Posts Tagged ‘tattare’

Staden som alltid fejkar luftorgasm

2009-06-13 21:01 by haddock

Äventyret fortsätter. Comedy Cellar var riktigt, riktigt bra. Intim lokal, rikligt med alkohol, grymma komiker som alla mördade. Dave Attell var bekant dekadentgrym och igenkännande pubertal.

Konstrasterna är att uppskatta. Från Les Pantalones Fanc’y-restaurang med dukar så vita att du kan bajsa på dem utan att de blir smutsiga, till en sunkig källare med tegelväggar och svettiga komiker som gnider sitt skrev mot din nacke när de kliver av scenen. En vanlig torsdagskväll i New York.

Satte oss på ett diner vid tiotiden i morse. Given kombination – chokladpannkakor och öl. Kontemplerade över gårdagskvällen som bestod av ytterligare kontraster. Från italiensk restaurant till åskåda kvalificering till världsmästerskapen i luftsex.

Ja, luftsex.

Luftgitarr är så 1980, så Chris Trew beslutade sig för att uppdatera temat och drog igång luftsexscenen. Air Sex World Championships kom så till New York och det var sannerligen en upplevelse att se. Varierande kvalitet på de ca tolv tävlande och tre finalisterna.

Våra favoriter var nog Bjorn To Fuck som i Chippendales-outfit bland annat agerade ut en scen där han staplade fyra luftbrudar på varandra och använde skrev, händer och mun för att ta hand om dem alla. Eller Slut Truffle som illustrerade hur tråkigt sex hon bjöds och istället valde att tillfredsställa sig själv med en riktig(!) vinkelslip. Och den givna vinnaren Som Vi Aldrig Lyckades Höra Namnet På som oerhört verklighetstroget (uhm..) cruisade runt och plockade upp en prostituerad medan han snackade i telefon. Den trehundra personer starka publiken av jämn könsfördelning skrek unisont i extas till vinnarens imaginära ejakulation.

Fantastisk, fascinerande, imponerande.

Jag har en liten fäbless för att tatuera mig på resor, så därför gick vi från luftsex till exotiskt betitlade Crazy Fantasy Tattoo för att tillfredsställa mina behov. En ung och extremt fåordig ukrainsk snubbe fick äran att bepryda min kropp med sin konst.

Eftersom ölen tidigare hade flödat höll jag flera gånger på att somna under tretimmarssessionen – men eftersom jag tydligen också har en större fäbless för dödsryck vid insomning så höll jag mig vaken. Och gjorde halvryssen irriterad.

I den sjukt obekväma sittställningen jag var tvungen att begagna såg min nakna och bleka överkropp väldigt vidrig ut. Mer än vanligt, that is. Den tjocka svarta kvinnan med guldtänder och nacktatuering, som denna kväll valt att på riktigt cementera bilden av sig själv som black trash genom att tatuera in en tramp stamp (eller som det heter på svenska: rövhatt), stönade högt av smärta en halvmeter från mig.

“I hope I’m not bothering you,” sade hon efter en stunds stönande.

“No worries – I hope I’m not bothering you!” sade jag och pekade på min bleka, vidrigt positionerade lekamen som var den enda vy hon hade.

“That’s alright, I’ve seen worse.”

Ouch.

Lycka när hon senare slutat stöna mig på kroppen och var färdig.

“What do you think?” frågade hon och visade upp ett jävla spektakel till tramp stamp.

“It’s alright, I’ve seen worse.”

Snap, bitch.

/haddock

Staden som aldrig är tacksam för dricks

2009-06-11 19:22 by haddock

Sitter på Starbucks och är häftig med laptop. Modernt och urbant. Gay.  Redaktionen anlände New York igår, aningen besvikna över att våra telefoner faktiskt fungerade i USA.

Vi flög från olika länder för att förvilla diverse amerikanska Big Brother-organisationer och för att skapa än mer mystik kring redaktionen. Vid eventuella telefonproblem hade vi bestämt att vi skulle mötas på den pub på flygplatsen med det mest irländsktklingande namnet – en fin touch och en stilla protest mot det uppkopplade samhället.

Men telefonerna fungerade och vi sitter uppkopplade trådlöst på Starbucks. Ideologi är fint i teorin.

Har scoutat lokationer för inmundigande av stand up-komikers spott och svett och kommer närmsta dagarna försöka smaka på Dave Attell, Dan Naturman och diverse improvisationskomiker på SketchFest. Och öl.

/haddock

Kick them balls

2009-05-28 01:15 by haddock

Så var jag på pub och såg Champions League-finalen. För det är trots allt med öl och med fula huvuden mellan skärm och action the action skall upplevas.

Och jag måste säga att jag även i detta tillfälle fascineras över folks oförmåga att konstatera sin egen existens i sociala sammanhang. Läs: Jag hatar människor som är i vägen.

Fenomenet förbryllar mig väldigt. Hur människor helt plötsligt upphör att existera i den värld de fysiskt befinner sig i och helt plötsligt inträder sin fantasivärld – världen där de själva är ensamma och alla andra är dövstumma eller döda. Jag pratar om folk som tar ett steg efter rulltrappans ändstation och plötsligt stannar, de som på lördagen spatserar i de avslutande, trängre, delarna av Ikea och plötsligt ser något intressant. Dig som varit och köpt öl på puben och är på väg tillbaka till din plats på första rad framför storbilden.

Varför står du bara där? Sätt dig! Flytta dig! Vakna! Vänd dig om och se det kaos du skapar, din jävla tattare.

Det är något motsägelsefullt att säga att dessa saknar inlevelseförmåga – för det är ju denna de är så duktiga på att visa – men de saknar empati. Saknar förmåga att sätta sig in i andras situationer och känslor.

Det är då jag skrider in och uppvisar allt för mycket empati. Jag blir förbannad å andras vägnar, då jag ser du täcker sikten och framfarten för alla de andra troget sittande öldrickarna.  Gastar lite om jag deltager i det sittande öldrickandet, svär troget i skandinavisk tysthet om jag är på Ikea.

I slutändan blir jag den stora förloraren genom att hata för mig själv eller hata åt andra. Borde snarare försöka joina vinnarsidan och bli en av dem. En tattare, en av de kringresande som stjäl andras upplevelser. Och jag ska göra det i stora sällskap och duktigt spä på andras fördomar.  When in rom.

/haddock