Posts Tagged ‘ståupp’

Två toppengigg och en bombning

2010-04-24 11:52 by johabbed

Jag har hunnit med tre ståuppgigg de senaste två dagarna. Nytt rekord. Här kommer ett trist blogginlägg om det.

 

 

I torsdags uppträdde jag på säsongsavslutningen av Klubb PrickPrick i Lund, som på grund av dubbelbokning hade fått flytta ut från Café Athen till grannlokalen Tegnérs matsalar. Lokalen funkade utmärkt för ändamålet och kvällen blev riktigt bra helt igenom.

Själv är jag tämligen nöjd med min insats. Skamlöst bra respons på inledande grejer om en viss Eyjafjallajökull, och sedan rullade det på. Fedtness.

Bara för att namedrop-grejen är så förväntad… Här kommer den. De andra humormånglarna denna afton var Kringlan Svensson som ingående beskrev logistikproblemen med bögtåg, Fabian Steier som gjorde debut, Agneta Wallin som var politisk och rolig, Nils Lind som gjorde ett extremt bra gigg, Erik Löfmarck som lärde kidsen om Povel Ramel, Anders Celin som våldtog det politiskt korrekta, samt den sävlige norrlänningen Ola Söderholm som avslutade med den äran.

Efter gigget åkte vi till Malmö och mötte upp med bland andra Aron Flam, som stack folk i benen med drinkpinnar och höll guerilla-föreläsningar om hallucinogeners betydelse för den mänskliga evolutionen. Good times.

 

 

Igår fick jag så för första gången uppleva att köra två gigg samma kväll.

Först på engelska i WiseCrackers regi, i form av after work-comedy på Southern Kitchen i Malmö. Det var första gången det ståuppades i lokalen, som var tillräckligt liten för att vara intim och skrattvänligt trång, men tillräckligt stor för att ha en duglig mängd publik. Det kommer bli en fin återkommande plats.

Jag körde i nästan en kvart, vilket är mitt längsta gigg på engelska hittills. Återigen tillåter jag mig vara tämligen nöjd. Jag var kul, nytt material funkade, publiken skrattade, Jesus grät och Moder Teresa onanerade. Eller nåt dylikt. Frid och fröjd.

Trodde ni att ni slapp? NEJ! De andra komikerna under kvällen måste enligt lag nämnas. Dessa var Wisecrackers-veteranerna Nils Lind, Joe Eagan, och Jørund Larsen, samt Cecilia Ramstedt som gjorde en imponerande engelskspråkig debut. Hennes överklassengelska dialekt passade dessutom perfekt ihop med hennes material och allmänna uppenbarelse.

 

 

Sedan tog vi oss vidare till På Besök, där mitt streak av bra gigg fick se sig bryskt avlivat.

Jag får skylla mig själv, eftersom jag bestämt mig för att bara köra kassa skämt. Skämt som, på riktigt, finns samlade i ett word-dokument på min dator som heter “KASSA”. Och som rent objektivt är ganska… kassa.

Igår fick alltså dessa olycksaliga kassa skämt äntligen chansen att få höras av allmänheten. Tanken var att konceptet i sig skulle bli en rolig grej. Men jag var själv ganska kass på scen och fick aldrig igång nåt flyt, så det funkade inte. Resultatet blev att jag helt enkelt stod framför en publik och drog kassa skämt. Inte så kul.

Men, men. Lärdomen får bli att inte vara övermodig. Just det, och att undvika kassa skämt.

Folk som var roligare än mig under kvällen var Cecilia Ramstedt, Tomas Högblom, Petrina Karlsson, Emma Knyckare, Ola Söderholm, Marja Nyberg, Nils Lind, Ulrika Ellemark (finfin debut), och Kringlan “Bistrovagnen” Svensson.

Sedan ölades det lite.

 

 

På vägen hem gick jag förbi en lång radda ungdomar med sovsäckar och tält som häckade utanför Folkets park. Då det inte finns någon Stjärnornas Krig VII för kidsen av idag att köa till hade de istället fått nöja sig med en stundande Idol-audition. Nåt ska de ju fördriva tiden med, de små liven.

Det är alltid spännande att kommunicera med hoppfulla, optimistiska unga människor vars drömmar man vet ska krossas nästa dag, så jag passade på att hålla lite fylle-låda. Jag kände mig lite som Triumph the Insult Comic Dog, fast utan tv-kamera och hunddocka och förskrivna skämt och…

Okej. Jag bara var taskig mot folk.

/johabbed

Oslipad affärsman

2010-04-08 13:13 by johabbed

 

 

Jag ståuppade på Oslipat igår. Det gick rätt så bra.

Kvällen innehöll:

Marcus Johansson, som kommenterade hur levande Malmökomikerna klär i rutigt. Fritte Fritzson, som läste utdrag ur Expressen från den första mars 1986. Moa Lundqvist, som förklarade hur man psykar psykon. Nils Lind, som visade diabilder från en sci-fi-mässa. Och Niklas Andersson, som orerade om trosor gjorda av människohår samt dalahästar.

En paus.

Sedan Erik Börén, som gjorde storstilad entré med konfettiregn och glowsticks. Undertecknad, som pratade om He-Mans sexuella läggning samt barnsoldater i Sudan. Josefin Johansson, som imiterade jazzsångare samt berättade om konstrundan på Österlen. Och slutligen Simon Svensson, som var privat på riktigt samt målade upp en elchocksutopi.

Kort sagt: En rolig kväll, även om den där eftersträvansvärda Oslipat-magin aldrig riktig infann sig.

 

 

Dessutom fick jag möjlighet att friska upp sina skillz i företagsekonomi.

När det åts pizza inför showen påpekade nämligen Nils att när han var i Åre, så kostade pizzasalladen tio kronor extra. Till skillnad från här i Malmö, där den i regel medföljer gratis.

Omedelbart började jag skissa på en affärsmodell över hur mycket pizzasallad man behöver kånka med sig för att bekosta en skidhelg. Enligt premissen att man packar några sopsäckar fulla med gratis Malmö-pizzasallad, ställer sig utanför pizzerian i Åre, och säljer den strimlade indränkta vitkålen för låt oss säga åtta kronor per påse.

Ren jävla vinst!

En fullständigt briljant affärsplan tills jag kom på att man måste köpa väldigt mycket pizza för att införskaffa den gratis pizzasalladen. En inte helt oansenlig utgift i sammanhanget.

Fan också. Back to the griffeltavla.

/johabbed

Den irske hygge

2010-04-02 12:30 by johabbed

 

 

Mitt första gigg på utländsk mark, tillika mitt tredje engelskspråkiga gigg någonsin, gick av stapeln i Köpenhamn igår. Återigen var det i WiseCrackers regi, denna gång på den irländska pubben The Dubliner, centralt belägen vid Amagertorv på Strøget. 

Ja, vi var alltså på en irländsk pub i Danmark. En kombination som får nykteriströrelser världen över att darra i skräck.

Riktigt bra kväll. Cirka 150 betalande och skrattande i publiken, ett fullsmockat rum, och idel komiker som levererade. Det enda negativa var väl att det var väldigt varmt och lite segt mot slutet, men det kommer till en följd av det stora publiktrycket.

Martin Lettevall höll ihop kvällen som konferencier, och den fucking lineup of comedians (som danskarna säger) bestod förutom undertecknad av australiensaren Jason Nichols, amerikanen Scott “Hog” Wild, kanadicken Joe Eagan, svenskarna Marcus Johansson, Nils Lind, och Evelyn Mok, samt danskarna Sanne Søndergaard och Brian Mørk.

Själv var jag ganska rolig. Några grejer hade kunnat levereras bättre, men på det stora hela får jag vara nöjd.

Sedan bar det av till Malmö för att möta upp med folk som ståuppat på På Besök. Vi missade ståuppen, men kom lagom till att det började spelas musik. En frisk blandning av Peps Persson och Tupac, från en spellista jag gissar heter “låtar att dricka Red Stripe till”.

Det var som om dom hade snott min iTunes och satt på random.

/johabbed

Slutlekt med Dockan

2010-04-02 10:59 by johabbed

 

 

I onsdags drog jag till Dockan Comedy ute i västra hamnen i Malmö för att titta på lite ståupp. Väl där så frågade klubbvärden Mats Andersson om jag ville köra några minuter. Först tackade jag nej, eftersom jag ändå var inbokad där om ett par veckor och var inställd på att bara kolla, men jag ändrade mig och körde ett kort set.

Det var tur, eftersom man direkt efteråt fick reda på att Dockan lägger ner, åtminstone för denna säsongen. Restaurangen som inhyser klubben hade sålts till nya ägare samma vecka och ingen vet vad dom ska göra med stället. Min gissning är en lyxrestaurang specialicerad på falafel som egentligen är en täckmantel för bordellverksamhet. Placeringen är optimal.

Barpersonalen var också uppsagd med noll varsel. Jag blev besviken på att mitt förslag på spontan bartömning inte accepterades.

Jag missade ett par komiker i början, men de jag såg var väldigt roliga. Marcus Johansson snackade om döva människors överlägsenhetskomplex och att injicera människolik i låret, Evelyn Mok var riktigt bra med sin (åtminstone för oss skåningar) nya scenpersona, Eric Andersson visade sina publiksnack-skills, Robin Olsson lyckades vara skojig och obscen utan att förskräcka den propra publiken, och den förlorade Åkarpssonen Niklas Larsson avslutade stabilt och mycket roligt.

Själv körde jag som sagt en kortis, närmare bestämt fem minuter. Eftersom det var tämligen oförberett körde jag på säkra kort, men det var ett kul litet set.

Jag har alltid gillat klubben, som varit ett perfekt ställe att testa grejer på inför en välvillig publik bestående av välvårdade människor, en annars svårfunnen kombo. Hoppas Anderssönerna Mats, Eric och Thomas hittar en lösning för en fortsättning.

/johabbed

God is a DJ

2010-03-30 22:20 by johabbed

  

ACHTUNG! Detta inlägg är till stora delar ganska tråkigt. Det handlar om ståupp och innehåller därför många meningslösa namnlistor. Bara så ni vet. ACHTUNG!

 

Ajm böck, bijåtches.

Med andra ord: Jag är tillbaka på skånsk mark efter ett antal dagar i Stockholm. Det känns omedelbart väldigt tryggt, vilket är en direkt följd av att Skåne är platt. Dels minskar risken att snubbla, och dels kan man se långt bort och därmed vara väl förberedd inför eventuell annalkande fara.

Under den knappa vecka jag tillbringat i den kungliga huvudstaden har jag större delen av tiden umgåtts med en värmlänning, en göteborgare och en hel jävla drös skåningar. Den mytomspunna äkta stockholmaren är en desto mer sällsynt varelse.

Allt var mycket trevligt. Jag hann även med att ståuppa några gånger. Eller rättare sagt vid tre tillfällen.

På torsdagen fick jag hänga med till O’Learys i Uppsala och klubben KICK ASS COMEDY!!!!!!!!!!! Jag tror att det egentligen stavas med något färre utropstecken, men det kändes naturligt att bara ösa på sådär.

Kvällen arrangerades av den mycket gemytlige Adeel “Det är inte jag som valt klubbens namn!” Faqih och innehöll dessutom komikerna Ramin Nouri, Johan Lingdén, Paul De Valle, Kodjo Akolor, och den internationellt efterlyste Jason Rouse.

 

 

Kvällens DJ var ingen mindre än Jesus Kristus, eller åtminstone en framtida vinnare av lookalike-tävlingar för densamme. Jag nämnde detta faktum när jag stod på scen, men det blev inget riktigt roligt på ämnet förrän Jason gick upp och använde den messiaslike skivvändaren som återkommande inslag. Fina grejer om att han får passa sig nu när påsken är på väg och dylikt. Ni vet.

Jag inledde kvällen, och det gick väl sådär. De gånger det applåderades berodde det förmodligen på hockeyn i andra rummet.

Efter att Kodjo avslutat kvällen med den äran visade det sig att cirka en tredjedel av publiken bestått av lumparsnubbar, som gärna snackade insats och skanderade “IGELKOTT! IGELKOTT!” om och om igen. Hade jag vetat om denna falang inför mitt framträdande så hade jag ju åtminstone kunnat arbeta in skämt om termosar fyllda med kokta makaroner.

 

 

På fredagen var jag på klubben FLOPP på Restaurang Victoria. Andra komiker var Per-Robin Gustafsson, Leon Berg, Malin Appeltofft, Ola Aurell, Erik Artur Andersson, Ludde Samuelsson, Fredrik T Olsson, Johan Ranner, och Anders Helenius. Jag var först ut. Det var tyvärr inte så mycket folk i publiken, så det var svårt att få igång nåt på allvar, men man truckade på. Betyg på mig själv: Helt okej efter omständigheterna.

På lördagen och söndagen såg jag ståupp som simpel publik på Norra Brunn respektive Big Ben, men om jag skulle lista alla namnen som uppträdde där så kan jag lika gärna klistra in adressen till eniro. Så här: http://www.eniro.se

 

  

På måndagen stod jag åter på scen, närmare bestämt på El Mundo på Söder. Passa er, för här kommer fler namn på roliga människor som höll i mickar: Peter Merecki, Yvonne Johnsson, Erik Löfmarck, Patrik WesterlundBehrad Rouzbeh, Ola Söderholm, och David Druid. Och två till: Henrik Blomkvist och Anders Sparring, klubbens konferencier respektive DJ.

Det lilla ölhaket var fullsmockat och kvällen väldigt rolig. Själv blandade jag beprövat material med nyare grejer till fin respons. Tack, publiken.

Apropå publiken så var det också väldigt skoj att träffa på såväl Dr Humår som duon Valdemar Westesson och Magnus Talib (också kända som Valle & Talle) i vimlet. Valle filmade för övrigt mitt framträdande, så kanske kommer det finnas möjlighet att se mig ståuppa på det världsomspännande nätet the Internets i framtiden.

Spännande.

/johabbed

International incident

2010-03-07 23:25 by johabbed

Idag testade jag för första gången på att ståuppa på engelska. Närmare bestämt på klubben WiseCrackers, ännu lite närmare bestämt på det irländska ölhaket Fagan’s i Malmö.

Den internationella ligan bestod, förutom undertecknad halvisländska svensk, av en australiensare (Louis Zezeran), en amerikan (Phil Schwarzmann), och tre danskar (Camilla Henningsen, Niels Forsberg, och Simon Astrup). Samt klubbägarna Martin Lettevall och Joe Eagan, svensk respektive kanadick.

Jag märkte inför detta gigg att en förvånande mängd av mitt svenska material är just svenskt. Ibland för att poängerna hänger på fraseringar eller ordval som bara funkar på svenska, och ibland för att jag refererar till föga internationella saker som Rädda Joppe eller Astrid Lindgrens barnsjukhus.

Jag lyckades i alla fall skrapa ihop sju minuter skämt som jag trodde skulle funka på engelska, och skrev nåt nytt som inte lär funka på svenska — om en rättstvist mellan homosexuella och leprechauns över rättigheterna till regnbågen. Vissa grejer funkade sämre än de brukar på svenska, vilket till viss del kan bero på att leveransen inte satt som den skulle. Men på det stora hela tyckte jag att det funkade fint.

Med andra ord: Fedtness. Detta ska göras om.

/johabbed

Fadde hadde dudde da?

2010-03-02 01:42 by johabbed

fadde

Den första mars 2010 kommer att bli ihågkommen som en stor dag i den svenska televisionens historia. Jag har sammanlagt tittat på burken i kanske en halvtimme, men hann ändå snappa upp följande guldkorn:

1) Lars Ohly utfrågas av Carolina Gynning och Carin Da Silva i Förkväll, och får stå till svars för varför han har på sig blåa kläder när han inte för en blå politik. Svar: För att han tycker att det är snyggt. Sedan ser han obekväm ut i närheten av programmets kock Någon Wahlgren.

2) Dogge Doggelito visar sig föga förvånande inte kunna skillnaden på konsonant och vokal i Lyckohjulet. I kategorin “På löpsedlarna 2008″ gissar han på frasen “Björn Borg vann Idol”. Hannah Graaf ger honom rätt för att det var nära.

3) Sveriges främste kändis-dörrvakt Fadde Rosing gör debut som ståuppare i Aschberg. Han ska göra “riktig” ståuppdebut i dagarna, och världen bjuds på ett smakprov i TV8. Smakprov på ungefär samma sätt som skendränkning är ett smakprov av vatten.

Inför-intervjun är enormt plågsam TV. Framträdandet är ännu värre. Låtom oss våndas gemensamt, 40 minuter in i klippet: http://www.tv8.se/play/226605

Det här kommer ju gå bra, ser man.

/johabbed

Experiment under jorden

2010-02-28 14:35 by johabbed

 

 

Då har man agerat labbråtta. Närmare bestämt när Oslipat igår hade ännu en av sina grymma experimentkvällar i Tangopalatsets källare. Denna gång var det alldeles extra experimentigt, då kvällen gick under rubriken “Humorlaboratoriet”. [Plats för galet vetenskapsmannaskratt.]

Kvällen bestod i olika moment som skulle tolkas av olika komiker. Momenten var “förstöra favoriten”, där komikern skulle ta en favoritrutin och göra den dålig på ett kreativt vis; “fysisk humor”, där så mycket som möjligt av skämten skulle tolkas med kroppen; ”bred humor”, där så många som möjligt i publiken skulle skratta; “smal humor”, där så få som möjligt i publiken skulle fatta; samt “tidsmaskinen”, där komkern skulle göra en cover på humor från förr i tiden.

Jag deltog i de två sistnämnda. Om framgång i momentet smal humor mäts efter hur få som fattade skämten, så kan man säga att det gick bra. Exempel:

 

Hur gamla bör vildsvin vara innan deras giraff berättar att dom är adopterade?

 

Ett roligt skämt om man har koll på reklamfilmerna för Airwick Freshmatic. Annars, not so much.

I momentet tidsmaskinen gjorde jag en cover på Woody Allen, vars ståupp jag inte upptäckt på allvar förrän för någon månad sedan. Grejerna är från 60-talet, men det kändes ändå som ett lite fuskigt val eftersom skämten i sig inte känns det minsta daterade. Utmaningen blev därmed mest att välja ut grejer som skulle funka på svenska, översätta dem på ett bra sätt, och byta ut lite referenser mot roliga svenska motsvarigheter.

Eftersom troligheten att jag kör materialet igen är förhållandevis låg (om inte nån ska ha en Woody Allen-appreciation-kväll inom en nära framtid, för då är jag på att uppträda), så tänkte jag att jag lika bra kan skriva ut texten här. Till allmänt ointresse.

Första delen är blandade skämt om hans äktenskap, tagna från här och där i hans act. Sedan följer ett par längre rutiner som är mer eller mindre “oklippta”. Så man kan med fördel kolla originalklippen på youtube för leverans-tips medan man läser min version på svenska. Om man vill bli yr i huvudet.

Håll till godo.

 

Jag tänkte börja med att berätta om mitt andra äktenskap. Jag kommer skriva ner det också. Lars Norén har visat intresse för rättigheterna.

Min fru var väldigt omogen. Väldigt omogen. Jag kunde vara i badrummet och bada, och så kunde hon bara stega in när helst hon kände för det.. och sänka mina skepp.

Vi hade trevliga stunder också. Jag minns en semester i Medelhavet, när jag åkte vattenskidor för första gången. Det var helt fantastiskt. Full fart. Vattnet skvätte upp omkring mig. Vinden i håret… Min fru är i båten framför, och ror frenetiskt.

Det var lite mitt fel att äktenskapet tog slut. Jag hade en förmåga att sätta henne under en piedestal.

Det fanns en stor religiös konflikt också. Hon var ateist. Jag var agnostiker. Vi visste inte vilken religion vi inte skulle uppfostra våra barn i.

Min mamma tog det väldigt hårt när äktenskapet tog slut. Jag berättade för henne att jag skulle skiljas, och jag minns hur hon gick fram till öppna spisen…och klev in.

Min mamma gav mig en gång en gevärskula. Och jag la den i min bröstficka. Och flera år senare, så går jag ute på stan, när en psykotisk evangelist står och slungar fickbiblar från ett hotellfönster. En av biblarna träffar mig i bröstet. Bibeln hade gått igenom mitt hjärta om det inte vore för gevärskulan.

 

 

 

Jag blev kidnappad en gång. Jag stod på skolgården. En svart skåpbil dyker upp, och två män kommer fram till mig, och frågar om jag vill besöka ett magiskt land fyllt med älvor och enhörningar, där jag skulle få så mycket serietidningar och sockervadd jag ville. Och jag följde med, för jag tänkte.. vafan, det hade precis varit tentavecka.

Dom skickar utpressningsbrev till mina föräldrar. Och min pappa har dåliga läsvanor. Han läste halva brevet en kväll, blev dåsig. la det åt sidan och somnade. Dagen efter lånar han ut det till en bekant.

Efter nån vecka får mina föräldrar ändå reda på att jag är kidnappad. Dom agerar omedelbart. Dom hyr ut mitt rum.

I brevet står det att min pappa ska lämna 30 000 kronor i ett ihåligt träd i Dalby. Min pappa har inga problem att fixa fram 30 000 kronor, men han får ryggskott av att bära det ihåliga trädet.

Polisen omringar huset. Dom ropar: ”Släpp ungen, lägg ner era vapen, och kom ut med händerna på huvudet.” Kidnapparna ropar: ”Vi kan släppa ungen, men låt oss behålla våra vapen och ta oss till vår bil.” Polisen ropar: ”Släpp ungen. Lämna över era vapen. Och vi låter er ta er till er bil.” Kidnapparna ropar ”Vi släpper ungen, vi behöver inte ta oss till vår bil, men vi behåller våra vapen.”

Polisen ropar: ”Behåll ungen!”…

Polisen beslutar sig för att sätta in tårgas. Men dom har slut på tårgas. Så istället spelar ett antal av poliserna upp Reidar Dahléns dödsscen i Rederiet. Kidnapparna storlipar och ger upp.

 

 

Jag sköt en älg en gång. Jag var ute och jagade uppåt landet, och jag sköt en älg. Så jag binder fast honom på mitt biltak, och börjar köra hem mot Malmö. Men det visade sig att kulan inte dödade älgen, utan bara snuddade vid hans skalp och gjorde honom medvetslös. Så jag kör runt med en levande älg på taket. Älgen är hjälpsam, han signalerar svängar med klövarna.

Men jag får panik, för det är olagligt att köra bil med en levande älg på taket, på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sedan vi gick med i EU.

Så kommer jag på att min granne har fest. Maskerad. Jag tänker att jag tar med mig älgen dit, dumpar honom på festen, så är det inte mitt problem längre. Jag ringer på. Älgen står brevid mig i trapphuset. Värden öppnar. Jag säger ”Hallå. Du känner Bobbo och Titti?”

Vi smiter in på festen. Det går bra för älgen. Han minglar. Får ragg. En kille berättar gamla lumparminnen för honom i två timmar.

Klockan tolv är det dags att avgöra vem som har bäst förklädnad. Första pris går till herr och fru Fahkro. Ett gift par från Libanon… utklädda till älg. Älgen kommer tvåa.

Älgen är fly förbannad. Han och paret Fahkro stångas i vardagsrummet. Jag tänker ”nu är min chans.” Jag tar upp geväret, siktar, skjuter. Jag binder fast kroppen på mitt biltak och kör ut mot landet. Men jag träffade paret Fahkro.

Nu kör jag runt med ett libanesiskt gift par på mitt biltak. Och det är olagligt på tisdagar, torsdagar och lördagar, ända sen vi gick med i EU.

Morgonen efter vaknar paret Fahkro upp i bokskogen, dom är förvirrade och har på sig en älgdräkt. Herr Fahkro blir skjuten av en jägare, halshuggen, uppstoppad och upphängd på Vellinge golfklubb.

Men skämtet är på deras bekostnad, för det är första gången någonsin som dom släppt in en invandrare.

 

Andra som förtjänstfullt tog sig an tidsmaskinen var Elin “Brasse Brännström” Nordén och Tora “Lasse O’Månsson” Larsson, och övriga komiker under kvällen var Marcus Johansson, Jørund Larsen, och Nils Lind medan Fritte Fritzson höll i trådarna som konferencier.

Alla var väldigt duktiga labbråttor. Idag äts det ost.

/johabbed

KonfKonf på PrickPrick

2010-02-26 13:17 by johabbed

Wooooooo.

Jag har avklarat mitt första gigg som ståupp-konferencier. Denna milstolpe i svensk kulturhistoria skedde på Klubb PrickPrick i AF-borgen i Lund, efter att klubbens co-host Cecilia Ramstedt (som driver klubben med Erik Börén) ringde mig igår morse och erbjöd mig rollen.

 

 

Jag tackade ja. Och det gick fan fint.

Nu var publiken, sisådär 250-300 stycken, jävligt på direkt från början. Man behövde bara hälsa välkomna så woooooooades det. Så det var bara att surfa vidare på det.

Roligast för egen del var att det lokala materialet ihopsatt enbart för lundapubliken funkade så pass bra som det gjorde. Det handlade, närmare bestämt, om klientelet på Café Ariman och om snabbmatskiosken med det underliga folkmunsnamnet Bögen-i-backen. Samt om dess franchise-verksamhet.

Just det, sedan var där en massa komiker också. Det blev en riktigt bra kväll, där utan överdrift varenda en levererade. Vilket inte minst är skönt när man ska skriva om tillställningen på sin blogg.

Namedrop time! På scen stod i tur och ordning Carolina Svensson, Jørund Larsen, Bianca Meyer, Ludde Samuelsson, Kristoffer “Kringlan” Svensson, Malin Nanhed, Henrik Blomkvist och Anders “Ankan” Johansson. Alla var som sagt roliga och alla hade med sig publiken. Fedtness.

 

 

Personlig favorit under kvällen var Kringlans utläggning om en viss sång han gillade, samt att se hur han fick till en verkligt andaktsfull stämning under sitt material om Palmemordet. (Om det nu var ett mord.)

Efter ståuppen kånkades det stolar innan kvällen avslutades med ett par öl i Malmö. Good times.

/johabbed

Sex av sex: Malmö Comedy Festival

2010-02-02 21:46 by johabbed

Det sjätte gigget på åtta dagar skedde på Malmö Comedy Festival, döpt så för att inte förvirra de två engelskspråkiga komikerna i startfältet.

Evenemanget gick av stapeln på det vanligtvis sprit-och-spyadoftande Slagthuset, och innefattade stora lokaler, tre scener, 59 komiker, fem comedy-pass per scen, cirka 900 besökare, en prisgala och en komikerfest.

Själv uppträdde jag först av alla på en av scenernas första pass, klockan 15.00. Kvällar är rimligtvis att föredra när det gäller ståupp, men jag kan inte klaga. Vissa skämt passade mindre bra för just en söndag eftermiddag när folk precis har satt sig, men på det stora hela gick det helt okej.

Sedan såg jag andra vara roliga. Nytt för i år var att teatern, som tidigare hyst prisgalan i slutet på dagen, nu även fungerade som ståupp-scen. Det såg riktigt “HBO Special”-lyxigt ut och ledde till ett fint publiktryck.

Prisgalan var trevlig. Bland annat vann Anders “Ankan” Johansson välförtjänt pris för årets rutin. Själv gjorde jag en “Högblom -09″, som läkarna kallar det. Det innebär att man likt Tomas Högblom förra året blir nominerad till priset bästa oneliner, förlorar, och sedan faller in i en djup depression.

Brevid mig satt Aron Flam och försökte dölja hur rörd han blev över att få ta emot priset ”Komikernas favorit”. Som gick till Soran Ismail, som inte var där.

Festen var ännu trevligare. Jag snackade lite med den gemytlige Al Pitcher och hans likaledes gemytliga svenska fru Anita. De måste ha parats ihop av en göteborgare, med tanke på vad hennes fullständiga gifta namn blev.

Ett par stolar bort försökte Jonatan Unge övertyga folk att de egentligen var ledsna. När ordets makt inte bet snodde han deras öl.

Sedan efterfest. Också det trevligt, men med för lite alkohol för att den skulle bli vidare långvarig. Sedan slut.

Sex gigg på åtta dagar följs nu upp av noll gigg på okänt antal dagar. Jag får se till att ta tag i det där, för regelbundenheten var riktigt nice.

/johabbed

Fem av sex: Malmö Komedifestival

2010-01-31 13:13 by johabbed

Fredagen tog mig ner till Malmoe igen. Odramatisk flygresa, förutom den där killen som försökte spränga planet med en bomb han gömt i sina underkläder. Men det skedde ju i USA för över en månad sedan, så jag vet inte om det räknas.

Ståupp-gigg nummer fem under veckan skedde alltså på hemmaplan, närmare bestämt på På Besök, där den fjärde upplagan av Malmö Komedifestival gick av stapeln. Malmö Komedifestival innebär att den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker samlas för att skämta inför en publik bestående av den så kallade Möllan-falangen av Malmös ståuppkomiker och kanske några till.

Kringlan Svensson höll i trådarna som konferencier, och sedan var vi inte mindre än 13 komiker som alla körde sprillans nytt material med imponerande kvalitet. Efteråt samlades vi i en skogsdunge för ett gruppfoto.

 

malmokomedifestivalliten

 

Från vänster till höger syns Valle Westesson, Nils Lind, Fritte Fritzson, jag, Jørund Larsen, Simon Svensson, Kringlan Svensson, Tomas Högblom, Marcus Johansson, Jonatan Unge, Cecilia Ramstedt, Josefin Johansson, och Jesper Rönndahl. Saknas på bilden, enligt uppgift för att han var längre in i skogsdungen och uträttade behov, gör Erik Börén.

Själv gjorde jag det dåliga valet att stå brevid två meter Fritte på ena sidan av mig, och folk som stod på en scen på den andra, vilket gör att jag ser ut som en storväxt dvärg. Nils Lind gjorde det bra valet att låta sin bror Sven vara stand-in för honom, och sedan få sitt ansikte dit-photoshoppat. Synnerligen lyckat.

Temat för festivalen var för övrigt “Ett år av dödsryck — Standup-döden i Sverige”, då Kringlan deklarerat att ståuppen kommer att avlida under 2010. Själv skojade jag därmed lite om hur ståuppen blivit förutsägbar, lite om Adde Malmberg, lite om Astrid Lindgrens barnsjukhus, och lite om hur olika ståuppare i lokalen kommer att döden dö.

Smått internt, alltså. Men det som inte handlade om folk där i rummet borde gå att finslipa och använda vidare.

Hela kvällen var förstås en enda stor circle-jerk — eller rund-runk, om man vill vårda det svenska språket. Men jävligt roligt var det i vilket fall. Min kollega på Robins, sång-och-dansmannen Valle Westesson, tog dödstemat hela vägen, maxade internskämts-mätaren, och sjöng en visa.

 

Nu bär det av till det något större arrangemanget Malmö Comedy Festival. Där ska jag köra fem minuter precis i början av hela schabraket, för att sedan titta på en massa andra lustigkurrar under resten av eftermiddag och kväll. Fedtness.

/johabbed

Fyra av sex: Tiny Comedy

2010-01-29 19:03 by johabbed

Jäpp jäpp.

Veckans sista ståupp-gigg i Stockholm, en charmig men snötyngd stad på Sveriges östra kust, avklarades på Tiny Comedy igår. 

Jag testade ett par nya grejer som funkade fint, drog sedan mer säkert material, och avslutade med lite good ol’ dvärgporr. Som inte är nytt på nåt sätt, men som det var längesen jag körde. Det gick bra, tycker jag.

Liksom på Komikaze i tisdags så var Ola Söderholm konferencier. Han funkar nästan otippat fint i rollen, och mixade dessutom in lite blandade skämt från sitt framtida deltagande i Roast på Berns. Det kommer att funka bra.

Övriga komiker… öhm, listan inför gigget på Facebook och slut-lineuppen hade inte överdrivet mycket gemensamt, så detta blir ytterst osäkert. Men några av dem var i alla fall Erik Hultkvist, Sara Andersson, Melody Farshin, Per Robin Gustafsson, Niklas Folkegård, och Henrik Blomkvist.

Den sistnämnde har jag inte sett innan, och jag lyckades egentligen bara se halva framträdandet. Hans andra halva kanske övergick till rutiner om hur tjejer går två och två på toaletter blandat med ren nazistpropaganda, så jag ska inte säga för mycket. Men det jag såg var riktigt smart och roligt material.

Nu bär det av till På Besök för att skämta helnytt. Jag borde ha lagt tid på det istället för att skriva det här inlägget. Men jag har aldrig påstått att jag kan prioritera.

/johabbed