Idag är det premiär för Succéduon med Anders & Måns. Alltså Måns Nilsson och Anders Johansson, självfallet.
För att fira detta slänger vi upp ett klipp med en kille som bajsar.
Kanalen är SVT 2, starttiden är 21.30. Det blir nog bra, det här.
/johabbed
Vecka numero 51 i nådens år 2009 blev en vecka med lagom utproportionerade humorfyllda evenemang för en konnässör som undertecknad att avnjuta. Eller nåt. Jag kollade på rolig skit, helt enkelt.
En liten resumé, således. Det blir många namn, så jag hoppas att wordpress fyllt på skrivaren med svart bläck.
—
MÅNDAG.
Galapremiär för Succéduon. Den nya Curb- och Klovn-inspirerade tv-serien med Anders & Måns (aka Måns Nilsson och Anders Johansson, i den ordningen) i huvudrollerna, som har premiär i SVT den 14 januari. Skumpa, biosalong, trevligt. Och två avsnitt av serien som lovade mycket, mycket gott.
Avsnittet “Butlern” var rolig parmiddagskomik med stänk av kolonialism, och avsnittet “Humorgalan” var rolig komikkomik med stänk av komikercameos. Alltså på så vis att det handlade om ett välgörenhetsevenemang med ståuppare, och därmed bjöd på en rollista med Erik & Mackan, Janne Westerlund, Lena Frisk, och Özz Nûjen som spelade versioner sig själva och var roliga. Särskilt Özz.
Grattis till Kristallen för bästa humorprogram 2010, förresten, för så kommer det att bli. Serien känns som en given DVD-box att äga om några månader. Inte missa.
—
ONSDAG.
Säsongsavslutning på Oslipat, min lokala ståuppklubb. Petra Mede skulle ha varit gästkonferencier och även Aron Flam skulle ha varit där och skojat, men båda tvingades ställa in. Klubbvärden Fritte Fritzson uttryckte sin glädje över detta med orden: ”Vi ska fan inte ha judar och brudar på Oslipat!” Det tycker jag är bra sagt eftersom det rimmar.
Istället kallades de manliga arierna Tomas Högblom, Paul Tilly, och Anders “hälften av en succéduo” Johansson in. Högblom var nästan lika ståtlig i smoking som han var rolig som konferencier. Anders avslutade kvällen med att visa semesterbilder. Mycket skoj.
Namedrop-listan för resten av kvällen: Marcus Johansson, Emma Knyckare, Fritte, Embla Löw-Larsen, och Nour El-Refai. Alla var roliga. Nour hade jag aldrig sett ståuppa innan denna kväll. Hon var väldigt bra.
—
LÖRDAG.
I Oslipats källare. Bara för att en ståuppklubb har haft säsongsavslutning så betyder inte det att säsongen är slut. Kristoffer Appelquist var nämligen i krokarna och ville dra lite skämt till sin kommande DVD.
Fritte och Marcus hade därför satt ihop en liten specialkväll i Tangopalatsets källare. Under första halvan körde just Fritte och Marcus, Högblom, och Nils Lind. Redan där var det med råge värt pengarna, hutlösa 40 riksdaler.
Herr Apfelstrudel själv kör enligt den Seinfeldska “I’m Telling You for the Last Time”-principen, genom att dokumentera det material han framträtt med de senaste åren, för att sedan förkasta alltihop på en gång och bara köra nytt. Nästan lite tragiskt att ingen kommer höra motorcykel- eller smådjursveterinär-rutinerna live igen. Det är good shit.
Andra halvan av showen därmed ännu roligare än den första. Kvällen blev en fin påminnelse om hur för jävla rolig han är, den där Kristoffer Appelquist. Ännu en DVD att lägga vantarna på i framtiden.
Grattis till priset för Årets Manliga Komiker 2010, förresten, för så kommer det att bli. Nu återstår väl bara frågan om Nour vinner årets kvinnliga eller årets nykomling.
—
Sådär. Fy fan vilket kladdigt positivt och kärleksfullt blogginlägg. Karmakontot är påfyllt. Nu kan jag med gott samvete hänge mig till näthat under hela 2010.
/johabbed
Gårdagen tillbringade undertecknad med att slå sig själv i huvudet med en petflaska, skråla, vråla, dricka shots, och sörja husdjur som dött i allergichock. En helt vanlig dag, helt enkelt, med skillnaden att alltsammans filmades.
Jag deltog nämligen vid inspelningen av ett avsnitt av den kommande serien Succéduon, där två herrar i en humorduo som heter Anders och Måns spelar två herrar i en humorduo som heter Anders och Måns.
Marcus Johansson, Tomas Högblom, Kringlan Svensson, Magnus Fick-aldrig-efternamnet-men-kände-efter-lite-brainstorming-igen-som-bekant-sen-falutiden, och jag spelade gamla gymnasierevy-kompisar till Måns Nilsson. Dessutom deltog även riktiga skådisar i form av Josefina Johansson och Karin Lithman.
Lärdom # 1: Att sitta vid ett bord och låtsasfesta i en massa timmar gör att man vid tresnåret på natten mår som om man festat på riktigt. Tricket med att ha roligt nykter på fester tycks således vara att bete sig som en idiot från minut ett och sjunga sånger tills man blir hög av syrebrist. Detta har förstås frikyrkor lärt sig för längesen.
Lärdom # 2: Om man äter kinamat på papperstallrikar som i sin tur är placerade på ett gammalt träbord, så kommer dessa papperstallrickar av okänd kemisk reaktionskedja att fastna på träbordet. Om man sedan försöker få bort de fastnade pappersflagorna med vanligt vatten, så kommer lacken på bordet att fuckas upp och ljusa fläckar kommer synas lite här och där. Gamla träbord troddes länge vara oövervinnerliga, men de har alltså en liten svaghet. Vatten.
Lärdom # 3: (Ur en bok med förhörsutdrag från Palmeutredningen som jag hittade i en bokhylla och bläddrade lite i när det blev dötid.). Den svenska polisen förnekar sig inte. En man från norra Afrika som figurerade perifert i Palmeutredningen, och här citerar jag från minnet, ”gick inom polisens spaningsgrupp under namnet Negern“. Klart han gjorde det.
I alla fall, det var en väldigt rolig inspelning. Teamet på Way Creative, eller Way som dom som är nere med saker och ting kallar dom, eller WayCray som jag av okänd anledning kallar dom, är fina människor.
/johabbed