Det framlidna humorgeniet och min favoritkomiker någonsin Mitch Hedberg intervjuas av nån snubbe i nåt lokalt tv-program.
Mitch ger det goda rådet att inte lyssna på folk som ger goda råd. Ett gott råd som jag skulle råda fler komiker att ta efter, om jag var en sån som gav goda råd.
/johabbed
Vad tycker du om situationen i Afrika?
Ango la ente oss!
I onsdags besökte jag Göteborg. Det är en stad som är väldigt säker på sin identitet. En identitet bestående av fisklukt, varvsarbete och ordvitsar.
Det finns exempelvis en stor parkeringspråm vid Skeppsbron. Göteborgskt så det förslår bara genom konceptet att man ska parkera sin bil på en stor jävla båt. Men sedan har vi namnet.
(fotograf: Marcus Johansson)
Att skriva ut “Göteborg” under det patologiskt framvitsade namnet är så klart överflödigt. P-arken kan inte existera någon annanstans i detta univsersum.
Anledning till besöket var ståupp på klubben Gött i Mössan, och resesällskap var ett stabilt gäng bestående av de komiker vars namn jag tror förekommer oftast i den här bloggen – Marcus Johansson, Fritte Fritzson, Nisse Lind, och Cecilia Ramstedt.
Med andra ord fick 031:orna uppleva en skoj-afton bestående av enbart Malmökomiker, förutom den fantastiska Emma Knyckare som höll i trådarna som konferencier. Och Martin Gustafsson, som var DJ. Om man med DJ menar killen som, när den friskt blandade bränn-cd:n som gått på repeat hela kvällen råkar hamna på en lite häftig låt, ställer sig bredvid skivspelaren och ser allmänt DJ:ig ut.
Gigget var trevligt. Samkvämet därefter var ännu trevligare. Ölen var, som det heter på den lokala dialekten, sketabillig. Toaletten luktade starkt av Jenka.
Medan vi nyktrade till under torsdagen besökte jag, Marcus, och Nisse båten Ostindiefararen Götheborg. Det var nästan exakt så här:
/johabbed
Detta inlägg skrivs lite pliktskyldigt.
Jag har nämligen, som synes, inte bloggat så mycket de senaste dagarna. Under samma period jag dock haft väldigt trevligt på olika ståupp-relaterade tillställningar. Alltså sådana jag brukar sammanfatta lite summariskt här på bloggen när jag inte har inspiration till mer kreativt författande.
Kreativt författande får vänta ännu längre. Nu kör vi lite summarisk sammanfattning av helg-upptåg.
—
På fredagen: Malmö Komedifestival VI. Just denna version av begreppet komedifestival är alltså en omskrivning för att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppare samlas för att skoja samt dricka öl på det 13 kvadratmeter stora ölhaket På Besök.
De utvalda bestod denna gång av Erik Börén, Jørund Larsen, jag, Tomas Högblom, Nils Lind, Marcus Johansson, Fritte Fritzson, och Kringlan Svensson, vilka i sin tur förstärktes med gäster från huvudstaden i form av Sara Andersson, Ola Söderholm, och Sandra Ilar.
Folk körde nästan bara nyskrivet, publiken var med, och det var riktigt bra klass kvällen igenom. Hurra vad vi är bra.
—
På lördagen: 30-årsbaluns för Erik Börén på KB i Malmö, med scenshow följd av hejdundrande fest. Scenshowen deltog jag i som kortast, då jag fått uppdraget att författa fem oneliners om kvällens huvudperson. Då Sydnytt-chefen Per Lärka aldrig dök upp trots att jag sett hans namn på gästlistan så var denna huvudperson alltså Erik.
Resten av showen, expertly konferencierad av Fritte Fritzl, bestod av bland annat Ola Söderholm som förmedlade långväga hyllningsord från Jonatan Unge, samt fina musikuppträdanden av Ryska Posten, The Bernadottes, Hojfen Balagan, och det lokala countrybandet Ewing Family Stone.
De sistnämnda inledde sin spelning med den gamla gospeldängan “Were You There (When They Crucified My Lord)?”. En hel låt som hade kunnat formuleras mer koncist med orden ”Är du jude?”
Svängig antisemitism var förstås bara en liten del av denna kväll, som blev synnerligen lång och festlig med mycket dans och karaktärsfördärvande drycker. Fedtness.
—
På söndagen: Oslipat höll pilotinspelning i Tangopalatsets källare. Här var jag inte med på scen utan drack istället återställar-öl och hade roligt som publik, när herrarna Fritte & Marcus höll ihop en rolig ståuppkväll med Petrina Karlsson, Sandra Ilar, och Kringlan Svensson. Det blir nog en bra pilot.
—
Ja, det var väl det. Jag säger som min lever sa i fredags: I’m out!
/johabbed
We-hey!
Låt oss ta upp ännu en suspekt sökfras som någon har googlat på, fått upp som resultat, och sedermera gått in och läst om på den här bloggen. Sökfrasen är som följer
stand up komedi joy rahman
Detta är förstås inte den konstigaste frasen som någonsin använts för att hitta till denna blogg. Det mest suspekta är snarare timingen. Så vitt jag vet har ingen komiker i världen tidigare ståuppat om allas vår oskyldige victim of circumstance Joy Rahman. Men jag gjorde det just idag, för några timmar sedan på På Besök i Malmö.
Det underliga i sammanhanget är alltså att nämnda sökfras eftersöktes i eftermiddags, innan jag tog upp ämnet på scen ikväll. Man kan därmed undra om någon annan svensk komiker ståuppat om Joy Rahman nyligen, samt varför detta faktum i så fall råkar krocka med när jag testar nyskrivet material som handlar om mannen som (av mig) fått smeknamnet the Joy of Murder.
Det är förstås inte omöjligt att andra komiker också haft skoj om och kring fallet Joy Rahman. Men det känns ändå som ett väldigt underligt sammanträffande, timing-mässigt. Om nån granne råkat höra mig rabbla igenom skämten genom ett öppet fönster, och därefter googlat, så skulle det förklara saken.
Ett annat alternativ som jag hoppas är mer verklighetsbaserat är att Joy Rahman själv skulle ha tagit upp en karriär som ståupp-komiker. Det skulle i så fall inte vara första gången någon kombinerar detta yrkesval med ett kriminellt förflutet. Det finns ju prejudikat i form av de ökända brottslingarna Lars-Inge Svartenbrandt, Fadde Darwich, och Shan Atci.
Den förstnämnde är bland annat bankrånare och lanserade under nittiotalet sin skojfriska nya grej hands up comedy. Den andre är bland annat skattefuskare och lanserade under 2000-talet sin skojfriska nya grej att vara skitdåligt. Den sistnämnde är och förblir Shan fucking Atci.
/johabbed
Begav mig till Helsingborg för ett ståupp-gigg på The Tivoli igår. Det var mitt första besök på stället, som drivs av Skånes Bill Cosby a k a Martin Svensson. Riktigt somrig känsla med utomhus-scen på en veranda och lite kvällssol som belysning.
Jag inledde kvällen och gjorde det ganska bra. Jag tappade dock bort mig och fick kolla fusklapp vid något tillfälle, vilket är rakt av kasst eftersom jag inte ens körde några nya grejer utan bara hade en omkastad ordning på beprövat material. Det gjorde att jag tappade tempo, men vafan. När skämten väl drogs så fick de skratt.
De andra komikerna var också roliga. Vi snackar Petrina Karlsson, Maggie Nilsson, Skånes Theo Huxtable a k a Khalid Geire, Ludde Samuelsson, Zeid Andersson och tidigare nämnde Martin Svensson som avslutande akt.
Martin var för övrigt uppvärmare på Robins under den första säsongen som jag jobbade med programmet (säsong 3), så jag har förstås hört massor av hans säkraste material tidigare. Men av det han körde igår, vilket väl var drygt 20 minuter, hade jag inte hört ett ord. Det var riktigt, riktigt kul grejer.
Kort sagt: Ett roligt gigg. Som brukligt med tivoliarbetare så skedde min betalning i alkohol. Dock denna gång i ett par öl snarare än den hela fulvodka som rumänerna får istället för trygg arbetsmiljö och en stelkrampsspruta.
/johabbed
I lördags hölls så omgång nummer två av SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE på Banco de la Musica i Malmö. Detta blir ett onödigt detaljerat referat, vilket jag vet eftersom jag skriver just den här meningen I FRAMTIDEN, efter att jag skrivit allt nedanstående. Så det får ni helt enkelt leva med.
Det blev en riktigt skön kväll. Jag var lite orolig över hur det faktum att det var midsommardagen skulle påverka publiktillströmningen, men detta visade sig obefogat. Det tidigare publikrekordet från premiären slogs, om än med nöd och nåt som kallas näppe.
Seriöst, vad är näppe för ett jävla ord? Det låter som en av kungens polare.
I alla fall. De cirka 80 personerna i lokalen var rejält på gång från första stund, och min uppvärmning gick således som smort. Sedan släppte jag på, i tur och ordning, de tre ungtupparna Niklas Larsson, Moa Lundqvist, och Danial Ali Akbari som alla var väldigt roliga. Tre distinkta stilar, men samtliga gick hem hos publiken.
Innan paus var det sedan dags för ännu en musikalisk premiär på Banco, i form av en konsert på fyra låtar av Ryska Posten, supergruppen bestående av Valle Westesson och Krizze Jonzon. Det blev en riktig succéspelning och förmodligen kvällens höjdpunkt. Låten om Angelopolous i Arkadien var min personliga favorit. Håll utkik efter fler framträdanden med dem i Malmösommaren.
Till andra akten hade man kunnat tro att publiken skulle vara slutkörd. Men icke. Jag körde en kort konfa och bad bland annat om ursäkt för att det på grund av min dåliga mobil och allmänt grötiga röst stått Sofia Ramstedt på planscherna, innan Cecilia Ramstedt gick upp och var grym. En hel del hård humor som lyckades uppnå den åtråvärda publikreaktionen skräckblandad förtjusning.
Gotta love skräckblandad förtjusning. Det är det bästa. Mycket bättre än responsen jag fick när jag tog upp årsdagen av Michael Jacksons (fejkade) död med lite allmäna MJ-tallar-på-barn-skämt: Skräckblandad förfäran.
Efter Ramstedt var det dags för en snubbe som jag dagen dessförinnan träffat på fyllan och som då, över en öl, sagt att han ville ståuppa varpå jag sa okej. Det är normalt sett inte den mest tillförlitliga metoden att boka ståuppare. Som tur var så råkade snubben i fråga vara Simon Svensson, som ju har lite vana av det här med skojeri. Han körde sedermera ett kort men enormt skämtintensivt set om homofobi, noshörningar, och lite annat smått och gott.
Till sist gick kvällens headliner Fritte Fritzson upp och avslutade kvällen med största proffsighet, och med många roliga nya grejer inmixade bland mer säkra kort. En toppenkväll var därmed fullbordad.
Förresten så var det ganska kul, med tanke på lokalen, att det blev mycket musikrelaterad humor. Förutom mini-konserten med Ryska Posten så sjöng Niklas en kristen visa från sin barndom, och Fritte avslutade sitt set med en själfull R’nB-ballad om ryska sjömän med tabascoindränkta kvastskaft. Good shit.
Tyvärr så blev den andra ståuppkvällen under flaggen Skrattklubben Stereo Love också den sista. Inte på grund av själva ståuppen, som har funkat väldigt bra. Utan för att ägaren till Banco de la Musica av någon anledning inte fått kombinationen stor dyr lokal som bara är öppen fredagar och lördagar och är utan vare sig uteservering eller restaurang att gå ihop rent ekonomiskt. Hela stället stänger därmed och ska som jag förstår det säljas.
Trist. Men det blev i alla fall två roliga kvällar av det här. Framtida ägare: Hör av er om ni vill ha mer ståupp, för lokalen funkar finfint till ändamålet.
/johabbed
Skratta bort midsommarens bakfylla på SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE! Lördagen den 26:e juni bjuds det ståuppkomik i toppklass innan nattklubbens DJ TJ tar vid med musik, dans och party. En självklar glädjekombo, perfekt för att antingen motarbeta bakisvibbar eller fortsätta festandet från dagen innan.
Stereolove på Banco de la Musica på Stortorget i Malmö ger dig möjligheten att skratta åt roliga komiker från klockan 21, och sedan festa loss under regi av Gonza från klockan 23 fram till nattens småtimmar.
Insläppet öppnar 20.00, showstart för ståuppen är 21. Priset för hela kalaset är skamlöst billiga 50 kronor, som alltså också inkluderar nattklubben. (OBS: 100 kronor inträde efter klockan 23.)
På midsommardagen, eller lördagen den 26:e juni som vi också säger, bjuder följande roliga människor upp till dans:
FRITTE FRITZSON, en tvåmeters humordynamo som skrivit oanständiga, bortklippta skämt om Lill-Babs till Grillad och mer tv-vänligt material till Robins, samt är en av grundarna av ståuppklubben Oslipat. Dessutom är han en av Malmös roligaste ståuppare.
CECILIA RAMSTEDT, Möllans humordrottning som blandar akademisk intelligens med brutal humor och en tunga vass som rakblad. Syntes nyligen i tv-programmet Sverige på SVT och berättade om sin syn på humor. Dessutom är hon en av Malmös roligaste ståuppare.
RYSKA POSTEN, en musikalisk supergrupp bestående av humoristen Valle Westesson och popundret Kristoffer Jonzon. Tillsammans skapar de ljuv musik i form av låtar om saker som rymden, homosexuella kristdemokrater, Oidipuskomplex, och den subtila skillnaden mellan gastroskopi och rektoskopi.
MOA LUNDQVIST, fortfarande blott en tonåring och nybakad student, men med en våldsamt kreativ humorhjärna. Hon kan vara det roligaste som kommit från Umeå sedan… låt oss säga någonsin. Dessutom är hon en av Malmös roligaste nya ståuppare.
NIKLAS LARSSON, Åkarpssonen som lämnat Skånes mylla för Stockholm, där han nyligen gått den ansedda kursen Standup Star som levererat mången framtida storstjärna. Men han kan förstås inte hålla sig från att komma ner och skämta för ortsbefolkningen. Dessutom är han en av Åkarps roligaste ståuppare.
DANIAL ALI AKBARI, en nykomling på ståuppscenen som lyckas med konststycket att prata om saker som religion och fördomar och samtidigt vara rolig på riktigt. Potentialen är skyhög. Dessutom är han en av Malmös roligaste nya ståuppare.
Värdar för kvällen är JOHANNES FINNLAUGSSON och NILS LIND, två av Malmös roligaste ståuppare.
Det här får ingen i hela världen missa. Gå med i facebook-gruppen, anmäl dig på facebook-eventet, eller bara se till att komma dit oavsett vad som händer.
—
Vad: Insläpp 20. Ståuppklubb 21-23, nattklubb 23-03.
När: Lördagen den 26:e juni.
Var: Banco de la Musica, Stortorget 11, Malmö.
Pris: 50 kronor. (Eller 100 kronor efter klockan 23.)
Missa: Inte.
—
/johabbed
Ett gammalt hederligt tv-tips! John Oliver’s New York Standup-Show, som jag skrev om här för ett halvår sedan, får svensk premiär. Närmare bestämt på SVT 1, klockan 23.15 ikväll.
Jag har sett seriens samtliga avsnitt utom ett med hjälp av olagliga tekniska verktyg och piratverksamhet på det världsomspännande datanätet The Internetz, och kan avslöja att det är bra grejer. Titta på det.
Sedan är det förstås alltid intressant att se hur undertextarna klarar av klurigheten med att översätta skämt. Men SVT-personalen brukar vara duktiga på just detta.
PROLOG: Från torsdag till och med måndag förra veckan hann jag med hela fem ståupp-gigg, fem dagar i rad. Då det inte skrivits så flitigt på bloggen den senaste tiden, och jag vill få upp siffran som står inom parantes efter ‘june 2010′ i högerspalten, så blir det ett inlägg per gigg. Vi närmar oss slutet med
FEMFEMMA IV – SÖNDAG
En källare på en pizzeria på Nobelvägen i Malmö, komplett med tegelväggar, flipperspel och asbestdamm. Detta, damer och herrar, är en sunkighet som är optimal för ståuppkomik.
Okej, för allra bästa förhållanden kanske det ska vara något fler i lokalen än de cirka femton som beskådade premiären. Men eftersom det var sådär instängt och trångt så blev det helt okej stämning ändå. En sunkig planlösning gör mycket till.
Publiken var på gott humör. Den ringa mängden betydde dock att så fort ett skämt inte funkade fullt ut så märktes det väldigt tydligt — vilket jag fick erfara när jag försökte mig på en pizzeria-anpassad grej om Lasse Holm och hans bristande kunskaper i italienska. I övrigt flöt det på bra, med en blandning av gammal skåpmat och mer obeprövade saker. Alltså samma recept som ställets pizzor.
Jag försökte även övertyga en tatuerad herre i publiken om fördelarna med gnuggisar. Till exempel: Om man utesluts ur Hells Angels, så behöver ens forna polare inte ta till slipmaskin för att avlägsna HA-gnuggisen på armen.
Vem var mer där och var rolig, då? Jo, Ludde Samuelsson konfade finfint, och i övrigt skämtade Mats Andersson, Tina Andréasson, Petrina Karlsson, Anders Löfberg, Moa Lundqvist och Elin Nordén. Den sistnämnda visade bland annat upp bra phone skills när mobilen ringde hos en snubbe på första raden.
En trevlig kväll, helt enkelt. Om man bara fördubblar publikmängden så kan det bli riktigt skoj.
/johabbed
PROLOG: Från torsdag till och med måndag förra veckan hann jag med hela fem ståupp-gigg, fem dagar i rad. Då det inte skrivits så flitigt på bloggen den senaste tiden, och jag vill få upp siffran som står inom parantes efter ‘june 2010′ i högerspalten, så blir det ett inlägg per gigg. Vi når alltså mittpunkten med
FEMFEMMA III – LÖRDAG
Storslagen premiär för SKRATTKLUBBEN STEREO LOVE på Banco de la Musica i Malmö, där jag står som värd. En finfin förstakväll med en hård men rättvis publik och idel bra prestationer av komikerna. Kvällen innehöll the comedy stylings of Ludde Samuelsson, Nisse Lind, Josefin Johansson, Petrina Karlsson, Jonatan Unge och Kringlan Svensson, samt förstås ljuv musik av The Bernadottes.
Kort sagt blev det hela en fest som tveklöst kan jämföras med prinsessbröllopet en vecka senare. Om man vid jämförelsen säger saker som “i jämförelse var de här grejerna inte så värst lika.” Mest eftersom de Bernadotter som syntes på Banco var mer karismatiska än dito i Stockholm.
Jag själv agerade konferencier och med anledning av Gonzas närvaro i lokalen pratade jag lite om Lilleman, och om hur denne, enligt egen utsago i låten “Tonårstankar”, en gång somnat på en bänk. Gangsta.
Komikerna äntrade förresten scenen till olika tv-intron, där Inspector Gadget-tonerna som tillärades herr Unge kändes som en höjdpunkt. Kringlan var förstås tänkt att få gå upp till temat från Magnum PI (som en hyllning till hans mytomspunna mustasch) men iPoden som ansvarade för musiken begick självmord sekunder innan så kunde ske. Trist.
Om en knapp vecka kör vi igen. Mer info snart.
/johabbed
Favoritbloggar
The blog owner requires users to be logged in to be able to vote for this post.
Alternatively, if you do not have an account yet you can create one here.
Powered by Vote It Up