Mordet på Olof Palme är ett nationellt trauma som saknar motstycke i svensk historia, möjligtvis med undantag för när alla dog i sista avsnittet av Tre Kronor. Fast i det fallet vet vi att den skyldige var Sten Frisk. I fallet Palme är gärningsmannens identitet desto mer osäker.
Den 1:e juli år 2010, för drygt två veckor sedan, avskaffades preskriptionstiden för mord och andra grova brott. Detta påverkar förstås särskilt Palmegruppen, som tvingades ställa in sin sedan länge planerade after work-öl.
Vår husgud Leif GW Persson har nyligen fått i uppdrag att granska insomnade utredningar (ironiskt, med tanke på hans egen insomningsgrad), för att förhoppningsvis bringa klarhet i några gamla fall. Han kommer också att ha ett eget program i SVT där fokus är på “de mest uppmärksammade och aktuella brotten”. Slutsats: Leffe bör under hösten rent logiskt ha tillfälle att återigen kika på utredningen om mordet på statsministern.
Vi vill förstås hjälpa vår svettige vän. På denna blogg kommer vi därmed äntligen att ta vårt samhälleliga ansvar och en gång för alla knäcka det kriminalhistoriska lilla huvudbry som kallas Palmemordet. Det blir en serie med oregelbunda inslag där vi genom uteslutningsmetoden går igenom olika teorier kring gärningsmän för att slutligen kunna lösa mordet.
Denna serie börjar nu, med två närliggande teorier som båda grundar sig på att Christer Pettersson är ensam gärningsman, men att denne mördade statsministern av misstag. Håll till godo.
—
SPÅR # 1: KNARKKUNGEN
En teori som är relativt utbredd är att Christer Pettersson egentligen var ute efter att skjuta Sigge Cedergren. Den ökände knarkkungen var en av Chrilles affärsbekanta i den kriminella handeln och vandeln. Dessutom var såväl hans fysiska yttre som hans klädstil förvillande lika Olof Palmes.
Det som talar emot denna teori är att det inte finns några bekräftade konflikter mellan Cedergren och Pettersson vid den aktuella tidpunkten. Cedergrens flickvän var inte heller ett dugg lik Lisbeth Palme. Och kanske viktigast av allt — även en narkoman som Christer Pettersson borde känt till att Sigge Cedergren inte gärna gått och sett på bio, då de två en kort stund tidigare under kvällen träffats på svartklubben Oxen och dessutom så vitt man vet då inte varit ovänner.
Förmodligen är teorin alltså felaktig. Förmodligen.
—
SPÅR # 2: REVYKUNGEN
En teori som inte är alls lika utbredd är att Christer Pettersson egentligen var ute efter att skjuta Sten-Åke Cederhök. Den ökände revykungen var en nationalikon i Göteborg och etablerade catchphrasen “Hebbe lelle” i tv-serien Albert & Herbert. Dessutom var hans namn förvillande likt Sigge Cedergrens.
Det som talar emot denna teori är att det inte finns några bekräftade konflikter mellan Cederhök och Pettersson vid den aktuella tidpunkten. Cederhök var inte heller ett dugg lik Olof Palme. Och kanske viktigast av allt — även en narkoman som Christer Pettersson borde känt till att Sten-Åke Cederhök inte kan ha befunnit sig i Stockholm den aktuella natten, då Cederhök så vitt man vet aldrig någonsin lämnade Göteborg, och Stockholm så vitt man vet inte ligger i Göteborg.
Frågan man ställer sig är: Varför har ingen gått till botten med denna alternativa teorin?
Är det för att den leder till för många obekväma frågor om den revyvärld vi gärna vill tro har en högre moral än samhället i stort? Är det för att vi inte vågar lyfta på de stenar som säger att Göteborg är en go’ och härlig stad, lika fjärran från ministermord som nära till massarbetslöshet? Är det för att vi är rädda för konsekvenserna för såväl vårt rättssystem som våra tankar om normalt fungerande slutledningsförmåga om teorin mot all förmodan skulle visa sig vara korrekt?
Eller är det kanske därför att teorin är fullständigt efterbliven?
Förmodligen det sistnämnda. Förmodligen.
—
/johabbed
