Att skriva inlägg när man är berusad är att ge sig ut på tunn, tunn is. Nedanstående inlägg skrevs halv tre i går natt, av en dyngrak mig. Halv åtta i morse vaknade jag halvt i soffan, halvt på golvet, med “4r” i inläggets titelruta. Så.. hello, thin ice, here I come.
Kvällen tar plötsligt slut när den två hundra meter korta taxiresan blir obekväm.
Brorsan, som är följeslagare, och underligt nog – en veritabel umgängesentusiast, blir skeptisk när taxin lämnar dekadensens högborg. Direkt blir han bitter, misstror den yrkesverksamma, fruktar för mitt Visakorts överlevnad.
I Norge är det kutym att lämna över plast vid resans start. Så att de har en garanti.
Bror har inte snappat upp konceptet, irriteras över utförandet. Hans vassa armbåge möter min sida flera gånger. Disney’s Sir Väs gör en snabb comeback och armbågen blir till en slingrande knytnäve när resan närmar sig slutet.
“För helvete, han drog ditt kort två gånger”, säger han, bror.
Sen fortsätter han pissa mot väggen, tjugo meter från hemmaporten och fem trappor från sängen. “Vem fan orkar vänta”, skanderar han retoriskt, rebelliskt.
Att väggens ärkefiende fisit genom hela taxiresan har han sedan länge glömt, men det blir ett varande minne för chauffören. Dubbla dragningar, skimming känns plötligt berättigat.
/haddock