Posts Tagged ‘Thomas Di Leva’

In memoriam 2011

2011-12-15 13:20 by johabbed

Jag ståuppade på På Besök igår. Eller rättare sagt, jag ståuppade inte. Jag höll i en minnesstund för de kändisar som dött under året.

Eftersom de flesta av de här tarvligheterna kommer kännas otroligt otidsenliga inom kort, så är det lika bra att lägga ut dom i skriftform här på bloggen för allmän beskådan och -spottning.

För att få samma känsla som vid uppläsningen igår, lyssna gärna på samma stämningsfulla låtar som jag hade som bakgrundsmusik medan du läser. Nämligen Andrea Bocelli – “Time to Say Goodbye”, Gemini – “Mio min Mio”, och Sir Mix-a-Lot – “Baby Got Back”.

Släck lampan. Tänd ett ljus. Nu kör vi. I kronologisk ordning.

 

 

***

JANUARI

Ingen kändis dog. En lugn start på året.

***

FEBRUARI

Lena Nyman är död. Den fantastiska, älskade, och coola Lena Nyman, som bland annat spelade Lovis i Ronja Rövardotter, är död. Medan hennes motspelare i samma film, Börje Ahlstedt, fortfarande lever. Vilket jag tror är Guds sätt att säga:

“Jag existerar inte.”

***

MARS

Komikern Lasse Eriksson avled under avtackningen på sin show. Det är få förunnat att se en komiker dö på scen. Förutsatt att man inte var på Warriors på Debaser när Marcus Johansson berättade fabeln om gräshoppan och myran.

***

APRIL

Ingen kändis dog.

***

MAJ

Usama bin Laden är död. Goda nyheter för USA. Dåliga nyheter för VHS-branschen. Som förlorade sin sista kund.

Några dagar efter hans död stod det på löpsedlarna att Usama bin Laden hade porr på sin dator. Jag läste artikeln, och tydligen var det riktig hardcore talibanporr. Alltså bilder på kvinnor som lyfte upp sin burka så man kunde se deras vader.

Ricky Bruch dog också i maj. Några dagar efter hans död kunde tidningarna avslöja att även Ricky Bruch hade porr… på sin CV. Alla kanske inte vet det, men han var faktiskt skådespelare i en mjukporrfilm. Den heter Ronja Rövardotter.

Wrestlaren “Macho Man” Randy Savage avled när han drabbades av en hjärtattack bakom ratten på sin jeep och kraschade in i ett träd. Ögonvittnen på plats sa direkt… “Det där var fejk, va?”

Jag tror dom kan ha rätt. För på WrestleMania om ett par månader så kommer Macho Man möta det här trädet i en steel cage match.

***

JUNI

Jackass-stjärnan Ryan Dunn dog på ett liknande sätt, när han grovt rattfull och i hög hastighet kraschade in i ett träd med sin bil. I vad som annars var ett ganska tråkigt avsnitt.

Skådespelaren Peter Falk, som spelade tv-deckaren kommissarie Columbo, är död. Och mördaren finns i det här rummet!

Peter Falk bör för övrigt inte förväxlas med revykungen Peter Flack, som fortfarande lever. Men jag ser ändå fram emot ögonblicket när han dör. För precis innan, så kommer alla hans revyer passera i revy.

I maj dog också tv-legendaren Sven “Plex” Pettersson vid 84 års ålder. Många kanske undrar hur han fick smeknamnet “Plex”. Det har en helt naturlig förklaring. Han var en av Gladiatorerna i TV4 på tidigt nittiotal.

Okej, han var kanske inte den bästa gladiatorn. Det var mycket såhär: “Snart ska ni tävla i hinderbanan. Men först måste ni ta er förbi Plex! En 70-årig man med diabetes.”

***

JULI

Popstjärnan och soulsångerskan Amy Winehouse dog vid 27 års ålder. Hon gav oss mängder av oförglömliga hits. Som till exempel “Rehab”. Och “Rehab – radio edit”.

Det var väl dom.

***

AUGUSTI

Ingen kändis dog.

Eller det beror på hur man räknar. Sif Ruud dödförklarades visserligen, men det var väl mest så att man glömt kolla hennes puls de senaste tolv åren.

***

SEPTEMBER

Hela det ryska ishockeylaget Lokomotiv Jaroslavl omkom i en flygolycka. Vilket bevisade det många redan anat: Lokomotiv kan inte flyga. I samma olycka omkom även den svenska stjärnmålvakten med det ironiska namnet Stefan Liv. Han, liksom hela laget, åkte alltså ut via sudden death.

***

OKTOBER

Steve Jobs, Apples grundare och en stor innovatör, avled i cancer. Han, mer än någon annan, personifierade utvecklingen av den moderna mobiltelefonen. Genom att bara bli tunnare och tunnare varje gång man såg honom.

Steve Jobs blev aldrig 57. Han blev bara 56S.

Libyens diktator Muammar al-Gaddafi dog också i oktober. Det är ganska fantastiskt att tänka sig, att både Usama bin Laden och Gaddafi dödades under 2011. Det har varit ett dåligt år för onda män i särk.

Så passa dig jävligt noga, Thomas Di Leva.

***

NOVEMBER

Lasse Brandeby är död. Hans sista tid i livet var lite som hans tid i Let’s Dance. Han hängde kvar omotiverat länge, men till slut åkte han ut.

Nu fick hans familj göra det Lasse själv aldrig klarade av. Äntligen begrava Kurt Olsson.

Den amerikanske ståupparen Patrice O’Neal dog också i november. För er som inte känner till honom, så var han en storväxt komiker som gillade att dra opassande skämt och som förde ett uppenbart osunt leverne. Och jag vill bara säga: Där går min gräns. Vissa saker bör man inte skämta om.

***

DECEMBER

Det har ännu inte hunnit dö några kändisar i december. Men det är ju tid kvar, och om man gör det här redan nu så får man försöka vara lite förutseende. Jag ser framåt mot mellandagarna, och säger… Prinsessan Lilian, vila i frid.

Visserligen, en anhörig till en kändis har dött. Ingvar Kamprads fru avled häromdagen. Vad kan man säga om det? Det drabbar ingen fattig.

***

 

Sådär. En lång radda osmakliga skämt som jag är redo att stå till svars för när jag träffar vederbörande kändis i helvetet.

/johabbed

The Joy of Murder

2010-01-18 20:59 by johabbed

När jag jobbat i redaktionen på olika tv-program så skrivs det en hel del skämt vi författare mycket väl vet inte har i rutan att göra.

Som humorknegare har man i allmänhet en högre tröskel över vad som är okej att skämta om, och i en mindre grupp som en redaktion så hamnar man dessutom lätt i en masspsykos vad gäller osmakligheter. Man vill ju få en reaktion, om inte annat, och vanliga små skämt får inte samma effekt om man hör sådana hela dagarna.

Tina Fey har beskrivit det väldigt fint:

 

“If you want to make an audience laugh, you dress a man up like an old lady and push her down the stairs. If you want to make comedy writers laugh, you push an actual old lady down the stairs.”

- Tina Fey

 
Eller så är det där bara nåt att skylla på för att jag skriver och skrattar åt osmakliga skämt. Robin Paulsson, till exempel, är betydligt snällare i sina ämnesval även i redaktionens skyddade verkstad.

True story: När Jarl Alfredius dog och en ‘civil’ medarbetare kom in och berättade detta, så var min första respons att sätta igång en dramatisk, pampig applåd likt i klyschiga Hollywoodfilmer. Förkastligt, förstås, men det var mest av misstag. Jag hade nämligen för en sekund blandat ihop honom med Jarl Borssén.

I alla fall. Under en Robins-säsong hade vi — alltså på redaktionen, inte i tv-programmet — ett återkommande skämtämne i Joy Rahman.

För er som inte känner till honom, så är han mest känd för att han åkte dit för mord, men friades efter att fallet tagits upp i media. Han fick ett rekordstort skadestånd för sina år i fängelse, och åkte till sitt forna hemland Bangladesh för att starta upp en välgörenhetsorganisation. Några år senare greps han för anstiftan till ett nytt mord, på en kassör i företaget.

Idag släpptes han från fängelset, men han är fortfarande misstänkt och har reseförbud.

Kanske har Joy Rahman haft världens otur och blivit falskeligen anklagad för två mord. Kanske så är han skyldig till ett eller båda av dem. Det senare scenariot är förstås mer intressant och roligare att greppa fast vid, eftersom det går mot den allmänna mediala bilden av mannen i fråga.

Därmed uppkom skämt som:

 

joyjaysimpson

Vad är det för likhet mellan Joy Rahman och OJ Simpson?

Båda är oskyldiga till två mord.

  

 

Och till ett kortlivat inslag som hette “Världen i siffror”:

 

10 911 meter under havsytan återfinns…

… Marianergraven.

… jordytans djupaste punkt.

… Joy Rahmans revisor.

 

Samt en massa punchlines här och där som jag nu inte minns.

Inte super-osmakligt i jämförelse med annat som det skämtades om. Ovanstående skämt föll även bort för att det fanns roligare saker, att ämnet var något smalt och, kanske framför allt, att det hela är något svåretablerat. Men det var kul att ha en kändis som passade i mallen brottsling-som-går-fri, i den roll som just OJ Simpson hade i amerikansk comedy i 15 år.

Oj, nu poppade plötsligt namnen Papa Dee och Thomas Di Leva upp i mitt huvud. Hur kan det komma sig?

/johabbed

It will be gone, and he’ll bring it back!

2009-11-08 16:01 by johabbed

Det Justin Timberlake gjorde med sexy, det gjorde jag med limerickar. Förklaring följer.

På fredagen uppträdde jag på Malmö Komedifestival, vilket låter betydligt mycket pampigare än vad det är. Två år i rad har Malmö Comedy Festival anordnats i gigantiska Slagthuset. Det mindre storslagna Malmö Komedifestival anordnas med ojämna mellanrum på mindre gigantiska På Besök, ett trevligt litet ölkyffe där det går in cirka 45 personer.

Kvällen var snabbt ihopsatt för att ge Skånebesökaren Soran Ismail nåt att göra på fredagen, efter att ha ståuppat på Oslipat respektive PrickPrick på onsdag och torsdag (samt varit med i Robins, också på torsdagen).

Det blev helt enkelt så att en drös roliga komiker gick upp och körde lite obeprövade skämt. Så måste man nästan göra, eftersom halva lokalen består av folk som redan hört de beprövade skämten.

Skojarna under kvällen var Simon Svensson, Cecilia Ramstedt, jag, Erik Börén, Josefin Johansson, Soran Ismail, Nils Lind, Marja Nyberg, Tomas Högblom, Fritte Fritzson, Marcus Johansson, och den alltid like laktosintolerante Jesper Rönndahl som väldigt rolig och laktosintolerant konferencier.

Bobster-Jesper, som han kräver att bli kallad, uppvisade för övrigt stor talang i konsten att gestalta smileys. Så kalla in honom om ni nånsin behöver nån till det och är beredda att betala i annat än keso.

Själv satte jag ihop lite nyhetsskämt jag skrivit de senaste veckorna med blandat Tjosse & Josse-material samt tre limerickar. Japp, limerickar. År 2009.

Ämnena jag valde för återupplivandet av denna skojfriska underhållningsform var tidigare nämnda Tjostolv Moland och Joshua French, tsunamin som drabbade Samoa för en månad sedan, och den folkkära artisten Thomas Di Leva.

Det gick bra. Nåt enstaka skämt som jag trodde var mitt säkra material halvbombade, men det mesta (alltså sånt jag trodde mindre på) gick hem. Det gjorde också limerickarna, vilket måste betyda att folk utan att veta om det törstat och suktat efter denna versbaserade humorform i flera decennier.

Det betyder förstås inte att det är fritt fram för folk att fortsätta dra limerickar på scen. Limerick-törsten är släckt för den här gången. Välkommen åter om 30 år.

/johabbed

PS: Bonuspoäng (in the game of life) till den som först plockar referensen i detta inläggs titel.

Kaosteori på Robins

2009-11-05 22:43 by johabbed

Woo!

En jävligt adrenalin-späckad arbetsdag är till ända.

Robins spelas in på torsdagar. Det är i normala fall en ganska stressig dag, som för redaktionens del börjar 09.00 på morgonen och avslutas cirka 21.00. Det är en hel del jobb på vägen, men nån gång har redaktionen haft det så soft att vi hunnit spela pingis en halvtimme på eftermiddan.

Men idag var ingen vanlig inspelningsdag.

En viss Thomas Di Leva skulle vara en av gästerna. Denna en av Sveriges mest folkkära artister, som jag hört honom kallas, fick dock förhinder. Kan man säga.

Det gör i alla fall inte så mycket. Han har ändå synts så mycket i pressen på sistone.

Vips så hade vi fullt upp att leta efter en ersättare. Nån gång mitt på dagen blev det klart att dagens super-sub heter Soran Ismail, en mycket rolig ung herre som råkade vara i de skånska krokarna för att ståuppa. Så eftermiddagen tillbringades – förutom vanliga bestyr som manusändringar, skämtgenomläsningar, och dylikt –  med att skriva nya intervjufrågor och hitta på brand spanking new roligheter och upptåg om, med, och omkring honom.

En liknande adrenalin-utsöndringsdag inträffade förra säsongen, då Titiyo var inbokad som gäst tillsammans med Erik & Mackan, men drabbades av vinterkräksjuka och tvingades avboka samma dag. Då hade vi ynnesten att få dit Veronica Maggio, fick även då stressa och pressa fram grejer under eftermiddagen, och belönades med att det blev ett riktigt kul program.

Den här allmäna stissigheten var för övrigt ständigt närvarande under Grillad-projektet, då vi spelade in fyra program i veckan och ungefär varannan morgon började med ännu ett härligt avhopp och panikjakt på ersättare. Den erfarenheten visade att man kan ha jävligt kul när bensinen är slut och man bara kör framåt på ångorna, men att det så klart är bättre för fordonet och alla som sitter däri när man åker mer komfortabelt.

I alla fall. När kaoset inte är ett beständigt tillstånd utan sker mer i undantagsfall, som med Robins, så kan det fan vara ganska välkommet.

Nu har vi alltså spelat in veckans program för ett par timmar sedan, med Annika Lantz som gäst förutom Soran. Den färdigklippta versionen får jag se imorgon eftermiddag, men det kändes åtminstone under inspelningen som att det finns stor potential för bra teve även här. Kolla själva på lördag klockan 21.30. </end reklam>

Slutsats: Det är fan positivt med lite kajko så här halvvägs in på säsongen. Det håller oss på tårna.

/johabbed