Posts Tagged ‘ståupp’

International incident

2010-03-07 23:25 by johabbed

Idag testade jag för första gången på att ståuppa på engelska. Närmare bestämt på klubben WiseCrackers, ännu lite närmare bestämt på det irländska ölhaket Fagan’s i Malmö.

Den internationella ligan bestod, förutom undertecknad halvisländska svensk, av en australiensare (Louis Zezeran), en amerikan (Phil Schwarzmann), och tre danskar (Camilla Henningsen, Niels Forsberg, och Simon Astrup). Samt klubbägarna Martin Lettevall och Joe Eagan, svensk respektive kanadick.

Jag märkte inför detta gigg att en förvånande mängd av mitt svenska material är just svenskt. Ibland för att poängerna hänger på fraseringar eller ordval som bara funkar på svenska, och ibland för att jag refererar till föga internationella saker som Rädda Joppe eller Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Jag lyckades i alla fall skrapa ihop sju minuter skämt som jag trodde skulle funka på engelska, och skrev nåt nytt som inte lär funka på svenska — om en rättstvist mellan homosexuella och leprechauns över rättigheterna till regnbågen. Vissa grejer funkade sämre än de brukar på svenska, vilket till viss del kan bero på att leveransen inte satt som den skulle. Men på det stora hela tyckte jag att det funkade fint.

Med andra ord: Fedtness. Detta ska göras om.

/johabbed

Fadde hadde dudde da?

2010-03-02 01:42 by johabbed

fadde

Den första mars 2010 kommer att bli ihågkommen som en stor dag i den svenska televisionens historia. Jag har sammanlagt tittat på burken i kanske en halvtimme, men hann ändå snappa upp följande guldkorn:

1) Lars Ohly utfrågas av Carolina Gynning och Carin Da Silva i Förkväll, och får stå till svars för varför han har på sig blåa kläder när han inte för en blå politik. Svar: För att han tycker att det är snyggt. Sedan ser han obekväm ut i närheten av programmets kock Någon Wahlgren.

2) Dogge Doggelito visar sig föga förvånande inte kunna skillnaden på konsonant och vokal i Lyckohjulet. I kategorin “På löpsedlarna 2008″ gissar han på frasen “Björn Borg vann Idol”. Hannah Graaf ger honom rätt för att det var nära.

3) Sveriges främste kändis-dörrvakt Fadde Rosing gör debut som ståuppare i Aschberg. Han ska göra “riktig” ståuppdebut i dagarna, och världen bjuds på ett smakprov i TV8. Smakprov på ungefär samma sätt som skendränkning är ett smakprov av vatten.

Inför-intervjun är enormt plågsam TV. Framträdandet är ännu värre. Låtom oss våndas gemensamt, 40 minuter in i klippet: http://www.tv8.se/play/226605

Det här kommer ju gå bra, ser man.

/johabbed

Experiment under jorden

2010-02-28 14:35 by johabbed

 

 

Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]

Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.

Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:

 

Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?

 

Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.

I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.

Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.

Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.

Håll till godo.

 

Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.

Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.

Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.

Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.

Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.

Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.

Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.

 

 

 

Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.

Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.

Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.

I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.

Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”

Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…

Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.

 

 

Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.

Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.

Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”

Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.

Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.

Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.

Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.

Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.

Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.

 

Andra som förtjänstfullt tog sig an tidsmaskinen var Elin “Brasse Brännström” Nordén och Tora “Lasse O’Månsson” Larsson, och övriga komiker under kvällen var Marcus Johansson, Jørund Larsen, och Nils Lind medan Fritte Fritzson höll i trådarna som konferencier.

Alla var väldigt duktiga labbråttor. Idag äts det ost.

/johabbed

KonfKonf på PrickPrick

2010-02-26 13:17 by johabbed

Wooooooo.

Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.

 

 

Jag tackade ja. Och det gick fan fint.

Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.

Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.

Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.

Namedrop time! På scen stod i tur och ordning Carolina Svensson, Jørund Larsen, Bianca Meyer, Ludde Samuelsson, Kristoffer “Kringlan” Svensson, Malin Nanhed, Henrik Blomkvist och Anders “Ankan” Johansson. Alla var som sagt roliga och alla hade med sig publiken. Fedtness.

 

 

Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)

Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.

/johabbed

Sex av sex: Malmö Comedy Festival

2010-02-02 21:46 by johabbed

Det sjätte gigget på åtta dagar skedde på Malmö Comedy Festival, döpt så för att inte förvirra de två engelskspråkiga komikerna i startfältet.

Evenemanget gick av stapeln på det vanligtvis sprit-och-spyadoftande Slagthuset, och innefattade stora lokaler, tre scener, 59 komiker, fem comedy-pass per scen, cirka 900 besökare, en prisgala och en komikerfest.

Själv uppträdde jag först av alla på en av scenernas första pass, klockan 15.00. Kvällar är rimligtvis att föredra när det gäller ståupp, men jag kan inte klaga. Vissa skämt passade mindre bra för just en söndag eftermiddag när folk precis har satt sig, men på det stora hela gick det helt okej.

Sedan såg jag andra vara roliga. Nytt för i år var att teatern, som tidigare hyst prisgalan i slutet på dagen, nu även fungerade som ståupp-scen. Det såg riktigt “HBO Special”-lyxigt ut och ledde till ett fint publiktryck.

Prisgalan var trevlig. Bland annat vann Anders “Ankan” Johansson välförtjänt pris för årets rutin. Själv gjorde jag en “Högblom -09″, som läkarna kallar det. Det innebär att man likt Tomas Högblom förra året blir nominerad till priset bästa oneliner, förlorar, och sedan faller in i en djup depression.

Brevid mig satt Aron Flam och försökte dölja hur rörd han blev över att få ta emot priset ”Komikernas favorit”. Som gick till Soran Ismail, som inte var där.

Festen var ännu trevligare. Jag snackade lite med den gemytlige Al Pitcher och hans likaledes gemytliga svenska fru Anita. De måste ha parats ihop av en göteborgare, med tanke på vad hennes fullständiga gifta namn blev.

Ett par stolar bort försökte Jonatan Unge övertyga folk att de egentligen var ledsna. När ordets makt inte bet snodde han deras öl.

Sedan efterfest. Också det trevligt, men med för lite alkohol för att den skulle bli vidare långvarig. Sedan slut.

Sex gigg på åtta dagar följs nu upp av noll gigg på okänt antal dagar. Jag får se till att ta tag i det där, för regelbundenheten var riktigt nice.

/johabbed

Fem av sex: Malmö Komedifestival

2010-01-31 13:13 by johabbed

Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.

Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.

Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.

 

malmokomedifestivalliten

 

Från vänster till höger syns Valle Westesson, Nils Lind, Fritte Fritzson, jag, Jørund Larsen, Simon Svensson, Kringlan Svensson, Tomas Högblom, Marcus Johansson, Jonatan Unge, Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, och Jesper Rönndahl. Saknas på bilden, enligt uppgift för att han var längre in i skogsdungen och uträttade behov, gör Erik Börén.

Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.

Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.

Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.

Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.

 

Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.

/johabbed

Fyra av sex: Tiny Comedy

2010-01-29 19:03 by johabbed

Jäpp jäpp.

Veckans sista ståupp-gigg i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust, avklarades på Tiny Comedy igår. 

Jag testade ett par nya grejer som funkade fint, drog sedan mer säkert material, och avslutade med lite good ol’ dvärgporr. Som inte är nytt på nåt sätt, men som det var längesen jag körde. Det gick bra, tycker jag.

Liksom på Komikaze i tisdags så var Ola Söderholm konferencier. Han funkar nästan otippat fint i rollen, och mixade dessutom in lite blandade skämt från sitt framtida deltagande i Roast på Berns. Det kommer att funka bra.

Övriga komiker… öhm, listan inför gigget på Facebook och slut-lineuppen hade inte överdrivet mycket gemensamt, så detta blir ytterst osäkert. Men några av dem var i alla fall Erik Hultkvist, Sara Andersson, Melody Farshin, Per Robin Gustafsson, Niklas Folkegård, och Henrik Blomkvist.

Den sistnämnde har jag inte sett innan, och jag lyckades egentligen bara se halva framträdandet. Hans andra halva kanske övergick till rutiner om hur tjejer går två och två på toaletter blandat med ren nazistpropaganda, så jag ska inte säga för mycket. Men det jag såg var riktigt smart och roligt material.

Nu bär det av till På Besök för att skämta helnytt. Jag borde ha lagt tid på det istället för att skriva det här inlägget. Men jag har aldrig påstått att jag kan prioritera.

/johabbed

Två av sex: Komikaze

2010-01-27 01:28 by johabbed

Gigg nummer två under ståupperiveckan avklarat. Denna gång på en klubb som heter Komikaze och ligger i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust.

Till skillnad från Big Ben-gigget i söndags så kände jag mig pigg och hade väldigt roligt på scenen. En del av skillnaden kan tillskrivas ringrost och allmän trötthet i söndags, men mycket beror nog också på att jag då enbart körde material jag vet brukar funka. Safe = trist.

Så ej denna gång. Första halvan var beprövade grejer, sedan var mycket helt nytt. Jag hade även bestämt mig för att dra ett skämt jag till 95 procent visste skulle bomba, bara för att själv få det lite intressantare på scenen. Skämtet, som jag kört (och bombat med) en gång i somras, är följande:

 

Jag skulle vilja ha ett husdjur, men jag är pälsallergiker. Så jag funderar på att skaffa en mogwai och sedan mata honom efter midnatt.

 

Procenten stämde, skämtet bombade med all rätt, och jag fick det intressantare på scenen. Fedtness.

Det nya jag körde fick varierande reaktioner. Särskilt en grej funkade extra bra, tack vare att en herre i publiken fick mål i mun och var precis lagom jobbig på precis rätt ställe i skämtet. Han blev som en kass snubbe i rundpingis som returnerar en boll med ett rejält ballong-upplägg, och sedan var det bara att smasha.

I sammanfattning: Safe start, sedan en andra halva med lite djupare dalar och högre toppar än i söndags. Ergo, ett roligt gigg.

Resten av kvällen gick inte heller av för hackor. Ola Söderholm var konferencier, och så uppträdde Jörgen Lötgård, Sara Andersson, Elina Du Rietz, Anders Celin, och Mathias Heldevik i åtta minuter vardera. Folk var väldigt roliga.

Kvällens avslutades med nyzeeländaren och improvisationsmästaren Al Pitcher i ett halvtimmeslångt set. Jag träffade Al när han var nere och gjorde ett avsnitt av Robins, men hade inte sett honom ståuppa live tidigare. Han var förjävla rolig.

Skum sak jag lade märke till: Al pratar om istappar, och säger att han aldrig känt nån som dött av en istapp och att det säkert inte fanns nån i rummet som kände nån som dött av en istapp. Då räcker två personer i publiken försynt upp händerna…

Al missar tyvärr detta, då han redan är vidare på nästa rolighet om istappar. Det skumma är att de här två människorna — som uppenbarligen varit bekanta med nån som dött av en istapp – då glatt fortsätter att skratta åt de följande istapps-skämten.

Så tydligen var den där istapps-förolyckade människan ingen de sörjde alltför mycket. Skönt det.

/johabbed

Ett av sex: Big Ben

2010-01-26 16:24 by johabbed

ACHTUNG! Detta är bara ett trist “jag har ståuppat igen”-inlägg. Så sänk förväntningarna till en passande nivå. ACHTUNG!

Ålrajt.

Min säsongspremiär som ståuppare avklarades i söndags. Detta på en klubb som heter Big Ben och ligger i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust.

Jag körde beprövat material, men det märktes att det var ett bra tag sedan jag ståuppade senast. Kände mig aldrig riktigt bekväm, helt enkelt, även om det rent publikmässigt gick rätt så bra. Ska försöka vara mer loose i framtiden. Det känns i alla fall bra att vara igång igen.

Ni som minns den här hjärndöda kategorin av inlägg vet vad som kommer nu. Just det, vi kör that good old fashioned namedrop again. Ointressant för de flesta, utom möjligtvis (men inte troligtvis) just de namn som nämns. Petter Bristav var konferencier med den äran, och presenterade komikerna Anders Norin, Marja Nyberg, Mårten Klingberg, Johan Ranner, Anders Celin, Tomas Bonderud, Jonas Ljung, Marcus Johansson, Karl-Axel Björnberg, Ibbe SkåningenElina Du Rietz, Aron Flam och Eric Löwenthal. Med reservation för att jag missat nån alternativt hallucinerat fram ett namn eller två.

Jag hade inte full fokus på scen under hela kvällen, men jag tror att folk var roliga. Ett av mina skämt sabbade tydligen ett av Arons skämt, vilket jag får be om ursäkt för. Han hade för övrigt bra grejer om en viss berömd komikers likheter med ett visst kvinnligt könsorgan.

Nu fortsätter ståupperiet i strid ström, med gigg i huvudstaden på tisdag (Komikaze), onsdag (Mitt i smeten), och torsdag (Tiny Comedy). Sedan flyg ner till Malmö, för gigg på såväl fredag (Malmö Komedifestival) som söndag (Malmö Comedy Festival).

Aww, yeah. Sex gigg på åtta dagar. Det börjar likna nåt, även om jag inte vet exakt vad. Inte en karriär, i alla fall, för där ingår en inkomst.

Min nästa hyra kommer att betalas i ölbiljetter.

/johabbed

Oliver & gänget

2010-01-08 14:13 by johabbed

 

 

Komikern John Oliver har figurerat som korrespondent på The Daily Show sedan tre och ett halvt år tillbaka. Vid sidan av detta har han ståuppat, bland annat med den mycket roliga föreställningen John Oliver: Terrifying Times, som härmed rekommenderas för lika omedelbar som olaglig nedladdning.

Nu har herr Oliver fått ett alldeles eget program på Comedy Central. Även om han är så pass givmild att han delar med sig av programtiden till andra komiker som han gillar. Premiär ikväll, alltså, för det som heter John Oliver’s New York Standup-Show.

Programmet verkar vara en (amerikansk) timme helt vanlig ståupp, fast med innehållsförteckningen att de komiker som presenteras är lite av samma skrot och korn som John Oliver. Och alltså bjuder på lite smartare, intressantare, och mer kufisk ståupp än den där trist mainstreamiga som finns lite överallt. Lite mer New York-ig ståupp, precis som titeln antyder.

Bland komikerna som dyker upp under säsongen märks bland andra Comedians of Comedy-polarna Maria Bamford och Brian Posehn, Flight of the Conchords-skådisarna Kristen Schaal och Eugene Mirman, Last Comic Standing-deltagaren Amy Schumer, allt möjligt-kändisen Janeane Garofalo, och en drös andra jag än så länge inte känner till.

Förhoppningsvis dyker detta program upp som torrent under helgen, och förhoppningsvis leder det till att man hittar lite nya ståuppfavoriter. Slutresultat: Det här verkar fedtness.

Även om Rob Riggle har rätt i att John Oliver är helt engelsk.

/johabbed

En vecka som humorkonsument

2009-12-21 12:47 by johabbed

Vecka numero 51 i nådens år 2009 blev en vecka med lagom utproportionerade humorfyllda evenemang för en konnässör som undertecknad att avnjuta. Eller nåt. Jag kollade på rolig skit, helt enkelt.

En liten resumé, således. Det blir många namn, så jag hoppas att wordpress fyllt på skrivaren med svart bläck.

 

MÅNDAG.

Galapremiär för Succéduon. Den nya Curb- och Klovn-inspirerade tv-serien med Anders & Måns (aka Måns Nilsson och Anders Johansson, i den ordningen) i huvudrollerna, som har premiär i SVT den 14 januari. Skumpa, biosalong, trevligt. Och två avsnitt av serien som lovade mycket, mycket gott.

Avsnittet “Butlern” var rolig parmiddagskomik med stänk av kolonialism, och avsnittet “Humorgalan” var rolig komikkomik med stänk av komikercameos. Alltså på så vis att det handlade om ett välgörenhetsevenemang med ståuppare, och därmed bjöd på en rollista med Erik & Mackan, Janne Westerlund, Lena Frisk, och Özz Nûjen som spelade versioner sig själva och var roliga. Särskilt Özz.

Grattis till Kristallen för bästa humorprogram 2010, förresten, för så kommer det att bli. Serien känns som en given DVD-box att äga om några månader. Inte missa.

ONSDAG.

Säsongsavslutning på Oslipat, min lokala ståuppklubb. Petra Mede skulle ha varit gästkonferencier och även Aron Flam skulle ha varit där och skojat, men båda tvingades ställa in. Klubbvärden Fritte Fritzson uttryckte sin glädje över detta med orden: ”Vi ska fan inte ha judar och brudar på Oslipat!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.

Istället kallades de manliga arierna Tomas Högblom, Paul Tilly, och Anders “hälften av en succéduo” Johansson in. Högblom var nästan lika ståtlig i smoking som han var rolig som konferencier. Anders avslutade kvällen med att visa semesterbilder. Mycket skoj.

Namedrop-listan för resten av kvällen: Marcus Johansson, Emma Knyckare, Fritte, Embla Löw-Larsen, och Nour El-Refai. Alla var roliga. Nour hade jag aldrig sett ståuppa innan denna kväll. Hon var väldigt bra.

LÖRDAG.

I Oslipats källare. Bara för att en ståuppklubb har haft säsongsavslutning så betyder inte det att säsongen är slut. Kristoffer Appelquist var nämligen i krokarna och ville dra lite skämt till sin kommande DVD.

Fritte och Marcus hade därför satt ihop en liten specialkväll i Tangopalatsets källare. Under första halvan körde just Fritte och Marcus, Högblom, och Nils Lind. Redan där var det med råge värt pengarna, hutlösa 40 riksdaler.

Herr Apfelstrudel själv kör enligt den Seinfeldska “I’m Telling You for the Last Time”-principen, genom att dokumentera det material han framträtt med de senaste åren, för att sedan förkasta alltihop på en gång och bara köra nytt. Nästan lite tragiskt att ingen kommer höra motorcykel- eller smådjursveterinär-rutinerna live igen. Det är good shit.

Andra halvan av showen därmed ännu roligare än den första. Kvällen blev en fin påminnelse om hur för jävla rolig han är, den där Kristoffer Appelquist. Ännu en DVD att lägga vantarna på i framtiden.

Grattis till priset för Årets Manliga Komiker 2010, förresten, för så kommer det att bli. Nu återstår väl bara frågan om Nour vinner årets kvinnliga eller årets nykomling.

Sådär. Fy fan vilket kladdigt positivt och kärleksfullt blogginlägg. Karmakontot är påfyllt. Nu kan jag med gott samvete hänge mig till näthat under hela 2010.

/johabbed

Oneliners och Dockan

2009-11-25 23:37 by johabbed

Ståupperiet fortgår. Här följer ett tråkigt inlägg om det.

Igår gick det som troligtvis var Sveriges första onelinertävling någonsin av stapeln på klubben Garva. Som sagt.

Ett knappt tjugotal komiker hade känt sig manade, och fick således gå upp på scenen och köra fem oneliners var inför en dömande jury (som betygsatte varje skämt individuellt och utdömde en vinnare baserat på bästa enskilda skämt, inte sammantaget) och en förhoppningsvis skrattade publik.

Mina fem oneliners var:

* En om att vilja bli pilot.

* En om min hunds hörsel.

* En om undangömda flyktingar.

* Den här om min högerhand.

* En om att spela flipper.

Det vinnande skämtet för kvällen var nummer fyra i listan, alltså den om högerhanden. Inte min egen favorit av skämtkvintetten. Men samtidigt kanske kvällens mest koncisa oneliner, så jag kan inte klaga på bedömningen.

På andra- respektive tredjeplats i tävlingen hamnade för övrigt Nils Lind respektive Marcus Johansson, med roliga skämt om doftljus respektive ADHD-medicin.

Det hela var ett väldigt kul format på en ståuppkväll, med högt tempo av oneliners inramat av finfina längre set av jurymedlemmarna Jesper Rönndahl, Elin Nordén, och Lena Frisk.

Och idag var det dags igen. Helt vanlig ståupp på Dockan Comedy i Västra Hamnen i Malmö, där jag stått på en reservlista och fick hoppa in med ett dygns varsel.

På grund av fullspäckad arbetsdag hade jag ingen tid att sätta ihop annat än ganska beprövade saker, men det kändes kul ändå. Ett skämt som gett ganska bra med skratt på På Besök och en helt okej mängd i Lund valde idag att totalbomba, men annars funkade nog precis allting som det skulle.

Ni är bra, Dockan-publiken.

/johabbed