”-lyxigt ut och ledde till ett fint publiktryck.

Prisgalan var trevlig. Bland annat vann Anders “Ankan” Johansson välförtjänt pris för årets rutin. Själv gjorde jag en “Högblom -09″, som läkarna kallar det. Det innebär att man likt Tomas Högblom förra året blir nominerad till priset bästa oneliner, förlorar, och sedan faller in i en djup depression.

Brevid mig satt Aron Flam och försökte dölja hur rörd han blev över att få ta emot priset ”Komikernas favorit”. Som gick till Soran Ismail, som inte var där.

Festen var ännu trevligare. Jag snackade lite med den gemytlige Al Pitcher och hans likaledes gemytliga svenska fru Anita. De måste ha parats ihop av en göteborgare, med tanke på vad hennes fullständiga gifta namn blev.

Ett par stolar bort försökte Jonatan Unge övertyga folk att de egentligen var ledsna. När ordets makt inte bet snodde han deras öl.

Sedan efterfest. Också det trevligt, men med för lite alkohol för att den skulle bli vidare långvarig. Sedan slut.

Sex gigg på åtta dagar följs nu upp av noll gigg på okänt antal dagar. Jag får se till att ta tag i det där, för regelbundenheten var riktigt nice.

/johabbed

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

We’re only in it for the ölbiljetter

2009-11-06 00:08 by johabbed

Jag ståuppade på Oslipat på onsdagskvällen. Därmed har jag avklarat min debut på klubben som ligger cirka 50 meter från mitt hem, och där jag druckit mången öl medan jag lyssnat på allmänt patrask som drog skämt från en extremt väl upplyst scen.

Den stora skillnaden denna gång var alltså att ölen (till en början) var gratis och att jag även bjöds på pizza. Jealous? Samt att jag skämtade lite själv.

Jag var som så ofta förr först ut av komikerna, efter att Fritte Fritzson värmt upp publiken förtjänstfullt. Inlednings-spotten, att det var mitt förstå ståupperi på en månad, samt att jag bara hade fem minuter på mig gjorde förutsättningarna lite speciella, men det gick bra. Jag drog mina skämt och folk skrattade. Mission accomplished.

Sedan fortsatte kvällen med idel bra prestationer, så nu följer en traditionsenlig namedrop-bonanza. Skämtade efter mig gjorde i tur och ordning: Linn EdlundRåland Ulvselius aka Dåktår Humår, Malin Nanhed, Nils Lind, Elin Nordén, Isak Jansson, och Soran Ismail.

Fröken Nanhed och herr Jansson var nya bekantskaper för mig, och positiva sådana. Den förstnämnda imponerade med kul material och en stor scensäkerhet trots sin rookiestatus, och den sistnämnde gick på knock med skitroliga röst-rutiner som nära nog försatte publiken i extas.

Sedan var de andra som sagt också väldigt bra, what with their Sverigedemokrat-humor, piano-humor, tillbe-en-sten-humor och annat smått och gott. Ännu en fin Oslipat-kväll, helt enkelt.

/johabbed

Kaosteori på Robins

2009-11-05 22:43 by johabbed

Woo!

En jävligt adrenalin-späckad arbetsdag är till ända.

Robins spelas in på torsdagar. Det är i normala fall en ganska stressig dag, som för redaktionens del börjar 09.00 på morgonen och avslutas cirka 21.00. Det är en hel del jobb på vägen, men nån gång har redaktionen haft det så soft att vi hunnit spela pingis en halvtimme på eftermiddan.

Men idag var ingen vanlig inspelningsdag.

En viss Thomas Di Leva skulle vara en av gästerna. Denna en av Sveriges mest folkkära artister, som jag hört honom kallas, fick dock förhinder. Kan man säga.

Det gör i alla fall inte så mycket. Han har ändå synts så mycket i pressen på sistone.

Vips så hade vi fullt upp att leta efter en ersättare. Nån gång mitt på dagen blev det klart att dagens super-sub heter Soran Ismail, en mycket rolig ung herre som råkade vara i de skånska krokarna för att ståuppa. Så eftermiddagen tillbringades – förutom vanliga bestyr som manusändringar, skämtgenomläsningar, och dylikt –  med att skriva nya intervjufrågor och hitta på brand spanking new roligheter och upptåg om, med, och omkring honom.

En liknande adrenalin-utsöndringsdag inträffade förra säsongen, då Titiyo var inbokad som gäst tillsammans med Erik & Mackan, men drabbades av vinterkräksjuka och tvingades avboka samma dag. Då hade vi ynnesten att få dit Veronica Maggio, fick även då stressa och pressa fram grejer under eftermiddagen, och belönades med att det blev ett riktigt kul program.

Den här allmäna stissigheten var för övrigt ständigt närvarande under Grillad-projektet, då vi spelade in fyra program i veckan och ungefär varannan morgon började med ännu ett härligt avhopp och panikjakt på ersättare. Den erfarenheten visade att man kan ha jävligt kul när bensinen är slut och man bara kör framåt på ångorna, men att det så klart är bättre för fordonet och alla som sitter däri när man åker mer komfortabelt.

I alla fall. När kaoset inte är ett beständigt tillstånd utan sker mer i undantagsfall, som med Robins, så kan det fan vara ganska välkommet.

Nu har vi alltså spelat in veckans program för ett par timmar sedan, med Annika Lantz som gäst förutom Soran. Den färdigklippta versionen får jag se imorgon eftermiddag, men det kändes åtminstone under inspelningen som att det finns stor potential för bra teve även här. Kolla själva på lördag klockan 21.30. </end reklam>

Slutsats: Det är fan positivt med lite kajko så här halvvägs in på säsongen. Det håller oss på tårna.

/johabbed

Myteriet på PrickPrick

2009-09-25 11:12 by johabbed

Fan också.

Jag var på den eminenta schtupp-klubben Oslipat i onsdags och såg den internationella trion Magnus Betnér, norrmannen Dag Sørås, och amerikanen Yannis “and the” Pappas köra långa och roliga set, supportade av korta och roliga set av svenskarna Marja Nyberg, Anna Braun och min kollega Robin Paulsson.

Så långt enbart soft. Finfin kväll, med Yannis och Marja som absoluta höjdpunkter.

Då line-upen var sig ganska lik på torsdagens Klubb PrickPrick i Lund och jag var allmänt lat undlät jag mig att åka in till min forna hemstad. Stort misstag. Det låter nämligen som det blev en rejält fucked up kväll på bästa tänkbara vis.

Citerar Bettan på sin blogg:

Prick Prick i går blev en kväll att minnas. [...] Vi bestämde oss för att jävlas lite med Erik. Eftersom han börjar jobba vid 4-snåret så kände vi att en riktigt lång kväll skulle vara rätt medicin.

Sagt och gjort, jag började kvällen med en knapp timme och påade Soran, som inte ens skulle vara med den kvällen. Tidschemat redan brustet och det rejält. Dag gjorde knappa 40 fantastiska minuter. Marja körde lite. Erik gick upp och ljög lite. Sedan var det Yannis tur och jag hade sagt åt honom att köra lååååååångt. Det gjorde han. 1,5 timme typ.

Erik ville runda av. Det ville inte vi. Efter Yannis vidtog en märklig komikerkavalkad där Marja var uppe igen, Cecilia var uppe minst en gång. Jag var uppe ungefär tusen gånger, Soran spelade piano, Yannis gjorde en halvtimme till och så vidare och så vidare.

Erik gick hem till slut. Vi borde väl ha fortsatt tills han började jobba och sedan ha kollektivlyssning på hans radioprogram, men det gjorde vi inte. Dryga fem timmar tror jag att det blev till slut.

 

Uppdatering!

Soran Ismail skriver också, på sin blogg:

Det blir egentligen bara löjligt om jag ska försöka återberätta vad som hände, för det går inte. [...] Men jag kan ge några exempel [...]

- Kvällen höll på i nästan 5 och en halv timme. I över 300 minuter så körde vi comedy.

- Magnus sjöng Amazing Grace, och var ganska bra faktiskt.

- Han påade mig utan min vetskap.

- Det pågick en stand-up battle á la Joe Rogan vs Carlos Mencia (för er som är insatta) på scenen mellan Magnus och Erik Börén (han som håller i klubben).

- En kille från publiken fick gå upp och testa stand-up för första gången, helt oförberett. Han var dessutom ganska bra.

- Magnus häcklade den här killen genom att spela piano (som står precis bredvid scenen)

- En tjej gick hem och hämtade en flaska vodka så att vi skulle kunna fortsätta eftersom baren hade stängt.

- Jag och Magnus körde någon form av dubbelact, där jag var hans sidekick vid pianot. Som en dålig Robert Wells. När det kommer till pianospelande. Gäller det comedy så var jag en fantastisk Robert Wells.

 

Återigen: Fan också. Vilken jävla felprioritering.

/johabbed